# Kulla satinungar? Author: Lyan Jag och en kompis har diskuterat det ett par gånger. Tanken har slagit mig men jag vet inte om jag hade klarat det :-/ Nu har det bara fötts en satin här sedan vi diskuterade det och på Xander såg jag inte att han var satin förrän han var nästan 3 månader och då fanns det inte ens på världskartan. Jag tror inte jag hade klarat ett ta bort en nyfödd heller för de är ju inte sjuka när de föds. Svårt... Hur hade ni gjort? Bild på Xander som han såg ut i september, 2 månader gammal ## Comment 1 Author: Abico Jag skulle inte göra en parning om jag misstänkte att där kunde bli satinungar. Om det ändå dök upp skulle jag göra det bästa av situationen och jag är övertygad om att en satin kan ha ett fint liv, även om det ofta blir ganska kort. Nu har jag ingen erfarenhet av satiner men jag tycker att det viktigaste är att man är uppmärksam och håller koll på sin satin så att man när tecken på OD börjar dyka upp, men först då, kan bespara djuret lidande genom att avliva. ## Comment 2 Author: Lyan #1 Lite så jag tänker också. Fast tyvärr ligger det en hel del satin kvar i mina linjer, har nu bara 3 honor kan användas till avel, där finns risk för satin (satinbärarmamma), men tanken är att para dem med en satinfri hane (om de ens går till avel, inte alls säkert). På hansidan har jag Birk och Lotus som kan användas men det är inte aktuellt, ev. att Birk ska få bli pappa en gång till men det dröjer tills dess i så fall. Hugo hade ju ett bra liv i 4år. Vet flera satiner som fått tas bort vid 6 månader men då har de förhoppningsvis haft ett bra liv tills dess. ## Comment 3 Author: FeliciaS Jag håller med #1. Jag tycker inte det är rätt att avliva friska ungar (även om de är Satiner) när de föds, utan första låta de somna in när de blir sjuka. Vissa kan ju faktiskt leva ett friskt liv i flera år. Jag tycker inte heller att man ska ta kullar på marsvin där man vet att det kan födas satiner. ## Comment 4 Author: godisgrisen Nej att kulla friska ungar känns helt galet. Satiner ska väl anses friska tills de blir sjuka i OD och det har de ju knappast hunnit bli när de är nyfödda. Tänk bara på din Hugo som mådde bra i många år. Man får försöka att avla så risken för för satin blir så liten som möjligt. De kommer ändå hur man än gör att dyka upp satin här och var i många år framöver då gäller det väl att ge dem ett lika gott liv som alla andra marsvin har rätt till fast med extra övervakning. ## Comment 5 Author: Myosotis Det viktiga är att man verkligen tar bort dem så snart man märker minsta tecken på OD. Som vanligt med marsvin är de bra på att dölja smärta, så jag är övertygad om att de lider ett bra tag innan  ens den mest uppmärksamme ägare "ser" att det är OD... Jag vet att det finns även erfarna marsvinsägare som inte "ser" (eller vill se) att det är OD hos deras marsvin, medan det är uppenbart för en annan. Har sett satiner "OD-skutta" hemma hos andra som bedyrat att de aldrig haft OD på sina satiner... Känner några ägare till satiner som låter röntga alla sina med cirka 6 månaders mellanrum för att ha full koll. ## Comment 6 Author: Lyan #4 Precis, det är Hugo jag tänker på. Han mådde alldeles bra till han fyllde 4. Jag kan ju inte veta exakt hur länge han hade ont men förra vintern/våren blodtestade jag alla och då syntes ingenting. #5 Ja, det är det som är svårt, att veta när de börjar få ont. Hugo hoppade ju väldigt tydligt och jag har dåligt samvete för att jag inte kollat mer noggrannt :-( En gris, Supreme, flyttade frisk från sin fodervärd och kom hem till mig att par dagar senare jättesjuk. Jag har också haft den erfarenheten av vissa uppfödare tyvärr. Har inte sett det med egna ögon, men via mailkontakt och så har de menat att satinsjuka inte finns på tex långhår Hade gärna röntgat mina men det blir 4000kr och det finns inte nu när Mattis varit så sjuk :-( Svarar alla. Jag vet att det finns satin i mina linjer men jag kommer inte para kända satinbärare (Rema var ett engångsundantag). De jag har nu har satinbärarmammor och chansen att de ska vara satinfria är 75% på Vida och 25% på Aitlin och Dovv (pga att deras pappa visade sig vara satinbärare). Bus är väldigt mjuk och silkig i pälsen så han är jag 99% säker på att han är bärare så han kommer inte gå i avel alls. Chansen för satinfritt ökar ju med varje generation men ändå har jag varit med om ungar som blivit bärare utan satin i stamtavlan (fått satinunge hos nya ägaren med en hona som också var satinfri i stamtavlan)           Sedan fallet Perry. Vi vet fortfarande inte om det var od, det fanns inga pengar till obduktion :-( Perry hade inget synligt satin på mammans sida (fullstatus Cuy) och satin i sista ledet (Hugos bror) på pappans sida Jag hade (som skrivet ovan) inte heller kullat satiner men tankarna har helt klart funnits. Hon jag diskuterat med klarar det inte heller trots att hon förlorat många djur i od, ett par redan vid 6 månader. ## Comment 7 Author: smurfan-13 Vad jag känner (som inte föder upp) är att OM man sparar på satiner så är det ju superviktigt till vem man isf säljer dem! Och vem vill köpa ett marsvin som man vet har en ökad risk att bli sjuk och få ont? Som tidigare skrivits så döljer ju de gärna sin särta så länge det bara går med, så det kan vara svårt för den mest erfarne att se det med. Jag skulle inte se något fel alls att ta bort satinungar om det görs på ett korrekt sett. Ett dött marsvin kan inte lida, men kan man garantera att det inte behöver lida om man låter det leva? ## Comment 8 Author: Lyan #7 Jag säljer inte mina satiner längre, vill inte riskera att de blir sjuka hos någon annan. Men om någon med stor satinvana är intresserad av en satinkelis kan jag överväga det. Så jag tänker oftast också. Ett dött djur lider inte, men när man står där med en satinunge som ju är frisk vid födseln är det inte lika lätt längre. De kan ju få ett bra liv i många år, det gäller bara att hålla ögonen öppna och inte blunda när symtomen kommer (vilket inte heller är lätt, ingen vill väl förlora sin älskling)