Att leka uppfödare!
Detta är ett långt inlägg, men jag uppskattar om någon vill läsa det, för det är viktigt.
Det har under sista tiden spårat ur mer och mer med barn som ska avla, och detta gör mig oerhört frustrerad!
Den 30/4 - 2012 föddes min första kull. Kullen föddes på dag 69 och bestod av 3 vackra individer - 2 pojkar och 1 flicka. Pojkarna var starka och pigga, medan flickan bara ville ligga ner och lät knäppande i sin andning. Jag sökte hjälp med flickan, fick lära mig att slunga en bebis för att få ut vätska ur luftvägarna, och jag kämpade med henne, men hon dog efter bara ett par timmar. Pojkarna överlevde.
Den 11/5 - 2012 föddes min andra kull. Jag steg upp på morgonen, gjorde mitt morgonbestyr utan att titta till marsvinen. Honan hade ett par veckor kvar av dräktigheten så jag hade inte ens börjat noja över det ännu. Jag lämnade hemmet och kom tillbaka någon timme senare. När jag passerade buren hörde jag ett märkligt tjut, som inte hörde hemma där. Jag öppnade buren och insåg att honan fått sina ungar alldeles för tidigt, och att hon hade ätit sönder 2 stycken, och nu satt och slet i den tredje. Jag slet i panik upp telefonen och ringde en annan uppfödare jag aldrig pratat med förut och nästan grät ut "Hjälp mig!" Jag kämpade med den sista levande ungen som var helt söndertuggad, men denne dog en stund senare. Senare hittade jag kroppar och huvuden separerade från varandra i buren, det var bland det vidrigaste jag varit med om.
Den 27/8 - 2012 föddes min tredje kull. Honan födde 10 dagar för tidigt, tvättade rent alla ungar och la de på en myskudde på rad. De var döda när jag steg upp på morgonen.
Den 3/9 - 2012 föddes min fjärde kull, på dag 69. I en hel vecka hade honan suttit öppen då honan innan henne födde i samma bur som hon befann sig i. Jag fick stödmata och göra allt jag kunde för att förhindra en förlossning, inklusive sova i princip ingenting på en vecka, och vi lyckades till slut. Mycket tack vare att jag hade tät kontakt och hjälp från en av de mest erfarna uppfödarna vi har. 3 fina bebisar föddes, 2 pojkar och 1 flicka. En pojke avled 4 månader gammal.
Den 26/10 - 2012 föddes femte kullen. På kvällen dygn 66 föddes 5 vackra barn, alldeles för tidigt, och med alldeles för låga födelsevikter. En var död, 4 levde. Efter ett par dagar hade honans mjölk inte kommit igång alls och ungarna var på väg att tyna bort. Jag började stödmata varje/varannan timme dygnet runt. 4 bebisar. En efter en. Dutta i rumpan och när fjärde var färdig var det nästan dags för första att ha mat igen. Efter en vecka började dom dö ifrån mig, en efter en. EN unge överlevde ur den kullen, av 5 ungar.
Den 28/1 - 2013 föddes sjätte kullen. Honan satte igång att krysta, och jag såg att hon började blöda lite. Hon fick inte ut sina ungar. Hon skrek, ramlade ihop, och krystade om vartannat. Efter att jag, med fingrarna, hjälpt henne, fick hon till slut ut sin första unge långt över en timme efter värkarna startade. Den var alldeles för lågviktad, och helt slut. Efter det fick hon till slut ut 2 döda ungar, och dog sen själv med 2 ungar kvar i magen. Flickan vi fick ut först dog i min famn under natten.
Den 16 och 19/2 - 2013 föddes min sjunde och åttonde kull. 2 kullar som gick helt bra, med hundra procent överlevnad bland ungarna.
Detta är de kullarna som fötts hos mig sedan jag började föda upp. Jag anser mig vara mycket seriös i min avel. Mina marsvin bor i rymliga och rena burar, med fri tillgång till grovfoder, jag är väl påläst om kraftfoder och blandar enbart eget sådant, jag är ute varje dag och släpar in grönska från skogen, de får motion och omskötsel och vård vid behov.
Jag har ett kortsiktigt mål med varje kull jag tar, och alla ingår dom i mitt långsiktiga mål.
Jag för anteckningar, statistik, diagram etc i både aveln och vardagen för att i tid kunna se förändringar, och vid behov kunna ändra dessa.
I aveln väljs paren ut efter omsorg, och här tas inga hoppsan-hejsan-vad-sööööött-med-bäääbisar-kullar.
ÄNDÅ, kan det gå som det har gått i mina kullar. Trots att allt gjorts på bästa möjliga sätt för att förhindra katastrofer.
Vad är det då som får er att tro att ni ska lyckas bättre med era hejsan-hoppsan-vad-söööööött-med-bäääbisar-kullar? Vad gör ni när ni finner er i en av de ovanstående situationerna? Vad gör ni när ungarna fastnar? När ni finner er högdräktiga hona uppburrad i en hörna stinkandes aceton? Vad gör ni när ungen är nere på 36 gram och dör framför era ögon? Vad gör ni då? Har ni tänkt på det?
GÖR DET! Det är ett hån mot alla de uppfödare som faktiskt bryr sig om sina djur och lägger ner själ, hjärta, livet och hela plånboken i dom för att de ska må bra, och aveln ska skötas korrekt, när ni springer och fjantar med LEVANDE LIV på detta sättet. Det är ett hån mot alla marsvin i alla hem när ni LEKER på detta viset!
Jag blir arg. Jag blir ledsen. Jag blir stött och upprörd och illa berörd.
Att jag inget kan göra. Att jag kämpar och kämpar för att nå fram till alla stackars småflickor som vill leka, men vad jag än gör, hur jag än gör det, så når jag inte fram. Jag når inte fram!
- Marsvinsmys - Handgjorda mysgrejer till marsvin.
- Nums Marsvin - Vår uppfödning av finaste marfisarna.
synd om de marsvin som dog😕
Jag tycker att unga som tar kull som inte har en anning vad dom gör inte bryr sig ett dug om deras marsvin när de gäller kul.Skulle själv aldrig ta kull om nu tex Silver var en hona då hade jag i stället kasterat honan eller sålt henne och köpt en hanne
Ett väldigt viktigt inlägg och det var inte en bokstav för långt. Du skriver så klokt och jag kan inte annat än att hålla dig om ryggen, stödja varje mening du skriver. Själv har jag inte fått min första kull än men det är inte långt tills den är här, om allt går som det ska. Jag spenderar hälften av i stort sett varje dag åt att planera, prata med andra uppfödare, läsa på, införskaffa mig sådant som kan behövas genom dräktighet & förlossning, läsa på mer, fundera fram & tillbaka för att sedan planera lite till. Mellan allt planerande och förberedande (både kunskapsmässigt och mentalt) sköter jag mina marsvin på, enligt mig, allra bästa sätt. Mitt liv är marsvin, eller det har blivit, jag har inte varit marsvinsnörd allt för länge. Men de fastnade i mitt hjärta och jag skulle inte vilja spendera en dag utan mina fantastiska djur. Uppfödarintresset har kommit som en bonus därför att jag sedan barnsben har varit intresserad av avel (då var det mest häst & hund). Detta intresse väcktes åter till liv och jag insåg att jag faktiskt var någorlunda vuxen nu. Vuxen nog att kunna ta hand om andras liv, nu när jag faktiskt kan ta hand om mitt eget. För det tycker jag är en förutsättning - kan man inte ta hand om sig själv och sitt eget liv, då ska man vara försiktig med att försöka sig på att ta hand om andras liv.
Eloge till dig, _Charlie. För ett riktigt bra inlägg.
/ Emma
Nidos marsvinsuppfödning - Rex och Self DE white
Super bra tråd _Charlie! Det är så tråkigt vad du gått igenom. :( Det är därför man ska tänka innan man startar en kull.
Mycket bra skrivet, som vanligt! 👍
Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.
Jättebra skrivet :) Att avla är inte en dans på rosor, att det blir en bunt söta välmående grisar som resultat gång på gång. Finns många risker som folk inte ser för de blir så "bebisblinda".
Enjoy life and live the adventure!
Superbra skrivet och jag håller med dig till 100 % och lite till!
tycker om de du har skrivit
Ett välbehövligt inlägg för alla som tänker ta sin första kull, oavsett om man är 10, 20, 30 eller 99 år gammal.
Hälsningar Malin <3
Medarbetare på Marsvin ifokus
Min hemsida
Tack Charlie för att du skrev detta viktiga inlägg. Det behövs just nu då det på sista tiden varit massor sööööt-kullar.
Jag är uppfödare och har nu tagit 65 kullar hittills. Observera jag känner mig absolut inte fullärd. Trots att jag inte tar några risker och vet hur marsvin ska se ut när de är friska och pigga och vet hur de ska skötas efter att ha haft marsvin i mer än 20 år så kan det ibland gå väldigt illa.
Jag har sett ungar dö jag har sett honor dö. Jag vet vilka risker man utsätter sina honor för när de ska få kull därför skulle jag ALDRIG kunna tänka mig att ta en kull om inte just den kombinationen kan leda vidare i mitt avelsarbete. Jag tar ingen kull om jag inte har som avsikt att spara en unge som kan passa i min avelsgrupp. Jag skulle aldrig ta en kull med avsikt att sälja alla ungarna även om det ofta blir så om ingen passar i min avelsgrupp. Det ska vara en mening med varje marsvinskull annars anser jag att det är djupt omoraliskt att utsätta honan för riskerna.
Så bra skrivet… Själv blir man ledsen..
Maija. ~ett liv utan djur är inget liv alls~

Väldigt bra skrivet, tror verkligen att det behövs, öppna upp ögonen på dom som funderar på att ta kullar. Det är ingen dans på rosor och dom som funderar på att föda upp marsvin måste verkligen vara pålästa och veta vilka risker och hur mycket tid och engagemang det verkligen krävs-
Tack _Charlie för ditt inlägg!
Bra skrivet _Charlie👍
Instämmer med alla ovan!
Jätte bra skrivet :)!
"Silence the mind, and let your soul speak"
Ett välskrivet, väl behövt och bra skrivet inlägg!
Kolla in hos mig och mina djur på www.pomn.weebly.com
Jag har ingen erfarenhet av marsvinsuppfödning så måste fråga, är det vanligt med så stor dödlighet eller har du haft väldigt mycket otur?
Jag tycker det låter som du ska byta linjer o avla på. För det verkar inte som du har bra marsvin. Eller kanske ska du testa o ta några kullar för att det är roligt o dom är söta. För mycket kontroll är aldrig bra.
#18 man ska inte ta kull bara för att de är söta. Att vissa gör så är ett stort bidrag till att det finns överflöd av marsvin som söker nya hem
Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.
Mycket bra skriver :) Har varit i samma sits, men min första kull gick galant, okej vi tar en till på samma hona men med en annan hane, allt går bra tills hon kommer in i dygn 66 - hmm va konstig hon är? Luktar skumt dregglar??? Gogglar kommer fram till att det är toxikos, ringer närmaste vet , får då svaret - ja det låter ju som om hon behöver snittas, MEN vi har ingen kirurg inne i dag så vi kan tyvär inte hjälpa dig.. PANIK ringer älsta systern , som ringer sin veterinär, hon kommer och hämtar mig och marsvinet. Åker nästan 8 mil i 120 för att ha en chans att rädda honan, kommer fram, kollar jo jon lever än, öppnar dörren till veterinär stationen kollar honan, panik hon har slutat andas, veterinären har en operation pågående, men lägger undan den sövda hunden för att försöka hjälp ungarna, dr är fon längsta 10 min i mitt liv, han kommer ut ingen av ungarna levde, förlorade mitt älskade marsvin försökte göra allt för henne och hennes 3 ofödda ungar som jag velat ha just för att dom är sååååå söta.. 7 år senare sittet jag med uppfödar namn, men har inder dessa år även förlorat 4 dräktiga honor med ungar i magarna tappat räkningen på hit många ungar.. Så innan man ens tänker tanken.. -- jag vill ha marsvins ungar på min hona , dom är ju så söta när dom är små, -- Är det värt att sätt sin ÄLSKADE marsvins hona i avel har jag möjlighet att hjälpa henne om något går fel? Kan jag mata ungarna dygnet runt var 2 annan timma i 3 veckor? Klarar jag av att göra det här ? Har man minsta tvekan gör det inte, kommer ångra dig om något går fel, du kommer klandra dig själv med tanken- VARFÖR ville jag det här? Det är du som styr den kära grisens liv. Lek inte "gud" om du inte är bered att ta följden av vad som kan gå fel.
Ta vara på dagen, Du vet aldrig vad som händer i morgon 
#18 Snälla du!
Angående det #19 sa: Jag har hört ifrån folk som var förståndiga nog och inte stödja "cavy milling"/ marsvinsfabriker, men de ville heller inte köpa ifrån uppfödare. Varför? Jo för att alla uppfödare sätter en massa nya individer till livet medan omplaceringshemmen svämmade över av "oönskade djur"
Att omplaceringshemmen är överfulla beror ju på att de som dumpat sina stackars djur de köpt ifrån djuraffär som delar ut levande varelser till första person med pengar i handen eller oseriösa uppfödare som inte har brytt sig om de in the first place. Hon har hört att det ät uppfödare som orsakat detta, därför drog hon alla seriösa uppfödare som avlar på seriösa stammar och de uppfödare som tar allt för många hoppsan-hejsan-vad-sööööött-med-bäääbisar-kullar över en kam. Uppfödare sätter inga oönskade liv på jorden. Det är de oseriösa, men det förstår folk inte.
#17 Hon har haft en väldig otur.
Ifall man blir ifrågasatt(det är ju alltid bra att ifrågasätta, men kan ni inte göra det via pm istället?) när man öppnar upp sig och ärligt gör en lista på alla ens älskade man förlorat, då är det ju inte konstigt om folk drar öronen åt sig för att berätta om sina egna situationer, vilket kommer göra att det finns dolda siffror bakom förlustprocenten. Det har förlorats både honor och ungar runt om kring oss i år, hos våra uppfödare och vänner. Charlie är inte ensam, och hon har redan ifrågasatt sig själv 1000 ggr vad hon gör fel. Hon gav även upp med sin drömuppfödning, då hennes pälskling somnade in i hennes famn efter födselproblem. Jag är glad att se att hon gör ett nytt försök. För nu kommer det gå bra!
#18 charlie är en seriös uppfödare som aldrig skulle riskera hennes mammor bara för att få söta ungar. hon har en tanke och ett mål bakom sin uppfödning. sen är ju alla ungar söta.
Tack för all feedback på mitt inlägg, det glädjer mig att se att så många orkade läsa mitt inlägg.
Jag skulle vilja svara Fialotta i #18 att det inget fel är på mina linjer. Jag har en bred bas på mina linjer, och vill beskriva dom för att visa att felet inte legat i mina linjer.
Avelspar 1 bestod av hona 1 från Peek-A-Boo och hane från Abbylines.
Avelspar 2 bestod av hona 2 från Peek-A-Boo och hane från Abbylines.
Avelspar 3 bestod av hona 1 från privatuppfödare och hane från Flockdjurs.
Avelspar 4 bestod av hona 2 från privatuppfödare och hane från Flockdjurs.
Avelspar 5 bestod av hona 1 från Peek-A-Boo och hane från Chokladfabrikens.
Avelspar 6 bestod av hona från Abbylines och hane från Abbylines.
Avelspar 7 bestod av hona 3 från privatuppfödare (med mycket Chokladfabrikens och Duettens i stammen om jag inte minns fel) och hane från Abbylines.
Avelspar 8 bestod av hona 2 från privatuppfödare och hane från Abbylines.
Som du kan se finns inget samband mellan dödlighet och marsvin ovan.
Jag inväntar nu 3 nya avelsdjur med linjer från Arcticas, Redets och Groths för att vidga linjerna ytterligare.
Som svar på din sista mening säger jag att en uppfödning utan kontroll ska inte bedrivas. Leker man med andras liv ska man ha full kontroll, och lite till. Det är den respekten man ger när man väljer att leka med liv. Ha kontroll. Jag känner så i alla fall, och jag hoppas de flesta uppfödare gör det.
- Marsvinsmys - Handgjorda mysgrejer till marsvin.
- Nums Marsvin - Vår uppfödning av finaste marfisarna.
Jag har inte själv marsvin längre p.g.a allergi men läser ofta många inlägg här därför att jag älskar marsvin.
Jag har läst de flesta av charlie inlägg och kollar hennes blogg ibland.
De flesta av er påstår att hon är en seriös uppfödare och därför har jag en fråga : hur en seriös uppfödare parar tre honor med hane Chifu som kommer från en kull där bara han överlevde.
Charlie matade honom själv därför överlevde han trots att naturen hade kanske andra planer för honom och jag är ingen geni i genetik med den här killen skulle aldrig vara en pappa till mina marsvin.
Trots att han överlevde jag skulle aldrig ta risken att para honom men en hona.
Charlie jag hoppas att du inte tar illa det jag har skrivit men jag tycker att är man seriös uppfödare avlar man bara på friska djur från friska kullar och föräldrar men kanske jag har fel…
#24 Jag förklarar gärna. Kullen fick ingen mjölk pga att jag fått fel uppgifter om mamman. Mamman var inte i den ålder hon skulle varit, utan hon var gammal. Att hon inte fick igång mjölken beror inte på att det var fel på barnen.
Att Chifu var den enda som överlevde gör honom inte sjuk, eller innehållandes sjuka gener. Det är helt enkelt väldigt låg överlevnadschans på ungar som totalt handmatas utan att ens få någon råmjölk. En av 4 sådana ungar överlevde, vilket är helt normalt, om än jättetråkigt.
Det är inget fel på Chifu.
Varför jag har valt att para 3 honor med Chifu är för att han är den enda som kan ta min magpiesträvan framåt. Jag ämnar spara magpies ur kull ett och tre, därför lät jag para 2 stycken för större chans på färgen jag behöver. Kommer det ingen magpie alls kommer jag spara silveragouti. Kommer ingen sådan heller kommer ingen sparas.
Han är dessutom den enda som ihop med hona 2 kan ge choklad, vilket är syftet med den kullen.
Att använda en hane till 3 honor ser jag inget fel på, många uppfödare använder samma hane betydligt fler gånger än så, eller är det bara just det att han är den enda överlevaren som gör att du inte anser det seriöst att avla på honom?
- Marsvinsmys - Handgjorda mysgrejer till marsvin.
- Nums Marsvin - Vår uppfödning av finaste marfisarna.
Den 16/9 2011 fick Chokladfabrikens en kull om 5 barn. Mamma toxade och 4 ungar dog. Hon kämpade ihjäl sig med den sista ungen, som mirakulöst nog överlevde och fick namnet Bill Gates.
Bill har sedan dess blivit pappa till 2 kullar, och totalt 8 ungar. 7 av dom friska och fina med okej vikter, en dödfödd.
Är de kullarna också oseriösa? Är Chokladfabrikens en oseriös uppfödning som valde att låta en hane som var enda överlevaren i sin kull pga att mamma dog och inte kunde mata ungarna, i avel?
Är det där man drar premisserna om en uppfödning är seriös eller oseiös?
Jag blir allvarligt stött av alla som uppenbarligen håller med inlägg #25 och skulle uppskatta om dessa ville träda fram med sitt användarnamn och PM'a mig hur de tänker.
Vad är det som gör att Chifu inte skulle kunna ingå i en seriös avel? Hur kan han dömas ut som icke god nog att ingå i en seriös avel, pga att hans mamma pga hög ålder aldrig fick igång mjölken, och att hans syskon därav avled. De avled inte av sjukdom. De avled inte av dåliga gener. De avled pga näringsbrist och vätska i luftvägarna/lungorna.
Förklara, snälla, hur det gör mig oseriös.
- Marsvinsmys - Handgjorda mysgrejer till marsvin.
- Nums Marsvin - Vår uppfödning av finaste marfisarna.
#17 Nej riktigt så här illa brukar det inte vara. Charlie har haft otrolig otur jag tror att det är just otur och inget annat. Man kan inte skylla på linjerna eftersom hon inte använt linjer utan alla djur kommer från olika håll så byta linjer är väl ingen idé. Men det är vanligt med enstaka dödffödda ungar i kullarna. Det hänger ihop med att marsvinsungar är så stora välutvecklade då de föds det ger tyvärr förutsättningar för fler komplikationer än hos många andra smådjur. Att honorna dör beror på samma sak lång dräktighet och stora ungar. Jag har plågsamt mist sex honor på mina 65 kullar men skulle tro att det är ganska positiv statistik.
Man måste skilja på arv och miljö. Varken min Bill eller Charlies Chifu kan väl sprida sin "olyckliga barndom" vidare i sina gener. I de här två fallen är det inga dåliga små pojkar vi pratar om utan riktiga överlevare. Om man däremot får en unge som är vek och ynklig i en kull som inte kommit förtidigt eller haft andra problem tycker jag att man ska undvika att använda det djuret i aveln. Ungar som inte diar trots att mamman har mjölk och ungar som är väldigt mycket mindre än syskonen trycker jag är tveksamma att använda i aveln.
#18 Du får gärna utveckla ditt resonemang lite. Hänger inte med riktigt på hur du tänker. Som du skrivit det nu låter det bara knäppt och strider mot allt sunt förnuft. Jag kan ha missuppfattat dig.
Jag förstår inte heller varför man avlar vidare på ungar ur problemkullar… Oavsett om honan var gammal och inte fick mjölk, eller om hon fick toxikos.

Mvh Stephanie 

#28 Kan du förklara på vilket sätt Chifu skulle vara olämplig i avel för att mamma var gammal när hon fick honom? Blev det fel på hans gener för att hans mamma inte fick igång mjölken, eller hur tänker du?
Jag kunde inte heller amma, är det fel på mina barn då? Bör de avstå från att föröka sig när de blir äldre med anledningen av att deras mamma inte kunde få igång mjölken? Har de också sjuka gener nu?
Det är ju skillnad på problemkullar och problemkullar, varför det blev problem, men du anser att alla kullar med stort eller litet problem ska tas ur avel. Är det samma om en unge föds dödfödd? Ska mamma, pappa och alla syskon tas ur avel då?
- Marsvinsmys - Handgjorda mysgrejer till marsvin.
- Nums Marsvin - Vår uppfödning av finaste marfisarna.
Det är annorlunda med människor och djur, så den jämförelsen var inte så bra. Men ja, du har kanske dåliga gener då som du eventuellt för vidare till dina barn. Inga allvarliga sådana för en människa, så jag ser inga problem med att "avla vidare" på dig 😛
Men när det gäller djur så är det inte världens bästa sak, du vet ju inte heller med säkerhet att det var ålder, det kan ha varit något annat också.
Med tanke på din historik med kullarna så skulle jag hålla mig borta från avelsdjur från problemkullar om jag var du.

Mvh Stephanie 

#30 Vilken otrevlig ton du har, blir nästan mörkrädd. Förstår inte alls ditt resonemang.
/ Emma
Nidos marsvinsuppfödning - Rex och Self DE white
#31 Jag menade inte alls att vara otrevlig? 🤔 Jag tycker att det är en dum idé att avla på ungar från problemkullar. Framförallt om man har haft så många problemkullar själv, då bör man börja tänka om.

Mvh Stephanie 

Nu har jag försökt få iväg samma inlägg 2 gånger från telefonen utan att lyckas..
Jag har flertalet erfarna och duktiga uppfödarvänner som jag är säker på skulle dra i mina tyglar och fråga mig vad sjutton jag pysslar med, om jag skulle tappa principer och ta konstiga val i min avel.
Man får väldigt gärna ifrågasätta mig som uppfödare, men man bör då rimligen ha bättre argument än att man tycker något, och argumenten bör vara starka nog att även dom kunna bli ifrågasatta.
Chifu är en stjärna i min avel, och i andras. Han bidrar med mycket, sin barndom till trots.
Vill man rikta sin ilska mot oseriös avel kan man vända sig till de som avlar utan att bry sig om att satin finns lite här och där i leden, man kan rikta sig mot de som avlar kaniner med känd bettfelsstam bakom, de som inavlar sina marsvin tills de får 4 baktår, schäferaveln, perseraveln etc etc.
Jag diskuterar inte mina egna avelsval mer i denna tråden då de inte på något sätt ens går att jämföra med de så kallade uppfödarna jag skrev om i nedre hälften av min trådstart. Det blir bara larvigt att försöka försvara sig mot ett tyckande, när inget ändå går fram av vad jag säger.
Tack och bock!
- Marsvinsmys - Handgjorda mysgrejer till marsvin.
- Nums Marsvin - Vår uppfödning av finaste marfisarna.
#30 Jag tycker verkligen man ska jämföra med människor, på gott och ont. För när det gäller marsvinsavel så är det väldigt mycket som kommer av sig självt om man tänker som om det vore en människa. Nedan följer några exempel:
- Låta hanen flytta ut innan honan får ungarna så att hon inte blir dräktig med en gång. Inga konstigheter, jag skulle inte vilja bli gravid med en gång efter förlossningen (min son är 4 månader, inte tusan skulle jag vilja vara gravid i tredje månaden just nu!).
- Inte para "tjocka" marsvin, det säger också sig själv. En kvinna som är "i form" och fortsätter träna under graviditeten får lättare förlossning oftast.
Det är bara ett fåtal av alla exempel. Så att säga att man inte kan likna dem är för mig oförståeligt. Sen tycker jag att Chifu visar på en kämparglöd, när allt var emot honom så segrade han ändå. Det är BRA gener. I väldigt många marsvinskullar finns det dödfödda ungar eller ungar som dör de första dagarna, ska INGEN av de ungarna som överlever i de kullarna användas i avel då?
Hälsningar Malin <3
Medarbetare på Marsvin ifokus
Min hemsida
#35 Helt sant :) Givetvis kan man jämföra människor och djur, men inte rakt av. Så just den jämförelsen tyckte jag inte var så bra. Det är många människor som "inte borde få skaffa barn" om man dragit gränsen lika hårt som för djur. Men det innebär inte att jag tycker att man bör slappa ner kraven för djur. (Och inte heller skärpa kraven för människor)

Mvh Stephanie 

#32 Den som har hängt med lite i _Charlies historia vet att hon har "tänkt till" inte bara lite, utan väldigt mycket… Hon har granskat sin marsvinshållning från alla håll och letat efter möjliga orsaker till all otur, hon har diskuterat och varit öppen med det inte bara på MiF och fört diskussioner med erfarna uppfödare. Tyvärr har ingen kommit på någon särskilt orsak som grund till allt som skett, hon har helt enkelt haft… väldigt mycket otur.
Om man känner till orsaken till en problemkull (honan i fråga var mycket äldre än vad _Charlie fått info om vid köp) och kan utesluta att det var ärftligt - varför skulle man inte kunna använda en avkomma?
Jätte bra skrivet Charlie som alltid! 🌺
Sen kan jag säga min åsikt. Jag håller med Eulwen, Du vet ju varför Chifus kull gick så snett så jag ser inga fel med att han ska gå i avel.
Mår Chifu bra och ser fin ut så varför ska han inte kunna bidra till Nums avel? Det hade ju varit en helt annan sak om han hade haft svårt att hålla vikten eller liknande.
Jag tror att den som allra bäst kan avgöra om Chifu är bra att ha i sin avel är Charlie.