Det är så gulligt när de putsar varandra.

Marsvin kommer verkligen i alla storlekar. Min tyngsta väger cirka 1350 g, och den lättaste väger cirka 850 g. En otrolig skillnad!

Ja här är det ungefär samma, Mango är en mindre tjej som brukar väga runt 900 g och Papaya vägde senaste vägningen 1230 g. Jag känner alltid på revbenen och ryggraden av ren instinkt när jag tar upp de och det har alltid känts bra.

Precis så gör jag också! Det är alltid bra att ha koll.

Verkligen, jag brukar alltid känna igenom de och titta på tänderna också. Det känns skönt att ha koll.

Idag när jag tog ut höet gjorde Litchi och Chili glädjeskutt, det är så otroligt gulligt.

Jag såg även Chili, Papaya, Kokos och Kiwi dricka. Inga av mina marsvin är speciellt benägna att dricka så det känns bra när jag faktiskt ser det. Sedan får de ju i sig mycket vätska genom maten.

Det är klart olika hur mycket marsvin dricker. Mina dricker inte heller speciellt mycket, vanligtvis. Jag brukar försöka blöta ner deras grönsaker och mata med gurka just för vätskans skull.

Om det börjar gå åt betydligt mycket mer vatten än vanligt så brukar det nästan alltid vara någon som är sjuk. Att dricka större mängder vatten kan vara ett tecken på smärta. Men då handlar det om att jämföra det enskilda marsvinets vattenkonsumtion över tid, för de är fortfarande individer.

Jag brukar också blöta grönskaerna!

Ja men så är det inte. Alla tjejer är ju mycket förtjusta i Chili och när de såg honom dricka ville de också vara med. Men det är som du sa väldigt individuellt. Kokos är den som klart dricker mest och så har hon alltid varit.

Det är verkligen guld värt med en populär kastrat! Han är hela flockens samlingspunkt!

Så är det verkligen!

Det verkar som att Kiwi och Litchi har upptäckt en nyfunnen vänskap. Idag putsade Licthi Kiwi runt öronen. Möjligen har de kommit närmare varandra efter Russins bortgång.

Så kan det absolut vara! När det blir en förändring i flocken så ändras ofta relationerna mellan de som är kvar.

Det är trevligt att de tycker om varandra!

Det är verkligen trevligt! Jag tycker synd om Litchi som var så nära med Russin men nu kanske hon har adopterat Kiwi som mamma.

Är Kiwi en av mammorna? Ofta blir de äldre honorna omåttligt populära bland "småflickorna".

Ja Kiwi är mor till Kokos och Mango, Russin var mor till Papaya och Litchi. Russin och Kiwi var/är absolut populära. Möjligen för att Kiwi är så otroligt snäll också.

Snäll är en bra egenskap.

De gånger jag haft äldre honor (säg fyra år och mer) så har de ofta varit väldigt populära hos de yngre. Det kan bero på att de ofta är lugnare och mindre hormonstyrda när de blivit äldre.

Nu är ju Kiwi väldigt jämngammal med småtjejerna. Endast 3-4 månader emellan. Kiwi fyller fyra i februari.

Men jag tror absolut hon är mindre hormonstyrd nu än låt säga när hon var ett år. Jag blev så orolig att hon hade äggstockscystor för att hon var så jobbig mot de andra. Men det försvann kort efter att vi hade varit hos veterinären med henne och Mango (som även hon var jobbig).

Så var det ja. De stackars flickorna blev mammor alldeles för tidigt. (Och ja, jag minns att det absolut inte var ditt fel.)

Ettåriga honor kan vara precis hur jobbiga som helst utan att något är det minsta fel. Blir de jobbiga av äggstockscystor så kommer det oftare när de blivit äldre. Tre-fyra år är ganska typiskt.

Ja så är det ju men Mango och Kiwi hade förlängd brunst i samband med torra och fnasiga bröstvårtor. Därför blev jag väldigt orolig och ville till veterinären för säkerhets skull.

Gick ni till veterinären?

Förlängd brunst och krustiga bröstvårtor är ju båda två saker som är tecken på äggstockscystor.

Jag har historiskt sett låtit kastrera tre marsvinshonor pga äggstockscystor. De blev alla väldigt mycket trevligare efteråt. Sen har jag haft ett par som haft cystor (och krustor på bröstvårtorna), men som beteendemässigt varit opåverkade. De har sluppit att kastreras.

Ja vi var hos veterinären. De kände igenom båda utförligt och frågade frågor men konstaterade att de inte hade några cystor. Jag kommer inte riktigt ihåg vad veterinären sa att det var men jag tror det var att de var att de var skendräktiga eller så.

De blev som sagt bättre kort efteråt och är idag hur snälla som helst.

Små cystor kan vara svåra att känna, även för erfarna veterinärer. På en av mina som kastrerades kunde veterinären känna en cysta på ena sidan, men inte på den andra. Sen vid kastreringen så visade det sig att hon hade cystor på båda sidorna i alla fall. Sen är ju inte alla cystor hormonproducerande heller, så det går att ha cystor och bete sig helt normalt.

Det var bra att du kollade upp, tycker jag. Och ännu bättre att problemet löste sig självt.

Jag tycker också det var bra, jag var så himla orolig och förberedde mig på att iallafall Mango skulle behöva kastreras men så var det ej.

Chansen är ju väldigt stor att någon av mina honor kommer få cystor men jag hoppas att de isåfall inte är hormonproducerande. Eller ja de kan ju ha icke hormonproducerande cystor nu.

Jo, risken är ganska stor, tyvärr. Det är alldeles för vanligt.

Sen ställer ju inte alla cystor till det så mycket att kastrering behövs, det måste man komma ihåg. Och kastrering med flanksnitt är en väldigt "lätt" operation, för marsvinet. Alla mina har varit som vanligt redan dagen efter.

Du har ju redan varit med om en av de värsta operationerna, ur återhämtningssynpunkt, så eftervården efter en kastrering skulle du klara galant.

Apropå operationen, jag kom på att jag inte riktigt ordentligt reflekterat över det som hänt och att jag verkligen är överlycklig att Litchi mår bra idag. Det var någon dag där hon knappt åt själv och idag är hon sitt matglada godis tiggande jag och det har jag universum att tacka för.

Hon är ett sådant fantastiskt marsvin som jag inte vill förlora. Jag tycker ju att alla mina marsvin är otroliga men när det är så nära ögat får man upp ögonen för det som är extra speciellt med just det marsvinet. Det som kanske försvann när den var sjuk, då förstår man hur mycket man skulle sakna det om det var borta för alltid.

Jag är så tacksam att hon är kvar i livet och det har vi båda dig att tacka för också!

Tack för snälla ord.

Det är alltid klokt att reflektera, och att lära sig av den upplevelse man haft.

Sen håller jag med om att marsvin man nästan förlorat alltid blir lite extra speciella. De brukar bli tamare, av all hantering, och man bondar också själv av hanteringen.

Idag var Litchi inte alls samarbetsvillig, hon ville inte ha Eurologist. Hoppas det var bara idag, hon är brunstig nu så det kanske bidrog.

Idag var det enklare.

Skönt! Det är alltid enklare när de samarbetar.

Min Brumma får också Eurologist varenda dag (men bara en gång om dagen, som underhållsbehandling efter en urinvägsinfektion) och oftast är hon väldigt entusiastisk. Igår däremot så tog hon första sprutan utan problem, och nästan hela andra, sen ville hon inte ha. Jag matade Lana med resterna, för hon var väldigt intresserad av sprutan.

Det är verkligen enklare när de samarbetar, de är starka och envisa som åsnor.

Jag önskar att Litchi var entusiastisk mot Eurologist men det är absolut mellangott enligt henne. De andra däremot tycker det är väldigt gott och väldigt spännande. Litchi tar dock fortfarande inte sprutan i buren så de får nästan aldrig smaka.

Jag funderar på om man skulle kunna lura Litchi genom att blanda mortlad Eurologist i någonting som hon tycker är jättegott. Morotspuré kanske, om hon gillar morötter? Eller någon annan barnmatspuré med nån smak hon tycker om?

Eller om hon gillar gurka, så kanske det fungerar med dubbelgurka med Eurologist emellan? Alltså en tunn gurkskiva, sen mortlad Eurologist på, och sen ytterligare en gurkskiva ovanpå så det blir som en dubbelmacka med Eurologist i mitten.

Vad smart! Det där med gurka ska jag absolut pröva idag! Det kommer hon
nog gilla mer än bara Eurologist.

Morotspuré har vi ingen så det får jag införskaffa för det hade hon nog gillat.

Tack för förslag!

Det blir ju så himla mycket enklare om de kan se medicinen som godis, speciellt när det är en som de ska äta resten av livet.

Du får berätta sen om någon av metoderna fungerar så att hon tar Eurologist frivilligt.

Ja! Det märks när de andra blir jätteglada av att få smaka lite och Litchi bara rynkar på näsan och ryggar bakåt. Men hon är väl trött på sprutor.

Det ska jag göra!

Det gick väldigt bra med gurk-metoden, hon tuggade i sig kanten men blev lite skeptisk i mitten där det var mest Eurologist pulver men hon fick i sig allt. Kompisarna blev såklart väldigt avundsjuka men även de ska snart få gurka.

Ett lyckat test skulle jag säga!

Vad bra att det fungerade!

Idag fick mina små vänner komma ut på golvet och springa! Med väldigt tjockt och sviktande underlag förstås.

Jag gjorde leksaker av toarullar som jag fyllde med oxbow pellets. Papaya och Kokos tar ju väldigt lätt över så jag fick hjälpa speciellt Kiwi att få pröva. De förstår väldigt fort att de måste rulla på rullen för att få godis. De tycker det är väldigt kul. Många glädjeskutt och mycket kuttrande.

Jag kan tro att de uppskattade att ha golvtid! Rörelse är alltid nyttigt.

Toarullar har jag aldrig testat, däremot har jag använt aktivitetsboll ibland, när jag har haft ovanligt energiska marsvin.

Jag har aldrig prövat med aktivitetsboll, Kokos är väldigt benägen att smaka på allt så jag använder helst saker som inte kan vara farligt. Dock tror jag speciellt hon skulle uppskatta en aktivitetsboll, hon har mycket spring i benen.

Jag har sådana här, och än så länge har inte ett enda marsvin fått för sig att tugga på bollen. En del har behövt lite hjälp i att klura ut hur man ska bära sig åt, andra har fattat själva (oftast genom att studera en kompis som redan kan).
https://www.zooplus.se/shop/gnagare_smadjur/leksaker_transport/intelligensleksaker/279366?activeVariant=279366.0

Den ska jag absolut testa!

Idag fick marsvinen lite hasselsly vilket de blev mycket glada av. De är nästan avvanda vid gräs nu. I övrigt mår alla bra.

Skönt att alla mår bra!

Mina är helt avvanda från gräs nu, och det har faktiskt varit mindre protester än väntat.

Visst är det skönt!

Jag har tänkt fasa ut helt länge men det blir liksom aldrig av.

Hur går det med Litchi och Eurologisten, förresten?

Jag medicinerade min Brumma nyss, och både Svea och Herta är väldigt intresserade av sprutan, så jag får passa så de inte stjäl den ur munnen på henne.

Hon får på gurka ibland och i spruta ibland. Hon känns absolut mindre bråkig och jag vill inte gärna avvänja henne vid medicinering genom spruta ifall det skulle komma någon dag då hon kan tänka sig att acceptera i buren.

Det låter som en bra plan! Det är praktiskt med marsvin som tar sprutan i buren, och vem vet, kanske det fungerar så småningom?

Ja jag hoppas på det!

Idag fick vännerna lite sälgsly. Det är olika om vilken de föredrar, hassel eller sälg. Just nu tror jag de flesta föredrar hassel. Men nu var det sälg som fanns och de gillar det med.

Här finns ingen hassel, så mina får hålla tillgodo med sälg eller äpplegrenar, de gånger de får. Nu var det ett tag sedan, dock. Det brukar vara populärt.

Konstigt nog brukar mina rata äppelgrenar. Ibland tuggar de på löven men det är absolut inte en höjdare.

De är verkligen individer, de små liven. Och präglas så av sin egen flock. Här är äpplegrenar och sälg precis lika populärt, och så har det alltid varit. Jag tror de "nya" marsvinen lär sig av de "gamla", varenda gång.

Så är det absolut! De lär sig så mycket av varandra, då även vad som är gott och vad som är äckligt.

Ja. Jag brukar ge mina stjälkselleri ganska ofta. En favoritgrönsak hos de som varit här ett tag. Nya marsvin är alltid en smula skeptiska i början, men efter ett par gånger så kastar de sig över sellerin med samma entusiasm som de gamla.

Det var länge sedan mina fick stjälkcelleri men jag vet att när de fick det brukade de älska det. Undrar hur det skulle vara nu.

Du får testa? Det är en bra grönsak att ha hemma för den håller länge i kylen.

Ja jag ska skriva upp det på inköpslistan!

Hur går det för er allihop? Fortsatt bra, hoppas jag.

Ursäkta sent svar! Men ja det går bra! Alla mår bra och det njuter jag av.

Igår gick jag runt och samlade lite nerfallna hassellöv och gav marsvinen. Det uppskattar de väldigt mycket!

Det är lyx med utomhusmat så här års!

Verkligen! Det är nästan så att jag kan plocka lite gräs åt dem. Det har varit ganska varmt här på dagarna.

Det är orättvist. Här är det kallt, blött som bara den och gräset gulnar och är inte gott.

Det är uppenbarligen en väldig skillnad, beroende på var man bor.

Ja, Sverige är ett långt land!

Allt går fortsatt bra här men något som lyst upp ännu mer är att jag tror att Kiwi börjar bli lite mindre blyg. Hon har ju alltid varit blygast, väldigt försiktig och ogillat de flesta personerna. Men nu känns det som att hon börjar bli lite mindre försiktig. Jag har försökt få henne mindre blyg men har gett upp eftersom det är hennes personlighet. Så det var kanske nyckeln, att låta henne göra det själv.

Eller så är det så att hon var ännu mer blyg och dämpad efter Russins bortgång och att hon nu återgått till det normala. Men jag borde ha märkt det.

De har ju olika personlighet, de små vännerna, men jag tycker alltid att alla ändå utvecklas med tiden och blir tryggare och tryggare.

En del avskyr förändringar, och blir oerhört låga om en kompis försvinner, eller om det kommer till någon ny, och det kan ta lång tid innan de är som vanligt igen. Andra bryr sig inte alls.

Jag tar ju emot omplaceringsmarsvin, och det är tyvärr inte ovanligt att de är rädda och ohanterade när de kommer, och att de flyr så fort man visar sig. Hittills har varenda en blivit tam, men det har gått varierande fort. Och en del blir tamare än andra, oftast de som varit sjuka och krävt en massa pyssel.

Grejen är att hon är väldigt trygg på ett sätt men skygg på ett annat sätt. Men det är verkligen hennes personlighet, hon och Russin levde nästan samma liv men var absoluta motsatser.

Hon är väldigt trygg i min famn iallafall och det är viktigast för mig.

Trygg är alltid bra.

Jag är nöjd när mina kommer springande mot mig när jag kommer, istället för att springa och gömma sig. Då vet jag att de känner sig trygga i buren.

Mina gamlingar är trygga i knät. Ester också. De andra är det inte (än) men det kommer så småningom.

Det är så trevligt! Marsvinshälsningar är de bästa hälsningarna.

Det kommer absolut!

Alla små vänner mår fortsatt bra! Varje gång jag går förbi tigger alla godis friskt, som det ”ska” vara. Jag blev även glatt överraskad med fler pallar från ikea som är perfekta till hus, det tror jag öven du har. De är väldigt praktiska.

Tiggande är definitivt ett friskhetstecken. Sånt gillar vi!

Jag blev nyfiken på vilka Ikea-pallar du menar? Jag har också pallar till mina, men de kommer från Jula. https://www.jula.se/catalog/bygg-och-farg/stegar-och-stallningar/stegar-och-pallar/pallar/pall-026576/

De orginella pallarna vi köpte fanns tydligen inte kvar, blir även nu osäker om de var från ikea. De är indentiska med de från Jula så de kanske var därifrån.

Jag gillar Jula-pallarna. De är tillräckligt stora för att två marsvin som gillar varandra ska kunna dela pall, och har tillräckligt stora öppningar så inte ens riktigt stora marsvin kan dra pallarna med sig.

Jag har också ett antal antika plastpallar från Biltema, som inte längre finns att köpa. De fungerar fint till lite mindre marsvin, men de större kan promenera iväg med hela pallen.
https://blogg.agria.se/marsvinsbloggen/2012/01/26/outside-the-box/

Nu var det länge sedan jag skrev här men idag när vi bytte fällar så såg vi att någon har kissat blod. Vi ska undersöka alla marsvin för att försöka peka ut vem det är. Möjligen om det är Litchi igen, eller någon helt annan.

Alla beter sig normalt och äter hö och tigger godis som vanligt. Men något är ju fel. Sedan ska vi såklart uppsöka veterinär när vi hittat vem det är som kissat blod.

Jag undersökte alla och tryckte lite över urinblåsan men såg ej blodtecken hos någon. Jag ska hålla koll mer och undersöka igen senare.

Sånt där är jättejobbigt. Hoppas att du hittar snart vem det är som kissar blod.

Ibland är det snudd på hopplöst att fatta vem det är, men viktnedgång kan vara ett av de allra första tecknen.

Jag väger alla idag och jämför med senaste vikten!

Bra plan! Det kan ge en ledtråd.

Också små nyanser av dämpat beteende kan vara en ledtråd. Kommer alla springande vid godis? Trängs de med kompisarna lika mycket som vanligt? Tuggar alla lika fort som de brukar?

De flesta marsvin är skickliga på att spela friska, och en del är grymt skickliga. De måste verkligen bli jättedåliga innan det märks.

Ja alla tigger exakt lika mycket som vanligt. De äter hö med kompisarna och säger till de andra om någon gör något de ogillar. Precis som vanligt.

Jag ska hålla koll när de snart får middag också.

Men som du säger är de ju skickliga på att spela friska.

Så typiskt. Då har du ett detektivarbete framför dig. Det är inte alltid lätt.

Alla marsvinen åt helt normalt, med vanlig, stor, aptit och i vanlig takt. Nu ligger de och vilar eller äter hö. Det är svårt när alla beter sig normalt.

Jag funderar på att väga de ikväll och imorgon bitti eftersom jag brukar väga de på morgonen.

Det kan verkligen vara jättesvårt. Jag tycker du har en bra plan. Väg ikväll, och väg sen varenda morgon och skriv upp alla vikterna, så borde du kunna se om det är någon som minskar lite från dag till dag, istället för att svaja lite upp och ner.

Ett annat knep, som jag inte använt själv, är att sätta marsvinen i varsin liten låda med en vit handduk i botten, och mata dem med gurka tills de kissar. Då finns det en chans att man kan se på färgen på kisset vem det är.

Jag gör så! Jag testar även med lådan, imorgon.

Nu är alla vägda och igenomkända igen. Inget tecken på blod eller smärta hos någon. Och vikten var ungefär som den brukar. Vad svårt.

Det kan verkligen vara jättesvårt. Jag lider med dig.

Jag får testa med lådan imorgon och se om det får några framsteg. Jag tänkte även att jag kan kolla på fällen för att se om marsvinet fortsätter kissa blod. Det ger inte så mycket info men det kan vara bra att veta.

Ja, du får fortsätta ha koll. Ibland kan man ringa in det genom att man vet var de olika marsvinen har legat någonstans. Om man då hittar en fläck någonstans där ett visst marsvin legat, så har man ju en god kandidat i alla fall.

Inga nya fläckar av blod och inget spår på någon igen. Jag ska även väga de nu. Alla fortsätter även bete sig helt normalt.

Det enda du kan göra är att fortsätta ha koll. Det är inte riktigt görbart att ta med sex marsvin till veterinären för urinprov ju. Speciellt inte dagen före julafton.

Ja jag fortsätter med det.

Precis som du säger är det otroligt att ta med alla till veterinären, jag kan iallafall göra testet med lådorna.

Jag håller tummarna för att du får klarhet i vem det är!

Alla marsvin är verkligen helt normala jag tog lite bilder på de men visste inte om de passade mer här eller i Dagens bilder. Jag valde här.

Första är Mango och Chili andra är Kiwi, Kokos, Litchi, Papaya. De är tagna på samma gång så ingen sitter och burrar i huset.

Det är konstigt när jag så tydligt märkte på Litchi men nu är allt normalt. Jag vill ju inte att det ska behöva gå så långt så att det märks men det hade gjort saken enklare.

De är så gulliga, allihop.

Förstår frustrationen i att inte veta vem det är, men jag tror att det kommer ge sig så småningom. Antingen genom att du ser vem som kissar rött, eller genom att marsvinet börjar visa symtom. Viktminskning eller beteendeförändring.

Ja jag hoppas bara det märks fort. Jag oroar mig så mycket.

Man gör ju lätt det. Oroar sig.

En vän sa för många år sedan: "Att ha marsvin är en ständig källa till ångest" och hur hemskt det än låter ligger det mycket i det. Just att de är så skickliga på att spela friska gör det så mycket svårare.

Håller tummarna!

Så är det verkligen, tyvärr.

Jag har tittat igen men inga nya röda fläckar. Jag såg även Kokos bajsa och kissa utan att säga något. Kanske lite ledtråd på att det inte är hon.

Det kan vara en ledtråd, men måste inte vara det. De kan ha urinvägsinfektion utan att pipa när de kissar. Tyvärr.

Ja jag tänkte det. Alla är iallafall fortfarande precis som normalt och har inga sjukdomstecken alls.

Alla är fortfarande helt som vanligt och inga nya blodfläckar. Jag ska väga de nu.

Jag kollade alla igen, klämde på magen försiktigt och vägde. Inget blod och inget tecken på smärta. Även ingen stor viktförändring.

Då hoppas jag att du och marsvinen får en god jul, utan obehag.

Det skulle ju kunna vara så att den blodfläck du såg berodde på att någon kissat ut en sten, och att problemet nu faktiskt är löst. Det vore ju det bästa.

Är det någon som inte är frisk så kommer du att märka det, så småningom.

Tack! Jag önskar dig och dina en god jul!

Jag tänkte också att det kunde varit en sten. Eller om en människa blödigt på filten och sedan hade ett marsvin kissat på så att det såg färskt ut.

Ja jag tänker att jag nog märker om någon inte är frisk. Just nu mår alla bra. Iallafall vad jag kan se.