Stackars pig. Man blir ju lite nyfiken på vad som kan ha hänt. Frågor svarar hon inte på eller?

Folk härinne brukar tipsa om havregryn för marsvin som behöver gödas upp. Jag skulle tillägga Oxbow's pellets & lite godis som knäckebröd, basmusli (utan nötter & frukt) & kanske banan.

Hoppas det reder ut sej me eran lilla gris.

Mjällflagor och fin hud under är fortfarande typiskt svamp. Vid sellnic är huden bloss röd på utsatta ställe. (Vid Ringorm som också är en svamp är huden mycket påverkad, svullen och röd.)

Har sett liknande böld på ett marsvin tidigare, den klarade sig tyvärr inte. Den bölden satt över bogen, precis vid frambenet. Huden var övertänjd. Fick sövas på djursjukhuset för att få en drän inlagd i bölden. Men vaknade ej ur narkos efter operationen.

Stronghold är inte farligt men ska så klart inte användas på djur som är mycket svaga. Fick du rätt dosering? Vikt under 800g ska ha 15 mg och över 800g ska ha 30 mg.

Hur mår den lilla sjuklingen? Hoppas de går åt rätt håll!

en sån böld hade min förra lilla "gris". jag fattade först inte va det var…den började som en liten grej för att sedan växa till sig. jag klämde lite på den och då kändes den vätskefylld. en dag när jag kom ut i köket luktade det vedervärdigt ur hennes bur, ruttet ungefär. jag fick panik och lyfte upp henne för en kontroll. det visade sig då att bölden hade spruckit och läckt under natten. kanske att hon gnagade hål på den, den satt på höften.

jag badade henne och la på renande medel. ringde vetrinären och fick en tid till dagen därpå. han kollade upp "svinet" åt mig och konstaterade att det inte rörde sig om cancer. tyvärr gjorde det beskedet mig överlycklig…..

istället sa han att det rörde sig om en varböld om jag minns rätt. jättevanligt på "svinen" och dem brukar spricka spontant. det man kan göra då är att klämma ur innehållet, vätska + var och sedan "sprita" såret. viktigt sedan att "svinet" inte kommer åt såret så att den blir en infektion.

min lilla gnagare hade tyvärr fått en alldeles för stor knöl för att det skulle gå att klämma den hemma. (mitt fel förmodligen som aldrig fattade vad det rörde sig om utan väntade och såg på hur den växte) så den var tvungen att opereras bort.

hon var 5 år då…och chansen att ett 5 år gammalt marsvin går igenom en så omfattande operation är inte så super stor.

men jag struntade i det och la ut för en operation, kosta va det kosta ville.

men…hon klarade aldrig av att vakna ur narkosen helt och det var så förbannat synd…såret hade nämligen läkt jättefint och hon hade bara 3 dagar kvar tills stygnen skulle tas bort. penicillin gick hon på också som hon duktigt fick i sig trots att hon var omtöcknad och svag =(

hon sov i en speciell liten korg jag hade gjort i ordning åt henne. hon var med mig hela tiden..men det hjälpte henne inte att få tillbaka styrkan.

fick gå tillbaka med henne 7 dagar senare och låta henne somna in med en spruta :/

det jag vill säga är…

att man kan sköta om knölarna själv om dem är små. vänta inte till dess dem vuxit sig stora och måste opereras bort.

sen är det ju skillnad på varbölder och cancer knölar. men det känner man ju. varbölden är lite vattnig i sitt inre..som en stor blåsa ungefär.

Tack för svaren! Bölden är inte lika stor som den var förut, den är kanske 1/3 så stor som den var när jag åkte till veterinären med henne. De försökte klämma ut det som fanns däri, men det gick absolut inte så de fick tömma allt med en spruta. Kan försöka ta ett kort sen så får ni se hur det ser ut!
De kollade ju med ultraljud om det var något annat än vätska däri, men det var endast vätska som de kunde se, och när de tömt ut allt de kunde så var det bara lite hud som hängde. Det tog ju några dagar innan den började fyllas igen, men det har ju inte alls blivit lika mycket som innan och den har inte växt något mer på flera dagar.

Hon mår väl relativt bra iaf, det enda som beskymrar mig är att hon inte äter som hon ska, så hon har blivit riktigt smal. Jag försöker ge henne allt som går, men hon tar bara någon tugga sen vill hon inte ha mer.
Tänkte försöka blanda ihop någon kligröt som jag ska försöka få i henne, har hört att det ska vara bra för marsvin som vill gå upp i vikt. Hon är alltså LÄSKIGT smal, men ändå rätt så pigg för hon springer runt som vanligt och pratar.

Hon har nu bara 3 dagar kvar på antibiotikan, så hoppas på att hon får tillbaka matintresset när den är över.

Tänk på att det är väldigt viktigt att få i henne mat. Marsvin som inte äter som de ska kan gå utför ruskigt fort, det är så mycket som hänger på att magen håller igång. Äter hon inte ordentligt själv så skulle jag satt in stödmatning omgående.

Tro mig, jag har försökt :P Har fått i henne havregryn och lite pellets och lite hö lite då och då. Hon äter lite hö och pellets även i buren, men hon är så trixig när man ska försöka hjälpa henne att äta, för hon spottar bara ut allt man stoppar i henne.

Jag fick i henne lite kruskakli blandad med lite vatten och persilja. Det verkade hon tycka om, så ska ge det till henne lite senare också, så får vi se om hon äter lite mer nu :)

#7 - Hur ger du henne maten då? Jag tycker att det är enklast att mata med plastspruta och genom att stoppa in den i mungipan och långsamt droppa ner maten på marsvinets tunga.

En del piggar får ont i magen av antibiotika. De goda tarmabakterierna kan ta stryk. De kansek är därför hon äter dåligt? Prova att ge henne pro viva, som kan å ordning på de. Låt henne slicka i sej från en sked eller ge med plastspruta.

Jag vill verkligen betona de Abico säjer - de är jätteviktigt att du får i henne mat.

Har det varit något som man inte kan ge i plastspruta så har jag försökt att stoppa in de i mungipan, men de åker bara ut på andra sidan tänderna.

Det man ger i plastspruta verkar gå bättre, för antibiotikan ger jag ju i spruta i munnen och de får hon i sig, samma med vitaminer och jag brukar trycka in lite vatten då och då för att försäkra mig om att hon får i sig vätska!

Jag har inte haft något hemma som jag har kunnat ge i sprutan, först idag som jag köpte kruskakli, men det åt hon självmant tillsammans med persiljan från en liten sked.

Ska testa med att köpa proviva imorgon och se om det kanske går lite bättre med maten då :) Visste faktiskt inte att de kunde få ont i magen av antibiotika.. Tur att kuren snart är över så hon slipper det något mer.

Jag är dock lite fundersam över Stronghold som jag fick mot ohyran.. Om det är Ohyra, ska man inte behanda med några veckors mellanrum då? För på förpackningen står det bara "0.1ml i 1 dagar mot ohyra".. Och jag fick inte några direkta instruktioner om man skulle upprepa efter några veckor :S

Prova att ge henne havregryn. De är näringsrika & brukar vara populärt. Knäckebröd likaså. Huvudsaken är att hon håller igång & äten nånting.

Gör de! Testa proviva imorron, så snart du kan!  Jag har hör många som tycke att de har funkat bra.

Stronghold vet jag inget om, tyvärr.

Håller tummarna för att din lilla vän ska bli bra snart.

är det inte tre gånger med två veckors mellanrum?

Jag har inte den blekaste aning. Är ju 3 st doseringar så antar att det kan låta logiskt.. Men vill ju ändå veta ganska säkert om det är så man ska göra :) För om det är med två veckors mellanrum så ska jag dosera igen nästa vecka då..

ring och fråga, de måste såklart upplysa dig om det.

angående att marsin verkar pigga och alerta trots sjukdom….

det beror på att dem är sk bytesdjur. det är inbyggt i dem att in i det sista försöka dölja sjukdom så att dem inte "äts upp" eller stöts ut ur flocken. marsvin är proffs på att dölja sjukdom så när dem väl börjar uppvisa symtom kan det vara i sista stadiet…

när marsin börjar matvägra är det som sagt mycket allvarligt.

c-vitamin bomba henne och multivitamin m.m. men utan hö lär det nog ändå inte funka…

Tråkigt att det ska vara så, för man bygger ju upp hopp om att de kanske mår lite bättre. Fast bättre kommer hon nog inte vara om hon inte börjar äta och går upp i vikt.

Hon äter hö också, men försöker få i henne sånt som gör att hon ska lägga på sig lite. Ger henne alltid nytt hö såfort hon kommer in i buren, och då sätter hon sig och äter, så hon får i sig det iaf, men det är ju inte så att hon slänger i sig direkt!

Trycker i henne vitaminer varje dag så hoppas att det ska funka för henne! Jag ska kämpa med henne så hon klarar sig :)

De låter jättebra att hon  käkar hö själv! De kommer att gå bra ska du se. De e klart att hon är ur slag med den jättebölden plus Ohyra (?) på de. Hon e säkert helt slut & kanske helt enkelt för trött att äta.

Va försiktig så du inte överdoserar vitaminerna bara. Stoppa i henne allt näringsrkt godis du kan komma på; banan, knäcke, havregryn….

Du ska se att de löser sej. Ge inte upp!

ja, lycka till med guldklimpen =)

dem är ju så otroligt charmiga och rara små djur, marsvinen.

och man ska aldrig ge upp, även om man kämpar i motvind.

det är synd att dem är så känsliga bara. det borde gå att avla fram robustare varianter kan man tycka.

Tack för era svar! Hon dog inatt tyvärr :'( Min lilla söta Toffs!
Märkte igårkväll/natt att hon började tappa krafter och inte orkade och idag när jag vaknade så var hon död..

Jag borde agerat tidigare med stödmatningen, men nu är det ju försent :(

R.I.P Toffsis!

Du gjorde allt du kunde! Nu springer hon på de eviga marsvinsängarna…

Jättetråkigt! Men som #20 säger, du gjorde det du kunde för henne!

Stackars liten!

Må hon vila i frid, den lilla tösen!

*puss på nosen*

det finns så många små marsvin i världen som far illa och som ingen älskar. hon hade ju dig och du verkar ha god hand med djur.

hon var lycklig med dig…

och det fanns inte mer att göra :/

Åh så ledsamt! Jättesorgligt, men jag håller med andra här - du gjorde en hel del för den lilla pigen! Ha inte dåligt samvete alls, lova de! Hon har de bra i marsvinshimlen.

Era svar värmer verkligen när man är lite deppig efter hennes bortgång..

Jag har börjat inse att det kanske var lika bra att hon somnade in med tanke på hennes böld som hon hade. Den kanske aldrig skulle gett med sig och jag ville inte att hon skulle lida pga den.
Hon har det nog jättebra nu med massa andra marsvin i himlen, och jag hoppas hon vet att hon var älskad och är saknad av oss här hemma!

Känns riktigt tomt utan henne nu!

Jag kan förstå det!

Min Svante-Vante var jag tvungen att ta bort akut, för han hade plötsligt en STOR cancerböld på vänster bakhas. Hade blivit LITE agressiv mot de andra också.

Annars var han den snällaste grisen av dom!

Det var för ett år sen. Men jag gråter än.

Han är kremerad och begravd i vår trädgård, bredvid min kanin. Ovanpå har jag satt en massa fina rosenbuskar.

På sommaren går jag faktiskt ut och pratar med dom.

Det gör så ONT att förlora våra älskade!