Men sluta nu!
Åter igen har Mattis uppfödare mailat och vill att jag ska ta hans pappa. Jag KAN inte och det har jag sagt fler gånger. Jag förstår att hon vill att jag ska ta honom eftersom han är mycket speciell och svår (som Mattis)
Dessutom lyckas hon som vanligt pricka när livet över lag är skit så nu sitter jag åter igen med tårarna forsande och vill bara ta semester från allt vad liv och känslor heter.
Jag har en inte råd, inte tid och inte ork med en hund till, speciellt inte en problemhund. Jag vill inte ha Mille, jag vill ha Mattis :'(
Var stark och ta inte dig an en hund du inte orkar med !
Så sorgligt att uppfödaren försöker lasta över detta på dig. Du gör helt rätt som inte accepterar det. Speciellt om du från början vet med dig att du kommer få offra ett x antal tusenlappar på hunden.
Det är en sak om det blir så med tiden, då får det bli så, men att behöva ta sig an någon som man redan vet med sig att det här kommer bli dyrt och att man kommer få jobba med problem, nej du gör helt rätt säg NEJ.
Kram
Tack.
Det var meningen att jag skulle få Mille redan för snart två år sedan, när Mattis fortfarande levde. Men så gick Mattis ben sönder igen och eftersom det kostade tusentals och åter tusentals kronor så kunde jag inte ta hem Mille. När Mattis sedan fick avlivas klarade jag inte att ta hem Mille för de är så lika, både i utseende och temperament, det gjorde, och gör, för ont.
Mille är nu åtta år och han har aldrig bott i ett hem (han bor i hundhus) eller inne i en stad. Enligt uppfödaren var han ute på prov hos en annan och visade tydligt att han inte trivdes i stan. Jag bor i en lägenhet på tredje våningen mitt i centrum. Han har dessutom patella luxation, som han visserligen aldrig har haft problem av men det var det som hade ihjäl Mattis :'(
Anledningen till att uppfödaren ändå vill att jag tar honom är för att han är en enmanshund och väldigt osäker, utöver allt annat som jag redan räknat upp.
Jag lyckades väldigt bra med att göra hund av Mattis och jag har stora kunskaper om hur det är att ha att göra med sådana här hundar men jag verkligen avgudade Mattis och jag tror inte att jag vill lägga så mycket tid, tålamod och tårar på en annan hund. Mattis var min själsfrände så med honom var det aldrig en börda men jag tror att det kommer bli det med Mille.
Och när jag sitter och läser igenom vad jag har skrivit så blir jag väldigt beklämd att sådana hundar används i avel bara för sin fina färg :-( Mattis fick jag dock köpa just för att hans förra ägare inte tyckte att han var lämplig att avlas på men hans syster har gått i avel.
Fy vad jobbigt :-(
//Sandra, sajtvärd påMarsvin.iFokus (& DaysofOurLives.iFokus)
**SMF 237 Sweet Dream's
**Uppfödning av teddymarsvin - FINNS NU PÅ FACEBOOK!!
Mm :-( Hon lyckas dessutom alltid pricka när jag redan mår dåligt av någon anledning och då blir det ännu svårare ><
Starta ny diskussion