# OT- Aggressiv Author: juliino Har bestämt mig för att avliva en av mina hamstrar. Detta handlar inte om just hamstern utan om avlivningen därför jag lägger upp det här på MIF i OT. Vill höra era åsikter. Hon är extremt stressad och blir aggressiv. Har jobbat som attan med henne sedan ca augusti och det ända som händer är att hon blir jätte stressad och mår dåligt. I mina ögon är det inte ett värdigt liv för ett djur. Att leva i ständig stress. Men jag blir så fundersam på det här med avlivning hos veterinär. Elma som hamstern heter visar ju mest detta beteende när hon är i sin bur. När hon väl är uppe kan hon ibland vara som en vanlig överaktiv hamster. Jag är orolig att veterinärerna ska få för sig att jag avlivar ett friskt djur bara för att hon inte visar detta beteende just då. Jag har ju varit där många gånger tidigare med flera marsvin och hamstrar och får ofta beröm för hur tama mina djur är och för vilken koll jag har på dom. ## Comment 1 Author: Lillisen Då borde ju din vetrinär veta att du inte avlivar ett friskt djur. Utan kommer att förstå din förklaring. Jag har fått avliva hund med beteendestörning som den inte visade hela tiden men gick till min vanliga vet som verkligen förstod och sa att han skulle gjort samma sak. Så lita på din vet :) Alltid tråkigt att fatta dessa beslut men ett måste när man har djur. ## Comment 2 Author: juliino #1 Mjo det är vad folk sagt åt mig men jag är en sådan person som är väldigt rädd/orolig för vad folk tycker och tänker om mig. Och när det handlar om avlivning av aggressiva djur vill jag vara noga. Jag vill att folk ska vara medvetna om att jag inte avlivar mina djur för minsta lilla utan att jag gör så mycket jag kan innan jag måste fatta det tunga bestlutet att avliva. Tyckte idag att hon var förvånansvärt lugn i buren och prövade att sticka ner handen för att se hur hon skulle reagera - hon gjorde utfall morrade och försökte hugga mig i handen. ## Comment 3 Author: Misarn Du känner dina djur bäst och har du en veterinär som du går till och känner dig väl så borde han/hon veta att du gör allt som står i din makt för att djuren ska leva ett värdigt liv och som inte avlivar dom till höger och vänster. Det är bara du som kan fatta ett sådant beslut. Det kommer alltid finnas människor som kommer tycka olika och ifrågasätta dina och andras handlingar och om du kan stå på dig och berätta hur du resonerar och vara säker på att du gjorde det som var bäst för henne så får andra säga vad dom vill sen. Jag kan med stor säkerhet säga att väldigt många här på MiF står bakom ditt beslut och vet att du är den som verkligen bryr dig om dina djur. Gör det som känns rätt för dig och henne. Kram ## Comment 4 Author: _Charlie Jag kände samma oro som du när jag tog beslutet om att avliva min kanin. Hon hade problem med varbölder som skulle kräva att vi opererade bort en stor del av hennes öra, men hon var inte dödssjuk och hade kunnat räddas med vård. Men utöver det hade hon länge visat att hon inte mådde bra. Hon hade ont i sina leder (jättekanin och dessutom kastrerad och väldigt överviktig) och hon ville inte bli rörd annat än för att klappas. Att klippa hennes klor var en plåga för både henne och mig, och hon högg så fort hon inte gillade vad som pågick. Jag var jätterädd att veterinären skulle tycka jag var hemsk som gav upp enbart på dessa grunderna. Att mina anledningar var för små för att berättiga en avlivning. Och jag skämdes som in i norden när jag åkte in med henne, trots att JAG innerst inne visste att det var rätt beslut för alla. Jag nästan överdrev mina förklaringar om varför, trots att veterinären aldrig ens frågade varför. Men jag kände ändå att jag måste ju förklara för henne, jag vill inte att hon tror att jag avlivar min älskade friska kanin för att det inte passar sig längre. Jag förklarade lite lätt under tiden som hon skötte om kaninen inför avlivningen, och hon sa på en gång att du har tagit rätt beslut för kaninens skull. Visst skulle vi säkert kunna rädda henne med operation, men eftervården för kaninen skulle bli hemsk för en kanin som inte vill bli hanterad av människor, och detta var det bästa för hennes skull. Det kändes otroligt skönt att få höra det från veterinären, och jag insåg att om de flesta veterinärer är som min veterinär är, så vet dom att man inte tar ett beslut om avlivning så lättvändigt. Och trodde hon inte det innan så lär hon ha trott det efteråt eftersom jag bröt ihop totalt alldeles ensam på parkeringen.