# När tackar ni nej till köpare? Author: [Borttaget] Ja ni som omplacerar marsvin eller föder upp och säljer, händer det att ni tackar nej till köpare för att "det inte känns rätt" och i så fall vad går ni på för att tacka nej? Beteendet hos köparen, det den beskriver om hemmiljön etc? Jag har ju liten omplacering av marsvin och idag kom en familj på mamma och två söner ut. Hemmet verkar kanon, de har marsvin sen tidigare, lekrum till marsvinen, stora burar och de är pålästa. Äldre sonen var mycket försiktig med marsvinen och mamman instruerade barnen hela tiden om hur de fick hantera marsvinen. Men efter ett tag blev den yngre killen alldeles för vild i mina ögon opch lyssnade inte alls på tillsägelser från mamman och då sade jag tyvärr nej. Eftersom jag vet att barn är barn och mamman menade att han inte beter sig så annars så hälsade jag dem välkomna igen i veckan, då gärna med alla barnen, för ett nytt försök. Jag sade dock att jag inte kan lova att de får marsvinen då heller utan det beror helt och hållet på hur barnen beter sig. Det här var första gången för mig som jag behövt tacka nej vid mötet och visst kände ja mig lite elak men samtidigt så vill jag veta att marsvinen får det kanon också så att jag kan sova gott om natten när de flyttat. ## Comment 1 Author: EvaLuna Jag har aldrig sålt / omplacerat marsvin men jag tycker att du gjorde helt rätt. Man måste få säja nej om magkänslan säjer så. Långt ifrån alla barn klarar av att hantera små djur som har svårt att försvara sej. Nu gav du ju dessutom dem en ny chans. ## Comment 2 Author: Linnet Ja, det är ju lite knepigt, jag har aldrig sagt nej till nån köpare faktiskt. Dom flesta är väldigt pålästa och sen märker man ju på föräldrarna också, om dom är intresserade för det är ju trots allt föräldrarna som tar huvudansvaret. Sen kan ju barn bete sig väldigt lugnt och sansat hos främmande med vara helvilda hemma, så sånt kan man ju aldrig gardera sig mot. Jag tycker att jag måste lita på att föräldrarna tar sitt ansvar för marsvinen, men känner man att det är helt galet så måste man ju säga nej. ## Comment 3 Author: Svea- Ja.. en mamma kom hit med sin son.Han var mer vild än tam och lyssnade inte på mamman eller på mig.Jagade katterna,hundarna,köättrade in hos marsvien å var allmänt galen.Där sa jag NEJ,då erbjöd mamman mig mera pengar.För hennes son ville ha just dom två,å inga andra marsvin.Jag sa nej ändå,hon blev väldigt arg,tog sin son å smällde igen dörren. Jag som säljare förbehåller mig rätten att välja köpare åt mina djur. Så säger jag nej så är det nej.Och jag ska inte behöva förklara mig.Men visst känns det knepigt och jättejobbigt. Stå på dig! Det är ju som du säger för djuren skull. ## Comment 4 Author: elin85 Jag tycker du gjorde helt rätt. Tyvärr blir ju det äldre och duktiga syskonet lidande, men i en familj måste ju alla kunna "hantera" marsvinen dvs lyssna på sina föräldrars "regler". Jag hade inte heller sålt till den familjen. Överhuvudtaget skulle jag vara tveksam att sälja till en familj med barn under 4 år, om jag inte får träffa det lilla barnet och se samspelet mellan mamma och barn och till familjer med barn under 3 år oavsett. Jag har haft besök av ett syskonbarn som då var 2½ år. Först när mamma (min syster) stor bredvid honom var han duktig och snäll, men sedan när han stod ensam började han ropa åt dem, försöka öppna buren och när det inte gick slog han på buren och skrekskrattade, han blev naturligtvis tillsagd, men ivern var för stor, han var så upphetsad att han inte kunde lyssna och marsvinen var paralyserade av skräck :( Pga detta vill jag inte lämna mina marsvin till familjer med barn under 3 år, denna lilla kille är oftast duktig och snäll, men i upphetsning kunde inte heller han lyssna på tillsägelser. Enda lösningen skulle då vara att ha buren på ben så det lilla barnet inte nådde upp (inte ens med hjälp av en stol). Eller på annat vis ha dem oåtkomliga för barnet. ## Comment 5 Author: Abico Jag har aldrig tackat nej till någon köpare hittills. Men att en säljare faktiskt kan tacka nej till en köpare om det inte känns rätt, det tycker jag känns väldigt seriöst. Själv skulle jag absolut kunna sälja till familjer med små barn, inte _till_ barnen men till en familj med barn. Jag tror absolut att det är jättebra för barn att få förståelse för djur och lära sig att hantera dom på rätt sätt. Min lillebror är väl mer eller mindre uppväxt med marsvin och han är duktig med marsvinen, men aldrig att jag för den sakens skull skulle låta honom vara med dom själv, bära dom eller dylikt. Det är sitta på golvet med (av mig utvalt) marsvin i knäet och under övervakning som gäller i alla lägen, barn är barn och jag anser att alla djur är oberäkneliga så allt kan hända i den kombinationen. Men det är klart, föräldrarna ska ha högsta ansvar och pli på sina ungar ;) För att återvända till frågan :P Jag skulle inte sälja till någon som jag får en oseriös bild av. Första intryck gör mycket tycker jag. Folk som försöker pruta på marsvinen skulle jag heller inte sälja till och inte alltför unga människor heller om jag inte vet att dom har föräldrar som står bakom det hela. Sedan går jag nog mycket på känsla och personligttycke, ogillar jag någon av någon anledning så skulle jag inte sälja mina marsvin till denne - det behöver inte alls ha något med dennes sätt att sköta marsvinen att göra, men jag vill "trivas" med mina marsvinsköpare eftersom det är människor jag räknar med att ha kontakt med i många år framöver. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag sa nej till en köpare som verkade allmänt märklig, bodde i en etta men trots det hade massor av djur och ringde och pratade om konstiga saker.Fick en negativ magkänsla bara. Veckan efter sålde jag samma marsvin till en barnfamilj med trevliga intresserade föräldrar och gulliga barn. Jag tycker man har rätt att säga nej om det inte känns rätt.....