Min fina fina Raffe dog idag. Hon var en fantastisk hona som min son döpte till Raffe. Ett omplaceringsmarsvin som vi fått 2 underbara år med. När hon kom till oss kunde vi inte ens ta upp henne ur buren. Snabbt lärde hon sig lita på oss och älskade att ligga och sova i mitt knä. Men hon gillade inte andra människor utom vår familj. Var hon tvungen att vara hos sin marsvinsvakt, så surade hon i dagar när hon kom hem. Sån var hon en stor personlighet och en fantastisk familjemedlem. I måndags åkte vi till veterinären för att ta bort en gigantisk urinsten som fastnat. De sa att det skulle gå bra. När vi skulle hämta henne på eftermiddagen var det som livet hade runnit ur henne. De sa att hon var trött och behövde mer tid att återhämta sig. Vi skulle hämta henne på förmiddagen idag men de ringde och sa att hon hade somnat in. Att hon hade gett upp. Jag är så ledsen och chockad. Känner så dåligt samvete över att hon fick somna in själv på sjukhuset i en miljö som inte gillade. Jag vet att de gjorde allt de kunde, men jag kan ändå inte låta bli att sörja att jag inte tog med henne hem och lät henne få somna in hemma där hon älskade att vara. Nu får du vara i marsvinshimlen och äta att det där som du älskar, skutta i gräset och gräva ned dig med hö runt om. Vi älskar dig fina Raffe, vi glömmer dig aldrig. 🐹💖