Jag har ingen erfarenhet av för tidigt födda ungar,men har klarat en kull vars mamma dog när kullen bara var någon dag gammal. Det gäller att mata lite och ofta. Det är viktigt att ungarna inte får i halsen,att inte bli matade för fort. Jag använde en spruta (utan nål såklart) och matade dom med semper välling för människor.Jag kommer inte ihåg exakt vad det hette, men det gick bra och alla ungar överlevde. Det var många år sedan,jag vet inte vad man brukar ge nu,men fortimel låter väl bra tror jag? vad säger ni som har större erfarenhet på detta än jag?

Tack för svar. Jag känner mig så nere, den minsta (närmast på bilden) fick jag i knappt 0,3 ml fortimel. Hon blev piggare och varm, hon satt nämligen själv kvar när de andra tre följt efter mamma in i huset. MEN hennes födelsevikt var 40 gram… Det är ju ingenting! Jo jag vet att man ska vara försiktig som f*n så de inte får ner i lungorna. Därför fick hon liksom en droppe stor som ett knappnålshuvud droppat alldeles innanför läpparna i taget, så fick hon sprutan "runtkörd"XD i munnen för att hon ska tugga o svälja. Höll en bit handduk över hennes huvud och masserade rumpan försiktigt på samma sätt som hennes mamma skulle gjort under tiden hon skulle fått di. Notera att dessa är Cuy. Mamman är för liten enl rasstandard och jag vet inte vad hon vägde som nyfödd men deras pappa vägde 170 gram. Jag var på jakt efter sån där jättefet specialbehandlad grädde och mjölkersättning för kattungar men då det inte fanns så fick fortimel duga så länge.

Calogen är extra fet näringsmjölk du kan läsa mer på FASS.se en vuxen tar cirka 40 ml och det innehåller cirka 120 kalorier 4,0 kalorier per ml innehåller extra mycket protein.

Tack, ska kolla upp det direkt!

Hejsan gud vad söta dom är, jag hade också en hona som fick sina ungar förtidigt, då gav min vet. ett tips om att man kunde ge dom majsvälling för nyfödda barn och den finns i tetraförpackning 🙂lycka till med dom små

Är du säker på att de är för tidigt födda? Det ser inte så ut :) Första dygnet ska du inte mata alls då de inte har svälj reflexen. Det är vanligt att ungarna går ner i vikt de två första dygnen sen ska de öka ca 5 gram om dagen. Jag skulle ge dem ett par dagar innan du börjar att mata. Minstingen kan gå och rädda men då är det isf matning varannan timme dygnet runt som gäller. Väg dem varje morgon vid samma tidpunkt och märker du att de inte går upp i vikt så kan du börja mata. Kattunge ersättning är jätte bra. Även havrevälling och Semper mjölkersättning för spädbarn kan man använda.

Jag har fått en kull som föddes dag 62 en gång. De ungarna var väldigt korthåriga och klarade inte av att äta under de första tre dagarna. De lärde sig faktiskt att dia och klarade sig utan stödmatning, men det var väldigt mycket på gränsen.

Tror att dina ungar är senare än dag 60, men antagligen lite för tidiga. Jag skulle försöka att hjälpa dem till mammans spenar i första hand, samt väga dem snabbt och försiktigt varje dag (viktuppgång = de diar).  Stödmata endast ifall du kan tänka dig att göra det minst var 3-4e timme de närmaste två veckorna, så stödmatning stör deras chans att lära sig dia.

Tack för svaren! Jag kan lika gärna berätta hur det gick till från första början - första kullen. Vill man inte läsa det, så hoppa till nästa stycke. Första ungen hon fick var jag inte beredd på, eftersom parningen inte verkat tagit då hon "betedde sig brunstigt" två veckor efter att hon träffat en hane, så jag satte ihop henne med hanen igen så jag kunde känna mig någorlunda säker på att hon var dräktig. Hursomhelst kände jag på henne att hon var dräktig efter det, så jag räknade veckor och kom fram till när hon skulle få. Sen en dag satt hon med sin unge i hongruppen huxflux, hur jag än räknade fick jag inte tiden att gå ihop. Men ungen var välskapt och diade på o växte bra, så jag reflekterade inte så mycket mer över det hela. Sen när tiden var inne för nästa kull satt hon och en till hona tillsammans med en annan hane, hon var lurig den här gången med så hanen fick stanna längre än han normalt skulle. Dagen jag skulle sära på dem hade hon fött sina tre ungar för tidigt. Det upptäckte jag först när jag kom hem efter plugget, så hon hade fött under dagen precis som första gången. Så hanen flyttade såklart ut, o honan med ungar till en egen bur. Så jag misstänker att första ungen föddes för tidigt med och bestämde mig för att hon inte ska ha nån mer kull. Jag var på vippen att stödmata ungarna i förra kullen, men när dagen kom då hon var beräknad att föda ungarna hade de plötsligt slutat gå ner i vikt, alltså hade hon mjölk och jag slapp stödmatning. Sen misstänkte jag (sent) att hanen varit snabb nog att para henne direkt efter andra kullen… Satt o typ bad för att hon kunde tänka sig att föda ungarna i tid den här gången… Så den här gången "fick jag vara med" när hon födde sina små. Därför vet jag också att hon skulle fött runt kommande torsdag egentligen. Om jag har skuldkänslor? Självklart. Detta hade aldrig hänt om jag flyttat ut hanen en dag tidigare. Notera att jag inte missat en enda födsel med nån annan hona, och aldrig haft nån för tidigt född unge heller. Har t o m räddat en hona som veterinären sa jag skulle komma in o avliva för att ungen låg fel och inte kunde födas. Jag har stenkoll, vanligtvis. Nu är det som det är och jag gör liksom vad jag kan för att göra det bästa av situationen. 3 av 4 ungar har suttit och snuttat på mamman, först sparkade hon bort dem men nu tillåter hon det. Hon har dock ingen eller minimalt med mjölk, ungarna har gått ner mer än normalt sen de föddes. Den minsta ungen hade legat under mamman och blivit bajsad på av de andra (om de bajsar så kan man väl anta att de fått i sig något iaf), de två största är fortfarande pigga, den näst minsta verkade piggare, sen slöare och sen piggare igen. De har blivit så magra att jag känner att de måste stödmatas för att ha minsta chans att överleva. De är bara benrangel och de två minsta är rätt vingliga… Allihop kan iallafall gå och följa mamman, igår kväll hängde inte den minsta med men när hon fått lite näring blir hon lite mer fartfylld. Den enda jag inte sett försöka dia är den röda, näst minsta ungen. Men han är mer fartfylld än den minsta. Har också sett den röda och den svarta smaka på hö, så de verkar liksom "klara" på det sättet. De två större har gastat efter mamma så fort hon gått för långt bort ändå från början, den näst minsta började idag bli orolig när mamma gick ifrån och minstingen började för första gången pipa efter mamma när jag hade henne i knät och sen fortsatte hon leta i buren, vilket är helt nytt. Men hon väger nu bara 34 gram… Ska ge den minsta lite fortimel nu o sen ska jag gå o kolla om de har nån typ av välling på Ica. Hon har kissat när jag masserat henne en gång iaf, och bajsat har hon gjort själv. Är det nån som vet hur lång tid det kan ta för honan att få mjölk? Ursäkta lång uppsats.

#9 Jag puttar upp tråden,eftersom jag tycker detta med uppfödning är mycket intressant.  Hur går det med dom små? Som svar på din sista fråga så  trodde jag att mjölken kommer igång på honan direkt när hon har fått ungarna?

Hur mår bebisar har tänkt på de mycket. Hoppas de mår bra

Hej igen, de två mindre och främst den allra minsta var jag orolig för och stödmatade, de blev piggare och mindre vingliga efteråt. Ändå ville inte den minsta gå upp i vikt. Söndag morgon var hon mer död än levande, då mamman sovit på henne och hon inte hade styrkan att stå upp. Under natten/dagen innan hade hon piggat på sig och "diade" från min specialgjorda spruta med napp på med god aptit. Jag försökte få i henne lite mat hursomhelst och hon fick några "ryck" och började dricka ordentligt, så mirakulöst nog blev stark nog att sitta upp ordentligt själv och började skaka hysteriskt (för att få upp värmen, får jag anta) när hon fått i sig lite, men jag ändå var rädd att hon fått ner i lungorna eftersom det bubblade upp ersättning ur hennes nos. Satte tillbaka henne hos mamman och tog upp de två större en liten stund för att de mindre skulle få omvårdnad av mamman. Men hon försökte inte dia ellr nånting. Ca en halvtimme senare kollade jag på henne och hon var uppe och följde mamma när jag snodde huset. Det såg ut som att hon hade nån form av kramp och mamman tvättade henne frenetiskt men eftersom hon var så liten puttades hon liksom bort när mamman försökte. Plockade upp henne och fattade sen varför hon betedde sig så konstigt - ersättningen hade gjort henne dålig i magen men efter att hon bajsat lite lugnade hon sig… Hon måste haft jätteont:,( så hon fick bara lite fortimel efter det. Hon var alltså pigg igen men fruktansvärt mager och med tanke på hur bajset såg ut var nog tarmfloran utslagen eller så hade hon fått nån infektion i matsmältningssystemet. Men pigg var hon. Matade henne lite innan jag var tvungen att åka bort i två timmar, och magen hann bli betydligt bättre. Men eftersom hon blivit så dålig så himla fort väntade jag mig inte att hon skulle klara sig. Mamman fick ju mjölk under söndagen och det märktes fort, speciellt på de två största. När jag kom hem igen hade den minsta dött.:,( den andra lilla var hela tiden slöare än de två stora så han fick extra mat av mig då. För några dagar sen kom den minsta som fortfarande lever äntligen över födselvikten! De två andra fick runda magar direkt när mamman fått igång mjölkproduktionen ordentligt i början av veckan. De är fortfarande pyttesmå men har spring i benen och jag är inte längre orolig att de inte ska klara sig. Förhoppningsvis börjar de snart leka och bete sig som normala ungar. Jag tänker inte ge dem namn än, utifall att det visar sig om nån vecka att det är nåt inre fel på nån av dem och de trots allt dör. Det tog ordentligt att förlora den minsta eftersom hon hade börjat leta mat när jag tog upp henne…

Å vad tråkigt att höra att minstingen inte klarade sig.🌺

#12 Vad du kämpar på bra! Jag har tyvärr ingenting att bidra med, förutom att det gällande skakningarna kan vara samma sak som för nyfödda kultingar. När en kulting får i sig den första mjölken börjar den skaka då kroppen kommer igång ordentligt, så det kanske är likadant för marsvin?

Synd att den lille inte klarade sig men det låter bra för de andra!

De lever, äter och har små runda magar, så är det inget annat fel på dem klarar de sig!:)