Sjövilt marsvin
Flock på tre marsvinskillar, 9-11veckor gamla. I flocken råder självklart lite dominansbeteende då det är könsmognadstid. Inget allvarligare än lite kurrande och rumpskakning. Flocken verkar stortrivas ihop - det mesta görs ihop så som sova och äta trots att det finns flera matskålar och hus. Vi bjuds på många glädjerus och popcornhopp, gärna alla tre samtidigt! Dom tre grabbarna är väldigt olika personligheter. En är väldigt blyg och blommar långsamt. Har nyligen börjat äta från min hand och uppskatta att vara i famnen och gosa. En har sen dag ett varit riktigt kärvänlig. Lätt att hantera, älskar gos och verkar vara ohotad som flockens alfa. Den tredje. Han är lite av jättejobbig. Han är väldigt handtam på så vis att han glatt kommer fram till en, både i buren och ute på golvet. Social, pratar massor med oss människor och sina kompisar. Nyfiken och näsan i vädret konstant. Väldigt tuff och våghalsig för att vara marsvin - luktar det spännande i kvarteret bredvid så ska han dit! Trots daglig golvtid för att få "springa av sig", leksaker som aktiverar hjärna och belöningssystem etc så är han sjövild. Han kan sitta i knät eller gosa i en filt i soffan korta stunder sen måste han iväg och äventyra. Helt okej, om inte äventyra betydde att han ger oss en hjärtattack och dessutom verkar stressa upp honom själv? Han, liksom kompisarna, får oftast nåt att tugga på när dom är uppe. Dels för att min sambo tror att dom svälter efter tio minuter utan mat och dels för att sjövilde ska vara lite sysselsatt. Är det någon som har något tips? Han måste inte bli en gosegris om han inte vill. Men hur får vi honom att utforska under lite lugnare former? Ner i buren ensam vill han ju såklart inte, då blir det ett himla liv. Dom har en stor bur, men en större är beställd så sjövilde får mer utrymme att springa av sig. Jag har haft "stökiga" marsvin med mycket spring i benen förr, men den här lille saken är något extra speciellt. Han är vad vi vet frisk, jag får klämma/känna på varje kroppsdel utan protester, rör sig snabbare än blixten utan några hinder och har en väldigt god aptit. Trots att han avskyr kloklipp och hygien så har han aldrig försökt bitas. Han är en glad liten skit och oftast initiativtagare till glädjerus och popcornhopp. Men han skulle lätt kunna vända upp och ner på hela huset på en halvtimme om han bara fick chansen… Tips för att hantera denna charmiga spelevink mottages tacksamt :)
Jag vet inte hur mycket marsvinsvana du har, men att ha tre nästan jämngamla hanar tillsammans är verkligen en stundande katastrof. Det kan se ut som om det går bra nu när de är små, men kommer sannolikt gå käpprätt åt skogen när de blir äldre och kommer in i puberteten. Hanar trivs i par, inte i grupp, där det idealt är en rejäl åldersskillnad mellan de båda, så att den ena är vuxen när den andra är liten. Att få två jämngamla pubertetsmonster att komma överens kan vara en otrolig utmaning. Jag ber dig tänka om och göra någonting åt situationen, innan någon av dina pojkar far illa. När det gäller den lille hyperaktive så kan jag bara säga att en del småkillar verkligen är sådär. Han behöver mycket golvtid så han får möjlighet att springa av sig ordentligt på riktigt stora ytor. De allra flesta lugnar ner sig när de blir äldre. En aktivitetsboll fylld med pellets kan vara en bra sysselsättning. Grenar att gnaga på likaså.
Det verkar som du har saker dom kan sysselsätta sig med men jag vet att dom gillar ofta tunnlar, mina gillar träbjällror, du kan kasta ut havrekross i buren så dom får leta.
Jag är ett bra exempel på att det slutar illa att ha tre hanar ihop. Jag hade pappa och två söner ihop ett tag. Det gick bra i början när de var unga,och jag hade en enorm inhägnad där de bodde i. När de blev äldre började ena sonen att mobba ut pappan,och han blev sönderbiten därbak,så jag fick illa kvickt sära på dem. Då fick enbart de två sönerna bo ihop,men efter ett tag fick jag sära på dem också,för den ena mobbade ut den andra,med att bita sönder bakdelen på han. I början märkte jag det inte ens,för de slogs inte. Jag trodde därför allt var frid och fröjd,men icke.
Jag lärde mig en tuff läxa där. Aldrig någonsin ha tre hanar ihop.
Att tre hanar ihop är en svår kombo är vi väl medvetna om och har därför en plan b - om det inte skulle fungera. Både jag själv och många med mig har dock väldigt positiva erfarenheter av att ha just tre hanar. Vår plan var från start just två, men det dök upp omständigheter som gjorde att det blev tre. Om nuvarande alfa fortsätter vara alfa efter könsmognadsprocessen tror jag att det här kommer gå vägen den här gången :) Vår lille Sjövilde fick en lektunnel, egentligen avsedd för katt, igår. Utan minsta rädsla drog han in i den och sen var det rusningstrafik i tunneln resten av kvällen. Dom andra två hängde på en stund, sen var dom färdiga. Sjövilde blir aldrig färdig utan var lika i gasen när der var dags att gå och sova! Extremt energisk.
#4 Jag skulle ta till Plan B redan nu, om den planen innebär att sära på de och inte ha tre ihop. Det kan gå illa och det kan gå fort, det är inte säkert att du hinner märka något innan en eller flera av dina grabbar blir allvarligt skadade, varför riskera det?
Förlåt för den direkta otrevligheten, men; varför gås det offtopic gång på gång för att upplysa som en sak som en person redan upplyst om? Jag bad inte om tips och råd kring hur jag ska hantera grabbarna som grupp i nuläget. Jag bad speciellt inte om snäsiga svar när jag redan uttryckt att jag är väl medveten om svårigheten och en plan b finnes - även om jag tacksamt tar emot andras upplevelser. Bara för att tre hanar funkat bra för mig en gång behöver det såklart inte betyda att det går vägen denna gång. Tråden avslutas här. Tack och hej.