Den som är mobbad kan du kastrera sen sätta ihop med honorna ett förslag bara

#1 Visst,jag kan kastrera ena av dom,men då blir ju den andra ensam ändå. Och en eller två  kastreringar måste som sagt planeras noggrant innan. Jag tänker att jag skulle behöva en lösning på detta nu. Och inte i framtiden.

Kastrera mobbaren och sätt den med nån/några honor och en av ungarna behåller du och sätter med den mobbade?

#3 Grejen är att spekulanten på ungarna vill ju helst ha båda två..Blir nog svårt att sälja bara en unge,speciellt hankön.. Då får köparen huvudbry att försöka sätta ihop han med någon annan…Jag hade inte velat köpa bara en hane.

Oj vad svårt har samma problem som du har

#5 Ja,detta är ett knivigt problem för mig. Känns extra svårt när jag vet att dom ej får bo ensamma. 

Du beskriver att du har samma problem.  Vill du berätta mer om det?  På vilket sätt har du problem?  Blir nyfiken. Vore skönt att ha någon att bolla med om detta.

I de allra flesta fall så fungerar det utmärkt att sätta ihop två hanar, speciellt om den ena är över två år och den andra under sex veckor. Den vuxne känner sig oftast nte hotad av en bebis. Viktigt är stor yta (åtminstone 160*70 cm), och inga andra marsvin inom synhåll. Helst inte inom hörhåll heller. Bäst är om killarna tror att de är de enda marsvinen i universum. Du bör märka rätt snabbt om mobbaren är snäll. Om du säljer iväg bebisarna tillsammans så är det sannolikt att köparen kommer få problem längre fram. Två jämngamla tonårsmarsvin är aldrig en bra idé.

#7 Hade två hannar som jag födde upp på 90-talet,hade aldrig någonsin problem att få dom gå ihop,trots sämsta möjliga förutsättningar. Hade en alldeles för liten bur,plus dom både hörde och såg andra honor,som befann sig i samma rum. Så jag är helt chockad över att vissa hanar beter sig såhär illa. Att dom "mobbar ut" sin burkompis.

Jag kommer behöva så stora ytor att huset inte kommer räcka till😮 men jag får göra ett försök att sätta ihop en unge med varsin bror.

Fy vad nervöst detta är.   Vad gör jag om "mobbaren" bestämmer sig för att göra ungen till hack kyckling? 

Så som du beskriver har jag också hört att det är,ju äldre den ena är,desto bättre.

Håll tummarna nu,att detta går vägen😮

#8 En del hanar är helt enkelt trevligare än andra. Så är det bara. Jag tror att beteendet ärvs, rent genetiskt, och att det handlar om hormonnivåer. Efter två år är de flesta hanar trevliga mot andra, även om de inte varit det tidigare. Problemet, som jag ser det, är alla dessa jämngamla hanpar. Då blir rangordningen aldrig ordentligt etablerad, och då tjafsas det. Plus att många hanar bor alldeles för trångt. Blir mobbaren elak så får du rädda bebisen därifrån. Och då har du bara kastrering kvar som alternativ.

#9 Givetvis särar jag på dom om mobbaren visar den sidan. Då får jag dock ytterligare ett problem…jag kan kastrera mobbaren,men då får jag en unge som blir ensam istället…

#10 Då får du skaffa bebisen en kompis. En stabil och trevlig vuxen, åtminstone två år gammal.

#11 Detta är anledningen till  det stora antal marsvin jag har…jag föder upp djur som ska bli sällskap till djur som blir ensamma…..😃haha.

Tack för alla svar.  Då var jag inne på rätt spår ändå.  Jag tror detta blir bra ändå i slutändan,med att sätta ihop varsin unge med ett äldre djur.  Jag körde fast i mitt tankesätt i och med att "mobbaren" är som han är.  Men som sagt,vi får hoppas på det bästa nu,och se hur det går.

 #7 Måste bara få tillägga en sak. Du nämnde att jag bör märka rätt snart om mobbaren är snäll mot bebisen eller ej. Det är jag inte alls säker på.

I dom fall som han mobbat ut sin burkompis,så har han varit väldigt lömsk,nämligen. Man ser inte hans elakhet tydligt och självklart.

 Han verkar vara snäll på ytan,han slåss inte som i en boll,utan jag märkte att han "mobbade" genom att mobbingoffren hade stora sår på bakdelen.  Om jag ej sett detta,hade jag inte märkt någonting,överhuvudtaget.  Det gäller verkligen att ha stenkoll på sina djur. 

Så "mobbaren" är verkligen just en "mobbare". Han mobbar i smyg och inte öppet,så man ser det. 

Just denna lömskhet har jag aldrig sett hos marsvin förut. Trodde att antingen slåss dom i en boll,eller inte.  Det är detta som gör mig så förvånad. Undrar om detta är vanligt hos marsvin? Denna lömskhet?

Nu har dom särade  bröderna varsin unge,hos sig,och jag kommer hålla stenkoll på "mobbaren"  nu och även framöver.

#13 Jag hoppas det går bra. Hur har det sett ut, så här inledningsvis? Jag tycker nog man kan se ganska tidigt hur det fungerar, men det finns nyanser mellan "slåss som en boll" och "bästisar". Bara för att de inte slåss betyder det inte att de trivs med varandra. Man får titta på hur de umgås. Vilar de tillsammans? Äter de hö tillsammans? Kan de äta grönsaker ur samma skål? Är det någon som jagar runt den andra? Burrar någon och vickar på rumpan? Försöker någon jucka på den andra? Klappras det tänder? Det är de små nyanserna som gör att man kan se hur det går. Jag tror inte din mobbare är elak. Det var hans instinkter som gjorde att han var dum mot kompisen. Fel ålder, för mycket hormoner, och tjejer i närheten. Alla klarar inte sånt. Just sår på bakdelen är vanligt vid platsbrist, eller om man har fler hanar än två tillsammans. Marsvinens åsikt om vad som är platsbrist stämmer inte alltid överens med människans.

Är det vanligt marsvin morrar jag har inte hört mina hanar göra det

#15 Vad menar du med morrar? Här är en länk med olika marsvinsljud. http://www.guineapighub.com/guinea-pig-sounds/

Min kompis säger hennes marsvin morrar

Dem ljuden är lätt avläsa av morrar det har jag aldrig hört

Kan hon inte mena att dem kurrar ihop sig sen hackar med tänder

#14 Ja jag inser att jag begick det stora misstaget att ha tre hanar ihop.  Det kommer aldrig att hända igen.  Men jag menar verkligen att man inte såg att han mobbade. Dom  åt grönsaker ur samma skål,dom sov till och med ihop, Alla tre. Inte samtidigt,men dom såg verkligen ut att trivas ihop. 

Men som sagt,man lär sig av misstag. Aldrig mer tre hanar ihop. 

Såhär långt har det gått jättebra med  dom särade bröderna  och bebbarna. Nu har dom varit tillsammans i  ca åtta timmar utan problem.  I början var det förstås en hel del jagande,men nu är allt lugnt hos båda paren. Så skönt att se. Hoppas verkligen att detta fortsätter nu.🙂

Mobbaren har ju varit ensam rätt länge nu,så jag kan tänka mig att han blev extra glad att få en kompis. Eller det få vi se  framöver förresten😉

Aladdin,pappan till ungarna,kom att tänka på om han vet att det är hans son som han fått som kompis nu?

Jag vet att mammorna och deras döttrar,i mitt tjejgäng,helt klart vet om att dom är mor och dotter.  En av mina tjejer hänger ihop som ler och långhalm,dom är mor och dotter. 

Därför blir jag nyfiken på om  Aladdin vet om att det är hans son han går med nu? Eller förmänskligar jag bara marsvinen när jag tänker så?🙂 Vore kul att veta.

#20 Bra att det hittills går bra! Jag tror inte marsvin bryr sig det minsta om släktskap, faktiskt. Jag har haft en far och son, och ett antal par med en liten och en stor som inte varit släkt, och relationerna har sett väldigt lika ut. Båda de pojkpar jag har nu är väldigt tajta, och de är inte släkt med varandra. Vuxna marsvin brukar instinktivt vara snälla mot små. Sen kan det förstås bli rätt livat när den lille kommer i puberteten på riktigt, men om relationen är ordentligt etablerad då så brukar den vuxne ha koll på läget.

Vad är han för ras

Detta är Aladdin,pappan till bebbarna. Honom har jag fött upp själv,och visste direkt när han föddes att jag ville ta en kull på honom. Han är mycket stilig och trevlig.  Aladdin är den svarta,mobbaren den svartvita.   Obs,detta är en gammal bild på dom,när dom fortfarande gick ihop. Dålig bild. Har ej tagit nya bilder på honom. Ville bara visa hur otroligt snygg denna herre är🙂

Oj så fin han är

Har själv bestämt kastrera aragon man får inte bort problemet men han r några flickor som han kan gå med

#21 Glömde svara på ditt inlägg om marsvin känner av släktskap. Jag har fött upp många kullar,och har behållit många döttrar och "slängt in" dom bland mor och andra honor som ej känner varann alls,och  många gånger har jag sett att i det tjejgänget,håller ofta mor och dotter ihop bland andra honor. 

Detta är intressant tycker jag. Så något slags band tror jag dom känner mellan varann ändå. Därför blev jag nyfiken på om även hanar känner lika,men det är klart,papporna kan ju omöjligt veta att det är sonen dom går med. Det kan ju vara vems son som helst.

Men som sagt,bandet mellan mor och dotter är väldigt intressant tycker jag.🙂

Har också en mor dotter som funkar super

#26 Jag tror inte på att marsvinshonor känner av något släktskap heller. Det är en sak att de tar hand om bebisarna när de är små, men det handlar om instinkter. När bebisarna blivit vuxna så behandlas de som vilka andra marsvin som helst. Sen kan det säkert vara så att marsvin med liknande genetisk uppsättning har ett liknande temperament (eftersom det är åtminstone delvis ärftligt) och därför trivs bra tillsammans. Speciella band kan definitivt uppstå även mellan marsvin som inte är det minsta släkt med varandra.

#28 Eftersom jag har ett stort antal honor boende i en stor inhägnad,ser jag  förstås tydligare deras beteende och relation till varann,än om dom skulle ha varit litet i antal och sitta i en djuraffärsbur.

Därför är deras band och relation till varann extra intressant för mig. Dom  ingår i speciella grupper inom detta stora antal honor,och det är fantastiskt roligt att se. Jag ser deras relation till varann så mycket tydligare än om dom hade suttit i en alldeles för trång bur.

Tre av honorna är väldigt tajta med varann,och två av dom är just mor och dotter,därför fick jag för mig att dom på något sätt "känner av" att dom är släkt,men det kan säkert vara som du skriver. 

Ska bli intressant att se den nya lilla tjejbebisen som nyss har kommit till gruppen,om det blir lika starka band mellan henne och hennes mor. Fantastiskt kul att få vara med och se deras sociala liv med varandra.

Jag uppmanar verkligen människor att ha sina marsvinshonor som jag har mina.  Samtidigt förstår jag att det är en omöjlighet för många.

#29 Jag uppmanar alla att ha sina marsvin, oavsett kön, på så stor yta det bara går, med så mycket berikande sysselsättning som möjligt. Först då märker man hur roliga djur marsvin är. (Sedan är jag för adoption och mot avel, så jag rekommenderar ingen att producera fler marsvin. De finns redan i överflöd.)