Ett femårigt marsvin börjar bli gammalt, och då är det bra att ha lite extra koll så att man kan reagera riktigt fort om det är någonting som verkar onormalt. Äldre marsvin har svårare att komma tillbaka efter en sjukdom än yngre. Det som är bra är att väga regelbundet (helst varje vecka), och att skriva upp vikten. På så vis märker man snabbt ifall marsvinet inte äter som det ska. Det är även klokt att hålla extra koll på tänder och fötter. Den här artikeln är bra, tycker jag. http://jpgpr.guinealynx.info/jpgpr400.html Hur hemskt det än verkar så kan det vara klokt att börja fundera på vad man ska göra när ena marsvinet dött. Marsvin får inte hållas ensamma, och en del marsvin kan bli ruskigt deprimerade när kompisen försvunnit. De kan bokstavligen svälta sig till döds. En femåring är ordentligt vuxen och brukar relativt lätt acceptera en ny vuxen (över två år gammal) vän. Att sätta ihop med en bebis fungerar också, men då är det högrisk att bebisen blir ensam innan den fyllt två, och det är inte bra. Marsvinspojkar mellan 3 månader och två år kan vara mycket besvärliga att få ihop med en ny pojkvän. Då återstår kastrering av pojken så att han kan få en flickvän. Om du inte vill fortsätta ha marsvin kan det vara klokt att leta upp en omplaceringsorganisation i din närhet för att få hjälp med omplacering av den som blivit kvar - eller för att låna en vän.

Jag skulle nog hellre välja att skaffa en så ung pojke som möjligt till farbrorn (undvik djuraffär) för att gammelgubben inte ska  behöva strida i sin höga ålder. Då får han en liten kul kompis som han självklart är dominant över och slipper att kanske bli dominerad av en yngre förmåga. Oftast håller rangen då den yngre växer till sig. När den gamle till sist tackar för sig kan du med fördel sätta in en ny lillkille till din unge ensamme hane. Det brukar faktiskt visst funka bra om det är åldersskillnad även mellan unga hanar. De problem som uppstår om det blir problem brukar oftast bero på förliten bur eller att ägarna av förklarliga skäl ingriper för mycket även vid helt odramatiska ranguppgörelser. De kan behöva bråka en del för att sedan landa i sina roller det är naturligt och egentligen är det ovanligt att de inte reder ut det. Man ska alltså inte dela dom om det inte helt går över styr för då får an inte ihop dom igen det är ofta här det brister mänga hanepar delas i onödan. När man håller hanar ihop bör man ge bästa förutsättningarna. En stor bur är ett måste tänk att två hanar behöver samma yta som fyra honor alltså minst 150 cm lång bur helst större så klart. I buren bör det finnas möjligheter att hitta en privat vrå så flera hus och höhögar behövs.

Tack för svaren! Jag kommer inte vilja fortsätta att ha marsvin efter att mina gossar har dött. Låter verkligen hemskt att planera sånt, men som ni säger så kan ju inte ett marsvin vara ensamt. Har kollat lite efter omplaceringshem till det marsvinet som kommer vara kvar längst. Har ni några tips på bra ställen?

Bor du fortfarande i Stockholmstrakten? (Jag kollade länken på din sida.) I så fall tipsar jag om Marsvinshjälpen. De har dessutom ett äldreboende, för riktigt gamla marsvin. http://marsvinshjalpen.se/?page_id=4 Det kan kännas hemskt att planera framåt, men det är den bästa tjänst du kan göra det kvarvarande marsvinet. Det är att ta ansvar.

4# ja det gör jag :)! Mailade dom nyss. Tack så mycket för tipset :).