Ja lite så tänker jag också. Ringorm ska ju i regel läka ut av sig själv efter 1-2 mån på ett friskt djur och även människa. Man behandlar väl grisarna ffa för att det smittar människa och vi är inte så förtjusta i att gå runt med Ringorm på huden. Ja, tåls att tänkas på.

När vi fick Ringorm på marsvinen, för tio år sedan ungefär, var det bara utslagen som behandlades (med Pevaryl, eller om det var Daktar). Visst försvann det och vi har aldrig fått tillbaka det trots att vi haft marsvin utan uppehåll sedan dess. I.o.f.s. skulle ju alla mina marsvin idag kunna bära på det, om sporerna lyckats överleva i rummet… Fast då borde jag förstås märkt av det någon gång under 40 marsvin, inklusive ett par kullar ;) Men både jag och syrran fick det också en tid efter att marsvinen var till synes friska. Vi fick då också veta att man var immun om man en gång haft det, vilket ju inte stämmer.
Det här är absolut ingen behandling jag tycker att man ska nöja sig med, men jag undrar precis som dig Lyan om det är så att ringormen blivit värre - för idag verkar det ju vara riktigt, riktigt svårt att bli av med trots omfattande sanering.

Jag har hört från flera håll att vi i Sverige sanerar betydligt mer än vad man gör i andra länder. Jag tror man helt enkelt vill bli av med det snabbt samt döda alla sporer. Egentligen är ju inte ringormsutslagen särskilt svåra att bli av med utan sporerna och det är ju för dessa man sanerar. Personligen tror jag inte att Ringorm har blivit värre med åren, det är bara vi människor som valt att vara ännu mer noggranna. Så tänker jag…