# Att bli uppfödare "på riktigt"
Author: [Borttaget]

Jag har funderat i några år nu och jag vill hemskt gärna bli uppfödare. Just nu är ekonomin för dålig men vill ändå fråga lite här : hur går det till när man startar upp? Man måste ställa ut va? Jag är hemskt blyg så det där med utställningar är jag lite nervös för haha. Ni får gärna berätta om era egna uppfödningar , hur ni startade, varför ni valde just er ras osv... Själv är jag himla förtjust i peruaner.

## Comment 1
Author: Misarn

Följer, väldigt intressanta frågor :-)

## Comment 2
Author: Svarttusch

Vad menar du med uppfödare "på riktigt"? Är det registrerad i SMF du vill bli? För då behöver du ställa ut, ja. Två stycken uppfödargrupper ska bli godkända för två olika dommare. Sen ska fyra egenuppfödda ungar ställas i rasklass (eller guidestandard) och inte bli diskade. Även där måste det vara två olika domare. Läs mer på svenska marsvinsföreningens hemsida: [http://www.svenskamarsvinsforeningen.se/index.php?option=com\_content&view=article&id=68&Itemid=93](http://www.svenskamarsvinsforeningen.se/index.php?option=com_content&view=article&id=68&Itemid=93)

Man måste även genomgå ett kunskapstest, vad det går ut på vet jag inte, då jag själv inte är registrerad uppfödare :) Och man måste bara medlem i smf minst ett år innan och sen fortsätta vara det under hela tiden man har uppfödningen.

## Comment 3
Author: godisgrisen

#2 Har gett dig alla praktiska hårdfakta, bra då kan jag ge dig lite mjukfakta.🙂

Jag gick med i SMF från början för att jag ville bli "riktig uppfödare" och insåg att jag behövde utställningarna som måttstock på mitt avelsarbete. Om jag skulle föda upp så ville jag köra fullt ut med uppfödarprefix och hela kittet. Utställandet tog emot för mig också i början inte för att jag är blyg men det är ju läskigt för alla att kliva in i en arena där alla känner alla och prestera. Dessutom trodde jag inte utställandet skulle vara min grej. Det visade sig att jag inte alls kände mig uttittad (som jag oroade mig för) utan fick massor av hjälp och alla var vänliga och hjälpsamma. Jag kan säga att trots att utställarna tar sin hobby på allvar och alla verkligen gör sitt bästa för at det ska gå bra för djuren upplever jag ingen missunnsamhet bland utställarna och stämningen kan inte vara bättre. Jag rekomenderar även att ställa i både ras och pet för det ger en väldigt värdefull helhet man får ut dubbelt så mycket liksom. Det är verkligen galet roligt med marsvinsutställningar!

Så har jag en massa matnyttiga praktiska tips till nya uppfödare som jag känner att jag hade nytta av eller skulle ha haft nytta av då jag började. A-O börja försiktigt och ha marsvinskunskap och erfarenhet i bagaget. Köp inte på dig massor av djur från början utan börja med 3-4 och se därifrån vad du behöver öka sakta. Spar många egna uppfödingar och låt dem bilda grunden. Ta det jättelugnt låt allt ta tid. Det kommer säkert att ta ett par år eller mer innan du har uppfödarnamnet men det är en bra grej. Så många har köpt på sig massor av djur och dundrat in i väggen så det är faktiskt det viktigaste att ta det lungt och planera väl.

Välj ras. Bestäm dig för EN ras det spelar ingen roll hur många raser du tycker är fina och vill ha en räcker. Efter ett par år är din avelsgrupp hur sakta du än plockar in nya djur säkert minst 10-15st tänk dig att om du valt två raser eller tre raser då? Ja du inser 30-40 djur skulle du lätt kunna sitta med två år senare om du inte begränsar raserna. Den ras du ska välja är helt upp till dig det är viktigt att du väljer den som du gillar mest bara med den kan du göra ett riktigt bra jobb och risken att du ångrar dig är mindre. Peruaner är väl ett utmärkt val.🙂Jag strulade till det för mig i början då det gällde rasval så jag lovar att jag vet hur viktigt det är att välja rätt. Jag hade nämligen bestämt mig för att föda upp släthåriga satiner i olika färger. Det var några år sedan och jag hade aldrig hört om satinsjukan men fick lyckligtvis information om det i tid och kunde ändra planerna. Att föda upp en osund ras var absolut inte aktuellt. Problemet var att jag redan var så taggad då och ville börja genast att jag bara tog en annan ras utan att tänka mig för ordentligt. Jag valde de fina ljusa selfarna cream, pe och de white jag gillar dem men på något sätt var de inte riktigt "jag". Samtidigt som jag köpte min första self snubblade jag över magpie och föll handlöst för varianten. Dum som jag var trodde jag att jag skulle kunna föda upp två varianter men det kan man inte om man inte har obegränsat med utrymme och massor av pengar. Det hade jag inte så jag fick välja nu koncentrerar jag mig på nonself harlequin/magpie och har inga planer på att sluta med min favoritvariant trots att det finns massor av fina self och nonselfvarianter som får det att klia i fingrarna på mig. Som det ser ut nu kommer jag att fortsätta med mina magpies och fortsätta att föda upp och ställa ut. Jag älskar att hålla på med detta. Jag älskar utställningsbiten, avelsplanerandet, djurskötseln och framför allt marsvinen själva. Jag kommer aldrig att föda upp något annat än släthår det vet jag de är mina favoriter många mil före andra raser däremot finns det otliga fina färgvarianter bland släthår som kan vara intressanta men just nu är det magpie som gäller.

När man har många djur måste man ha rutiner i skötseln för att göra det lätt för sig. Burarna kommer inte att städa sig själva. Att ha många marsvin innebär massor av arbete och man måste tycka att det är ett roligt arbete annars fungerar det inte. Det är ju inte bara burmockning utan kloklippning, pälsvård, vatteflaskdiskning, kånkande på tunga hö och spånbalar och annat ibland lite drygt arbete som ska utföras. Man måste vara beredd på att åka till veterinären vid behov och kunna betala det. Man måste också klara av tråkiga katastrofer man måste vara beredd på att mista ungar och avelshonor. Man måste kunna hantera att mista sin älsklingshona i barnsäng även om man egentligen inte klarar av det. Man måste kunna sälja sina ungar avstå från dem och ge dem den bästa starten i sitt nya hem. Att sälja djuren och ha kontkt med köparna är en förvånandsvärt stor del av ens arbete som uppfödare. Det tar oerhört mycket tid och kraft och många gånger blir man galet besviken på köpare som man lagt timmar på att skicka bilder och skriva mejl till men som ändå bara försvinner ut i det blå. Man måste kunna hantera det. Man måste också vara beredd att omplacera vissa ungar som kommer att komma tillbaka. Säljandet och kontakten med potetiella köpare är en löjligt stor del av en uppfödares vardag. Man måste vara beredd på att kanske periodvis sitta med ett antal halvvuxna osålda djur ofta hanar dessa marsvin måste också tas om hand tills rätt köpare dyker upp och det kan ibland ta lång tid.

Trots alla dessa baksidor som jag rabblar upp älskar jag min hobby och allt som hör till men det är viktigt att veta att det kräver sin kvinna (eller man) att vara uppflödare. Det är massor av hårt arbete, tid och pengar bakom det är ett tufft job att vara uppfödare. Jag tycker att jag får lön för mödan och ångrar inte en sekund att jag började med detta men som sagt det gäller att veta vad man ger sig in på.😃