Att avla på det sättet är inte att rekommendera. Det är som du säger svårt med hanarna och om du söker här på sajten om avel så ser du hur väldigt mycket som kan gå fel när det gäller marsvin. Jag skulle aldrig våga.

Dessutom finns det många fler marsvin än folk som vill ha dem tyvärr.

Nu förstår jag inte riktigt vad du menar med ”på det sättet”? Det är det jag undrar över, på vilket sätt man ska göra? Är du uppfödare? Hur gör du i så fall?

Vet förstås inte men kan tänka mig att det Lillyrod menar är att man ska ha en avelsplan för att utveckla den rasen man jobbar med. Det är alltid fördel att ha kontakt med andra uppfödare och gå på utställningar först så man kommer under fund med vad som saknas och vad det är man vill tillföra den ras man är intresserad av.

Endel "kullar" (avlivar) de extra ungar som föds som inte passar in tillräckligt i avelsbasen om det inte finns tillräckligt med intresseade köpare. Just för att det finns för många marsvin och för att de som finns inte skall behöva fara illa och lida i dåliga hem eller bli utsläppta i det vilda där de inte kommer överleva vintern o s v.

Lite granna kan man säga att problemet påminner om oseriös kattavel där folk tar kullar på sina katter bara för att den är söt och sedan blir det en massa katter som övergivs och blir hemlösa mm o s v.

Så innan du tar en kull på någon av dina honor, se inte bara till att hitta "en hane" utan ta reda på om dina honor är av utställning och avelskvalitet först, och om de är det, vilken sorts hanne du behöver hitta för att få fram det du vill eftersträva för rasens/marsvinens utveckling och hälsa.

Oavestt vilket,

#1 Att ha hand om en dräktig gris så finns det mycket som kan gå fel och man måste vara beredd att åka iväg till veterinären snabbt om det inte verkar gå helt perfekt med förlossningen som det ska!

#2 Se till att du har folk som är intresserade av att köpa ungar av dig! Hellre att du har en kö med seriösa köpare som bryr sig och vill ta väl hand om sina marsvin, och att någon/några av dem blir utan. Än att det föds en kull med marsvin som du inte orkar ta hand om själv och ingen annan heller!

#3  Tänk på att de (bebisarna) ska helst kastreras allihop som inte är av avelskvalitét sedan också.  och att ungarna säras tidigt så inte de små bebishonorna blir parade direkt!  För en explosion av marsvin vill du inte ha… det blir både jobbigt och tragiskt. 

Kort sammanfattat, man behöver veta vad man gör, och vet man det, då ställer man sällan frågan om hur man får tag på en hane, för det vet man redan var man ska leta då. 😉

Jag skulle rekommendera dig att ta kontakt med någon uppfödare och se om du skulle kunna få vara fodervärd åt någon av hennes avelshonor och kan få uppfödaarens stöd i hela processen om du själv vill uppleva en dräktighet och att ha en griskull. 

Lycka till!🌺

Då tror jag att jag förstår. Men är det helt fel att föda upp petmarsvin som inte ska ställas ut? Måste alla marsvin vara renrasiga för utställning? Jag förstår om detta verkar som ganska dumma frågor för er som är experter men man måste ju börja någonstans. 😊

Anledningen att jag funderar på ungar är just därför att det är många som frågat om jag har ungar till salu. Så köpare finns det, annars skulle jag aldrig skaffa en kull.

Nej jag är inte uppfödare och skulle inte komma på tanken att göra något sådant heller. 

Tjeja säger precis det jag menar men hon tog sig lite mer tid att förklara. Det finns som sagt alldeles för många marsvin runt om i landet som ingen vill ha och att då avla fler bara för att det kan vara sött med ungar (om nu allt går som det ska) är fel vilket djur det än handlar om. Så gör ingen seriös djurägare.

  Vill man ha fler marsvin så adoptera eller köp några som inte är önskade på t ex Blocket. Djuraffärer ska man undvika. 

Om folk frågar om du har ungar så rekommendera dem att hälsa på hos några av de människor som sysslar med omplacering av marsvin. T ex Gosarnas marsvin eller Eragons omplacering av marsvin. Där finns flera underbara djur som väntar på en husse eller matte att gosa med 🙂

Läs Tjejas inlägg många gånger och förstå det hon säger. Sen pussar du de grisarna du har och låter det vara med det 👍

Tack, jag förstod första gången jag läste svaret. Då har jag en till fråga, inte för att säga emot er på något sätt, utan enbart för att jag vill försöka förstå mig på detta med avel. Ska icke renrasiga marsvin inte få fortplanta sig? I naturen sköter de det ju själva och det går väl fint?

De marsvin vi har finns inte i naturen. Det är ett helt annat djur än våra tammarsvin. De ser inte ens likadana ut längre och heter inte samma sak på latin.

Givetvis kommer det ungar från vanliga petmarsvin också men det känns väldigt onödigt att få fram fler när de som finns inte har hem eller tänker jag fel?

Läs äldre trådar här på forumet när det fanns många uppfödare som var aktiva här,  om vad som kan hända och som är vanligt att det händer med marsvinsmammor och ungar. Det räckte för mej när det gäller tankar på att få en kull.

Att sen ta kontakt med en uppfödare för att prata och kanske få se är en jättebra idé. Om man ändå bestämmer sig för att avla så är det guld värt att ha hjälp från någon som vet vad de pysslar med.

Jag förstår ju att man inte ska avla på marsvin med satinanlag tex men så länge de är friska så borde det väl inte vara något större problem. Eller?

Tack Lillyrod, bra svar! Jag tror jag ska ta kontakt med någon uppfödare för att få lära mig mer, tack för det tipset!

Men finns det seriösa folk som föder upp petmarsvin? Är det liksom okej att göra det?

Sorry, jag ser nu att du typ redan svarat på det.

Petmarsvin räknar man vanligtvis de marsvin från rasuppfödningar men som inte är i så bra kvalitét att de passar för avel.

Raserna bland marsvin bygger inte helt på rasregistrering som i tex hund eller kattavel.  Utan pälstypen och  utseendet samt färgerna på ett marsvin som spelar också roll för vilken ras en gris är

Tex kan ett långhårigt marsvin med virvel på huvudet ,coronet, paras med en långhårig slät utan virvel, sheltie,  och bland ungarna som föds blir det båda raser och pet som är de som varken har tydlig crest på huvudet eller är helt slät.

Visst går det att para marsvin med vilken ras som helst och blanda ihop dem hej vilt om man vill, men det sorgliga är då att det redan finns en massa marsvin över som inte får något hem och står i kö för att omplaceras och de som avlivas fast de är friska bara för att de inte är små och söta längre så ingen vill köpa dem. 

Dessutom så blandar du marsvin utan känd bakgrund kan du avla vidare sjukdomar och sårbarheter man inte har någon koll på.

Seriösa uppfödare föder tyvärr redan upp fler marsvin än vad det finns folk som vill ha. Då har de ändå mål i sin avel som innefattar hälsa. Vad har du för hälsomål med din avelsplan för marsvinen?

Jag har fött upp ett antal kullar marsvin,och det man ska tänka på när man föder upp marsvin,är att du ska ha ett mycket stort intresse för marsvin överhuvudtaget. Det är själva grunden i aveln tycker jag. Man ska heller inte föda upp bara för man tror att man har hittat bra köpare till ungarna.

Jag har fött upp marsvinskullar som jag behållt själv,för att jag vet att ingen seriös köpare finns. Med seriös köpare menar jag att man har ett stort och genuint intresse för marsvin och inte bara avel.. Och att dom kommer att behålla marsvinet hela dess liv.

Följden av att jag har behållit alla mina kullar,har förstås lett till att jag nu har för många marsvin,med följden att det blir mycket jobb med rengöring och skötsel av alla=så mycket jobb att jag nu känner att det blir för mycket.

Har nu beslutat att inte föda upp mer. När jag någon gång sålt något marsvin,så har jag varit noga med att det var ett bra hem. Som har kunskap om marsvin sedan innan,plus att dom tar skötseln av marsvinet på största allvar.

Jag kan aldrig garantera att jag hittar dessa "seriösa"  köpare. Jag har sysslat med avel enbart för att jag själv skulle behålla dom. 

Och att behålla alla man föder upp,det håller inte i längden,har jag fått erfara nu…

 Det är jättemycket arbete. Och man måste ha rätt kunskaper om avel. Och om marsvin överhuvudtaget.

Så,avla inte på marsvin för att du tror att du har hittat köpare till ungarna. Jag skulle säga att det ska inte bara vara bra kvalitet på marsvinsföräldrarna,du måste även ha hittat bra kvalitet hos köparna till ungarna.

Eller behåll dom själv,som jag gjort. Först då kan du garantera att ungarna får det bra. Men som jag skrev innan. Det är mycket mycket jobb att behålla ungarna själv.

Det är inte bara avla skulle inte avla på PET marsvin

Tack Tjeja och tack Gragare2! Vad intressant att höra lite mer om hur det funkar med avel och raser. Jag har absolut ingen avelsplan, jag tänkte bara att eftersom jag vet många som vill ha grisar så vore det mysigt att ta en kull. Men jag kände att jag borde ta reda på lite innan jag gör det, och det har jag ju gjort nu. Det är ju helt rätt som ni säger att det är dumt att skaffa bebisar när det finns en massa hemlösa marsvin redan, så jag har bestämt mig för att inte ta någon kull. Jag har redan 10 marsvin och fler än så kan jag inte ha. Dessutom vill jag inte förstöra mina fina hanars relation genom att para den ena. Jag är däremot fortfarande nyfiken på hur man gör när man har en avelshane. Man kan ju inte ha en ensam hane bara för att avla på, och man kan ju inte ha en som går med honor hela tiden. Kan man bara para en hane en gång och sedan kastrera honom? Eller måste han byta kompis efter att han blivit parad? Detta är ett omöjligt pussel för mig att få ihop. Skulle verkligen vara spännande att veta!

#16 Hej!  Va bra att du har bestämt dig för att inte avla! Rätt beslut🤗. Som de andra skriver så finns det ju väldigt många marsvin i behov av hem redan, så att avla fram fler (speciellt utan plan och mål eller möjlighet att behålla alla ungarna) är ingen bra idé. 

Jag tog en kull kaniner en gång för lääänge sedan (när jag var i tonåren, hade redan då lång erfarenhet av kaniner och en plan för min avel = hälsosamma och långlivade kaniner med bra temperament, hanen var t.ex. 10 år vid parningstillfället!) och den honan (som var en av de snällaste kaniner jag någonsin haft) fick sju ungar, av dessa behöll jag två + två som mina systrar fick (och som därmed bodde kvar i familjen). De övriga tre trodde jag att jag hittat bra hem åt men kort därefter kunde ingen av de familjerna behålla kaninerna (och jag fick tyvärr inte ta tillbaka de för mina föräldrar, hade redan runt 9+ kaniner hemma då) och diverse andra djur. Resten av deras liv (förväntade livstid+lite till) sökte jag efter och oroade jag mig över dessa små, de hamnade precis i den "karusell" (omplacering) som jag gjorde allt för att förhindra💔. När jag hade möjlighet att ta tillbaka kaninerna, så kunde jag inte hitta mina små. Fruktansvärd upplevelse och jag kommer aldrig ta en kull (på något djur) igen. 

Nu är de flesta av mina djur omplaceringar, det finns mängder av djur i behov av hem. Jag har allt från en groda till råttor etc. som kommit hit som omplaceringar. 

Mvh/Chinesecrestedlover

Vad skönt AnnelieSofia att du är öppen och tänker till! Toppen! 👍

När jag hade uppfödning så fick mina fertila avelshanar i grunden gå i egna burar ensamma. Men gärna med andra burar i närheten för att de ska hålla livslusten och humöret uppe. (En ensam gris utan något som helst sällskap kan ju annars deppa ihop helt i värsta fall och ge upp om livet.)

I avelshanarnas burar stoppade jag ibland in andra marsvin i perioder.

Då handlade det om dessa:

* Honor som skulle paras med just den hanen (förstås)

* Pojkbebisar/unghanar (vanligen från ca 2 veckors ålder och upp till de blivit sålda/könsmognad/bråken börjar.

Kastrerade f.d. avelshanar kan ofta gå bra som petmarsvin tillsammans med alla honor och bebisar/unghanar(tills könsmognad/bråk).  Ofta kunde jag sälja dessa som sällskap till honor i alla åldrar, oavsett om honorna var kastrerade eller ej.

Men även kastrerade hanar som alltid har gått tillsammans sedan de var små kan börja bråka med varandra utan någon uppenbar synlig anledning. Bara den ena börjar lukta annorlunda tex så kan det bli bråk ändå. 

Alla okastrerade marsvin, mest hanar men även honor, kan börja rangbråka med andra marsvin som luktar minsta lilla fel. Därför kan det slå över plötsligt även mellan grisar som alltid har gått bra ihop förut. 

Har man tur kan ibland en kastrerad fd avelshane gå ihop med en annan kastrerad hane. Men då har den hanen aldrig varit i avel och oftast har de satts ihop redan när icke-avels-hanen är liten bebis. Plus, helst, att ickeavelshanen är en underdånig individ som inte är intresserad av att öka sin rang..

Två okastrerade hanar som aldrig haft en hona i närheten och som alltid gått tillsammans sedan de föddes kan gå bra ihop… men är en bomb som kan brisera när som helst. Så håll fertila honor långt borta från dem. Man vet aldrig när friden tar slut.

Två kastrerade marsvin som alltid gått ihop tillsammans tidigare, men som av någon anledning plötsligt börjat bråka och ryka ihop kan man ibland få ordning på med små knep. Som t e x att tvätta båda två med samma tvål/schampo och torka dem med samma handduk så att de båda doftar precis lika dant efteråt. För luktar båda likadant ökar möjligheten att de accepterar varandra igen.

Och ja.. det är förstås jättemysigt att uppleva en dräktighet och en kull. Så känner du att du är nyfiken på det ändå så skulle jag rekommendera dig att prata med någon uppfödare och se om du kan få vara fordervärd åt en aveslhona en gång.

Då har du möjligheten att uppleva allt men ändå slipper du ansvaret både med att planera aveln så det blir rätt och bra samt att det är uppfödarens ansvar att hitta familjer till ungarna.  Det är också ett bra sätt att börja om man själv vill lära sig mer om marsvinen och har något avelsmål man själv vill sträva efter.

#19 Att vara fodervärd till en avelshona är ett bra tips,men honan ska ej vara dräktig när TS får hem honan. En dräktig hona ska vara i sitt trygga hem  hela dräktigheten och en vecka efter förlossningen.  

Vill bara påpeka det. Hur viktigt det är. En dräktig hona,och speciellt om hon är högdräktig,ska skyddas mot alla former av stress. Och att byta hem är en form av stress för honan,så detta ska undvikas.

#16 Jag hade en avelshane,som fick gå med hona,sedan satte jag ihop sonen ihop med pappan. På så sätt slapp avelshanen gå ensam.  Nu den sista kullen jag födde upp,hade jag en sådan tur att jag fick två hanar i kullen som blev sällskap till två hanar som var ensamma. Perfekt. Då fick varsin hane sällskap av  två hanar i kullen🙂.

Oj, det är verkligen mycket att tänka på, men nu förstår jag lite mer. Tusen tack för all information!

Ja som #20 skriver ska du förstås få hem honan på foder och hon ska helst låtas paras hemma hos dig, eller komma till dig så snart hon har lämnat hanen efter parningen.

Men bästa är förstås att hon redan har hunnit boa in sig hos dig sedan hon är ung och känner sig trygg hos dig redan innan hon paras.  

Men det är ju så det oftast går till när man tar djur på foder. Då får man hem dem redan när de är små och sedan bor de kvar hos en efter att alla planerade kullar är födda och ungarna flyttat.  Man lånar altså inte en hona bara under en dräktighet och födsel utan man skaffar ett marsvin som uppfödaren fortfarande är ansvarig över för parning och kullar. Ofta kan man få behålla en av honans ungar gratis som sällskap till henne sedan som en del av foderavtalet om man vill och skriver in det i kontraktet.

#21 Ja,att föda upp marsvin är sannerligen inte bara att sätta ihop en hona och en hane,som många tycks tro. Det är en hel vetenskap,skulle jag säga.

Krävs mycket jobb,genuint intresse för djuren och ett stort engagemang.

#17 Vill svara på ditt hjärtskärande inlägg.  Beklagar att du fick genomgå en sådan sak. Detta är precis anledningen till att jag har behållt alla mina kullar som jag fött upp. För att jag vill undvika in i det längsta att mina djur hamnar i "omplaceringskarusellen".  Står inte ut med den tanken,helt enkelt.

#24 Tack. Det var verkligen inte någon rolig upplevelse och jag blir ledsen när jag tänker på det även idag (det har gått 18 år sedan de små föddes). Jag insåg snabbt att jag inte skulle klara att föda upp kaniner (även om det varit en dröm långt innan jag tog den kullen) och sedan dess har de allra flesta kaniner (och andra djur) jag skaffat varit omplaceringar. 

Skaffar jag djur så stannar de livet ut - att döma de till omplaceringskarusellen är inget alternativ. Jag har en vattenlevande sköldpadda som jag haft sedan början av 2000-talet (hon var en omplacering) och egentligen borde jag kanske sälja henne p.g.a. att det gör skitont (rent ut sagt😂) att ta hand om henne för mig (har skadat mig = gör väldigt ont att sköta om så pass stort akvarium/den vattenmassan som hon kräver; burar är "skönare" att städa så mina smådjur har jag inte samma besvär med)…men jag kan inte med tanken på att någon köper henne som "slit-och-släng-djur" och att hon ska behöva flytta runt en miljon gånger till i sitt liv… väldigt jobbig situation faktiskt. Hon har en hel del år kvar att leva (hon är ju bara tonåring😉) och min skada kommer inte "gå över" men hon är ju en familjemedlem…så jag biter ihop (hittills i alla fall, gått flera år sedan jag skadade mig).  

Nu har jag inte möjlighet att ha kaniner tyvärr (fungerar inte som jag bor, vill ha utekaniner) men skulle jag få den möjligheten igen så skulle jag allra helst ta emot ex. aggressiva, supernervösa kaniner eller så dvs. de kaniner i störst behov av ett nytt hem. Avlivningshotade t.ex. skulle jag gärna ta emot (om jag kunde, anser att kaniner ska bo ute för att må bra och så länge jag inte kan erbjuda det så får jag för första gången sedan barnsben vara utan långöron i mitt liv💔). 

Mvh/Chinesecrestedlover

#25 Jag hade också kaniner när jag var ung. Men det var inne kaniner. Två av kaninerna fick gå lösa i ett rum dygnet runt,och ut på grönbete på somrarna.

Låter som att du känner mycket för kaniner. Om jag var du skulle jag nog ha kaniner ändå. Kaniner kan ju gå lösa inomhus även om man bor i lägenhet. Att ha kaniner i en bur skulle jag inte ha. Men man kan ju ha en kisslåda som dom gör ifrån sig i,och låta dom gå lösa inomhus tänker jag. Som en innekatt🙂 I ett sladdfritt rum  då förstås. Jag bodde i lägenhet då när jag hade kaniner,och på somrarna brukade jag ta med dom ut på en utflykt i gröngräset.  Låt inte sättet du bor på hindra dig att ha kanin.

#26 Ja, jag avgudar kaniner❤️, haha. De var mitt allt när jag växte upp och även när jag var uppvuxen 😃 (hade andra djur, allt från sköldpaddor, fiskar och grodor till möss, råttor, hamstrar m.m. också, men kaninerna var de jag inte kunde leva utan…det är jäkligt tomt nu, trots massor med andra djur). 

Jag kan inte tänka mig att ha kaniner inne. För mig så är det endast utekaniner som gäller. Ute har de möjlighet att gräva, känna av årstiderna, fälla som de ska och när de ska, beta gräs och busa i snön osv. Jag skulle känna mig otroligt självisk om jag skaffade kaniner och hade de i min lägenhet (min personliga åsikt inget påhopp på någon). Vad jag har sett verkar det dessutom ganska vanligt med typ. "liggsår" (på hälarna typ.) på kaniner som bor inomhus (= för hårt underlag hela tiden), något som jag aldrig haft på någon av alla de kaniner jag haft (26 år av kaninägande, hade alltid flera kaniner dessutom). 

Så för mig gäller utomhus i stor bur med hage eller inga kaniner. Min uteplats = i stort sett sol hela dagarna = omöjligt med kaniner tyvärr. Sen skulle ju även hela uteplatsen tas upp av buren och hagen = ingen plats för mig, hundarna eller andra djur.  Min bur står kvar hos mina föräldrar sedan sista kaninerna försvann i december 2016 (spårlöst…rovdjur, rymde eller blev stulna? Borta helt plötsligt bara). Den är på ca 200x80 cm (själva buren/huset då = absolut minsta måtten jag skulle ha till kaniner) sen hade de en hage till detta som de fick vara ute i dygnet runt.

Förövrigt skulle jag behöva stänga in de i en bur när jag går hemifrån, eftersom jag har två hundar och jag skulle tvingas passa hela tiden så hundarna inte får för sig något/kaninerna inte skadar mina små hundar (ett kaninbett på en nakenhund = inte så bra). En så stor bur som de skulle kräva har jag inte plats för inomhus heller (dels p.g.a. att jag ska bygga en bur på ca 2 kvadratmeter+ till mina marsvin och för att jag har flera andra djur också; bor i en tvåa bara).  

Mvh/Chinesecrestedlover

#27 Det är helt upp till dig och jag förstår ditt resonemang att du anser dig inte kunna ha kaniner. 

Men med ditt kanin intresse tror jag att du kommer ångra dig längre fram i livet att du valde att leva utan. Det är bara vad jag tror. 🙂

Jag är precis så galen i marsvin som du är i kaniner,och jag skulle aldrig någonsin kunna leva utan marsvin.😃 Även om dom för närvarande är för många….😃

Vad vill för hane du vill ha

Vill bara påpeka några saker som känns väldigt märkliga i denna tråd. Jag är uppfödare registrerad i SMF har fött upp och ställt ut aktivt i 11 år. Inte en enda gång har jag hört talas om att någon rasuppfödare skulle ha kullat marsvinsungar. Var har du fått det ifrån #3? Marsvin får så små kullar att det inte är några problem för etablerade uppfödare att få sina ungar sålda oavsett om de är rasmässiga eller ej. Jag har betydligt fler köpare än marsvin att sälja och det gäller nog de flesta. Ja det är kanske svårare för oetablerade petuppförare att hitta hem till ungarna men absolut inte omöjligt. Det är inte ett stort överskott på marsvin. Det är bara så att det alltid finns en viss % som söker nya hem. Kan hålla med om att många köpare kan ha missuppfattat ansvaret, jobbet och livslängden på marsvinen de köpt så många marsvin omplaceras men det är ett informationsproblem som djuraffärerna i första hand står för inte ett överskott.

# 18 Du verkar ha haft väldigt mycket problem med dina hanar. Mina avelshanar kan oftast gå med varandra om de bara får sitta själva ett par veckor efter de dejtat en hona. Ibland funkar det inte och vissa gillar inte varandra med de flesta kan gå i par om de får en stor bur. Annars sitter de med hona eller en lillkille. Kastrera hanar är ett riskfyllt ingrepp och ska bara göras på omöjliga individer. Man bör heller inte avla på aggressiva hanar så får man inga slagskämpar heller.

#0 Visst kan man föda upp petmarsvin det är inget fel i det men då bör man ha full koll på stammen så man inte råkar få sjuka djur, satiner mm. eller för all det aggressiva hanar. Att köpa blandisar på djuraffär och avla på är väldigt olämpligt då de ofta är väldigt inavlade och ingen har tänkt på hälsan på de djuren. Man lånar inte hanar när man föder upp marsvin utan man köper snällt sina avelshanar och har egna. Visst kan man föda upp marsvin om man vill MEN man måste verkligen vara jättepåläst och ha en lång vana med marsvin. Man måste ha haft sjuka djur så man kan känna igen om något går fel innan det händer egentligen för att kunna vända en toxikos och det kräver en gedigen vana. Några måste ju föda upp marsvin och jag ser gärna att det INTE är grossistuppfödare och därmed djuraffärer som får göra det utan privata uppfödare reggade och andra som är rejält kunniga på arten och ansvarsfulla med allt även att välja nya hem till marsvinen. Marsvinsuppfödning är absolut inte något man ska göra lättvindigt som en kul grej det är alldeles för riskabelt för honan.

Är man inte van ska man ta hjälp av nån som kan