# Bråk i buren, hjälp? Author: Rwawr Hej!  Jo såhär ligger det till. Skaffade mig två systrar för ett par månader sedan som alltid funkat bra ihop när de varit hos mig.  Men sedan en lång tid tillbaka har jag velat ha en skinny och hittade en liten tjej som fick flytta in i måndags. Till en början gick det bra, hon är väldigt låg i rang men sen har det blivit värre och denna kväll skrek hon längre än vanligt så gick för att se och det visade sig att hon fått massa rivsår... Har klippt klorna på alla tre för att förhindra skador så mycket som möjligt men hennes rivsår var verkligen flera så tror inte det kan varit en olycka.  Vad föreslår ni att jag ska göra? Vill så gärna att alla tre ska kunna sitta ihop så hon inte förblir ensam. Det var anledningen till att jag köpte henne, i sitt tidigare hem var det samma sak med andra honor som de försökte få ihop med henne.  Tror inte det är för liten bur eller så, den är väldigt stor och de har massa gömställen och mys saker.  Några förslag som skulle kunna vara till hjälp? Har som sagt aldrig haft såna här problem med mina honor. ## Comment 1 Author: emmaaslund Hej! Hmm, det lät inte så himla skoj. Jag har själv skinny så jag förstår att det känns lite extra "nojigt" just p.g.a. att de så lätt får rivsår om det blir osämja i buren. Nu har det ju inte gått så lång tid sen hon kom hem till dig och även om det är honor så kan det ju kanske ta lite tid för dem att komma underfund med vem som är vem i flocken. Hur introducerade du dem för varandra? Hade de fått bada? Träffades de på en neutral yta? Sådant kan ju verkligen hjälpa till.  Hur gamla är dem? ## Comment 2 Author: Rwawr Alla tre är närmare året. Men skinnyn är hälften så stor som de andra två, "sen blomma" som uppfödaren sa.  De fick träffas i min säng och snosa på varandra och sen fick de springa runt på golvet. Inga problem alls.. Har hört att skinnyn skrikit till lite under dagarna men det har inte uppkommit några sår då. Och det har varit lugnt på nätterna och har sett dem sova ihop, äta ihop osvosv.  Men just idag lät det hemskt och var tvungen att inspektera och då hittade jag "färska" sår. ## Comment 3 Author: emmaaslund Okej.  Jag hade avvaktat och låtit dem hållas så länge. Det är ju inte meningen att skinnyn ska göra illa sig men det händer så lätt på nakenfisarna. Det är ju inte heller meningen, som du säger, att hon ska behöva sitta själv. Skönt att du har det lugnt på nätterna iaf, jag har själv satt ihop tre yngre damer nyligen som härjar en himla massa nattetid :p Men som sagt, så hade jag gjort. Badda rent såren lite om du inte redan gjort det, de brukar läka väldigt fort sen också. Låt dem ha extra hö och två högar, håll dem sysselsatta så kommer de förhoppningsvis närmare varandra utan att bli fysiska. Det är mina tankar. ## Comment 4 Author: Rwawr Tack så mycket!  Såren är rengjorda så gott de gick. Hon var inte så hjälpsam på den punkten. De är inte världens djupaste sår heller.. Men hemskt ändå i mina ögon!  Ska försöka hitta på något mer i buren. Möblera om lite kanske och lägga in nytt!  Får hoppas på att det går vägen! ## Comment 5 Author: emmaaslund Ja, men precis. Vet själv att man reagerat med: "Åh herreguuud!" när en skinny fått ett rivsår. Oftast ser det mycket hemskare ut än vad det är. Men fortfarande är de ju lite ömtåligare just på det sättet. Lycka till med dina töser, hoppas att någon annan kan bidra med fler tankar och idéer :) ## Comment 6 Author: Binajis Jag känner igen det där beteendet som skinnyn har, har själv haft några honor som varit så. Det är synd att man inte kan resonera med marsvinen, för just räddhararna får egentligen skylla sig själva. Det verkar som att överdrivet undergivna marsvin kan verka provocerande för resten av burkompisarna. Jag menar, det finns ju ingen anledning för marsvin A att skrika "hjäääälp" bara för att marsvin B visar sig. Flocken blir störd, "-tyst för sjutton!". Samt att lättpåverkade marsvin sätter sig på höga hästar, när de märker att de kan hunsa ett annat. En högst personlig teori är också att de skrikande fegisarna kan locka till sig rovdjur, vilket gör att de andra försöker få tyst på henom.  Jag har löst det som så att... jag inte har gjort något alls. Förutom att irriteras över de där skriken lika mycket som övriga marsvinsgänget 🤐När det gäller en skinny så blir det ju lite jobbigare, eftersom de lättare får skador. Men jag tror i slutändan att det är bäst att bara låta henne förstå att hon inte behöver visa hur liten hon är jämt och ständigt. Tror inte att olika introduktioner gör någon skillnad heller, ett undergivet marsvin är ett undergivet marsvin, tills det inser att kompisarna inte var så illa ändå. Skulle man släppa dom fria så är jag övertygad om att det undergivna och osäkra marsvinet skulle hålla sig tätt, tätt intill något av de andra marsvinen och inte hålla sig undan. Vilket ju borde visa på att det kan verka värre än vad det är :) ## Comment 7 Author: Rwawr #6: Jo har ju märkt att hon gärna vill vara nära dem.. men ändå inte. Haha svårt att förklara så vet inte ens själv vad jag ska tro. Hon skulle behöva tuffa till sig lite men att bli skadad på vägen är inget jag uppskattar, får så dåligt samvete haha! ## Comment 8 Author: Mirinda #7 Jag tänker att det gått så kort tid. Du har fått kloka råd av erfarna marsvinsägare här i tråden. Jag delar deras inställning. Våra två hanar höll på och slogs om boss-jobbet i buren väldigt länge. Så blev den ene sjuk och fick opereras. Det var lille busgrisen, som mopsat länge. Han är en typisk lillebror; ville ha allt (mat & hus & bästa myspuffen) först och för sig själv. Han gick in för att köra runt den store lugne kompisen. Men när lillgrisen kom tillbaka efter operation med övernattning blev det kav lugnt i buren. Ordningen var återställd och den store blev åter lugn och säker, efter att ha varit väldigt stressad en period av lillgrisens ständiga påhopp. Självklart underordnade sig den lille skrutten. Han var så glad åt att få komma hem till sin snälla, trygga "storebror". Vissserligen har jag hanar, men jag tror att det där med hackordning och marsvinens inbördes relationer i flockar är likartat, oavsett kön. Framför allt är min grundinställning att man ska lägga sig i så lite som möjligt. Naturligtvis ska marsvinen inte få hålla på och ständigt skada varandra allvarligt. Det är en bedömningssak för ägarna när man ska ingripa.  Du skriver mycket insiktsfullt att du får lite dåligt samvete om de får hållas och hunsa din hona och att hon kan behöva tuffa upp sig.  Jag tror att det kommer att bli jättebra när dina marsvinstjejer hittat sina inbördes positioner i din lilla flock. Skriv gärna igen i tråden och berätta hur det går. ## Comment 9 Author: Rwawr Jo jag hoppas verkligen det lugnar ner sig snart! Man vill inte ens lämna hemmet när man inte vet om man hittar stora skador när man återvänder igen. Men även denna natt har varit lugn.. Under kvällsmålet satt alla tre och åt i lugn och ro utan att störa varandra.  Får hoppas på det bästa! Det har ju som du sa inte gått så lång tid än! :)