# Ovänner vid första ögonkastet? Author: Guinea_Moon Jag sammanförde marsvinhonor: Två som kände varandra sedan förut (sambos) och en som var ny. Alla är vuxna. Den nya gick direkt bra ihop med den ena av mina "gamla" honor. Inget dominansbeteende från något håll. Men när den nya såg den andra honan jag har började den nya hacka tänder. Hon gjorde utfall mot min "gamla" honas ansikte - hennes avsikt var att bitas. Den "gamla" honan hackade också tänder som svar på detta, men hon vände och sprang ifrån "slagfältet" så snabbt hon kunde - och blev jagad av den nya som fortsatte att hacka tänder.  Nu har jag separerat den nya från de andra.   Vad finns det för förutsättningar för att det kan funka i framtiden? Jag vill inte ha blodiga fighter vid sammanförning och jag vill inte stressa marsvinen. Är de här honorna nu ovänner för alltid nu - eller finns det möjlighet att den hona som försökte bitas lugnar ner sig? ## Comment 1 Author: Elisabeth S Hej. Så synd att Du och Dina små råkat ut för ett svårt problem. Det finns något som heter personkemi. Det vet vi ju att vissa gillar man direkt andra aldrig. Att bli sambo eller gifta sig med en som slåss är ju ett helvete. Tänk att gå på tå för någon och ändå inte lita på den för att den kan få ett utbrott när som helst. Även i ett gruppboende kan någon vara elak våldsam eller mobbare. Person kemi kan vara svårt att se innan man provar dem tillsammans. Våra älskade små ska inte behöva ha ett sådant liv i rädsla, utan må bra i harmoni med varann. Men så finns det avel och att para fel individer med varann. Våldsamma och rädda vill vi ju inte att de ska vara och ska därmed inte använda dem i avel. Nej välja de som är sams med både sig själva och sin omgivning är ju det absoluta. Temperament går ju dessutom i arv. Sorgligt nog kan det hänga med i många generationer, om man nu nånsin blir av med denna defekt. Det är svårt att veta om det är sjukdom som orsakar det eller vad? Mycket i livet vet vi så lite om. Vi pratar ofta om dominanta och undergivna. men att vara våldsam är inte säkert att man är dominant för det. Man kan vara livrädd och visar sin svaghet på detta sättet. Jag talar inte om tonåringar som ännu inte hittat sin plats i tillvaron och testar utan jag talar om de vuxna. Man kan vara dominant på ett stabilt vis med lugn. Både honor och hanar. Det är ju dem som vi ska välja. I all avel, alla djurslag och även människor för bästa resultat i vår avel. Inte efter rätt färg eller rätt hår lag i första hand. Rätt temperament är A och O alltid och hälsan förstås. Marsvins avel i harmoni. Jag skulle själv aldrig vilja bo ihop med en som är våldsam eller jätterädd. Nej stabila individer är att föredra. Eller hur....?? Eller ha en hund som är våldsam och aggressiv eller skiträdd . De ska leva i vårt samhälle och hanteras av oss och inte minst barnen. Marsvin likaväl som hund eller katt. Jag har själv flera marsvins hanar i en och flera marsvins honor i en, gående i samma burar i fin harmoni där de leker och mår bra. De är inte ungar. Jag tror det är bra om Du kan hitta en trevlig individ som passar bra med båda Dina andra. Men först kanske Du kan sätta dem på varsin sida galler så de lär känna varann först i denna nya konstellation. Det är tufft att bara flytta in så där utan vidare tycker jag . Det gör ju inte vi heller . Vi träffas och kollar varann sedan kanske vi flyttar in. Så gör andra djur också. Önskar Dig ALL LYCKA och hoppas det blir bra till slut. Vi lär oss så länge vi lever och det är spännande tycker jag. Med de goaste hälsningar Elisabeth och alla marsvinen här hälsar också. ## Comment 2 Author: Guinea_Moon Kloka och välformulerade ord, Elisabeth. Jag hade inte tänkt på att ett marsvin kan vara aggressivt utan att vara dominant. Säkert är den nya honan rädd - hon kommer ju ny. Och rädsla kan visa sig som aggressivitet. Dina reflektioner om avelns betydelse för att få fram trygga individer som hanterar situationer av osäkerhet på fredligt sätt var mycket tänkvärda för mig. Och - som du skriver - man kan inte veta hur marsvinen passar ihop förrän man prövat. Idag har "de gamla" och den nya gått sida vid sida med galler emellan sig ca en halvtimme på stora golvytor. Gömslen, hö och goda grönsaker hade de alla. Först sökte alla sig till gallret och tittade på varandra. Den nya började meddetsamma att gnissla tänder.  Då sprang "de gamla" och gömde sig på var sitt håll och kom aldrig fram igen till gallret! En av dem började pipa på hjälp som en marsvinsunge. Då kan man ju säga att personkemin inte stämmer och att mina honor känner stort obehag att vara i närheten av den nya.    De ska inte bo tillsammans. Jag ska söka efter ny familj till den nya och förhoppningsvis fungerar det bättre för henne där. Den här honan har levt i flock förut och då var det inga problem. ## Comment 3 Author: Elisabeth S Hej Tack ! Ja visst är det svårt med familjebildningen . Så fint att Du har så mycket plats  så Du kan kolla. LYCKA TILL med nya medlemmar i Din familj och till den lilla nya  "argbiggan"   :) Hoppas det ska bli bra. Annars  kan man som en  gjorde  låta dem gå i olika burar  nära varann och känna samhörighet  på så vis. Så blir det ändå inte så ensamt  även om de aldrig blir sambos. Hon kanske saknar en bästis  som hon hade i förra hemmet,  man vet så lite. Vi härskar och styr och vet ibland så lite om dem,  frågar dem inte  utan gör som det passar oss. De är ju inga robotar utan känslor. Ingen av oss vill ju utan förvarning bli upplockad  från vår vana familje situation och bli placerad i en ny, bara så där. Jag skulle nog också slå bakut. Skriv gärna igen hur allt utvecklar sig. Goa hälsningar Elisabeth  med alla marsvin som också hälsar  :) ## Comment 4 Author: godisgrisen Okej visst har marsvin känslor men inte nödvändigtvis mänskliga känslor. Visst finns det marsvin som är aggressiva pga. rädsla men jag tycker inte att detta låter som ett sånt fall. Alla tre är vana att bo med andra marsvin  så de är troligen bara intresserade av att reda upp rangen.  Normalt när man sätter ihop marsvin och introducerar dem för varandra så är det tid som är det viktigaste av allt. De behöver tid för att lära känna varandra och de kan behöva bråka för att komma någonstans.. När man sätter ihop en nu hongrupp kan det gå hett till i ett dygn kanske kan det tjafsas i ytterligare ett par dygn sen ska det vara lugnt. Att ta isär dem och anse uppgiften omöjlig efter ett kort försök ger ju bara att marsvinen fått stressa upp sig för ingenting. De måste få tiden för att det ska funka. Jag har uppfödning och flyttar om mina honor då och då och visst kan det vara lite jobbgt att titta på vissa grupper när de gör upp men efter ett par dagar funkar ALLTID mina grupper har ALDRIG varit med om att en flock inte funkat. Så mitt tips är att sätta dem på en neutral yta med massor av godis kanske nybadade i samma schampo och låt dem sitta där tillsammans så länge det behövs innan de ska in i buren igen. Om du vill kan du ha dem på varsin sida om ett galler en tid innan när det är honor skadar det inte på hanar ger det ibland motsatt effekt. Det vore fruktansvärt tråkigt om din nya hona ska behöva flytta vidare. Det är så många människor som ger upp aldeles för lätt på sina marsvin. Marsvin är inte "hastiga djur" de behöver tid och kärlek. De ska inte flytta runt för minsta lilla. Lycka till! #1 Jag blir riktigt illa berörd när jag läser ditt inlägg.😕 Dels förmäskligar du marsvin på ett väldigt tråkigt sätt. Och dels antyder du att marsvin föds upp utan tanke på temperament och hälsa. När det gäller rasaveln  tittar man givetvis på utseendet men har man inte temperamentet och hälsan med sig får man inte bra "fungerande djur". Självklart avlar man inte på aggressiva, nervösa eller rädda djur det är ett big no no hos alla uppfödare jag känner.Vet många som valt bort djur de kanske tilloch med importerat med stor möda och för dyra pengar för att temperamentet inte var okej. Så att påstå att rasuppfödare inte tänker på temperament är varken sant eller snällt. Samma sak med hälsan. ## Comment 5 Author: Elisabeth S Hej igen! Intressanta kommentarer. Trevligt om man läser det jag verkligen skrivit. Det står att man bör tänka på temperament och hälsa i första  hand  och sedan färg och hårlag.  Inte  ett ord är skrivet om att man glömmer  eller " inte  tänker" på något.  Renrasigt  ska ju ha med alla aspekter i sin avel och så bra som möjligt givetvis. De allra allra flesta uppfödare är ju så noga  det bara går. Själv har jag fått så  bra och trevliga avelsdjur och är så tacksam för det. Vill inte förminska djuren. De har också känslor.  Förmänskliga dem...??? Knappast!De är flockdjur och vi vill gärna ha sällskap. Inte så olika , eller hur. Viktigt  att vi lär oss som har med djur att göra  att läsa av dem och försöka förstå vad de uttrycker. Vetenskapen gör stora framsteg här och visar på djurens stora uttrycksätt , ofta mycket subtilt,  i varierande grad beroende på art. De flesta erfarna marsvinsägare  kan säkert detta utmärkt och alla kan vi lära mer.   Spännande! Visst ska djuren få hitta sin plats i gruppen. Här anges  ju att det är vuxna individer. Det kan och ska inte vara acceptabelt att de klöser och bits. Att hacka tänder är något annat . Vi måste ju också lyssna aktivt på offren som blir utsatta för dessa attacker. Deras kroppspråk är ytterst viktigt.  Marsvin är så underbara  men som alla andra levande  så finns det även här lite baksidor och svåra frågor. När man bearbetar detta så kan det ju låta tråkigt. Men att skönmåla en  svår situation .... nej.   Alla djur  avlas för en speciell orsak  eller behov . Marsvin  för sällskap , gos och lek, med barn i centrum kanske. Tack, Guinea Moon,  för att Du tog upp dessa  frågor. Det breddar och fördjupar  när vi kan diskutera  även svåra saker. Trevligt om man läser det jag verkligen skriver!! Tack! Med goa hälsningar Elisabeth ## Comment 6 Author: Elisabeth S Ooops glömde bara   påpeka  att det står skrivet i mitt inlägg om  upprepade försök  att placera nykomlingen men  det är bra med galler emellan vid introduktionen . Det poängterade också " Godisgrisen" i Ditt inlägg.    Tack för det! Fint när vi läser det som verkligen står skrivet! Lycka till alla marsvinsägare med Era små goa och njut  :) Med goa hälsningar Elisabeth ## Comment 7 Author: Jasså Wow  det var en bra diskussion Bra  att Guinea Moon vågade skriva en fråga om sitt problem Intressanta åsikter Elisabeth S Intressant Godisgrisen Bra att ventilera och klargöra .  Tack för nya infallsvinklar. Berikar vår avel. Mvh ## Comment 8 Author: Görkan Alla marsvin brukar hitta en kompis. Tid, plats och mat behövs. Hur marsvin beter sig i den situation har det forskats på. Studier visade att det har bl a att göra m hormonnivåer i blodet redan innan födseln. Det är viktigt hur mamman till det ofödda djuret mår. Stress hos modern påverkar hormonerna hos bebisen när bebisen utvecklas och det påverkar hur bebisen sedan hanterar stressiga situationer osv. Sedan finns det även beteende ungen lär sig av modern o resterande sociala miljö. Men detta är sånt som skapar förutsättningar utöver det lan även marsvin lära in beteende. Dvs positiv och negativt. Så enkelt är det inte m beteende 😀 hinner inte skriva mer nu men ger inte upp utan läs på lite mer vad du kan göra så går de tre ihopa sedan! Ytterst osannolikt att det inte ska funka!