Jag skulle inte kunna göra det. Men det är ju inte direkt ovanligt i resten utav världen. De var ju faktiskt först och främst till för att ätas så jag kan egentligen inte se något fel med det. Bara det att jag själv aldrig skulle kunna göra det ^^ 

Kan dock inte hålla med om att marsvin är mer medveten om sin existens än kaniner då jag har båda djurarterna :P Tycker att de alla har en väldig personlighet och är mycket väl medvetna om sin existens :P

Skulle varken kunna äta marsvin eller kanin

http://www.ppl.nu/3780/myndigheter-uppmuntrar-indier-ata-rattor 😮

jag skulle inte heller kunna äta varken kanin eller marsvin, vad jag menade mer var att jag är nyfiken på vart skillnaden ligger varför det verkar anses ok att äta kanin men inte marsvin :)

Har ingen aning varför det anses att det inte är ok att äta marsvin. De är ju faktiskt från början mat-djur :P Men antar att det har med att vi här inte har haft dem som matdjur utan husdjur hela tiden.. Det är så vi är vana vid att ha det, de är gulliga små lurviga husdjur och inte mat. Därför kan man ju bli lite chockad när man hör att någon vill äta det som vi har som gosegrisar :P

Man är mer van vid att kaniner äts tror jag :P Vanligare i skandinavien än marsvin kanske ^^

Det är en kulturell fråga. I Kina äter de hund. I Sverige ansågs det totalt tabu att äta hästkött för ett par hundra år sedan. Nu är det OK, bara man inte kallar det för något annat (apropå hästlasagne).

Salt sill var förr fattig mans sovel (huvudföda ihop med potatis). Nu är inlagd sill festmat. Lax är festmat söderöver. Norrut blir de less på lax ibland.

I olika kulturer har man olika syn på vad som är fin mat. Renläriga muslimer äter inte fläskkött och indier betraktar kor som heliga.

Jag åt en gång julskinka av en gris jag kliat under hakan sommaren innan. Hönsfarmare äter sina egna djur och så vidare. Förr var det naturligare att föda upp djur, för att sen slakta och äta dem. Kanske är det fortfarande skillnad, beroende om man bor på landet eller i sta´n? Bönder kan ha köttdjur, höns eller några kaninburar. Vi jagar ju hare, ripa, älg och hjortdjur. Så är skillnaden egentligen så stor matmässigt?

Varför skulle man inte kunna äta marsvin? Trodde inte att det skulle vara så mycket kött på dem bara, tills jag fick veta att det är Cuy-marsvin som indianerna äter i Sydamerika.

Skulle någon vilja bjuda mig på marsvinskött, så skulle jag smaka. För att jag är nyfiken av mig, helt enkelt. Däremot skulle jag inte klara att äta våra kelgrisar här hemma, om jag visste att det var just de som låg på tallriken. Kalla det gärna dubbelmoral. För mig är det en känslomässig fråga.

Sen beror det naturligtvis på om man svälter eller inte.

Människor har t o m ätit människor. Ni kanske hört talas om flygplanet som störtade i Anderna på sjuttiotalet? Ett rugbylag och deras anhöriga överlevde genom att äta av sina redan döda kamrater. Två unga män gick fruktansvärt långt över bergen i snö och ödemark, innan de kunde få dit en räddningsexpedition. Dessa ungdomar hade varit glada om de haft en marsvinsflock i en bur med på planet.

Minns inte vilket land, men någonstans är marsvin en utsökt delikatess. Fast ett platt, grillat marsvin på en salladsbädd på tallriken med tänderna kvar ser ju inte gott ut. Så undrar vem som provade först av alla. ^^,

Peru, Bolivia mm där marsvinen kommer ifrån, är marsvin vanligt att äta.

För oss kanske det känns konstigt men för dem är det naturligt.
Så jag ser ej något fel i det, för dem som väljer att äta marsvin.
Det är som vegetarianer som ej förstår hur andra kan äta kött överhuvudtaget t.ex.

Men jag personligen skulle inte klara det, inte heller kanin.

Varför det är mer accepterat att äta kanin än att äta marsvin i Sverige kan jag tänka mig beror på den geografiska och historiska biten.

När marsvinen kom till Europa för några hundra år sedan avlades de direkt för att vara sällskapsdjur och ev. försöksdjur. Inte mat. Så enligt lokal kännedom har de alltid varit sällskapsdjur. Kaniner(+ deras släktingar) har däremot en betydligt längre historia i vårt land. De avlades väl först som köttdjur här och blev långt senare sällskapsdjur.

Om man tycker att det är helt galet att äta marsvin, tänk på hur indierna ser oss. Vi äter kossor utan att lyfta på ögonbrynen. Tänk på hur muslimerna ser oss. Vi äter gris utan bekymmer.

Vi tycker peruanerna är galna som äter marsvin, kineserna som äter hundar etc.

Jag ser ingen skillnad någonstans. Djur är kött, och vi äter kött.

Jag själv skulle dock inte äta något som för mig är husdjur. Men jag har inga problem med att andra gör det.

#10 Jag satt och funderade på hur jag skulle formulera mig, för jag ville skriva något om hur jag stod i denna fråga. Nu slapp jag för du skrev exakt som jag tänker 🙂

Ser att jag råkat sätta igång en diskussion.

Jag älskar alla mina djur som jag har, så ni behöver inte oroa er för att de inte kommer ha det bra under sitt något kortare liv.

Mina djur går fritt så gott det går, de som lever inhägnade har det avsevärt större än vad lagen kräver och jag lever efter att alla djur ska vistas utomhus med grönt gräs under tassarna så stor del av året som möjligt.

Jag skrev i tråden att det är några år framåt i tiden, för jag kan inte garantera temperaturen inomhus då jag bor i ett hus från 1700-talet. Så när jag flyttat eller byggt en välisolerad vinterträdgård med möjlighet till uteviselse så är det dags.

Det blir ett avsevärt bättre liv än det kött som säljs i butik någonsin haft. Visst skulle jag kunna börja med kor eller får, men då måste jag använda en traktor till att så och skörda spannmål samt ha mycket mer mark. De är också en högre miljöbelastning än vad marsvin är.

Det var inte länge sedan nästan alla föder upp djur till husbehov, trots detta ser många oss som gör det som grymma, trots att de själva köper Scans köttbullar till middag.

Men det var roligt att så många ändå var positiva till mitt lilla projekt.👍

Föda upp djur själv under schyssta förhållanden. Djur som får utrymme, kel och kanske till och med namn. Art X.

Köpa kött från massproducenter. Djur som får trängsel, 2 minuter mänsklig kontakt under hela sitt liv och en sifferkombination som enda identitetsbevis. Art Y.

Hade jag ätit kött vet jag ju vilken typ jag helst hade valt, inte hade arten spelat någon större roll i alla fall. Nu äter jag endast fisk/skaldjur vilket egentligen klingar dåligt enligt min personliga etik, men så är det just nu.

Jag som är gammal tant ;) är uppväxt mer eller mindre på en liten självförsörjande gård med gamla lantraser har alltid ätit våra egna djur ( förutom ägg). På något sätt så kändes det så mycket bättre att veta att våra får, grisar och höns hade levat ett bra liv :) Vi hade namn på alla djuren och det var en självklarhet att veta vem av djuren vi åt… När jag flyttade hemmifrån blev jag vegetarian (vegan en period) av den anledningen att jag inte viste hur djuren mått. Nu finns det tack och lov KRAVmärkningen och jag har bekanta som vi köper kött av. Jag har ätit kanin och ser inget fel med det. Alla djur är söta (!) men min gräns är att djur som bor inomhus är husdjur, de ger man medicin när de är sjuka, djur som bor utomhus är söta och gosiga men de avlivar man om de är sjuka (och ger till hundarna) och slaktar de friska djuren och äter själv. Det här kan låta konstigt för många men det är mitt och min egen familjs förhållningssätt till att äta söta djur :) Så nej blir svaret för mig, jag skulle aldrig äta ett marsvin här men jag skulle äta det om jag fick det tillagat i Peru ;) Om någon vill så tycker jag det är intressant att veta era förhållningssätt till köttätand generellt. Jag hoppas att ingen har tagit illa vid sig, det är det sista jag vill!!!! Jag ville bara öka på mångfalden av åsikter för att ge diskussionen fler infallsvinklar.

#14 Precis så som du skriver om att äta marsvin i Peru, men inte här, resonerar jag också. Man får ta seden dit man kommer.

Men visst skulle det ta emot att själv handgripligen döda och slakta ett djur jag klappat och skött om. Det är dubbelt, jag vet. Är väl helt enkelt blödig.

Jag växte upp i en förort till en storstad och tillbringade mina somrar hos självförsörjande småbönder i norr. De skrattar gott åt kompostering, "miljömuppar" (inget illa ment mot dem som verkligen lever som de lär); ordet syftar på dem som kör avgasspyende cityjeepar och handlar kravmärkt toapapper, samt gärna har högljudda åsikter om andras val av mat och annat modernt prat de aldrig skulle ta i sin mun. De har slängt nedbrytbart på "kasa" (komposthög med kobajs och annat miljömässigt skräp) eldat papper i vedspisen och druckit egenproducerad mjölk tills lantbruket inte bar sig längre.

Prata med dem om ekologiska grisar! De skattar sig fördärvade - var f ö där jag åt mitt livs godaste julskinka. Jag hade ju själv fått grisen att trivas sommaren innan.😎

Jag tror det är så att kaniner har funnits här länge och domesticerades först som köttdjur. Marsvin är relativt nya i Sverige och har bara importerats som sällskapsdjur - det finns helt enkelt ingen tradition att föda upp dem för kött.

Men jag skulle mycket gärna ha en marsvinsfarm, om jag hade pengarna, tillgång till slakteri och en aning om var jag skulle börja 😞. Eller kaninfarm, för den delen.

Men om man gosar med dem, tar hand om dem och älskar dem, är det inte svårt då att bara slakta dem sen? Eller blir det kanske inte samma känslomässiga band ändå om man redan vet att de ska slaktas och ätas?

Jag tror som #9 och #16.

För övrigt är kaniner för mig faktiskt ett mer intelligent och medvetet djur än marsvin, men det beror väl på att jag haft extremt trevliga kaniner som varit mer som hund/katt än som burdjur.

#17 Jag har känslomässiga band med alla mina djur och slakt är inte kul, men nödvändigt. De är glada och nöjda när de slaktas av den person de litar mest på i hela världen. Det är lite skillnad mot att transporteras till ett slakteri och den stress de då upplever.

#17 Jag tror det handlar om inställning. Typ "Hej lilla gosiga gris, du är så söt och du kommer vara så god i höst när jag äter upp dig" Husdjur bor inne- de är familjemedlemmar. Djur/mat finns ute. Där går min skilnad. Man vet att djuren man gosat med och matat har haft ett bra liv och på så sätt smakar maten bättre och man har mer respekt för det. Jag mår illa, tycker det är äckligt att behöva gå igenom köttgången på Coop för att jag ser ingen respekt för det enskilda djuret. Tänk alla dessa döda djur som bara kommer att kastas för att de passerat bäst före datumet…

det är väldigt intressanta svar ni ger :-) ang. min fråga om varför det är mer vanligt o äta kanin än marsvin tror jag nog att ni har en bra poäng det där om att marsvin importerades som kel o försöksdjur, medan kaniner har funnits här länge.

#19 det känns inte som att du sviker djuret du dödar då, det djuret som litat på dig o älskat dig? så skulle jag känna, därför kan jag bara ta bort sjuka djur eller väldigt gamla. jag förstår hela principen med att det är bättre för djuren att leva gott för att sedan bli mat, än stackarna som lider för att sedan hamna i affären. men jag tänker också lite i banan - är det rätt att sätta fler djur till världen för matens skull, än att ta av det som redan dött? jag kan tänka mig motargumentet - att om alla tänker så, så kommer aldrig slaktdjuren få det bättre utan det kommer bara fortsätta som det är nu. men å andra sidan, så kommer inte svensson i soffan orka gå upp tidigt o ge djuren mat o bruka sin gård, bara för att en "kossajävel" inte ska plågas innan den hamnar på talriken.

#12 jag är faktiskt glad att denna diskussion kom upp, då detta är något jag funderat på men aldrig brytt mig om att fråga om. så för mig har du inte alls "råkat sätta igång något" 😉

#21: Det där med att "svek" är något som människan kan känna gentemot djuret, men jag tror inte att djuret kan känna sig sviket. De fungerar inte så, de kan känna "Oj, vad händer?" men inte "Varför gör du så här mot mig!".

Det är synd att stadsbarn idag inte får chansen (kan i o f s arrangeras) att umgås nära med kor, grisar, arbetshästar, getter, får, höns och andra matdjur.

Om man inte vet vad hamburgaren eller baconet kommer ifrån eller att hönorna ruvat ett ägg till att bli kycklingen  i Mac Nuggets, så är det inte så lätt att få respekt för djurens rätt till ett värdigt liv och en något så när skonsam död.

Jag hade väldigt svårt att acceptera jakt, tills en jägare förklarade hur det går för älgar eller råddjur om stammarna blir för stora och maten (grödan i skogen) inte räcker till alla djur. Det gav mig en tankeställare.

En gång i tiden tämjde vi hunden och katten för att vi behövde dem. Så var det väl för indianerna med marsvinen också?

Mina äldre lantbrukarsläktingar i norr tycker att marsvin hör hemma i ladugården och min kusin som hade marsvin fick låta dem bo med korna. Där trivdes för övrigt de flesta katterna bäst också.

#23 men någon slags tillit känner jag personligen att jag får ifrån marsvinen. för övrigt menar jag vi som människa som kan tänka längre.

#24 jakt är dock något annat. innan vi gick in o rotade i rovdjursstammen så var det en balansgång. människan är inte en naturens räddare, utan en förstörare. här skyller jägarna på att det är så lite rådjur för att lodjuren tar dem. så de får skjuta lodjur så jägarna har mer rådjurskött. men vem har sagt att människan har förtur? 🙂

#21 Nej jag känner inte att jag sviker djuret, isåfall skulle jag snarare svika ett djur om det inte fick ett stressfritt slut, antingen genom att skicka på slakt eller genom att köpa sådant kött.

Självdöda djur är riskabelt att äta, så det kommer jag aldrig göra. Och minskar jag min konsumtion av köpt kött så kommer det i slutändan betyda att några färre djur dött i industrin.

Är ett liv som är kort men lyckligt inte värt att leva?

#25: De känner förmodligen tillit till dig, om du är en bra marsvinsskötare (och det är du säkert). Jag tror alla djur som behandlas väl och konsekvent kommer att känna tillit till den människa som sköter dem.

Visst har alla kulturer olika syn på djuren av vad som kan ätas och inte ätas.

Så att äta marsvin är inget onaturligt för många syd amerikaner. Det har dom ju gjort i alla tider.

Vi svenskar har ju i alla tider fött upp kaniner till mat och gör det ju än idag, kanin var ju billigt kött särskilt i krigstider.

Själv anser jag att vart djur skall ha rätt till ett värdigt liv samt ett värdigt slut. Att sen dom äts stör inte mig.

Förvisso skulle inte jag själv kunna sätta tänderna i marsvinskött men det beror på att jag äter ytterst lite kött om än alls något. Finner ingen orsak till att smaka då.

Att skapa en relation till djur man skall slakta och äta har jag svårt att tänka mig att man kan, själv skulle jag aldrig kunna det.

Tror ej heller att Vilda Vittra som nyligen dykit upp här inne skapar någon större relation till sina djur då hon/han verkar ha djuren enbart för köttproduktion.

#28 Och varför skulle jag inte ha "en större" relation till mina djur?? Förlåt, men det där lät som en hel del fördomar.

#12: Lite OT, men det där är en inställning jag inte kan förstå - ungefär lika obegripligt som att vissa ser ned på till exempel sopåkare och sjuksköterskor. Det är synd och skam! Den som tar hand som sjuka, eller röjer upp mina sopor, eller slaktar de djur jag äter, sköter jobb som jag helst slipper göra själv, men som jag ändå vill ha utförda - hur skulle jag kunna annat än högakta dem som gör det?

Jag skulle inte klara att jobba en minut i vården - jag står inte ut med människor så nära. Jag skulle kunna köra sopor, men slipper gärna av bekvämlighet. Jag har slaktat själv, men jag tycker det är obehagligt.

HEDER åt er som utför dessa jobb så att jag slipper!

#28 Som jag skrev tidigare så var det för mig en självklarhet att draga om vem av våra djur det var som låg på middagsbordet. Vi gosade alla med våra "matdjur" och hade starka relationer till dem alla! Att sedan få vara med vid slakt, ta vara på hudarna och äta dem är så självklart att trots att det gör ont i hjärtat så är det ändå det som känns bäst. Att ge dem en stressig och skakig lastbilsfärd till ett slakteri känns verkligen som ett svek och grovt djurplågeri när man har älskat dem och pysslat med dem varje dag… Jag tycker ditt påhopp på Vildvittra är orättvist och oigenomtänkt. Jag hoppas att du ber henne om ursäkt och jag hoppas att du förstår att jag är ex vegetarian/vegan pga den massiva köttindustrin.

#30 Vilken inställning förstår du inte? Var har jag skrivit att jag ser ner på någon?

#32: I #12 skrev du "Det var inte länge sedan nästan alla föder upp djur till husbehov, trots detta ser många oss som gör det som grymma …"

Det är den inställningen jag inte förstår.

#33 Det är inte en inställning, utan en iakttagelse.

Hemproduktionen av kött har ju minskat drastiskt sedan 50-talet. Utöver det har jag blivit kallad för en del ord av folk pga att jag slaktar själv.

#34: De som ser er som grymma torde ha inställningen att ni är grymma, vilken inställning jag finner stötande. Men jag ska gärna låta bli att uttrycka högaktning, sympati eller medhåll för framtiden, om det stör dig så.

#35 Ursäkta men jag tror jag har missuppfattat dig. Jag trodde det var min inställning som du inte förstod dig på. Jag är ju ganska van att folk inte gör det. ☺️

#25 Tro nu för all del inte att jag försvarar alla jägare. Inte sådana som vill skylla på andra djurslag, för att det blir någon brist. Den person som förklarade för mig om balansen i naturen var naturligtvis fullt medveten och försökte få mig att förstå; att det är människan som ruckat balansen. Då måste också människan ta ansvar för det som uppstått och ge djuren en rimlig chans. Vi är ju rovdjur. Slår vi ut andra rovdjur (varg eller lodjur t ex) så är det ju inte deras fel. Håller vi djur i fångenskap för att få äta deras kött, så är det vårt ansvar att de har det bra.

Om vi har djur enkom till sällskap ska de också ha det bra. Eftersom människan tagit på sig detta ansvar och måste se till att den ekologiska kedjan inte blir helt ur lag, så får vi göra så gott vi kan.

Sen finns det lika många olika ideologiska, ekonomiska och djurvänsetiska perspektiv på detta, som det finns marsvin på zoo.

Där har vi något, förresten: Tror jag skulle föredra en djurvänlig indian som födde upp marsvin i mindre skala, för att föda sin familj, framför en marsinsföraktande zoo-ägare utan andra intressen än sina egna, ekonomiska. En keldjursförsäljare med marsvin, som sköttes enligt all vetenskaplig uträkning, men utan hänsyn till det individuella djurets väl, vore sämre än en djurempatisk indianfamilj, som dukar middagsbordet med de djur vi gillar så mycket. 

Ovanstående är min personliga etiska vinkel på trådens ämne. Rätt eller fel? Känns inte viktigt att hävda att jag skulle ha mer rätt än någon som ser saken ur en helt annan synvinkel. Det som känns rätt för mig kan kännas helt fel för någon annan.