Annons:
Etikettallmänt
Läst 628 ggr
Kirnzy
2018-01-03 23:35

Ensamt marsvin..

Av tråden "hur vanligt ensamma marsvin" kom jag och tänka på ett litet marsvin som inte kan gå med andra marsvin (han är inte min). Ville inte kapa tråden för mycket och gör därför en egen :) Lite lång tråd och kanske inte jätteviktig, så ni måste inte läsa ;) Jag har träffat och umgåtts en hel del med ett marsvin som verkligen inte kan gå med andra marsvin. Han är kastrerad och väldigt liten jämfört med de andra, ett hittemarnsvin med helt okänd bakgrund. Han har introducerats långsamt på bra sätt med 2 ensamma hanar (okastrerade), tre hongrupper (två med 2, en med 3st) och en ensam hona (under flera års tid). Varje introduktion gick bra och de gick ihop i någon månad innan de andra började attackera honom. Även om de andra marsvinen var hur snälla som helst så gick det som längst 4 månader innan han började bli rejält biten. Ingen av de andra hade ett enda märke och såren var 100% från andra marsvin, man såg även tydligt att de andra inte gillade honom. Föröveigt var det aldrig några problem att introducera nya marsvin till någon av grupperna (utan de andra två hanarna som inte gick bra ihop). Han var självklart helt frisk också. Jättepigg och glad hela tiden, älskar att gosa och äta godis. Den busigaste och mest aktiva av alla. Vad finns det för anledningar till att inga andra marsvin accepterar honom? Min första tanke är att han skulle vara sjuk eller nere men det är han inte.. Kan det vara så att han inte är bra på marsvinsspråk? Även om man inte märker av det på något sätt? Kan det verkligen vara en anledning till att inga marsvin accepterar honom..? Uppskattar tanker eller erfarenheter av liknande, vad ni tror eller tycker om det.. :) Själv har jag faktiskt ingen annan idé än att hans beteende/kommunikation skulle vara annorlunda..

Annons:
Ljungåsen
2018-01-04 08:42
#1

Visst finns det marsvin som har ett bättre eller sämre marsvinsspråk än andra, och jag tror nog, precis som du, att det är förklaringen till att det har varit svårt att sätta ihop honom med andra marsvin.

Om man har ett marsvin som är socialt inkompetent så är det extra viktigt att man väljer en ny kompis med omsorg. Det gäller att kompisen har rätt personlighet för att det ska kunna fungera.

Eftersom han är kastrerad så luktar han inte heller helt rätt för att andra marsvin enkelt ska kunna avgöra vilket kön han har. Det kan bidra till att det blir bråkigt.

Om det hade varit mitt marsvin så hade jag försökt med följande nya vänner.

Antingen en ordentligt vuxen hane, åtminstone tre-fyra år gammal, som inte är dominant mot andra marsvin, utan mer diplomatiskt lagd.  Han ska helst ha bott ihop med flera andra marsvin (en i taget, förstås) så att man vet att han har rejält med social kompetens, och lätt för att knyta an till nya vänner.

Det andra alternativet är att sätta honom med en äldre hona, helst ska även hon vara kastrerad. Hon behöver ha ett diplomatiskt sinnelag, och vara rejält socialt kompetent. Man vill inte ha den honan som varit dominant i en flock, men inte heller den som befunnit sig längst ner i rangordningen. Kastrerade honor brunstar inte, och är därför jämnare i humöret, vilket kan underlätta. Om hon inte är kastrerad är det viktigt att hon inte blir påverkad av sin egen brunst.

Min socialt inkompetenta hona är också väldigt aktiv, och mycket social med oss människor, men hon kan inte läsa av andra marsvin. Jag tycker kompisarna  är jättetydliga med vad de vill, men hon förstår inte. Alltså beter hon sig helt fel, vilket irriterade de andra i början. Nu har de vant sig, och det råder fredlig samexistens i lådan, men vägen dit var inte helt lätt. Hon bor med en rätt så mesig kastrat, och en yngre hona med både attityd och humör.

Kirnzy
2018-01-04 09:29
#2

Tack så mycket för svar :) Hade faktiskt ingen aning om att det kunde bli bråk för att han är kastrerad… bra att veta! Hanarna han har testats med var 4-5 år vid tiden. Den ena är rätt låg i rang, stabil och har gått med flera andra hanar förut, och aldrig visat något aggressivt beteende, så vi trodde verkligen att det skulle funka. Honorna var mellan 4-9 år och alla har fungerat perfekt med nya marsvin, både normala och lite socialt inkompetenta, honor och kastrerade hanar. Samma där, ingen har visat aggressivitet eller varit väldigt dominanta förut. Det är ett mindre omplaceringshem som tar emot vanvårdade och ofta ensamma marsvin, det är därför det är viktigt att de som bor där är stabila och fungerar bra med andra marsvin, och det gör de verkligen (oftast..). Marsvinen är liksom där mycket för att socialisera och vara bra sällskap till de nya marsvinen (även om de ändå skulle få bo kvar om de inte passar eller trivs med det!) Om man kastrerar en av de mest passande honorna, tror du det skulle funka att sätta ihop dem då? Spelar det någon roll om de inte har gått ihop och bråkat innan? Är det vanligt att de beter sig helt normalt i några månader, utan några problem alls, och sen börjar bråka? Har mest erfarenhet av att det blir problem under introduktionen.. Vad bra att det funkar med din hona, skönt att höra! :)

Ljungåsen
2018-01-04 10:20
#3

Det är svårt med goda råd när man inte sett beteendet själv. Det måste ju vara någonting som han gör, eller någonting som han inte gör, som irriterat alla de andra. Är han kontrollerad av veterinär, så att man säkert vet att det inte finns någonting som är fel?

Ytterligare en fundering: är det så att alla marsvinen bor i samma rum, eller så att de kan höra varandra? Då kan det vara så att bråk triggas av saker som händer i de andra marsvinsburarna.

Jag skulle inte kastrera en hona bara för att ge honom en vän. Jag tycker att det är den som kastreras som själv ska ha nytta av själva kastreringen, inte någon annan.

Sen har han nu ett antal dåliga erfarenheter i bagaget, vilket inte gör det lättare precis. Bäst chanser borde det bli med någon (vuxen, stabil, diplomatisk) som han inte träffat förut, och där introduktionen och sedan själva boendet sker långt ifrån alla andra marsvin. Helst ska ingen av marsvinen ens veta att det finns fler marsvin i närheten.

Om bråk börjar efter några månader så skulle jag tro att det är småsaker som irriterar. Det går ett tag, men sedan får kompisen nog. Alternativt att kompisen blir uttråkad efter ett tag, och därför börjar bråka. Har de bott tillräckligt stort? Standardburen på 120*60 cm är alldeles för liten för de flesta marsvinspar. Att inte kunna uppsöka ensamhet, om man vill, kan vara någonting som triggar bråk.

En del blir också triggade av galler, och fungerar bättre i en låda.

Eragons har lång erfarenhet av ihopsättning av marsvin. Det skadar inte att be om råd även där.

https://www.eragons.se/kontakta-oss/

Kirnzy
2018-01-04 10:59
#4

Jag vet att det är jättesvårt att veta när man inte ser beteendet.. /: Jag är inte där jätteofta och hon som har dem har inte märkt av mycket med just honom (som det ofta är med andra omplaceringar). Ja, han är kollad hos veterinär, flera gånger under åren.. Marsvinen bor inte i samma rum. (Nu ser grupperna inte exakt lika dana ut) men gruppen på 3 honor hade en golvur på 4,5x2 meter och delade rum med en grupp på 2 honor, som hade ca 3x1m (vet bara att bredden var minst en meter). Den andra gruppen på 2 honor hade lite mindre men ungefär samma (3x1) och bodde i ett eget rum. Hanarna bodde i samma rum med ca 2x1,5 burar. Så yta har de, och inte ett enda galler. Efter vi satte ihop honom med hanen så satte vi ihop honom efter några månader med den ensamma honan, i ett eget rum.. (den honan vi trodde skulle passa honom bäst) Det känns som om det måste vara något väldigt fel med honom, eftersom verkligen ingen accepterar honom, och beteendet är inte jättekonstigt.. Han verkar inte direkt må dåligt av att vara själv men det är ju svårt att veta.. Just nu går han bredvid två honor och det går bra, men det går inte att sätta ihop dem. Sen börjar han bli gammal också..

Kirnzy
2018-01-04 11:17
#5

Är det möjligt att det finns något fel med honom som alla marsvin märker av men som inte veterinärer kan hitta?

Ljungåsen
2018-01-04 11:37
#6

Om det är något fysiskt fel så tycker jag nog veterinären borde hittat det. Är det någon mental rubbningar som är problemet så har den sannolikt missats. Veterinärer brukar inte vara så bra på beteendemässiga problem. Stackars lille pojk. Jag hoppas det blir bra för honom.

Annons:
Kirnzy
2018-01-04 18:13
#7

Ja det är jättetråkigt../: Om veterinär borde hitta alla fysiska fel (kanske är självklart men det finns alltid saker som missas..) så är det väll bara beteendet som är problemet även om det inte är något man tydligt märker med honom. Men det är väll som du säger, att det är småsaker som stör..

Upp till toppen
Annons: