Annons:
Etikettmånadens-fråga
Läst 1778 ggr
Creation
2010-02-05 21:32

Månadens fråga: Har du någonsin...

Har du någonsin tvivlat på att du borde ha marsvin? Om du har det, vad berodde det på? Vad fick dig att ändra dig(eller följa beslutet)?

/Louise - Medarbetare på marsvin.ifokus.

Annons:
HLJB
2010-02-05 21:45
#1

Jag har varit fundersam om jag ska ha marsvin för att jag är allergisk mot katter och fåglar.

Tittade runt på blocket och andra ställen i ungefär två år innan jag skaffade mina två första. Nu när jag har haft marsvin i 1½år vet jag att det är honor jag i första hand vill ha och jag har inte reagerat allergiskt mot dem än. Lite snuva kan jag få av höet och vid städning men inte så det stör.

[WeepingWillow]
2010-02-05 21:47
#2

Jag tvivlar hela tiden eftersom jag tycker dte så otroligt jobbigt när dom är sjuka eller dör ifrån mig men sen väger jag upp det med hur mycket glädje jag får av dom och tänker att man får ta den smällen då.

Fiona
2010-02-05 22:03
#3

Jag tvivlade för några år sedan men gick med i SMF och de blev de genast lite roligare igen :) Efter de så har jag aldrig tvekat!

Jenny

Medarbetare på Mode & Skönhet iFokus - sajten om mode, skönhet, smink, glitter & glamour!

Kika gärna in på min blogg

[Liinda]
2010-02-05 22:58
#4

Ända gången jag har tvekat på att ha djur överhuvudtaget är när någon av dom dör ifrån mig. Då undrar jag varför man skaffar sig djur som man fäster sig vid om man ändå vet att dom inte kommer finnas med en så länge. Men det är bara då och jag vet att det i det stora hela verkligen är värt det.

emelie92
2010-02-05 23:04
#5

Jag ställer mig den frågan åtminstonde en gång varje månad. Jag trodde att det var fler som gjorde det…? :O

Ibland kan det vara väldigt frustrerande att tvingas dela rum med marsvin, särskilt på nätterna när de små tjafsar med varandra och inte är tysta! (Och jag är morgontrött och behöver verkligen minst 8 timmars sömn för att inte vara grinig) Då har jag varit tvungen att dela på dem och tvingat in någon i transportburen så att de inte kan bråka. Men förutom att de stör min nattsömn är mina marsvin riktiga små änglar! Oskyldig

Ruffsen
2010-02-05 23:06
#6

Jag har aldrig tvivlat jag älskar mina två marsvin och tror att jag alltid kommer att glra det :D

Annons:
FeliciaS
2010-02-05 23:19
#7

Jag tror nog aldrig att jag under mina 10 marsvinsår tvivlat på att ha marsvin (!) :P Visserligen kändes det riktigt riktigt jobbigt när jag förlorade fyra marsvin på två månader, men efter några veckor utan marsvin blev det alldeles för tomt och sedan kom min nuvarande favoritgris hit. Någonstans när jag hade haft mina första marsvin ett tag, kanske 2003, började jag väl tappa intresset lite men det kom tillbaka när jag fick köpte den goaste lilla grisen jag stött på. Sedan testade jag på utställningar, fastnade och var fast ;) Lite tack vare SMF kan man väl säga, och självklart även marsvin.ifokus, så har mitt marsvinsintresse ökat och jag har lärt känna allt fler underbara individer.

Mvh Felicia
medarbetare på Marsvin.ifokus

Abico
2010-02-05 23:29
#8

Åren då jag endast hade Sune var tanken att "När han dör, då lägger jag av med marsvin…" Men Sune liksom inte dog ;) Den sege gamle skrutten *s* Så fastnade jag för Wilma på Eragons, med följde Greta hem och sedan blev det medlemsskap i SMF. Sedan har det bara rullat på och jag är så lyckligt lottad som har marsvinen.

Men självklart händer det att jag även nu har perioder då jag undrar vad sjutton jag sysslar med. När jag stödmatade Siiri dygnet runt och hon ändå blev tvungen att avlivas (Det är förmodligen något av de tyngsta som hänt i marsvinsväg, vidrigt)… När det sattes igång med ringormshysteri "får jag hit det så ger jag upp" och senast nu i veckan när jag trodde att alla marsvinen skulle dö i extremt smittsam diarré/tarmvirus. Om alla marsvin hade dött bort såsom jag var rädd och jag bara kunnat stå och titta på, helt hjälplös, då skulle jag nog aldrig kunnat återhämta mig och börjat om med marsvin igen.

Men allt det positiva väger upp till de negativa och tråkiga sakerna. Det är tur att jag alltid haft marsvin kvar här hemma att "hitta tillbaka" hos när jag tvivlat på marsvinsägandet. Om alla försvunnit på en gång hade det som sagt varit svårare, kanske omöjligt.

Hanna 

godisgrisen
2010-02-06 00:45
#9

det var en plättlätt fråga som går snabbt att svara på.

Nej jag har aldrig tvekat, jag vill absolut leva hela mitt liv i marsvins sällskap!

Moa-16
2010-02-06 01:11
#10

Nix. Aldrig! Älskar mina grisar7!

Men jag förstår er. Det är svårt när dom går bort… Men man får försöka se dom bra stunderna. Tiden man fick med dom. Hade en katt för några år sen. Han vart överkörd. Klart man tänker, aldrig mer katt! Men efter någon(några) veckor. Tänker man tillbaka på dom åren man fick med katten. & det är värt det 100 gånger om! Även om det är väldigt ledsamt/hemskt förstås..

Moctezuma
2010-02-06 10:25
#11

Jag har nog aldrig på allvar tvivlat… Visst är det jobbigt när ett djur går bort, men då tycker jag att den bästa trösten är de djur som fortfarande finns kvar :) Att städa burar och ta hand om sjuka marsvin kan också kännas tungt ibland, men inte så tungt att jag funderat på att lägga av!


[WeepingWillow]
2010-02-06 11:56
#12

Många som skriver att dom inte har tvivlat för att dom älskar sina grisar, det är ju inte det det handlar om, klart alla älskar sina grisar! Jag älskar dom för mycket, det är mitt problem, så mycket att jag knappt klarar av när dom dör :/ Det är ju liksom bara vi, jag har ingen annan. Jag sa efter att mitt första par dött att jag inte ska ha mer djur för jag inte fixar stressen av när dom blir sjuka el dör. Jag åkte iväg o när jag 2 år senare kom tillbaka så blev det väldigt tomt så det blev till att skaffa marsvin igen, jag kör på grejen att ha så många som jag kan klara av så har man några fina grisar kvar när nogån dör.

Lyan
2010-02-06 12:52
#13

Jag har aldrig velat vara utan marsvin men däremot har jag tvivlat mycket på min förmåga att ta hand om dem. När jag mådde som sämst fick de bara precis vad de behövde och knappt det men eftersom ingen ville ha dem ens tillfälligt fick jag fortsätta kämpa. (Tack till dem som ändå hjälpte till!) De som åkte gjorde inte det försen efter jag kom hem från sjukhuset.

Nu har jag 22st och det är ganska lagom. Visst det är väldigt jobbigt nu när 2 satiner är krassliga och hanarna bara bråkar, och så lilla Ebba som inte dricker som hon ska, men iom att de inte är så många funkar det.

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Annons:
Moa-16
2010-02-06 13:11
#14

#13 Alla kan inte ta hand fler marsvin än man själv har. Handlar nog inte om att man inte vill hjälpa till! Hehe, nog 'bara' du som tycker 22 marsvin är "inte så många":wink:

Lyan
2010-02-06 13:26
#15

#14 Jag förstår hur du menar men inte ens vänner eller folk som hjälpt ur knipor hjälpte mig.

Nej, jag känner flera som tycker 22 är i minsta laget Tungan ute

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Moa-16
2010-02-06 13:56
#16

#15 Ok, då tycker jag du ska byta vänner! Klart man ska hjälpa om man kan… Annars är dom inget att ha ;)

thildatessie
2010-02-06 17:03
#17

#5 känner igen mig ! jag vet inte vad jag ska skriva mer, jag är ny på detta med marsvin, skaffade mina i sommras och dem har inte vart sjuka eller något. har aldrig behövt avliva ett djur dock så hade jag två hundar som dog av ålderdom  men själva och det var ju såklart lika jobbigt. antar jag. (hade två vandrande pinnar med som dog av hög ålder) men dem fäster man sig inte lika mycket vid som med hund och marsvin men jag vart lessen ändå.  jag gråter för alla djur som har det svårt eller dör.. här på iFokus är det verkligen jättejobbigt att läsa om personer som tvingas avliva sina små grisar och sånna som är sjuka.. :( men jag älskar mina bebisar, ÄVEN OM JAG HÅLLER MED DIG OM DET MED NATTSÖMN OSV Skrattande

Knutte-love
2010-02-14 10:13
#18

Ja det har facktist hänt.=/ När min första lilla gris dog. Hon var här i en elr två månader bara. sen låg hon bara iburen. sen den daen har jag saknat henne varrenda dag. och det känndes extra jobbigt när min andra hona vart ledsen och inte åt elr drack.=( Så jag vart erbjude en till hona. så jag tog henne på en gång för att Qruella skulle må bättre och för att jag skulle tänka på något annat än Tiffany.

Men idag ångrar jag mej inte! för dom och min kanin beyder mes!=D<3

Kramiz Amanda och Danny!

Medarbetare på Cockerspaniel.

 

 

 

Creation
2010-02-14 10:23
#19

Jag har tvivlat på att jag borde ha marsvin många gånger(oftast i samband med att något dumt händer och jag ser mig som en dålig marsvinsägare). Men det har varit mindre seriösa funderingar, sådana som gått över på någon dag. :-) Lyckligtvis! 

Jag klarar mig inte utan marsvin, det är ett faktum!

/Louise - Medarbetare på marsvin.ifokus.

fia-mia
2010-02-14 11:54
#20

Jag har tvekat mest inför att ha djur alls, i samband med att kaninen dött. Men det blir så tomt och trist och det positiva överväger det negativa. Sen jag skaffade dem har jag aldrig tvivlat men därimot kan jag bli irriterad på dem när de bara gnäller på varann osv men det går över efter 1 minut.

MVH Mia (miisasphoto.tk)

medarbetare på cocker spaniel ifokus

Annons:
Royalz
2010-02-14 12:24
#21

Ja, när dom bodde i mitt rum och gnagde på inredningen när jag skulle sova. Då ångrade jag att jag köpte dom. Men sen på dagen när jag var vaken så tyckte jag om dom igen Flört Men det var ju inte seriöst att jag ångrade dom utan att jag bara blev irriterade på dom när dom förde sånt oväsen. Gnag ljud är det värsta jag vet.

Nu när dom bor i vardagsrummet så tänker jag inte så längre eftersom jag inte hör dom :)


Svea-
2010-02-14 13:52
#22

Ja det har jag .. många gånger.Det gick bättre i början när jag först köpte marsvin då mina döttrar var yngre.För det första var mina döttrar av naturlig förklaring lättare att hålla reda på då som små barn är.

Sen blev jag "för ivrig" i mina avelstankar och det blev snabbt för många.I samma veva som marsvien blev för många visade det sig efter tids utredning att mina döttrar är allergiska mot hö,halm,spån,eller rättare sagt dammet från hö,halm & spån.

Då fanns det enligt läkaren inget man kunde göra,bara ut med marsvien.Så jag började sälja dom.Efter en tid hade gått och jag ej fått alla sålda testade jag mig fram på dom jag hade kvar.flecceffiltar osv för att dammet skulle minimeras.Det funkade.Så ett antal blev kvar.

En miniavel har jag haft ett par år och det är galet kul och givande.Men eftersom det är för mycket med min familj nu så beslutade jag mig för att lägga ner min miniavel oxå.Jätteledsamt.Tog ett bra tag att sluta tänka avleplaner,suck.

I dag har jag olika med tid för alla mina djur.OCh ibland har jag galet dåligt samvete.Även om dom ej har det dåligt så kan dom vissa dagar ha det så mycket bättre.Dom ska alltid ha det bäst,men det funkar inte så i verkligheten.

I dag kommer en annan uppfödare & hämtar mitt burskåp.Så extremt sakta tar mitt nya marsvinsrum form.Det blir bra när det är klart det vet jag.Önskar bara att jag hade mera pengar,en bil å körkort,så det skulle gå fortare & så mycket lättare att fixa till mina goa marsvin.

Nu har jag marsvins som sällskap och ej till avel.JAg ställer ut om och när jan kan å hinner.Men mitt fokus ligger på / i att få marsvien att å må så bra som möjligt ,, å gosa gosa,kela kela..mycket med dom.

Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.

Atensia
2010-02-14 13:53
#23

Under 2008 tappade jag "suget" att ha marsvin, det blev inte så att jag inte brydde mig om dom, utan bara att det inte var lika roligt längre. Då hade jag bara två marsvin, men sen blev jag medlem i SMF och började då läsa MM. Och hittade tillbaka till allt det där roliga med marsvin. Sedan kom Ruth och med det min första utställning. Och så har det rullat på ;) Nu skulle jag inte för något i hela världen byta bort mina grisar.

/Amanda & 5 marsvins flickor :)

Min blogg: www.lenaamandaatensia.blogg.se

Marsvinlove
2010-02-14 14:45
#24

Först när jag var liten & vi hade två honor. Jag visste inget om marsvin & var inte speciellt mycket med dem, alltså tröttnade jag, det var mina föräldrar som tog hand om dem. Sen tröttnade mina föräldrar på det och de såldes. Jag har dåligt samvete för det nu, men de mådde ju inte dåligt hos oss egentligen. Men de kunde fått mycket mer uppmärksamhet, hoppas de får det nu iaf, fast jag inte vet var de är.

Jag tvivlade senast när min älskade Nisse var tvungen att avlivas. Jag lade ut en annons på min andra hane, men ingen svarade på det. Och det är jag glad för idag, för jag bestämde mig för att köpa en liten ny kompis till denne & jag fick åter intresset för marsvin. Sen har det rullat på…..

Upp till toppen
Annons: