# Öronskygg? Author: emmaaslund Jag funderar lite över en av våra 4 veckorsungar. Hon har de senaste 2 veckorna (vad jag kan minnas, det kan ha varit tidigare) varit väldigt obekväm med att man rör vid och pillar på hennes öron. Det gäller båda öronen och antingen när man smeker över kroppen och därmed nuddar öronen eller när man lyfter och småpillar med dem. Jag har tittat igenom öronen och jag kan inte se några konstigheter som skulle kunna störa henne, och hon skakar inte på huvudet annars i buren utan bara vid beröring. Hon har heller inte råkat ut för något obehag människa och hennes öron emellan.  Jag är av den åsikten att jag tycker att man ska få och kunna röra sina djur överallt. _Självklart_ ska djuren respekteras men de ska också kunna acceptera att jag behöver, eller vill, ta på de olika kroppsdelarna i tid och otid. Med detta sagt menar jag inte att alla djur, t.ex. djur som tidigare farit illa och därmed har svårt att lita på sin omgivning bara ska acceptera hej vilt. Däremot ett djur som bara är några veckor gammalt och som man själv hanterar dagligen. Vad kan tänkas ligga bakom hennes obehag? Överlag är hon lite stissig och mycket rastlös i famnen, inte lugn som sina kullsyskon. Hur går jag tillväga? Det jag skulle vilja göra är att fortsätta smeka henne över öronen och min tro är att hon till slut kommer finna sig i det. Men.. då kanske det finns en risk att jag utvecklar ett ännu större obehag hos henne. ## Comment 1 Author: emmaaslund Någon som har en tanke? ## Comment 2 Author: idipidi Inte mer än att det nog är hennes personlighet och att det till viss del förmodligen kommer växa bort. ## Comment 3 Author: emmaaslund #2 Hm, det gillar jag inte. Jag vill kunna hantera mina djur utan att de störs av det. Hur hade du agerat? Låtit bli hennes öron eller försökt vänja henne? ## Comment 4 Author: [Borttaget] Måste bara på peka siken söt bild :-) ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag tycker absolut att du ska hantera henne mer, röra försiktigt vid öronen och låta henne äta någonting gott medan du gör det. Då kanske hon inte fokuserar lika mycket på beröringen efter ett tag och tillslut förstår att "Detta var ju helt okej!". Kanske ska du vänta tills hon är tryggare hos dig först, det kan ju också bidra till att hon inte gillar att du rör hennes öron🙂 Mina marsvin avskydde när jag rörde deras tassar först, men de har allt lärt sig! Hoppas det var till någon hjälp! ## Comment 6 Author: emmaaslund #5 Tack för tankar och tips. Det är så jag har hanterat henne hittills, väldigt lugnt och med mutor. Vi jobbar vidare 🙂 ## Comment 7 Author: [Borttaget] #6 Misstänkte det, hade dock inte mycket att tipsa om.. Jag tror att det kommer att fungera utmärkt efter mer tid! Lycka till 🙂 ## Comment 8 Author: emmaaslund Här kan vi verkligen prata om ett marsvin att jobba med. Cobra trivs inte alls med oss människor och jag har inte den blekaste om vart ifrån detta kommer :( Hennes båda kullbröder är harmoniska, trygga, nyfikna på sin omgivning och somnar i famnen om de får chansen. Cobra däremot, avskyr att bli hanterad eller bara sitta rätt upp och ner i famnen. Hon är hysterisk, skrikig, hispig och inte alls rolig att ha och göra med. Båda föräldrarna är lugna och trygga djur så det är tråkigt att detta temperament/personlighet dök upp.  Är det någon som har erfarenhet av liknande temperament? Cobra är som tidigare nämnt bara några veckor gammal (nästan 7 i skrivande stund) och är bara hanterad av två personer med likadant tänk och sätt att bemöta djuren på. Hon har aldrig råkat ut för något otryggt människorelaterat. Jag förstår liksom inte hur hon kan vara som hon är, när hon befunnit sig i livet så pass kort tid. ## Comment 9 Author: emmaaslund Här verkar det vända helt plöstligt!! \*peppar peppar ta i trä\* 😃 Cobra verkar ha blommat upp och låg här om dagen och halvsov med mig i soffan. Idag var bad, fön och fotografering inga konstigheter alls. Åh, detta gör mig jätteglad, jag hoppas att det fortsätter såhär. Kanske har underbara mamma Astrid pratat vett med skruttfian ❤️ ## Comment 10 Author: [Borttaget] Vad kul! Hon behövde nog bara lite mer tid och tålamod än de andra. Precis som människor så har de ju olika personligheter. Jag är själv en person som behöver mer tid än de flesta andra för att känna mig trygg och lita på någon. Hon är verkligen jättesöt! 🙂