Det där beror på att folk i allmänhet inte vet vad marsvin är. Har du köpt en kanin sa dom till mej när jag visade kort på vårt nytillskott. Ja sa jag. Ny ras med väldigt korta öron…. Jag var spydig men det var ingen som förstod. Kanin känner folk till. Guldhamster oxå men marsvin är det ingen som riktigt vet vad det är. Visst är det skönt att ha någon som svarar när man ropar Hej när man kommer hem? 😃

Ungarna sitter ju vid datorn med headset på så dom hör inte. Bry dig inte om vad andra tycker för du vet ju…. 🙂

Nä fy vad elakt mot dej vännen här vet du att din röst är hörd och att vi lyssnar på den.

Nä. Folk kan vara konstiga ibland. När jag säger att jag både har hund, möss och hamstrar hemma. då frågar vissa vad det är för fel på mig. Andra skrattar lite och tycker att man är galen. Och de tredje ser lite oförstående ut. Och på denna tredje kategori åker mobilen ofta fram och det har varit få som inte har dragit lite på läppbanden efter en sockersöt bild i bra ljus. Bor du i en liten eller stor stad? Det kanske påverkar. I större städer får jag intrycket av att man får större spelrum åt att uttrycka sin individualitet.

Du är inte ensam om att känna dig ensam i din marsvinspassion ska du veta.😉Det är så ofta folk blir fundersamma över min mentala hälsa när jag presenterar mitt stora marsvinsintresse. Jag ser det såhär det är de som missat något och jag som funnit något fantastiskt. Jag står för mitt intresse och visar det med stolthet då vinner jag respekt. Sen spelar det ju inte så stor roll vad andra tycker om just det alla människor har fler än en sida och om de uppskattar dig i övrigt kommer de att acceptera marsvinen också. Om de tramsar sig och gör sig roliga över dem skämta med bara det hjälper.😃

Här är en till som är lite ensam :P Det är knappt så man vill säga att man ska på marsvinsutställning haha :P I min familj är det vanligare med katt eller hund, och sen är jag konstig och köper marsvin haha ;) Men det är som godisgrisen säger, lika bra att skämta med :) Tillslut kanske de kan ge marsvinen en chans och se vilka underbara djur det är :)

Säger som de andra, du är verkligen inte ensam 🙂 Min omgivning har förstått nu att det är marsvin som gäller och de blir inte chockade när jag pratar utställning, marsvinsungar eller antalet marsvin som huserar hemma hos mig. De största reaktionerna jag har fått har kommit från kollegorna där jag är yngst i gruppen. De har aldrig varit oförskämda och talat illa om marsvin, däremot har de skrattat (vilket i.o.f.s. kan uppfattas som rätt oförskämt). Ibland har jag skämtat med men på senare tid försvarar jag marsvinen. Jag upplever att de som ifrågasätter får större respekt om jag står upp för mina djur och mitt intresse och det är det jag vill att de ska göra. Jag skrattar inte åt någon annans husdjur, varför ska de skratta åt mina?

Farfar har sagt flera gånger "Du är ju inte klok!" och då har jag kontrat med "Nej, men det är väl ändå inget nytt?" Nyligen var farfar och hälsade på, vi ses inte så ofta och han har aldrig tidigare träffat marsvinen. Men nog tyckte han att de var himla söta alltid!

Ni är ju helt underbara ni får mig att sträcka ännu högre på hakan för jag är stolt över mina små grisar. Det är nog så att dom är inte insatta i hur goa och mysiga dom är. Deras förlust men dåligt att inte visa den respekt som dom borde när de är nått jag brinner för får la testa att skämta med men gör ändå lite ont. inte ens min karl stödjer mig alls han hatar dom men han är väl oxå bara avensjuk. :-) vi bor i en ganska liten stad men när jag var lite fanns de sånna som hade grisar runt om mig men alla menar att man måste ju växa upp och ifrån någon gång. men dom är ju inte bara till mig min dotter hjälper till och gillar dom massa med men hon e snart fyra år så hon försöker sköta dom med men inte så lätt men de e mer Ok att hon gillar dom. när jag säger att jag vill åka på utställning för skojj skull och träffa fler gris älskare så bara skrattar dom och tycker de är jätte larvigt men jag är väl känslig och tar åt mig så får försöka stänga av och bara skratta med. Älskar att denna sida finns!!

Tyvär ses ju fortfarande marsvin av okunniga som barn"leksaker".

Själv har jag inte upplevt detta med att folk ser ner på en för att man är marsvinsnörd, nåväl iallafall inte medvetet.

Tvärtom har mina vänner fått intresse för mina djur när dom besökt mig. Många spontana reaktioner har visats hemma hos mig över hur marsvinen beter sig, just att dom är personliga samt som många sagt att aldrig trodde dom att marsvin är på detta vis. Mina vänner har sina respektive favoriter bland mina pälsklingar och nåde mig om jag inte tar upp favvisarna för att dom skall sitta i knäet hos den o den.

Dom flesta av oss äldre som inte är insatta har ju tyvär uppfattningen att marsvin är något tråkigt djur som bara sitter i en gallerbur och äter o skiter. Den bilden finns nog kvar hos många av oss halvgamlingar för så var det ju förr, dom flesta marsvin satt ju tyvär ensamma hela livet i små gallerburar. Inte är det konstigt att dom stackars liven blev apatiska.

Mina arbetskolleger visar även dom intresse för min nördighet och ibland har även något marsvin varit med på jobbet, gissa vad dom  djuren under arbetsdagen  blivit bortskämda.

Sen vet mina kollegor att när det är marsvinsutställning då går det inte att för allt smör i Småland få mig att jobba!

Usch och fy vad tråkigt det är att läsa om hur trista och rädda människor är för nya saker och för det som inte hör till det vanliga.

I min omgivning har jag för det mesta hört bra saker om att jag har marsvin. Lite negativitet, det möter man såklart. Ett exempel var en arbetskollega som skrattade när jag berättade att min älskade gris hade somnat in dagen innan. Först blev jag så paff så jag kunde inte säga något men sen tog jag upp det med henne om att det inte alls var okej. Jag vet inte om hon skrattade för att marsvin, som vi tidigare nämnt, inte är "värdiga" husdjur eller om hon blev obekväm, idiotiskt var det i alla fall. Hon frågade om jag skulle köpa någon ny "hamster" och själklart skulle jag inte göra det, det är ju svin jag älskar 😃

Ja det är nog precis som ni alla säger okunskap och tjurskalliga till att vilja visa att de har faktist fel. Fy så hemskt att skratta åt att en going har gått bort bra att du tog upp det med henne. Jag begär inte att alla ska älska lr gilla men att låta mig göra det utan att ge fula pikar. Jag pratade med min man igår på alvar och han sa: visst kul att du hittat nått du gillar men jag ser inget alls i dom än rädda små stirrande ögon. Han tycker dom ser almänt tröga ut och tycker dom är tråkiga. Men jag förklarade och visadr deras personligheter men ham säger bara aja det du ser ser inte jag. han är så envis. :-) Aja tack för goa ord och stöd känner mig inte lika ensam idag. :-)

Det här ämnet har diskuterats många, många gånger här på mif, men det är ett viktigt ämne som tåls att diskuteras många gånger till.

Jag känner igen mig i allt det ni skriver. Så som ni känner er, känner jag mig också. Och det retar mig något otroligt när man inte blir respekterad, faktiskt rent av förlöjligad.

För det första är marsvin inga husdjur för barn. Inga djur är husdjur för barn. Alla husdjur är husdjur för vuxna, som barn har stor glädje av också. Inget barn ska äga ett djur, men absolut få vara med och sköta det och kalla det sitt.

När vi skaffade ETT marsvin, var det inte många som brydde sig. "Jaha, där ser man" var ungefär den reaktionen vi fick. När vi skaffade nummer 2 blev många chockade. De tyckte att det räckte med ett, vad skulle vi med två till. Sen gick det bara utför, och nu pratar jag inte om mina marsvin med någon.

Jag har rent av fått sagt till mig "Du är ju sinnessjuk".

Jag kan avslöja här att jag för tillfället har 21 marsvin hemma. 6 av dom är bebisar varav 5 är till salu. Det lämnar 16 marsvin varav 2 vuxna eventuellt kommer flytta, vilket skulle lämna 14. Det är en väldigt, väldigt låg siffra marsvin för en uppfödare.

En av mina vänner har stått ut och lyssnat när jag pratat om mina marsvin. Hon har verkat intresserad av hur allt med dom funkar, och verkat respektera mina beslut rörande marsvinen. Men i sommar när en kull föddes sa hon "du måste ju sälja av alla ungar nu!" med en ton som visade att hon inte respekterar mina val.

Jag blir förbannad. Nej, jag måste ingenting. Om jag vill kan jag behålla varenda marsvin, varenda unge jag har. Jag har nu slutat prata om mina marsvin med andra. De är mina, och kan inte mina vänner respektera mig och mina marsvin, är de inte värda att höra om mina marsvins liv.

Tänk om vännerna respekterade mig på det sätt marsvinen respekterar mig, då kanske jag rent av hade velat åka och hälsa på dom lite oftare. ;)

#11 Mycket bra skrivet!

Jag har ju som sagt haft tur med mina vänner samt arbetskollegor.

Men med vänner så menar jag verkliga vänner dom som betyder mycket för mig, självfallet har det säkert pratats och himlats med ögon m.m bakom min rygg av andra mindre för mig betydande personer. 😡

Men jag bryr mig icke ett smack vad andra anser, för mina marsvin berikar mitt liv och jag känner att ett liv utan dessa underbara varelser skulle vara oerhört fattigt att leva.

Det är jag som lever med mina djur, det är jag som bestämmer hur jag vill leva mitt liv, och mitt liv innebär marsvin fore ever.