# Era grisar från Eragons
Author: AndreaSäll

_Eragons har ju funnits ett tag och flera hundra grisar har fått nya för-alltid-hem. Jag är hemskt nyfiken på era grisar som kommit till er via Eragons omplacering. Leta fram en bild och skriv lite om marsvinets historia med mera! Jag kan ta täten. _

Kastraten Otto hamnade hos Eragons efter att hans burkompis gått bort och familjen inte kunde ha kvar honom. Han är runt två år gammal och jag hämtade hem honom i mars i år. När jag åkte till Eragons så var det för att hämta hem Elsa, som jag berättar om i nästa inlägg. Det slutade dock med att jag fick ha Otto i famnen ett tag och han sträckte ut sig och riktigt njöt av att bli gosad med. Charmigare gris får man leta efter, han är galet härlig! 

Otto tycker att han är störst, bäst och vackrast och vill synas och ha uppmärksamhet mest hela tiden, något som allt som oftast går de andra damerna på nerverna. Han är inte den typiska ledarhanen precis - han får sig ofta ett nyp när någon tycker att han är för påfrestande. Stella tycker väldigt mycket om Otto, fast det är hon som säger till honom mest. De två tar uttrycket "kärlek börjar alltid med bråk", som man sa när man gick i mellanstadiet, till en helt ny nivå.

## Comment 1
Author: AndreaSäll

Detta är Elsa. Hon är fyra och ett halvt. Hon kom till Eragons från Södertälje tack vare Camilla (Kring.kringelkroken.se). Så här skriver hon i sin blogg:

_"Vi gick aldrig längre än till hallen så jag såg aldrig kaninen och hur Daisy hade bott, men jag kan säga att hon var älskad och hade haft kompis ända till nyligen. Familjen hade börjat med två marsvin en gång och efter många år dog det ena marsvinet och Daisy anförskaffades hos en som födde upp marsvin (osäkert om det var en som ställde ut eller bara födde upp för skoj) som nytt sällskap. När så Daisys kompis dog, vid 7-8 års ålder, så bestämde man sig att man inte ville fortsätta med marsvin eftersom familjen hade fått nya intressen som tog deras tid. Man hade även skaffat en kanin för ett tag sedan och eftersom man visste att Daisy inte fick sitta ensam fick kaninen bli ett sällskap. Vi talade med varandra en stund och jag lovade att Daisy inte skulle bli ensam och att hon förhoppningsvis skulle få bo i en flock. Dottern i huset satte själv Daisy i transporten och jag fick uppfattningen att både mamman och dottern kände sig lättade samtidigt som de självklart tyckte det var jobbigt att lämna ifrån sig någon de faktiskt tyckte om och som hade varit en familjemedlem länge."_

Jag såg en bild på Elsa på Eragons hemsida och blev förälskad direkt. När jag kom till Eragons och fick ha uppe henne var hon så liten och söt. En aning blyg men jättego. Otto, som jag skrev om högre upp, var dock den som fick följa med hem den lördagen, för att få ordning på de tre tjejerna där hemma. Veckan därpå fick även Elsa komma hem. Ihopsättningen gick utan problem! Otto hade antagligen tagit den största smällen föregående vecka ;)

Elsa är fortfarande blyg men det får hon lov att vara. Allt får ske på hennes villkor och jag har inte bråttom. Kanske förblir hon blyg resten av sitt liv, kanske inte. Hur som helst älskar vi henne precis som hon är och hon kommer aldrig att lämna det här hemmet.