Lååång väntan
Nu har jag planerat in nästa kull! "Problemet" är att de kommer inte sättas förrän i maj vilket blir en evighetslång tråkig väntan för jag vill ju ha bebisar NU :-P
De tilltänkta föräldrarna är Xíexie och Inari (Bamiras Colourful Question).
Det jag hoppas på är små beigea texlar eller coroneter men risken är rätt stor att jag bara får svarta peruaner -.-
Det är 50% chans på antingen pe (pp) eller grey (pgp). Inari bär förhoppningsvis på choklad så då finns det även chans på beige och carob. Det är 50% chans att Xíexie bär på lockar och gör hon det så kan det även bli små krylltottar. Det är även 50% chans att helt bli av med rumpvirvlarna men även 50% risk för peruan :-/
Jag vill ju se nu nu NU vad det blir för bebisar! Väntan är inte min starka sida :-P Fast jag väntade 2,5år på Xíexie och hennes bröder och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge säger de ju :-)
Åh så kul! Jag är hemligt kär i ditt projekt, långhår i dessa färger är ju helt fantastiska!
Hur kommer det sig att du ska vänta? Om det inte är av privata anledningar, då ska jag givetvis inte vara frågvis 🙂
/ Emma
Nidos marsvinsuppfödning - Rex och Self DE white
Nu är det inte hemligt längre ;-) Visst är de fina!
Jag har ju inte bara färgerna som mål utan även teckning men främst hälsa, temperament och att fortsätta på linjen jag har avlat på i åtta generationer.
Anledningen till att jag väntar är för att kunna utvärdera avelsdjuren så mycket som möjligt och för att eftersom jag troligen kommer behålla alla ungar så vill jag inte ha kullarna för tätt för då blir risken större att antalet skenar iväg för mig. Det är även för att jag inte ska skena iväg utan jag kommer att ha gott om tid att verkligen gå igenom fördelar och nackdelar med den här parningen så många gånger att jag kommer att vara 110% säker på att den är rätt.
Sedan kan det nog låta motsägelsefullt att jag avlar på temperament och sedan sätter Xíexie och Inari men jag tänker som så att även om Xíexie har lite mycket åsikter om saker och ting så har hon ändå otroligt trevliga djur bakom sig och hennes ena bror är verkligen ALLT av vad jag vill ha i temperament, men eftersom jag vill hålla antalet nere så parar jag Xíexie istället för att köpa in en ny hona. Inari är väldigt skygg och jag har tvekat mycket länge innan jag bestämde att han kommer att paras men han har så många andra stora fördelar att jag kommer ta risken. Förhoppningsvis så kommer Xíexies temperamentsgener att gå vidare till ungarn. Det finns även chans att Inaris temperament inte är ärftligt utan beror på att hans mor blev stressad under dräktigheten då hon fick Ringorm.
Jag har alltid sagt innan att om man ska para två djur så ska man para så att även om man får det sämsta från både mor och far så ska man ändå vara nöjd med resultatet. I denna parningen är det stor risk att få mycket jag inte vill ha vilket är tex svarta, skygga peruaner. Jag har funderat och vägt för och emot länge nu och känner att det är värt risken. Ungarna kommer, hur de än blir, att bli ett steg närmare vad jag vill ha.
Några av Inaris fördelar är hans rejäla kropp, bra päls, han är inte ett dugg hanig (fast i Landskrona kurrade han en del) och hans underbart mjuka tassar. Egentligen är hans enda dåliga egenskap hans skygghet (och att han har rumpvirvlar XD)
Starta ny diskussion