Sötnosar!

Grattis!

#1 och #2 Tack 🙂

Efter att bilderna (ovan) togs fick jag smått panik över att de små damerna (som är betydligt mindre än jag trodde innan) inte skulle klara av att ta sig in i lådan med hö = katastrof! Så jag tog fram min trogna gamla vän alltså min "lödpenna" eller vad det nu heter (normalt för att rista i trä tror jag…men jag smälter plast🤪, haha) och fixade till två öppningar för lättare åtkomst. 

Doris

Gittan - kommer dock byta namn på henne (annars blir jag nog inte vidare värst populär hos en släkting, haha).

Mvh/Chinesecrestedlover

#3 Det skulle ju kunna vara lite smickrande för släktingen också. För ett antal år sedan hade jag ett marsvin som delade namn med både makens pappa och min morbror. De tyckte mest det var lustigt.

#4 Jo kanske det kan vara…men tror inte att hon skulle gilla att dela namn med en liten rosa rynkig (och med alldeles för mycket hud) "gris"/"vandrande-liten-korv" 😂

Nu har jag bestämt mig för att lilla söta rosa "korven" (Gittan) ska få heta Diva 😃

ÅÅh Vilka fina och söta "Marsipangrisar" 😃😍❤️❤️

Känns de som varm sammet eller som varm gummi att ta i?

Då ska vi se…🍸TRUMVIRVEL!!!🎈…han är äntligen här! 🎂

Lyckades tillslut hitta transporthjälp för att få hit min fina lille grabb.

Gizmo heter han😍 (han har kallats Hane 2 då jag skrivit om honom tidigare).

Han är här efter mycket om och men och en del strul på vägen; som att ingen öppnade dörren då de som hjälpte till med transporten kom…vilket ledde till att de i stället plockade upp Gizmo några timmar senare 🥵 Jösses va rädd jag var att något missförstånd (eller vad det nu berodde på) skulle leda till att det inte skulle gå att lösa.

När Gizmo eller Giz/Gizzie som jag ofta kallat honom (och som fastnat lite i min skalle, haha) äntligen var placerad i bilen och var på väg…så kom nästa ”bakslag”. Gizmo hade inte fått med sig någonting alls att äta på resan (= jag fick halvt panik), varken hö eller något annat (ägaren var inte hemma så en familjemedlem fick hjälpa till och då blev det inte riktigt som det var tänkt, haha).

”Transportörerna” skulle göra olika stopp på vägen osv. så resan var inte bara från A till B (från Stockholm-till mig utanför Örebro) = det skulle ta lång tid. Tack och lov var ”transportörerna” hjälpsamma mitt i detta kaos och skaffade lite smått för honom att mumsa på under resan. Hade ju inte varit så roligt, om efter att i månader ha letat transporthjälp så skulle lille Gizmo bli dålig under resan (för att magen avstannade) men även det löste sig tack och lov. Han charmade förövrigt "transportörerna" totalt… de ville veta mer och kanske pratade om att kanske skaffa själva.  Tyckte han såg ut som en liten flodhäst, hihi

Nu har damerna (Doris och Diva) äntligen fått hem sin make 😃 Planen  är att han får landa lite och sedan ska han kastreras och sen så; då (ja alltså efter att de obligatoriska veckorna av väntan efter kastrationen är över såklart) är det dags för de tre att äntligen få bo tillsammans och mysa.

Nyss hemkommen :-)

Äntligen fått komma ner i buren

Mums med grönsaker :-)

Mvh/Chinesecrestedlover

Å vad roligt att det äntligen löste sig!

#9 Ja, otroligt roligt och jösses vilken tid det tog (tror t.o.m. det gick snabbare att hitta transporthjälp från Skåne för mina möss, haha) . Han är sååå söt❤️

#7 Ja, visst är de "goa" 😍 Hmm…jag vet inte riktigt…känns mest varma och gosiga när man tar i de små gullegrisarna. Diva (den rosa marsipangrisen, haha) hatar dock att bli upplyft och skriker…ja…som en stucken gris helt enkelt (och hon har nog bra lungor för hon får till rejält med ljud…nästan så hon konkurrerar med min papegoja, haha).

ÅÅh vad skönt och roligt att det löste sig! Och ja från bilderna att dömma måst ajg hålla med om att han ser ut som en liten flodhäst! 😍Hi hi hi 😃

#12 Ja, superroligt verkligen, bara någon dag innan hade jag skrivit till ägaren (av Gizmo då alltså) och sagt att jag förstår om hon säljer till någon annan, för det verkar så omöjligt att lösa…så lättad när hon skrev att han såklart ska komma till mig och ännu mer när jag plötsligt hittade transporthjälp! Hade verkligen börjat tvivla på att det skulle funka och jag skulle få hem min lilla gulleplutt. 

Ja han ser lite "flodhästaktig" ut😍 Spännande djur man kan ha både miniflodhästar och marsipangrisar, haha😃

Ja det är helt klart en del av charmen med dem! 😍De är så personliga och svåra att "placera" i huvudet på något vis för att man är ovan och då blir de extra spännande på nåt vis! Naturligt vill man ju hitta likheter och paralleller för att "placera" saker i huvudet och ovanliga djur blir ju liksom lätt placerade med andra varelser i hjärnvindlingarna då! 😃

Grattis till dina nya grisar! Alltid så kul att få hem dem! Har precis köpt två till själv och det är så underbart. Vill redan ha fler haha Marsvin utan päls ser så otroligt roliga ut. Don't get me wrong, de är supersöta och så häftiga men de ser verkligen ut som små korvar! Fnissade alltid lite när jag ser dem för de gör mig så glad haha Grattis igen! Tror de kommer trivas super hos dig. Du verkar vara en väldigt kärleksfull och omhändertagande "Pigmom". Kommer bara väldigt glada och lyckliga små grisar!

Dom ser ut som små flodhästar!! 😍😍😍 Så gulliga! ❤️😍

Jag har länge känt att jag ska uppdatera här…men det gör så ont. Orkar inte gå in på detaljer just nu (kanske vid något senare tillfälle) men kortfattat så hade jag en extrem otur (sjukdom) med mina marsvin. Detta resulterade i att jag idag inte har den flock jag hoppades på. Jag har i nuläget endast två små damer (som sorgligt nog inte är de damer jag hade från början💔).

Det var meningen att min flock skulle bestå av fyra damer och en herre…men nu har jag bara två små tjejer, vilket känns väldigt tomt. 

Jag har funderat fram och tillbaka kring hur jag ska göra, ska jag skaffa fler eller ska jag inse (med tanke på allt) att det inte är meningen att jag ska ha ”grisar”. Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska göra, vissa dagar känns det självklart att skaffa fler och andra dagar känner jag mig inte lika säker. 

Under en ganska lång period vågade jag inte heller tro på att mina nuvarande gullungar var friska och fria från det som drabbade de andra; men de är pigga och krya och visar (tack och lov) inga tecken på sjukdom (håller tummarna att det fortsätter så).

Jag älskar mina töser och vill  naturligtvis deras bästa och det känns som att de skulle våga mer och känna sig tryggare med fler i sin lilla familj…så kanske jag kommer våga mig på att ge det ett försök till och kanske skaffa i alla fall en till. De skulle nog må bra av att ha en grabb som kan styra upp i "hönsgården" (för mina damer kan tjafsa lite med varandra ibland, de håller dock sams för det mesta). 

Mina båda nuvarande sötnosar är skinnypigs (precis som de som tyvärr lämnade mig alldeles för tidigt). De heter Pippi (hon skriker som en stucken gris så fort man rör henne, därav namnet, hon hette Pipis när hon kom hit) och Rosa (inte som färgen, hehe). Jag tror att de är Himalaya-tecknade, de är rosa med mörkare fötter, öron m.m. samt har röda ögon. De kom hit som omplaceringar för ca ett år sedan och är runt 3 och 3,5 år gamla (inte helt säker, men tror att Rosa är den yngre). 

Ena damen (Pippi eller Rosa…svårt att se skillnad på bilder), gammal och inte så bra bild…ska försöka fixa lite nya…om de vill vara med på bild, haha.

/Chinesecrestedlover

Jag beglagar sorgen, jätte synd att de gick bort. Hoppas det går bra med gullegrisarna Rosa och Pippi!