Bidrag 1- Erik

Det här är mitt älskade marsvin Erik som dog för cirka ett år sen och han blev fyra år gammal. Han var ett riktigt gosigt och tamt marsvin, han var precis som en teddybjörn!

Den här bilden betyder enormt mycket för mig och den är ett minne av min Erik som jag minns honom. Glad, pigg, rask och overhört nyfiken. Bilden jag bidrar med här, plus några till fina, var de sista "uppställningsbilderna" jag lyckades ta på min älskling då han fortfarande var frisk, han blev sjuk och fick avlivas strax efter. Så vad är den här bilden om inte ett fint minne?

Jag saknar dig, Erik <33

Bidrag 2- Doris

Den här bilden är på min Doris som var min allra första marsvinskärlek. Hon är anledningen till att jag fastnade för marsvin.

Jag kommer ihåg den dagen när jag hittade henne och Ronja i en annons på blocket. Ringde pappa, och en timme senare satt vi i bilen. Jag satt som på nålar den lite dryga timmen det tog att åka dit. Jag var så nervös! När jag kom dit satt det två flickorna livrädda i ett grått plasthus i en gallerbur utan hö. De hade saltsten och gnagarblandning. Klorna var långa och krokiga "Så där ska ni aldrig få ha det mer" Var min första tanke.

Men redan efter 1,5 år hände det. Hon blev sjuk.
Hon var bara ca 3 år och jag ville inte riktigt se. Jag blundade så länge jag kunde, men till slut kände jag att hon inte kunde leva utan att lida längre. Och att min lilla ängel skulle lida ville jag så klart inte. Det var det tuffaste beslut jag någonsin tagit och det gör ont i mig fortfarande.

Jag minns dagen som igår när pappa hämtade henne och körde iväg. Jag grät och grät tills jag inte hade några tårar kvar. Senare under kvällen kom han tillbaka. Hon låg på en mjuk filt i en skokartong och såg så fridfull ut,  som om hon sov. Doris fick en fin begravning på en plats dit jag fortfarande kan gå. Och det känns bra att veta att hon nu springer på det för evigt gröna ängarna och väntar på mig.

Jag saknar dig Doris, min lilla prinsessa<3

Bidrag 3- Chilou

Jag köpte denna pojke och hans bror 2006.
Han var 4 veckor gammal första gången jag träffade honom, då somnade han i min famn med en gurkbit i munnen.
Jag gick om kring på glödande kol tills dom äntligen kom till mig, sen så var jag i himlen.
Det var det bästa som hade hänt mig, det var mina första husdjur.

Jag och Chilou blev bästa vänner, han var toksocial och älskade att gosa.
Chilou och vår ena katt brukade ligga och sova bredvid varandra.
Den andra katten vi hade, ja låt och säga att Chilou gillade inte honom, så han sprang efter honom och bet honom i hälarna.
Chilou är anledningen till att marsvin betyder så mycket för mig.
När jag mådde dåligt så var han vid min sida hela tiden, men då han märkte att jag mådde bra var han en busig pojke som älskade att hoppa och "retas".

på morgonen den 4 juni 2008 så gav jag pojkarna färskt vatten och grönsaker innan jag åkte iväg till skolan.
Yumi Doujin låg och "sov" i höet som alltid innan, och Chilou kom fram till gallret.
När jag kom hem var det väldigt varmt ute, så hade jag tänkt ta ut dom, men eftersom det var så varmt lät jag bli med det.
Jag ställde buren i skugga, gav dom två vattenflaskor och grönsaker och sådan från kylskåpet så dom kunde få viss svalka under tiden.
Jag lät dörren till mitt rum stå öppen så det inte skulle vara så instängt.
När jag kom in i mitt rum vid sjutiden på kvällen så tänkte jag ta ut båda pojkarna i gräset eftersom att det var svalare.
När jag lyfte Chilou som låg och "sov" utanför huset (vilket jag inte reagerade på) så hängde han bara som en trasa i min hand.
Jag blev jätterädd, och insåg inte de första sekunderna att han faktiskt var död.
Jag kunde inte förstå vad som var fel.
I flera månader efter så anklagade jag mig själv, för om jag hade reagerat på att Yumi faktiskt var död så kanske Chilou hade varit i livet.
Men eftersom att Yumyum brukade ligga och sova lite här och var så tänkte jag inte på det.

Han är så saknad att det gör ont, han är anledningen till att jag fortfarande har marsvin, och anledningen till att jag orkade leva.
Vila i frid älsklingen <3

(oj, nu blev det långt.)

Bidrag 4- Totti

Ett av mina bästa minnen med mina nuvarande marsvin är nog när jag fick hem Totti. Såg han för första gången  när han var 1-2 dagar gammal, blev störtförälskad, sedan var han ju barnbarn till Morris (ett av mina marsvin) & till Tova (som mamma har nu, som jag hade innan) och då son till Geischa (som jag fött upp). Men kunde inte ha fler marsvin (hade ju redan 2 hanar).

Men bara ca 2 veckor senare dog älskade Lucifer. Och självklart måste ju Morris ha en burkamrat igen, så det blev att Totti flyttade in när han var 5 veckor gammal :) Blev så lycklig. Mitt underbara söta virveltroll.
Och det märks att han tyr sig mest till mig. Så nu bor han med morfar Morris :) Nu är Totti 6 ½ månad gammal (han är ca 2 veckor på bilden)

Bidrag 5-  Fjiona

Hihi ja då ska jag väl våga tävla med min prinsessa Fjiona.

Tjuvparningen, mor och son och jag vart så orolig visste inte vad som skulle hända med mor och barn men en vacker morgon så låg det 2 små något underviktiga slaimiga bebbar i buren och den ena brorsan föll genast alla i smaken medans mitt hjärta brast av en enorm våg av kärlek för den "fula" Fjiona.

Hennes vänstra öga hade fastnat i ngr dagar då hon endast tittade uppåt och jag trodde jag skulle mista henne för hon vart för inavlad. Men nope hon har växt till sig rejält madonnan. Det är hon som får fart på tanterna i buren.
Hon som undersöker alla kryphålena först av alla och alltid kaxigast.

Hon hade för ngn månad sedan egentligen noll personlighet men en dag bestämde jag mig för att jag ska locka fram det där lilla extra hos henne och stoppade henne under tröjan att gosa med mig, då hon börjar att bre ut sig nått otroligt fötterna åt alla håll och kanter och riktigt bli gosegumman nr 1 det här hade hon längtad efter ensamtid med matte.

Detta foto blev till denna dagen, dagen jag minns som dagen då fjiona blev från ful ankunge till den prinsessan hon är idag. Fötterna åt alla håll utsträckta till max och huvudet självklart i den bekvämaste posen Bakåt !

Bidrag 6- Sapphire

Min Sophie, hon kom hit sommaren 09 och var det absolut bästa som hänt mig. Hon var den enda jag kunde ha hos mig när jag grät då slickade hon mina tårar och la sig på min hals och kollade på mig precis som, det blir bra en dag det lovar jag! Hon var en riktig pussgris. Hon var min favorit helt klart. Hon fick en kull börajn av 2010 och det var 3 golden pojkar. Varav en flyttat till Kalmar men två är bosatta kvar hos mig. Sophie skulle ha en till kull tyckte jag, så jag satte henne med en golden roan hane. Hur kanon fin som helst. Men det kom inga roan bäbisar. Under tiden sophie var dräktig så började hon gå ned i vikt. Hon gick först upp normalt men sedan vände det. hon gick ned 100 gram på mindre än 1 vecka. Började stödmata och kämpade allt jag kunde för hon skulle klara sig. Fredagen den 20 agust då kom det ut fem döda ungar. Och sophie var dålig riktigt dålig. Hon slutade äta och bara låg. Till slut fick jag hoppa in och stödmata henne. Det gjorde jag dag och natt. Men hon klarade sig inte ändå. Hon dom vid 16 tiden på söndagen. Då somnade hon, och nu är hon begravd på tomten hos mig så vi alltid står varandra nära. Min älskade Sophie som var mitt allt. Jag har aldrig i hela mitt liv gråtit så mycket som dagarna när hon var dålig. Kan berätta att man verkligen är hjälplös när det inte finns mycket kvar att göra när man redan gjort allt man kan. Vila i frid min andra halva en dag ska jag sitta i det gröna gräset och klappa dig igen som i sommras.

Bidrag 7- Morgana

Jag tänkte anmäla min älskade Morgana, som avled nu i julas, 5 år gammal. :( Hon var en crested, vit över hela kroppen utom huvudet som var en aning ljusbrunt. Jag skaffade henne i oktober 2005, tillsammans med hennes kompis Fluffy.

Det var en rejäl chock att se henne ligga helt platt i buren på julaftonsmorgonen. Paniken steg fort som tusan, jag bara höll om henne i hopp om att hon skulle vakna. Det gjorde hon inte. Jag inbillar mig att jag hörde ett sista gnyende från henne innan hon gick vidare. :(

Hela julen blev i princip förstörd, och även skollovet. Jag hade en hemtenta som skulle skrivas, vilket jag hade problem med. Jag fick ta mig i kragen och den blev gjord till slut.

Det gjorde ont i mig att se Fluffy ensam. :( Varje gång jag lade ned henne i buren, efter att ha burit henne, så sprang hon runt några varv för att titta sig omkring. Hon undrade nog vart Morgana tagit vägen. Hon var inte lika glad när hon fick mat heller, då det inte var någon som kom och bråkade om den. (Fluffy har idag en ny kompis, en sötnos vid namn Nova.)

Jag kommer aldrig att glömma Morgana, hon var (och förblir) fullkomligt underbar. :) Hon älskade att kela, och det gjorde hon med vem som helst. Hon var även väldigt modig. Jag minns att hon vid flera tillfällen gått från köksgolvet tillbaka till mitt rum. (Köksgolvet har en friare yta än mitt rum.)

Vila i frid min ängel! Tack för de underbara åren! Jag är säker på att du gör stordåd på andra sidan! Älskar dig! :)

Nu är det dags att utse årets första månads-vinnare, här finns röstningstråden.

Tyvärr blev ett bidrag diskvalificerat eftersom bidraget innehöll två marsvin vilket inte är tillåtet enligt reglerna.