
20 år med marsvin
Jag insåg nyligen att det i år är 20 år sedan jag fick mina första marsvin. Jag skulle ju kunna skriva en bok eller två om dem, men här tänkte jag försöka sammanställa vad jag sysslat med under dessa två decennier.
Marsvin
Jag har haft sammanlagt 16 egna marsvin, fem av dem lever idag (fem är också det högsta antalet marsvin som jag haft samtidigt). 10 honor, 2 hanar och 4 kastrerade hanar. Marsvinen kommer från olika bakgrunder men de flesta (9 st) är omplaceringar från privatpersoner. 3 st köptes i zooaffärer. 3 föddes hos mig av en hona som jag "skulle vara jourhem för" (yeah right, mamman och barnen bor såklart kvar). 1 marsvin köptes av en marsvinsuppfödare. Marsvinen har inte varit släkt med varandra (undantaget Garbo och hennes tre barn). Samtliga har varit petmarsvin i olika utseenden.
Jag har aldrig sålt något marsvin men en hona (en av de tre som föddes hos mig) var under två år utlånad till en av mina bästa vänner.
Sjukdomar och ohälsa
Trots att jag har en förkärlek till halta och lytta individer har mina marsvin har generellt varit friska, men några hälsoproblem har funnits. Den första sjukdomen som jag blev bekant med var skabb, vilket drabbade en hane 2003. Två stycken (en hona, en hane, båda 1 år gamla) har jag tvingats avliva pga bettfel. En hane fick avlivas när han var tre år pga cancer. En hona fick på ålderns höst problem med levern. En hane hade äggskalsöga, en hona starr och en annan hona fatty eye. Tre äldre honor har haft känslig mage. Jag tror att alla äldre honor haft äggstockscystor. En hona har ganska avvikande beteende, vilket jag gissar beror på att mamman fick dåligt med näring under dräktigheten.
Livslängd
Mina nu levande marsvin är 6, 3, 3, 3 och ? år gamla. Den sistnämnda är hittad utomhus så hon har inga födelseuppgifter, men hon var fullvuxen när jag fick henne 2011.
11 marsvin lever inte längre. De äldsta marsvinen (2 st kastrerade hanar) har blivit sju år gamla men det vanligaste (tre st honor) är att de dött när de varit sex år gamla. 6 marsvin har självdött, 5 har avlivats hos veterinär. 2 marsvin har inte haft några åldersuppgifter, Garbo hittades utomhus och Allan i ett djursamlarfall utan födelseuppgifter.
De marsvin som inte nått en ålder på minst sex år har samtliga dött av sjukdom. Bettfel är som nämnts den vanligaste orsaken (2 st).
Boenden
De första marsvinen (1994) bodde i en vit gallerbur på 45x80 cm. Den byttes ut till en 100x50, som sedan byggdes ihop med en likadan. 2009 byggdes en bokhyllebur (180x80). 2013 byggde jag en bur av ett bord med glaskanter (200x84).
Vad ger marsvin efter 20 år?
Olika faser i livet ger olika glädje av marsvin. Jag märker att jag har svårt att hitta ord för vad mina små krabbor betyder för mig. De är fantastiska glädjespridare och ger mig mer än vad jag just nu har ord för att beskriva. Mina marsvin ser till att bli prioriterade, de är tokiga, högljudda och väldigt hungriga. Man kan verkligen skratta både med och åt dem. De är så oerhört kärleksfulla. Jag har haft 20 år av mysiga, kelsjuka, sällskapstörstande marsvin och är oerhört tacksam för det.
På bilden syns det marsvin som nog är mest välbekant för den som hängt länge på detta forum, (den i mina ögon legendariska) Julgrisen.
Envishet och drömmar
fin berättelse :)
Vad roligt. :D
Blev väldigt nyfiken på grisen som hittades utomhus? o_O Vad hände där?

# 2. Jag och kortfattat… Ett gäng marsvin hade dumpats på en bondgård (det var alltså inte bondens marsvin från början, utan några andra hade lämnat dem där. Vad jag förstod var det mer eller mindre ett lokalt fenomen, tröttnar du på ditt djur så kör det till den bonden och lämna det där). Hösten 2010 var de ett femtontal, i april 2011 när de togs om hand av några eldsjälar från en kattverksamhet (de var på gården för att där även fanns förvildade katter) var det fyra st kvar. De hade då bott ute hela vintern. Jag var på den tiden engagerad i ett omplaceringshem och åkte för dess räkning till tjejen som de bodde hos för att könsbestämma. Det var två hanar, en dräktig hona och en hona som var väldigt konstig. Hon var sned, ryggen var böjd (hon satt som om du tänker dig en känguru med bakfötterna vid sidan av framfötterna) och tänderna var helt konstiga. Hon behövde definitiv veterinärvård men det var fredagkväll och hade hon klarat sig så länge borde hon rimligen klara sig över helgen också. Tjejen ville behålla hanarna och jag tog hem honorna. De skulle vidare till omplaceringshemmet men jag hade inte möjlighet att ta dit dem den helgen (det låg tre timmar bort).
På söndagen blir den lilla honan mycket sämre och jag får ta med henne till jourveterinären. Jag hade velat att hon undersöktes ordentligt av en annan veterinär som jag känner större förtroende för (men hon har inte helgöppet) men jag insåg att det inte gick att vänta. På veterinärens inrådan avlivas den lilla honan.
När jag kommer hem igen sätter jag mig ner och tar det lugnt för att smälta vad som hänt. Då märker jag att det är något annorlunda med marsvinen. Den dräktiga honans mage pulserar ut och in och hjälp, hon föder! Det går snabbt och mamman hinner inte riktigt med, så jag får rycka ut och ta hand om en av ungarna. Jag tar ut honom ur fostersäcken, blåser på honom, gnuggar försiktigt och han vaknar till liv. Om man ger ett nyfött marsvin HLR kan man inte skicka honom vidare till ett omplaceringshem. Inte hans mamma eller systrar heller.
En bild på mamma och två av ungarna från förra året. Från vänster skymtar Mimmis nos (hon är inte släkt med dem), Santino, mamma Garbo och Plira.
Envishet och drömmar
#3 Vilket drama! Men vilken bra person du är som tog in dem i alla fall. ^^