Marsvin iFokus

Marsvin

Etiketterbeteendehantering
Läst 1232 ggr
Grimmis1
2

Hanar bråkar med varandra

Har en kille på 2 1/2 år o en kille på 10 månader. De har fungerat bra ihop de första 6 månaderna, men sen började den lille stödda upp sig för ca 3 månader sedan. Försökte ge det lite tid med rangordning o så… Men sista månaden så blev det värre med att de skadade varandra o jag hittade sår på dem båda:( jag valde då att sätta upp nät emellan dom i buren o det har funkat ok.. Jag släpper ut dom på stor yta tillsammans ibland o då fungerar det bra … Den lille börjar efter ett tag att följa efter stora killen tills han efter ett tag tröttnar o säger ifrån o då kan det bli tjafsigt… Kommer dom nånsin fungera ihop igen? Ska man ha dom i varsin bur istället..? Tanken var att killen skulle tagga ner lite o sen att jag skulle kunna sätta ihop dom igen , men känns tveksamt.. Nån med erfarenhet av hanar? Har läst en del om hanar o beteenden, men blir inte klokare av det..:(

[vanja123321]
0
#1

Var dom vänner när du köpte dem? :|

Grimmis1
1
#2

Jag tog hem den nya o det funkade jättebra köpte inte båda samtidigt

[vanja123321]
0
#3

Ok, jag hade inte köpt på det viset. Jag skulle istället köpt 2 hanar som varit tillsammans sedan dom var små. Jag skulle råda dig att inte ha dom tillsammans, eller att du säljer bort ena och typ köper en tjej till hanen (KASTRERA BÅDA) "Om du då inte vill ha super mycket bebisar". MVH//Vinja

Grimmis1
3
#4

Jag fick den äldsta av min kompis när den var 8 månader. Hon hade köpt två bröder som bebisar o sen började dom bråka o jag tog den ena killen. Jag fick en bebis till honom efter ett tag o sen vid 8 månaders ålder på den så blev det bråk:( har ju hört att det ska funka med ett äldre marsvins kille o bebis..

Qiwi
3
#5

Jag tror tvärtom än #3…är dr. Jämngamla så är det större chans för bråk när de, blir könsmogna då båda blir det ungefär samtidigt. Det är nog lättare med en yngre och en äldre. Tror den yngre försöker ta över den äldre i rang. Slåss dem så det blir blodvite?

[rumelle]
1
#6

Hur stor bur har du till dem? Om de fungerar ok på en större yta kanske det skulle funka om de fick en större bur. Alternativt om du har möjlighet att ha dem permanent på den större ytan du släpper ut dem på ibland. Jag hade en 120 x 60 cm bur till mina två honor och det fungerade inte alls. Men sedan jag lät dem flytta in permanent i golvhagen så har det fungerat jättebra.

Eulwen
1
#7

Inte måste de växa upp tillsammans för att komma överens, här har jag sammanfört vuxna hanar med varandra och även med yngre. Ibland går det bra, ibland inte. Det viktigaste enligt mig är att ge dem ordentligt med utrymme är tjafset kommer, för tjafs blir det när de ska bestämma rangordning. Det ska vara så pass stort att de kan gå undan i varsitt hörn och äta och vila utan att känna sig trängda av varandra. En kvadratmeter gärna större. Ju trängre de går, desto mer går de varandra på nerverna och den hane som är ranglåg får svårt att gå undan för den ranghöge och det blir då orättvis mobbing i vissa fall.

Det kan funka igen, om du kan ge dem tillräckligt med plats tills tjafset lagt sig. Och gärna mycket som distraherar i buren, lägg ut godis (grönsaker) t.ex. ofta och lite överallt, möblera om lite då och då osv. Så länge de inte rycker ihop som en "stor pälsig boll" (dvs ett riktigt slagsmål) så är det till att ha is i magen… Och håll koll på bitsåren så de inte varar sig.

Jag tycker mig ha märkt att det funkar bättre om det är åldersskillnad på hanarna. Men ibland blir man överraskad ändå. En "mesig" liten hanunge kan plötsligt bli superkaxig runt halvåret och börjar köra runt "gubben" han bor med.

Maelis
0
#8

Hej allihop! Jag har sluppit det här problemet men ändå funderat mycket på det… Det verkar inte så kul för marsvinen och det leder till så mycket oro för ägarna. Om hanarna aldrig ryker ihop som den där fruktade pälsbollen, men ändå ständigt tjafsar och bits… Hur lång tid ska man låta det vara så? Ett par månader? Ett år? Två? Eller ett helt marsvinsliv?

devilsdaughter
0
#9

Maelis: Om det är tjaffs men inte riktigt bråk så hade jag försökt prova olika knep för att få det att fungera bättre.. För är det inte sådant bråk som Euwlen beskriver så finns det oftast hopp om att lösa det på något sätt.. Man får testa lite olika.. Jag hade två hanar en gång för längesedan i 2 120burar som jag satte ihop på kortsidorna. De stod alltså precis bredvid varandra och gallret hade jag satt ihop då så att de kunde hoppa över till den andre buren.. De fick alltså hoppa över kanten för att kunna komma till den andre buren. Om bråket satte igång så nöjde de sig oftast med att hoppa över kanten så att de befann sig i varsin buren, den ranghöge hoppade sällan efter utan lät det vara då.. Vissa dagar kom de bra överens andra mindre bra, men jag tror ändå de hade lite glädje av att ha den andre nära:) Och de tyckte de va en himla kul grej att hoppa mellan burarna.. 

Men som svar på din fråga så skulle jag inte låta hanarna gå ihop utan att vidta åtgärder i flera månader, inte om de bråkar så de får sår, då anser jag att det är mer stressande för dem och gynnande.

Eulwen
0
#10

#8 Jag skulle säga ett par månader max om ena eller båda hanarna är i "tonårsfasen", dvs 5-8mån gammal. Det är oftast då tjafset kommer men sen är det meningen att det ska lägga sig. Visst kan de testa varandra till och från ändå, men det ska inte vara ett dagligt jagande. Funkar det då inte med en större bur eller man märker att ena hanen är mobbad och äter dåligt eller så, ja då får man fundera över alternativ. 

Om hanarna är äldre och redan har tjafset bakom sig kan det vara bra att veta att det kan triggas igång igen. T.ex finns det fall där hanarna fått en ny bur och då börjat tjafsa om rangen igen. Eller om man särar på dem för en lite längre tid så kan det hetta till när de träffas igen. 

Det man ska undvika att göra är att sära på dem, låta dem träffas/tjafsa, sära på dem, testa igen osv. Då drar man ut på det. Bättre att direkt ge bästa förutsättningarna (mkt utrymme och grejer som distraherar) och sedan vänta ut det.

Maelis
0
#11

#9 och 10

Ja, det är väl helt enkelt en bedömningsfråga och den som råkar ut för det är den som bäst vet om/när det är dags att hitta andra lösningar (efter att ha provat "allt" så klart).