Beteende & hantering

Osämja i lådan

2017-02-13 14:53 #0 av: neaverona

Jag skulle verkligen behöva lite tips och råd på vad jag kan göra för att lösa situationen i marsvinslådan på bästa sätt. Långt inlägg, men bare with me är ni snälla!Glad

Lite bakgrundsinfo som förmodligen kan vara bra att veta:
Till en början hade vi 2 marsvin - Kenny och Sune. Vi fick hem Sune när han var bara några månader gammal (från Arken Zoo), och han började ganska snart att visa dominansbeteende mot Kenny som var mycket äldre än honom. Kenny var förmodligen mycket låg i rang, för han brydde sig föga om Sunes hormonstinna beteende, men hur ihärdig Sune än var så lyckades han aldrig riktigt befästa sin roll som ledare i lådan. Kenny blev gammal och gick tyvärr bort för en tid sedan, så Sune blev själv kvar. När vi sedan skulle skaffa en ny kompis till honom så funderade vi istället på att ta hem 2 stycken marsvin, då vi tyckte att dynamiken mellan Sune och Kenny hade varit sådär. Vi tänkte att Sune kanske är ett sådant marsvin som skulle trivas bättre i en lite större grupp, för han är också väldigt skygg. Därför tog vi hem bebisbröderna Torsten och Gunnar strax innan jul förra året.

När vi introducerade dem så visade Sune på en gång att han ville vara ledaren, Torsten var låg i rang och gav med sig omedelbart men Gunnar gick och mopsade sig i ett par dagar innan även han gav med sig. Rangordningen var då 1 Sune, 2 Gunnar, 3 Torsten. Men sedan kom Torsten och Gunnar in i puberteten, så nu flödar hormonerna för dem. De går och durrar/vaggar mot varandra och turas om att jucka på varandra, och så fort Sune hör det så springer han fram för att avbryta dem, men då blir det bråk och både Torsten och Gunnar biter ifrån. Så Sune har i ca 2 veckors tid konstant haft diverse sår på nosen och kring munnen, och det är så jobbigt att bevittna! Och Sune vägrar att backa, han ska fram och lägga sig i trots att han blir biten. Han försöker även att bestiga Torsten och Gunnar utan framgång, han är inte tillräckligt snabb. För några dagar sedan fick han ett rejält sår på nosen från Torsten, så jag skärmade av lådan så att Sune satt för sig själv och Torsten och Gunnar i den andra delen av lådan, men givetvis så att de fortfarande såg varandra genom gallret. Sune bet i gallret ett tag men vande sig sedan och verkade ganska nöjd med att vara själv, men han återgick däremot till att sitta och gömma sig och vara allmänt skygg. Torsten och Gunnar satt också och bet på gallret (när de inte juckade på varandra det vill säga), så de verkade ju ändå vilja vara tillsammans med Sune trots att det blir osämja. Efter 1 dygn med avdelad låda så var det dags för städning (igår, söndag) så de fick gå tillsammans på golvet. Mycket vaggande och durrande, nosande och gnabbande. Efter städningen satte jag alla i lådan och nu går de tillsammans igen. Det har varit en del tjafs under dagen, men det brukar det bli varje gång jag städar lådan och det lägger dig efter några dagar. Men "grundtjafset" kvarstår ju dock.

Jag känner mig helt handfallen, och vet varken ut eller in nu. Vad tror ni är bästa lösningen för dem? Ska jag bara låta dem hållas och vänta ut det, eller kan det bli ännu värre med bråken? De lösningar som jag funderat kring är:
- En permanent avdelning av lådan, att Sune får gå själv
- En permanent avdelning av lådan, att Torsten eller Gunnar få gå själv
- Att skaffa en till hane och en till låda, så att de går 2 och 2
- Att kastrera Sune och skaffa en hona till honom
- Att kastrera alla 3 (ändrar det deras aggressiva beteende?)
- Att sälja Torsten eller Gunnar, i sådana fall den som funkar sämst ihop med Sune

Snälla hjälp mig att rodda i detta, ni som är så kunniga! 
Tack på förhand!Hjärta

Anmäl
2017-02-13 16:15 #1 av: Ljungåsen

Tre hanar ihop brukar inte fungera, och speciellt inte om en eller flera av dem är pubertetsmonster. Det är helt enkelt en dum idé.

Att ha två jämngamla pojkar är inte heller det optimala, speciellt inte när de är i puberteten. Det blir ingen solklar rangordning då, utan de håller på och tjafsar, och ibland kan det gå våldsamt till. Det bästa är en åldersskillnad på ungefär två år.

Allt det här har du ju redan märkt.

Kastrering brukar inte påverka beteendet hos marsvinshanar, även om det finns enstaka fall där det har fungerat. Men då handlar det om ett par av hanar, inte en grupp. I ditt fall tror jag inte det löser någonting.

Att ha en av dem ensam (även om det finns kompisar i buren bredvid) är inte lagligt. Det är ett brott mot djurskyddslagen.

http://marsvin.ifokus.se/articles/4d714fabb9cb462239062b3f-vad-sager-lagen-om-marsvin

Jag rekommenderar att du delar på dem. Sätt Sune (som är äldst) tillsammans med den av småpojkarna som han kommer bäst överens med.  Sen får du fundera på vad du ska göra med den andra lilla killen, och där finns det ett antal alternativ:

  1. Omplacera honom
  2. Skaffa pojkbebiskompis
  3. Kastrera och skaffa flickvän

Om du bestämmer dig för att behålla honom kan det vara klokt att ha lådorna placerade på gott avstånd från varandra, helst i varsitt rum. Hanar trivs bäst ihop om de inte vet om att det finns fler marsvin hemma.


Anmäl
2017-02-13 17:01 #2 av: neaverona

#1 Tusen tack för ett utförligt och hjälpsamt svar! Nu har jag att fundera kring, det är ett som är säkert Funderar

Anmäl
2017-02-13 17:19 #3 av: Ljungåsen

Hur gamla är småpojkarna förresten? Om de bara är ett par månader så fungerar varken kastrering eller bebiskompis så bra. Då är det bättre med en stabil vuxen, minst två år gammal.


Anmäl
2017-02-13 20:10 #4 av: neaverona

#3 De små är ca 5 månader gamla, födda 2016-09-21 för att vara exakt. Sune är ju 2,5 år gammal nu, men jag skulle inte påstå att han är stabil, han är snarare en räddhare. Men trots det vill han bossa i buren.
Jag har delat av lådan igen på prov, och satte Sune med Torsten till en början. Tänkte låta dem gå så någon dag och sedan byta så att Sune går med Gunnar, för att på så sätt se vilken kombo som funkar bäst. I och med att Torsten och Gunnar är i princip identiska så är det ibland väldigt svårt att veta vem som är vem när alla går tillsammans, så jag är inte helt säker på vilken av dem som går bäst ihop med Sune. Misstänker Torsten, men vi får se. Det skär verkligen i hjärtat av att låta en utav dem gå ensam dockGråter

Anmäl
2017-02-14 07:44 #5 av: Ljungåsen

#4 Bra att du har delat på småpojkarna. Om det fungerar bra med Torsten och Sune (och bra betyder att de inte slåss som en boll, rumpviftande och burrande är helt normalt) så skulle jag inte hålla på att byta plats på Torsten och Gunnar. Om du inte sen innan vet bestämt vilken liten kille som det fungerar bäst med så är det förmodligen ingen större skillnad, och då är det bättre att värna om stabilitet. Varje förändring  riskerar att generera mer problem. Det är helt enkelt inte värt det. Eftersom du skriver att Sune är av den nervösare sorten så är det extra viktigt att han så snabbt som möjligt hamnar i en miljö som är stabil.

Återstår vad du ska göra med andra lillkillen. Fem månader är en jobbig ålder. (Jag har en sexmånaders här hemma, och han är inte alltid så himla trevlig med sin burkompis.) Det finns veterinärer som kastrerar så små marsvin, så det skulle kunna vara en lösning - under förutsättning att han är någorlunda stor. Att sätta honom med en bebis tror jag inte på, han är för ung.

Att sätta honom med en vuxen skulle kunna fungera, men då gäller det att det är en rejält vuxen och stabil kompis, som kan sätta honom på plats. Du skulle kunna ta kontakt med Marsvinshjälpen i Stockholm, och se om de har någon lämplig kandidat inne. Sen blir det ett projekt att sammanföra dem, här finns instruktioner (skrolla ner en bit så står det om hanar):

https://www.eragons.se/sammanfora-marsvin/

Jag förstår att det är sorgligt att ha en av dem ensam, och det är inte bra för honom heller. Därför gäller det att komma på en lösning som ger honom en kompis så snart som möjligt. Jag håller tummarna för er.


Anmäl
2017-02-14 21:11 #6 av: neaverona

#5 Åh, problemen fortsätterLedsen Under tiden jag var på jobbet ringde sambon hemifrån och berättade att Sune och Torsten hade hamnat i storbråk. De hade verkligen varit i luven på varandra och efteråt satt Torsten som i trans och bara nickade med huvudet (inga skador på någon av dem dock, tack och lov!) Men sambon satte tillbaka Torsten hos brorsan och nu under kvällen har läget i lådan varit avsevärt mycket bättre.
Allt som allt så har vi testat att ha Sune ihop med 4 olika marsvin under loppet av cirka 6 månader, men varje gång har det verkat som att Sune vantrivs. Har du (eller någon annan av er) möjligtvis erfarenhet av marsvin som verkar vilja vara själva?
Vi analyserar ihjäl hos här hemma, men i slutändan får vi nästan intrycket av att Sune avsiktligt stöter bort andra marsvin och VILL vara ensam. Givetvis är vi medvetna om att marsvin inte får gå själva, men trots det så verkar det som att Sune är mycket mer nöjd när han får vara själv.. Om ändå marsvin kunde tala, så att vi fick veta vad vi gör för fel!!

Anmäl
2017-02-14 22:03 #7 av: Amasone

Kan det vara så att Sune helt enkelt är en alfahanne som inte kan tolerera andra hannar? Han kanske bara vill ha honor omkring sig? Vore väl inte helt underligt om man tänker på hur flockarna ser ut bland vilda marsvin (en hanne med honor och ungar enligt det lilla jag vet). Kanske ditt förslag med två burar, kastrering och flickvän är det han skulle trivas bäst med?

Anmäl
2017-02-14 22:08 #8 av: Ljungåsen

Stackars er och stackars Sune. Jag förstår att det är jobbigt.

Efter ett rejält slagsmål kan det vara mycket svårt att få marsvinen att gå ihop igen, speciellt om man har delat på dem. Ett av problemen, tror jag, är att det finns ytterligare en liten en alldeles bredvid. Det stressar, och om Sune redan är nervös av sig gör det inte det hela bättre.

Jag har haft marsvin i över femton år, och ingen har velat vara ensam. Några har till och med deppat ihop och slutat äta när kompisen dött, och då har det verkligen varit bråttom med ny kompis. Andra har hanterat ensamheten (i väntan på ny kompis) bra, men de har alla blivit märkbart gladare med sällskap. En del introduktioner har varit lätta, och andra betydligt svårare och tagit länge tid. Det beror på personligheten.

Det är svårt det här. Du skulle ju kunna kastrera Sune och ge honom en flickvän, det brukar nästan alltid fungera. Men då har du kvar problemet med två femmånaders tillsammans. De är jobbiga nu, och de kommer bli ännu värre innan det vänder. Risken är jättestor att även de ryker ihop framöver, och då har du ett ännu större problem.


Anmäl
2017-02-15 09:15 #9 av: neaverona

#7 och #8 Era tips och råd är ovärderliga, tack så himla mycket!Hjärta
Jag tänker att jag bör tackla ett problem i taget här. Gunnar och Torsten trivs ju bra ihop tillsammans, åtminstone i nuläget. Tillsvidare kan de få gå tillsammans, så får jag ta itu med eventuell osämja dem emellan om det uppstår i framtiden. Jag tänker att det mest akuta är att lösa Sunes situation, och där lutar jag också mot kastrering + flickvän som ni säger. Jag bor i Gävle, och det finns ett omplaceringshem i Sandviken som jag ska kontakta under dagen och höra efter om det finns någon tillgänglig hona.
Passande nog så ska vi till veterinären med Sune idag, så vi kan rådfråga dem lite mer och även boka tid för kastrering. Ungefär hur lång tid brukar återhämtningen vara efter en kastrering?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.