Tycker inte att det går att avgöra av bilden om den är missbildad eller inte. Vore intressant att se hur den ser ut om du plockar ut den från fosterhinnan och särat den från en eventuell moderkaka (som jag tycker mig kunna ana nära huvudet). Det ser ut som att den inte är så stor och det tyder i så fall på att den dött men ändå legat kvar i magen.

Men det är ju hur mycket som helst som kan gå fel, precis som med alla andra djurslag. Det är väldigt mycket som ska klaffa för att det ska bli en perfekt och välskapt liten unge.

Allt avlägsnat från ungen.

Ansiktet. Inga ögon i ögonhålorna alls.

Andra sidan.

Ah, nu syns det bättre. Tror inte att den är missbildad utan att den dött i magen för flera veckor sedan och sen mumifierats. Ett jättebra sätt för honan att kunna fortsätta sin dräktighet trots att en unge dött. Har sett liknande själv flera gånger. Ögonen var helt enkelt inte fullt utvecklade då ungen dog, Ögonlocken var fortfarande som en hinna utan glipor och sen har hela kroppen torkats ut så att ögonen blivit insjunkna. Ser inte att den har någon annan missbildning? Jag trodde det var något riktigt udda, som två huvuden eller kluven skalle, sånt kan nämligen förekomma. ;)

Okej, tack. Ja du.. den ser ju väldigt fel ut.. Benen är helt felböjda, skelettet känns inte som det ska, det petar ut vasst här och där.. Men visst ser den finare ut efter rengöringen än innan. Lilla bebis. :(

De skulle inte kommit än på ett par veckor. Först kom en stor och fin bebis på nästan 90 gram, allt som saknades var håret på magen. Sen denna stenhårda klumpen.

Varför dog den… Är det möjligt att en av ungarna kunnat dö av stress från mamman? Hon åkte i samband med SM mycket långt till mig, och hade då gått ca 4 veckor med hane..

Usch och fy! Modigt av dig att ens våga röra vid den, jag hade själv varit jättemesig och haft ont av att så mycket som titta på den x'O Synd att det gick som det gick, men jag hoppas att den stora ungen mår bra och frodas trots bristen på hårig mage! ;)

Riktigt hemskt men väldigt fachinerande ändå måste jag säga. En ypperligt bra försvar mot fosterförgiftning tycker jag att det döda fostret mumifieras! Beklagar att det gått som det gjorde och håller tummar a för den överlevande.

Jag skrev nog dumt. Den första levde inte. De var minst två veckor för tidiga, det går inte. :(

Oh så båda dog :'( Beklagar verkligen, hur mår honan då?

Sorgligt men häftigt att få se hur de ser ut i magen.

#9 - Oh, jag är så ledsen! :'O Jag hoppas att din hona mår bra trots omständigheterna.. :/

#6 Tror knappast att honan kastar ungarna över en månad efter transporten, den där lilla ungen har kanske dött för ett tag sedan. Men ändå flera veckor efter transporten.

#13 Jag tycker inte att det är orimligt att resan (som ju var mycket lång) och allt vad den innebar kanske blev för mycket för honan och att komplikationer därför kan ha uppstått. Det behöver ju inte vara anledningen men jag tycker nog absolut att det är möjlig förklaring.

# 14 så du tror att marsvin som är ytterst känsliga väntar 4,5 veckor innan hon kastar kullen ? Vad har du för erfarenheter och grund till att tro detta?

Däremot så kan förändrad miljö, nya burkompisar, andra rutiner för skötsel och nytt foder ha påverkat.

Martina hade bott hos mig i exakt 1 månad, eller 4 veckor och 3 dagar, när hon födde igår. Med tanke på att hon hade gått 60 dagar från ihopsättning med hane (parningsdatum fanns ej), bör hon ha blivit parad ganska omgående eftersom den andra ungen vägde nästan 90 gram. Jag tror att hon hade 10-14 dagar kvar max. Ungen på bilden var väldigt mycket mindre än den andra. Jag tog ingen vikt på den, men den kan inte ha vägt mer än 30 gram. Jag drar därför slutsatsen att den ungen dog för länge sedan, och har legat kvar i magen tills igår då hon födde. Den kan inte ha dött efter hon kom hit, då hade den varit större.

Antingen dog den i samband med resan, kanske av stressen, något Martina inte fixade med resan som gjorde att ungen dog, jag vet inte hur men kanske sådant kan ske. Eller dog den innan hon flyttade. Så liten var den.

Kanske är det svårt att se på bilden, men längden på bebisen var inte längre än lite mer än till böjen på mitt pekfinger, medan syskonet såg fullgånget ut till storleken.

#16 När det bara gått 3,5v efter parning så är ungen typ en 1,5cm klump i magen. Denna är betydligt större, med ben, färdigt huvud mm. Jag tror den har dött för kanske 7-10dagar sedan.

#17 Denna ungen hade inga öron, ingen päls någonstans, inga ögonglober. Syskonet hade allt det förutom päls på magen?

http://placentation.ucsd.edu/guinea.htm

Del 17:
"Stage 5 (days 45 to 55): Length of the cylindrical fetus 5 to 7 cm. Head, thorax with few ribs and pelvis can be identified"

Hade det varit tidigare som du trott så finns inget huvud och ben.

Päls är bland det sista som utvecklas, iaf på marsvin och hundar.

Hade inte läst denna artikeln innan, mycket intressant.

#19 Tack för den oerhört efterlängtade länken, jag har letat flertalet gånger efter något liknande!

Ja, där gick ju min teori i kras, ungen har dött här. Att den måste vara minst 45 dagar gammal hade jag inte trott, jag trodde den var mycket yngre än så. Värst vad de måste utvecklas i en racerfart sista veckorna. Jag antar att den bör ha dött för ca 1-2 veckor sedan.

Hade hon kunnat gå tiden ut med denna döda unge kvar i magen?

#20 Jag tror inte att hon kastade kullen pga av den döda ungen, antagligen hände något med den andra också , eller att mamman mått dåligt. Hon hade kunnat gå tiden ut, det är hela meningen att mamman ska skyddas från likförgiftning genom att fostret istället mumifieras.

#21 Tack så  mycket. Även om det är oerhört tråkigt att du skriver att du tror att något hände med den andra ungen också, så tar det lite udden av den sorgen som känns när jag tänker att "tänk om hon bara hade hållt ut en vecka till" eller "tänk om ungen hade levt bara en vecka längre, då hade kanske den friska klarat sig"… Om det var fel på den jag såg som frisk, känns det bättre att ha förlorat en hel kull.

#15 Jag har inga större erfarenheter av att transportera dräktiga marsvinshonor men tycker däremot att det som sagt är en möjlig förklaring på varför det gick som det gick. Det är ju isåfall inte speciellt konstigt eftersom marsvin, precis som du skriver, är väldigt känsliga. Mycket intressant länk.