Idag, 2011, kikade en liten fin krabat ut i livet ihop med sina syskon, hemma hos SMF 471 Flockdjur. Nums blev hans namn. Samma höst dök han upp i en försäljningstråd här på iFokus, ihop med en halvbror. Jag föll som en fura. 

Ett kort tag senare reste de lång väg tillsammans hem till mig, och jag fick lära känna denna otroliga pojke. Under endast en kort tid lyckades han spatsera allra längst in i mitt hjärta, och bygga ett näste av stål runt om.

Han var den mest otroliga lilla gris jag mött. Han var bara några månader, skulle varit en sprallig och slynglig ungpojke, men han var raka motsatsen. Han var lugn, harmonisk, hade funnit lugnet i livet, och när jag såg in i hans stora ögon var det som om den mycket gammal själ gömde sig där bakom.

Idag för 2 år sedan föddes Nums. Idag för ett tjugotal år sedan föddes jag. Vi delade inte bara hem, vi delade födelsedag. Med Nums kändes det som att det var menat. Han föddes för mig. Knasigt va?

En tidig morgon, bara några månader efter han kom hem, hade han somnat in i buren. Jag tog det hårt, jag grät och hulkade som ett barn hela dagen, och trots att hans kropp till slut började ändra doft, kunde jag inte lägga honom ifrån mig. Hans kropp var genomblöt av mina tårar, och det gör ännu otroligt ont att tänka på. Jag förstår inte hur de känslorna kunde komma, jag har inte känt så igen.

Jag är så glad över att jag fick dela mitt liv med en gris på miljonen, och jag känner mig ärad att mina egna uppfödingar delar hans namn. Jag känner mig också ärad över att hans gener finns kvar i Baltimore, vars pappa delade pappa med Nums, och att jag valt just hans teckning att arbeta med. På så vis lever han vidare hos oss, varje dag.

Grattis på födelsedagen älskade Nums. ❤️