Min älskade gammel tant Aretha skrämde slag på mig igår morse. Nör hon kom till mig för 1 år sedan var hon full av löss, hjärtat slog i otakt & trodde hon skulle dö många gånger. Men hon har repat sig & är idag den busigaste & vildaste gris som bor här. Äter som en häst men är ändå liten & tunn. Man får hela tiden tänka hur man placerar husen i buren för hon hoppas upp & ner på taken. På golvet är det bara race som gäller.

Skulle som vanligt på morgonen fylla på vatten, ge pellets/havre & ge hö när jag såg i ögonvrån något svart i ikea påsen jag har hö i. Min första tanke var en råtta. Vi har just nu råttor på vinden & i förråden ute som vi kämpar emot. Vågade mig fram & där satt Aretha. Satte tillbaka henne i buren & skrattade åt henne. På kvällen kollade jag till dom & fyllde på där det behövdes. *prassel, prassel*. Så dök Arethas huvud upp i hö påsen igen. Men nu kom hon fram till mig, vände på rumpan & hoppade in i buren igen. Jag skrattade så jag låg dubbel vikt.

Jo, de har hö i buren. Vem har sagt att marsvin är tråkiga djur?