# Skillnad hona - hane? Author: [Borttaget] Är det bara jag som märkt av en skillnad mellan honor och hanar i beteendet och sällskapligheten? Min Charlie (Lakeland) hur go som helst, får klappa i buren, kan plockas upp utan protest och sitter gärna och blir kliad och klappad på i knät. Går att klippa klor och göra hälsokoll utan ett pip eller sprattel. Den nya killen Bolt (pet, kommer på bild senare) visserligen sprattlig när han ska tas upp ur buren. Men väl i famn så är han lugn som en filbunke, inge bråk vid kontroller eller kloklippning. Sitter gärna långa stunder innan han vill tillbaka till buren. Pepsi (numera utflyttad) var likadan som Bolt. Sprattlig vid upplockning från buren men aldrig några problem utver det. Tjejerna jag har har (Förutom Lola som var lugn på alla fronter och älsjade uppmärksamhet!) nafsar och slingrar sig vid kontroller och kloklippning. Det är så pass att man bävar inför det varje gång. Går 98% av försöken inte att klappa i buren och man får jaga för att få tag på dom. Gillar inte alls nå märkvärdigt att mysa utan sitter mest bara och stirrar mot buren och försöker ta första bästa chans att ta sig dit. ## Comment 1 Author: Creation Vissa upplever det som att hanar är lite modigare, så det är nog inte helt omöjligt att det ligger något i det. Kanske testosteronet ger dem en liten fördel; att de är mindre känsliga? Men för det mesta tror jag att det beror mer på kombinationen av arv och miljö bara, och inte kön, även om hanar kanske har ett litet försprång. Mina tre hanar och fyra honor ligger nog mer eller mindre på ungefär samma nivå av tamhet just nu, med undantag för en hona som med största sannolikhet är skygg pga generna(en stor del av hennes släkt har tydligen liknande temperament). Fast hanarna är kanske en smula modigare.. ## Comment 2 Author: carsbo Jag kan tyckas känna igen det som du berättar om. Våran hane och lånehanen är mycket mer.. gosiga och slingrar sig inte iväg såfort det kommer till kramar och pussar(samt kloklippning) jag tror inte jag fått ett ljud ifrån hanarna när jag klippt klor, medans tjejerna skriker så man tror att man klippt av hela tån! pojkarna sitter stilla i knäet för o bli klappade o gosa när man ligger i soffan, medans tjejorna är lite mer rastlösa och springer iväg och kommer tillbaks för att sedan springa iväg igen. jag o min pojkvänn har i alla fall konstaterat en viss skillnad i beteende. men det är ju inte konstigt! tänker man efter så har ju alla honor och hanar olika beteenden, även människor. ## Comment 3 Author: Fridaaaa Jag har inte märkt någon skillnad. Har dock bara hanar nu men haft honor innan. Men ingen skillnad. Vissa av mina hanar är framåt, vissa mer tillbaka. Dem honor jag haft, har vissa varit framåt och vissa lite mer tillbaka. ## Comment 4 Author: Lyan På mina märks det mer skillnad på linjerna än på könen även om jag tänka mig att det Louise skriver kan stämma till stor del om man bortser från just linjer ## Comment 5 Author: [Borttaget] Killarna är mer kontaktsökande vad jag märkt. Har innan bara haft honor men killarna är tydligare med sina behov av uppmärksamhet. ## Comment 6 Author: Sandra-B Jag upplever skillnad på mina honor och hanar. Jag tycker att hanarna generellt är mer framåt, är lättare att få tama, mer nyfikna och kontaktsökande än honorna, som jag generellt upplever som mer skygga. Jag tror som Louise, att testosteronet ger hanarna en fördel men också att honorna är skyggare eftersom det är de som så att säga ansvarar för reproduktionen och artens överlevnad. Honan behöver vara skyggare och undvika risker för att hennes ungar ska överleva, hon är ju dräktig väldigt länge och då är hon ansvarig för ungarnas säkerhet, likaså under digivningsperioden så har hon ungarnas säkerhet på sitt ansvar. Med tanke på att hon principiellt blir dräktig igen så fort ungarna är födda och så att säga i princip är konstant dräktig så är det väldigt viktigt att hon ser till att överleva, det vill säga ser till att undvika risker/faror så mycket som möjligt. Sen tycker jag även ålder spelar in, ju äldre de blir ju härligare tycker jag. Även om varje ålder så klart har sin charm så finns det ingen som slår perioden med marsvinstanter och -farbröder <3 Det har dock absolut inte bara med kön att göra, linjer och individer spelar stor roll, likaså miljön de vxer upp i. Är helt övertygad att de flesta ungar som blir hanterade mycket av uppfödaren från dagen de föds och fram tills de flyttar har ett stort försprång, likaså om de har en lugn och trygg mamma som inte blir rädd för i princip allt. Sen hänger det givetvis på de som köper djuren att fortsätta att hantera dem mycket och inte utsätta dem för sådant som skrämmer och stressar i onödan förrän de blivit trygga i sig sjäva. Kan ju även passa på att säga att mitt absolut tamaste marsvin någonsin var en hona, henne kunde man göra precis _allt_ med/runt - hon brydde sig aldrig. Srang inte i buren när man närmade sig, när man lyfte upp henne eller något sådant heller. Världens bästa helt enkelt <3 Saknar henne fortfarande så oerhört mycket, trots att det är över nio år sedan hon dog... Det finns ingn som någonsin kan bli som Lovisa, eller ens komma i närheten. Vissa djur får en speciell plats och behåller den oavsett hur lång tid det går.