Kritik/respons blir väl lite vad man gör det till tycker jag, så jag upplever det som att jag bara fått positiv respons från min omgivning. Även om vissa uttryckt det som att "Du har verkligen galet mycket marsvin" och talat om att jag bor som i ett litet stall ;) Från marsvinsfolk har jag bara fått positiv respons sedan jag började. Jag försöker alltid ta åt mig av både positiv och negativ respons, oftast ligger det ju någonting i det liksom som kan vara bra att fundera över.

#1 Skönt att du fått massor av positiv respons och att folk gillar dina marsvin, tyvärr har jag haft oturen att bli ifrågasatt och kritiserad. Dock är jag sådan som bryr mig lite väl mkt av vad folk tycker och tänker vilket jag självklart försöker bli bättre på.

Jag tänkte mer på respons som t ex där folk vädjar till en att inte börja med marsvinsavel. Dem lägger sig i och försöker helt enkelt få en att gå en helt annan väg.

Jag blir t ex ifrågasatt hela tiden när jag berättat att jag drömmer om att få börja med uppfödning och allvarligt talat så känns det i hjärtat då jag verkligen vill detta. På något sättkänns det orättvist, varför just jag?

Självklart ska man ta åt sig av både positiv som negativ kritik, hur ska man annars bli bättre?

Ville bara höra mig runt om andra upplevt i stort sett samma saker som mig :/

Nu är jag inte uppfödare men vill gärna flika in att uppfödning och annat arbete är ändå ett stort intresse. De flesta människor brinner för något och vi engagerar oss alla i många olika saker. Därför tycker jag personligen att man ska bortse från andras åsikter gällande ens eget intresse, speciellt negativa sådana. Så länge intresset är sunt (vilket i för sig är en tolkningsfråga) och gör personen lycklig så tycker jag att det är viktigt att hålla fast vid det man brinner för. :) När det gäller allt i livet.

#3 Självklart är det så, jag håller verkligen med! :)

Dock kan jag bara utgå ifrån mig själv och enda sen jag fick min första kull känner jag att jag har hittat rätt. Jag är i mitt rätta element så att säga och marsvinen får mig att må bra.

Och som jag skrev ovan så bryr jag mig dock alldeles för mycket av vad folk tycker. Egentligen borde jag gå min egen väg och sluta bry mig helt men det är svårt när det verkligen gäller.

Av icke-marsvinsfolk har jag mest fått huvudskakningar och kommentarer om djurtok m.m. men det är inget nytt och dessa människor förstår helt enkelt inte så det försöker jag skaka av mig. Av marsvinsfolk har jag nog bara fått positiv feedback och en del varningar och många goda råd, men ingen som direkt kritiserat beslutet. Beslutet att börja avla har jag burit på länge och jag har börjat långsamt (eller ja, rivstartat med två tjuvparningar…) och har en väl genomtänkt plan och mål. Finns säkert de som oroar sig över att jag skaffat många djur på kort tid och dyl. men ingen som sagt något. Jag känner mig enbart välkommen in i skaran av uppfödare hittills även om det ibland skär sig i kommunikationen ibland över nätet och så.

TS, ja precis.. Allt är ju oftast lättare i teorin men sen när det väl kommer till handling så kan det vara mycket svårare :/ Men håll fast vid din idé, det är ju så jäkla häftigt att brinna för något! :D

#2 Trist! Vad är det för sorts kritik du har fått egentligen?

Jag förstår inte hur de kan begära att du inte ska avla någonsin? Det är ju ditt eget val. Men annan, konstruktiv kritik kan ju vara riktigt nyttig, som du säger! Negativ kritik utan något konstruktivt inslag känns riktigt onödigt. Men att bara få positiv kritik för att ingen vill trampa en på tårna är förstås inte bra det heller.

#7 Bara för att något är ens eget val så är det ju inte klanderfritt, speciellt inte om det involverar andra liv som uppfödning ju faktiskt gör. Det är inte ok att göra vad som helst bara för att man vill. Om TS däremot blir avrådd att avla så skulle jag be om en motivering varför man säger så. Anser personen att man saknar kunskap, möjlighet (tid och ekonomi) eller är det bara negativt lägga-sig-i-tyckande.

Jag blir så tvärilsk över att folk alltid skall ha så mycket åsikter över oss som har djurintresse.

Nu är jag ju inte uppfödare men jag har trots allt ett mindre zoo hemma. Mina vänner har inga åsikter över att jag samlat på mig marsvin "åtta stycken nu" samt två kaniner och en katt. Vännerna vet att mina djur sköts om samt att jag lever för dom.

Men folk har gärna åsikter över oss som lever med "mycket" djur. Förutfattade meningar över att man lever bland djurspillning samt lukt, kan inte förstå att folk skall vara så inskränkta.

Min egen åsikt är att har man intresse samt sköter sina djur så är väl djurantalet av mindre betydelse? Huvudsaken är väl att man har tid för egentid med var individ om än inte dagligen så iallafall minst ett par gånger i veckan.

Har man sen uppfödning så anser jag att man bör veta att kullarna man planerar samt tar fram går att sälja.

Mycket klokt har skriviots ovan… i #7,8 och 9

Jag har inte fått negativ respons på just uppfödandet utom från vissa grupper som hatar allt vad djuruppfödande heter och bara tycker att omplaceringsdjur ska få existera (ja jag generaliserade och överdrev här men ni ska förstå principen bara). De som har den inställningen kommer aldrig att acceptera någon form av djuruppfödande speciellt inte rasuppfödamnde. De är deras uppfattning men jag tycker inte lika. Har man bara mött personer med den inställningen är det inte lätt att säga att man ska föda upp djur…

Annars känns det snarae som ett bra alibi när folk förfärat inser hur många marsvin jag har. När jag förklarar att jag har uppfödning lugnar de sig snabbt och blir intresserade istället.

Problemet är nog mer det som #9 beskriver att många har problem med att folk har många djur. Det finns så mycket fördomar om ohygienska djursamlarhem. Det är som att många tar för givet att det är äckligt och misskött hos de som har många djur men så är det ju absolut inte.

Fast så är det folk reagerar på att man har många djur. Nu har jag ca. 30 marsvin men förut när jag hade sju blev det lika mycket reaktioner så…. Nej det är inget att bry sig om. Så länge man vet att man tar hand om sina djur så är allt som det ska. Bjud hem klagisarna och visa marsvinen det har jag gjort ibland och de har blivit positivt överraskade.

#7 Tror aldrig att dessa människor har tvivlat på att jag inte skulle klara av att föda upp, tvärtom. En av dessa äldre som skrev till mig sa att hon hade inga som helst tvivel att jag tar hand om mina marsvin väl. Dock tror jag nog att hon och dem andra tycker "Åh nej, ännu en uppfödare" om du förstår hur jag menar?

Jag har fått höra mycket: "Vet du vad du ger dig in på? *börjar rabbla upp allt dåligt som kan hända under dräktighet etc*" "Är det inte bättre att satsa på en omplaceringsverksamhet istället?, om så så hjälper vi dig om du bestämmer dig för det, mycket bättre än att föda upp" "Det finns massor av marsvin som behöver ett tryggt hem, varför då sätta nya marsvin till livet?" "Är du säker på att du kan hitta hem till alla nya marsvin?" och massa mer.

Det blev som en slags allergisk reaktion och alla började gadda ihop sig mot mig så jag lämnade forumet där det hela ägde rum. Vad säger att JAG kommer börja massavla? Vad säger att jag kommer dumpa en kartong med nyfödda marsvinsbebisar och mamman mitt ute i ingenstans? Vad säger att jag inte kommer lyckas hitta hem till dem bebisar jag föder upp? Jag vill tillägga att detta är en plan en bit framåt i tiden, jag tänker inte börja här och nu med uppfödningen utan det får helt enkelt ta den tid det tar.

Jag har som sagt fått höra mycket och allt gör mig väldigt ledsen om jag ska vara ärlig. Vad gör mig annorlunda? Varför tror folk att jag kommer bli en sådan "backyard breeder" som automatiskt inte kommer bry sig om sina djur. Alla jag har pratat med än så länge vet att jag är duktig, jag är mån om alla mina marsvin, jag letar information och verkligen pluggar, jag hör runt med andra uppfödare för råd och att jag är väl förberedd. En av många anledningar till att jag köpte Trudy var för att testa på vad uppfödning innebär för jag visste inte om detta var något förmig förren jag hade testat. Nu vet jag att jag kommer klara av det och jag vet att det krävs mycket av mig men det ser jag bara som en utmaning. Nu blev det väldigt långt men hoppas någon förstår vad jag menar iaf.

#8 Jag tror det är att dem vill lägga sig i, för jag har ju inte startat min uppfödning än så länge. Det är ju svårare att ge sig på någon som redan hållit på och föda upp i 1 år än någon som ännu inte börjat. Jag vill tillägga att jag har tiden, pengarna finns och jag brinner verkligen för detta. Dock är det nog min unga ålder som ställer till det (jag är 23 år gammal) för jag tror inte att en äldre kvinna skulle få så mycket negativ respons om hon berättade att hon vill bli uppfödare. Bara för att jag är ung och "bara" fått min första kull så ska jag alltså inte föda upp. Jag blir behandlad som ett barn trots att jag är vuxen och att hela tiden få försvara mig själv gör mig matt.

Dessa människor tillhör gruppen "omplacering" och får ju tyvärr se uppfödningens baksida där många marsvin råkat illa ut pga ovisshet/lathet i skötsel eller helt enkelt marsvin som får flytta hit och dit och därmed saknar ett hem.

Det värsta är att dem jämför mig med oseriösa uppfödare för att jag inte har tillräckligt med erfarenhet och är ung. Jag kanske ses som ett "easy target" och lättare att övertala att inte börja med uppfödning. Det är så det känns iaf.

Jag tycker däremot att jag innehar massor av bra information och att jag är välförberedd jämfört med vissa unga, som vill börja ta kullar på sina marsvin och som inte alls tänker efter vad som krävs utav en.

#12 Det bästa sättet att bemöta sådan kritik är att hålla huvudet kallt (tack för din åsikt, jag ska tänka på saken) och sedan se till att verkligen planera det man gör för att på sikt VISA att man faktiskt tar det på allvar. Den där typen av åsikt drabbar många har jag sett, inte bara marsvinsfolk. Jag skulle tro att det också är därför SMF har som regler att man ska ha avlat fram uppfödargrupper m.m. och bevisat sig själv innan man får registrera sin uppfödning. Många säger att de vill starta uppfödning men kanske saknar lite koll på vad som krävs, samlar på sig djur och tröttnar snabbt. (Verkar så om man läser här iaf.) Fundera igenom frågan "varför vill du bli uppfödare, vad kan du bidra med" och ha svaret redo om nu får kritik igen. Tänk på att ett trevligt bemötande mot dessa kritiker KAN bli dina bästa referenser längre fram när de inser att du menar allvar och ser att du klarar av det. (Yrkesskada kallar jag det, har jobbat inom kundtjänst för länge… ) :-P En annan bra grej att fundera över, som jag själv fick rådet när jag började prata om att starta avel, är att ha en femårsplan. Hur många djur kommer jag att ha om fem år om jag tar säg tre kullar om året och sparar en ur varje? Vilka djur behöver jag skaffa in för att nå fram till mitt mål?

#8 Jag menar inte att det är klanderfritt för att det är ens eget val, men precis som du säger, att man kan säga något konstruktivt istället eller därtill(vad som skulle behöva åtgärdas). Kunskap, tid och ekonomi är ju alla saker som kan förändras, så att man åtminstone kan uppfylla sin dröm senare i livet.

#11 #12 Försök att inte känna dig personligt utsatt("varför jag?"), för de hyser ju inget personligt agg mot dig. De du talar om låter som typen som är negativt inställda till all sorts uppfödning, pga tidigare dåliga erfarenheter. Om jag har rätt, så hade de säkert sagt samma sak till alla som föder upp om de haft möjlighet och trott att de kan påverka. Din ålder tror jag alltså är av mindre betydelse(men hade kanske varit det om du varit under 18 år däremot).

#13 Jag tänker bevisa mig värdig som uppfödare så därför har jag bestämt mig för att dra mig tillbaka ifrån både bloggen och Mif ett tag. Jag har massor jag behöver tänka igenom som sagt för jag vill verkligen det här. En femårig plan låter verkligen toppen, det ska jag verkligen ta till mig så stort tack.

#14 Jag känner nu i efterhand att jag reagerade helt i onödan. Men gjort är gjort och ja, jag blev upprörd och kände verkligen att allt folk skrev var riktat mot mig.

Jag ser detta på ett helt annat sätt nu så jag tänker dra mig tillbaka. Jag har massor jag behövertänka igenom. Även om jag inte tänker sätta igång med uppfödningen med detsamma utan mer få klarhet på varför jag känner så starkt för uppfödning samt vad jag kan bidra med i den här fantastiska marsvinsvärlden :)

#10 - Haha, måste bara spinna vidare på det här:
"Annars känns det snarae som ett bra alibi när folk förfärat inser hur många marsvin jag har. När jag förklarar att jag har uppfödning lugnar de sig snabbt och blir intresserade istället."

För det där känner jag igen mig i så mycket och tycker är så märkligt. Säger jag att jag har 8 marsvin så blir det så väldigt mycket uppståndelse och folk ojar sig. Sen är det alltid någon som frågar "Men föder du upp marsvin då eller?" och när jag svarat på det så tar människor det istället som en helt naturlig grej att jag har så många marsvin. Då är det inga konstigheter längre… Det är ett himla konstigt fenomen tycker jag, haha. Tvärtom borde väl reaktionerna komma när man nämner uppfödning och inte innan?