# Avel - inte alltid en dans på rosor Author: Svarttusch Det är många som är intresserade av avel och det tycker jag är jättebra! Men som många erfarna uppfödare nämnt är det viktigt att tänka på att allt inte är en dans på rosor. Det är långt från riskfritt att avla. Det visste jag redan innan, men idag blev det bekräftat.  Jag gick upp på morgonen, gav min äldsta son frukost, gick med honom till förskolan och kom hem. Kollar snabbt i burarna och ser på håll att något inte står rätt till i buren där min dräktiga hona går. Hon ligger under en "bro" och bakom henne ligger ett litet marsvin. Jag vet sedan innan att ungarna inte ligger så när de är nyfödda. Då skulle de ligga vid sin mamma, inte en halv dm bakom henne. Jag hittar tre ungar döda i buren. De skulle tidigast komma nu till helgen, så de var för tidigt födda. Jag tror aldrig de hann ta ett första andetag.  Det är jobbigt! Jag har alltid vetat att första förlorade kullen skulle vara jobbig, men inte såhär jobbig. Man ifrågasätter sig själv. Har man själv gjort något för att det ska bli så? Om jag hade varit vaken, hade jag kunnat rädda dem? Sen kommer man till nästa tanke. Hur mår mamman? Min "mamma" mådde som tur var hyffsat bra. Jag flyttade henne från ungarna så jag kunde städa. Direkt började hon äta hö. Efter tips från min uppfödar"mentor" gav jag kligröt som hon åt av. Så länge de äter finns allt hopp i världen.  Detta skulle varit min andra kull. Jag visste vad jag riskerade, men nu blev det så tydligt. Istället för popcornskuttande ungar blir det tragedi.  Jag försöker inte avråda från avel, jag tycker det är bra med seriösa uppfödare, vi behöver fler. Men det är också viktigt att veta hur det kan bli. Nu verkar jag ha "tur", då honan än så länge mår bra \*peppar peppar\*. Jag kunde haft mer otur. Hur dumt det än låter så för varje kull riskerar man honans liv. Det finns så otroligt många olika komplikationer som kan bli.  Alla som funderar på avel: Läs på om komplikationer. Du kan förlora både ungar och honan. Det är inte bara rosenrött. Du bör också t. ex veta vad du kan göra om en unge sitter fast eller om honan slutar äta. Jag rekommenderar också starkt att ha en uppfödare som du har tät kontakt med som kan svara på dina frågor. Jag hade inte klarat mig utan min "mentor". För alla frågor du har INNAN du börjar är bara en bråkdel av alla frågor som kommer att komma, och ett sms till en uppfödare kan ge snabbare svar än en tråd eller sökning här på Mif.  Det viktigaste att komma ihåg: Är du beredd att mista din hona? För du tar den risken vid varje kull, även om du gör ALLT för att undvika det så kan du inte helt undvika det.  Sen självklart, alla kullar blir inte katastrof, min första kull var en perfekt kull på fem ungar som föddes med bra vikter och popcornskuttade i buren. Men man måste komma ihåg att det finns ingen garanti att alla kullar blir så. Man kan undvika det genom att vara otroligt påläst. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag beklagar Malin 🌺 Viktiga ord du tar upp! ## Comment 2 Author: emmaaslund Nej vad tråkigt! Jag säger som Erika, jag beklagar verkligen. Hoppas att det fortsätter gå bra med Duchesse. Jag fasar inför den dag detta händer mig. Jag håller helt med dig om att uppfödar"mentorer" och uppfödarvänner är jätteviktiga att ha. Jag har några stycken som jag vänder mig till vid funderingar eller akuta situationer och de är verkligen ovärderliga för mig. ## Comment 3 Author: Eulwen Det är lätt att vara lite överdrivet optimistisk. Jag känner att min oro ökar för varje kull jag tar eftersom jag blir mer medveten om riskerna (och allt mer fäst vid mina djur). Jag förlorade en hona/mamma kullen innan den jag har hemma nu och det var riktigt riktigt riktigt jobbigt... Tur i oturen så klarade sig ungarna med lite stödmatning, det hade varit olidligt att förlora dem också. Coola fina Idril härdade ut och tog hand om sina småttingar så mycket hon orkade... 💔 ## Comment 4 Author: godisgrisen Fy så tråkigt med ungarna Malin. Beklagar. Det är alltid så sorgligt när ungar inte kommer till liv när de inte får chansen att veckla ut sina långa ben och skutta runt efter att ha legat ihopvokta i magen så länge. Det är så tråkigt att de inte får leva. Så snopet och sorgligt. Man vänjer sig aldrig med detta. Det är så viktigt att referera även dräktigheter/förlossningar som går dåligt. När allt går bra är det magiskt och så fantastiskt att det inte är klokt men det är inte alltid det går bra. Trots att man gör allt rätt kan så mycket gå fel. Ingen dräktighet eller förlossning är den andra lik man kan förvänta sig vad som helst. Jag ska snart få kull 71 och kull 72 här man kan tycka att jag borde vara så van att jag kan känna mig säker men så är det inte. Jag är nervös mest av allt det är jag alltid inför kullar. Längtar efter att de är ute så jag kan slappna av. Även jag som varit med så länge bollar frågor med andra uppfödare. Det Malin skriver om behov av kunnskap och att ha en mentor är så viktigt det behöver vi alla. Med detta blir man aldrig fullärd. ## Comment 5 Author: mammagrön Tacksam att ni delar med er av er erfarenhet! Ni tillsammans representerar en oerhörd kunskapskälla. Önskar att man kunde sammanställa all er kunskap... Avel är ingenting för mig oavsett djurslag. Alla mina djur utom grisarna är kastrerade/steriliserade... Det är både intressant och obehagligt att ta del av att avel på marsvin ska vara så riskfyllt.  Jag är tacksam att ni som uppfödare vill ta denna berg o dalbana av känslor. Mina grisar tillför mig så mkt...o utan er hade jag inte haft mina sötnosar.  Stor kram till er i med o motgång! ❤️ ## Comment 6 Author: Svarttusch Som Godisgrisen skriver så behöver alla uppfödare någon att fråga. De mer erfarna, som just Godisgrisen t. ex som fött upp under en lång tid och åkt på många utställningar har ju det automatiskt.  För ingen kan ha upplevt ALLT som kan hända (för det finns ju vissa saker som händer otroligt sällan), men om man har säg 5-8 personer att bolla med ökar ju chanserna för att någon av dem ska ha erfarenhet.  "Min" uppfödare som jag vänder mig till är ju samma uppfödare som sålt avelsdjur till mig. Hon vet ju mer om linjerna än jag gör, hon har dessutom flerårig erfarenhet och vi tänker otroligt lika om avel och djurägande. Det betyder mycket att bara kunna slänga iväg ett meddelande på fb vid frågor, och har hon inte svaret på min fråga resonerar hon kring det eller frågar någon av sina uppfödarkollegor som jag inte hunnit lära känna ännu.  Det ÄR mysigt med friska fina ungar, men det är inte roligt med motsatsen. Det är viktigt att veta hur det kan bli, framförallt om man t. ex är yngre eller funderar på att ta en kull på "familjens kelgris". Det är viktigt att de uppfödare som orkar faktiskt delar med sig av jobbiga historier som väger upp lite mot de mysiga bebistrådarna som finns. Bägge delarna behövs här på mif, både de jobbiga och de roliga stunderna.  För man kan inte välja att bara få roliga stunder.