# Vart går gränsen? Author: Caspia Egentligen behöver jag mest skriva av mig, för jag vet att det inte finns några enkla svar. Har en marsvinshona, Tilda, fyra och ett halvt år gammal. Hon är en omplacering som hade det väldigt tufft innan jag fick henne. Eftersom jag bor ensam är hon inte van vid andra människor och är väldigt rädd för dem. Nog om det. Tilda har bölder i sin mage, och när vi var hos veterinären i november trodde hon att det var tre st. Två fyllda med vätska och en som troligtvis var fett. Hon sa att så länge Tilda äter har hon troligtvis inte ont och det finns inget botemedel. Tilda äter fortfarande, men de sista dagarna har hon ändrat beteende. Jag får inte ta upp henne längre. Jag skulle normalt beskriva henne som en mycket gosig gris (dock enbart när det gäller mig, ingen annan). Hon är inte märkbart tröttare än tidigare och äter som sagt med väldigt god aptit. Kan det vara så att jag inte får lyfta henne för att det gör ont i magen? Är det i så fall dags för min lilla ängel att flyga vidare? Jag hatar situationen att veterinären hela tiden säger "Det får du avgöra. Det är det bara du som kan bestämma". Jag vill att någon annan berättar för mig vad som är rätt, som när man är liten och mamma eller pappa alltid vet bäst. Nu är det inte så enkelt. Jag vet inte om det finns något rätt. Eftersom jag är den enda människa Tilda litar på känns det extra viktigt att fatta rätt beslut. Är det dags att släppa taget nu? Det känns svårt att med gott samvete se henne förändras. Samtidigt kan jag inte föreställa mig ett liv utan henne. Vart går gränsen? När har Tilda kämpat färdigt? Är det någon annan som har erfarenheter av liknande bölder? Är det rätt att bara använda ätandet som gränsdragning? Många frågor, inga svar. ## Comment 1 Author: Soneczka Det är ju som du säger svårt att svara på. Så olika från fall till fall. Vill i alla fall berätta om mina marsvin som har haft bölder.  Jag har ett som är sju år hon opererades för en böld när hon var 3,5. Ett annat marsvin som nu är 4 år hade i sommras en böld på ryggen, då fick man inte ta på henne där för det gjorde ont. Vi var till veterinären och hon tömde bölden. Alltså, den fasta bölden kan man operera bort och de som har vätska i sig går att tömma. Vet inte hur kunnig din veterinär är på smådjur, tyvärr så är det många som inte kan marsvin. Fick bittert erfara det i höstas då vi åkte till en annan veterinär då våran hade semester. (Vårt marsvin hade ett svullet rött öga, den veterinären sa att hon hade skräp i ögat, hon kunde inte ta bort det och vi åkt till djursjukhus, där fick vi diagnosen böld bakom ögat, men de kunde inte operera marsvin så vi åkte vidare till en underbar veterinär där vi fick hjälp. Hon är opererad och mår nu bra, men det är en annan historia) Kolla gärna upp veterinärerna där du bor, har de kunskap om marsvin? Byt veterinär om du känner att du vill ha ett annat utlåtande. En veterinär borde kunna säga när det är dags eller inte dags att ta bort sitt djur. De skall kunna ge sådana råd tycker jag. Hoppas det går bra för ditt marsvin! ## Comment 2 Author: Caspia Tack för ditt svar och tack för att du delade med dig av din berättelse! ## Comment 3 Author: [Borttaget] lyssna inte bara på en vetrinärs utlåtande. vissa vetrinärer e väldigt snabba med att säga att det inte finns något att göra (för att dom själv inte kan eller vet, istället för att be en annan vetrinär om hjälp) eftersom det inte handlar om cancer el liknande så borde det gå att "bota" dvs tömma? har haft min 3,5 åriga hane sövd 2 ggr på mindre än en månad. o visst e d riskabelt, o vetrinärer brukar tycka att dom e lastgamla vid den åldern, men d e alltid värt ett försök? hellre att dom dör under narkosen i lugn och ro då......... ## Comment 4 Author: idipidi Det låter lite märkligt med bölder. Cystor låter rimligare. Det är väldigt vanligt på äldre honor. Oftast kan de leva länge utan att besväras av dem. Tydligt ändrat beteende, alltså att de verkar deprimerade (detta med att inte vilja komma upp kan ju vara tillfällgt) samt matlust är bra tecken tycker jag. Men det är inte enkelt... ## Comment 5 Author: Mari Min hona på 4år har också en böld eller tumör eller vad det nu kan vara i magen.. Jag har sagt att jag åker till veterinären och låter henne somna in så fort hon visar att hon inte längre mår bra. Själv tycker jag att det är alldelens för riskabelt att låna henne sövas ner och opereras, speciellt i den åldern. Är kanske mest en pengafråga då jag tycker det känns lite onödigt att kasta ut tusenlappar och sen komma till vet. och se att hon inte kommer vakna upp. Men vänta nån dag till och se om hon fortfarande är grinig när duförsöker lyfta henne, för det kan ju vara så nu att knölarna börjar göra ont på henne och då tycker jag att det enda rätta är att du åker till veterinären med detsamma :( Min förra hona som fick cancerknöl på utsidan av magen, hon slutade äta med samma lust och glöd och låg mest och vilade de sista dagarna innan jag åkte till veterinären med henne.. ## Comment 6 Author: Caspia Tack för era svar. Bifogar en bild på Tilda tagen idag. Idag har jag fått lov att ta upp henne. Hoppas att hon bara har haft en liten svacka. ## Comment 7 Author: Caspia En bild till. Den blev tyvärr suddig men jag har ju inte hur långa armar som helst... ## Comment 8 Author: Cavia Tyvärr är det ju så att marsvin är väldigt duktiga på att dölja när dom har ont. Har väl att göra med att dom ska visa att dom inte är ett lätt bytedjur. Så därför är det svårt att kunna avgöra om marsvinet verkligen har ont. Men jag tycker du ska gå på din intuition, bara du kan avgöra när du anser att Tilda ska få somna in...men hursom helst, lätt är det inte! Jag personligen hade nog dragit gränsen vid ätandet, slutar ett marsvin äta så har dom oftast "gett upp" I vissa fall funkar det att tvångsmata, men man märker snabbt om det är någon idé eller inte.... ## Comment 9 Author: Caspia Tack för ditt svar. Jag har försökt bestämma mig för att hon verkar vara sig själv idag, och försöker intala mig att det nog var en tillfällig svacka och att hon nog inte har ont. Det är verkligen svårt, jag tvivlar sällan på min intuition, utom i såna här situationer. ## Comment 10 Author: paronskrutten Jag tycker det ser ut som äggstockscystor, men jag vet inte. ## Comment 11 Author: FeliciaS Jag tycker också det verkar svårt att avgöra. Iofs är ju allt som har med att tänka på avlivning svårt (tycker åtminstone jag). Men det brukar gå lättare om man tänker sig "skulle jag vilja blivit avlivad eller skulle jag vilja fortsätta kämpa?"... Många tycker att det är väl bara att avliva om h\*n lider, men i många fall är det ju svårt att veta om h\*n lider, kan ju vara menatalt eller fysiskt. Äter hon, är pigg och njuter av livet med sina kompisar tycker jag gott att hon kan få leva. Om du märker att hon/hennes kropp sätter stopp eller inte orkar mer är det nog dags för henne att få lämna jordelivet... Hoppas jag har hjälp till. Ser nästan ut som på min hona Sera, hon har stor mage men är klen förövrigt. Och har blivit det i höst... Men hur stora är de knölarna du menar, hur känns dem? Tänk om Sera har samma "sjukdom" ![Förvånad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-surprised.gif) ## Comment 12 Author: Caspia Tack för era svar. \# 11. Jag skulle inte använda knölar som beskrivning, men tolkningen av ett särskilt ord kan ju vara individuell. När man tar på magen så känns det tydligt att det är något med en form därinne. Det är inte fett som sitter jämt fördelat utan något som skiljer sig från det andra och som hänger samman. Det är väldigt mjukt och känns verkligen som att det innehåller något som inte har fast form. Hjälp vilken urkass förklaring. Har du vägarna förbi Malmö får du gärna komma hit och peta på henne, för att se om det är samma. Jag hoppas innerligt att det inte är det. Skulle det vara jag som var Tilda skulle jag inte vilja bli avlivad. Det var ett bra sätt att se det på. Tack för det! ## Comment 13 Author: FeliciaS **#12** Jag tycker att förklaringen var bra :) Okej, tyvärr är jag nästan aldrig där nere så =/ Bor i Göteborg ungefär. Usch, hoppas inte Sera har samma... På hennes mage kändes det som om man tog över en handled med tydliga blodådror. Men nu känns det mest som en geléklump utan något buckligt innehåller eller så. Så jag hoppas på det bästa :) Men hon är pigg, äter som de andra och är glad för övrigt. Bara det att hon inte blir så mycket tjockare. Fast jag ska gå och köpa lite mer tålamod, tror jag, det behövs.