Om någon av dem blöder.

Om de vurrar upp sig mot varandra och verkligen klapprar/vässar tänder då bör du sära. Jagar de bara och kurrar samt hoppar på varandra är det ingen fara. De bestämmer rangordningen och kan hålla på ett tag, oftast flera dagar i perioder.

Ja, de vurrar upp sig mot varandra och låter nästan som helikoptrar :/ De har inte slagits ännu.. bör jag sära på dem ändå?

Enligt min erfarenhet så ska man sära på dem när de far ihop. Märker du att ett av marsvinen blöder, eller de helt plötsligt flyger på varandra; sära på dem omedelbart. 

Om de sår och kurrar  och klapprar tänder så kan du hålla oredtlig koll på dem, men ge dem tid att arbeta ut rangordningen.

Mina två första honor bråkade väldigt mycket med varandra när de skulle bestämma rang, de klapparade, kurrade, höjde huvudet, visade tänder, och gjorde varningsutfall. Men de attackerade aldrig varande, det var bara varningar och de försökte bestämma vem som sulle få bestämma. Nu funkar de jättebra ihop, men det kan ta veckor, m inte månader. Man får ha lite tålamod, och jag ska säga att jag blev jätteorolig! Men så länge de inte skadar varandra så ska det nog gå bra!

Hoppas det hjälpte och lycka till!

#4 Tack så jättemycket för ditt svar! Jag hoppas det är samma grej med mina pojkar, att de bara bestämmer rangordning och att de absolut inte ryker ihop. Det vore trist att sära på två så unga killar.

Nu har de slagits, så pass allvarligt att den ena flygit och farit upp i luften….

Har särat på dem nu. Vad ska jag göra? Jag skaffade marsvinen i onsdags, det här var inte alls vad jag väntat mig.

Det är svårt att säga om du ska sära på dem eller inte när man inte sett hur de uppför sig. Det kan bli svårare att sätta ihop dem igen om du särar på dem eftersom de måste göra upp i rangen igen då… men att den ena flyger och far låter ju inget vidare. Om du vill kan du testa det gamla tricket att bada dem båda och låta dem träffas på golvet som är en neutral yta. Det funkar ibland och ibland inte. Tillägg i min kommentar: Läste lite för dåligt och såg att du redan har särat på dem.

Hur gamla? Vad har de för tidigare historia?

#8 Jag köpte dem från en djuraffär förra veckan. De är ca 10 veckor gamla.

Oj! 10 veckor gamla hanar brukar inte slåss på det sätt som du beskriver. Om det inte är så att buren luktar hona sedan tidigare eller att de bor precis vägg i vägg med en brunstig hona så låter det som riktigt hormonstinna hanar.

Jag testade att släppa ut dem på min säng och de började genast slåss, blev till en boll.

Eftersom de bara är 10 veckor gamla, kan jag testa sätta ihop de med vuxna hanar? Eller måste jag testa med två ungar?

Så himla svårt att ge råd… Mina hanar med mycket få undantag alltid kommit bra överens. 10 veckor är ju ingen ålder alls, de är ju bara bebisar om de verkligen är 10 veckor gamla.

Om de är så hormonstinna redan nu att de slåss på neutral mark… Det låter inte bra. Det kommer dessutom bli värre om några månader. Är det någon av dem som är värre än den andra?

Det är inte säkert att vare sig äldre eller yngre hanar är en bra idé just nu. Inte om de är så hormonstinna som det låter som. 

Ett alternativ är att dela av buren så att de ser och hör varandra, men inte kan slåss. Låt dem gå så ett tag och lugna sig. Man kan växla plats så att de vänjer sig vid varandras lukter. Jag tycker inte att det är uteslutet att ha dem så under en längre tid faktiskt. Är de så bråkiga som det verkar så kommer de inte må bättre av att du skaffar fler hanar. Tvärt om! Sen kan du försöka sätta ihop dem så småningom igen. Fungerar det inte så får du väl fundera på alternativ. Ett sådant kan vara att kastrera och ge dem varsin hona, det är ett mycket säkert kort. Ett annat alternativ är att skaffa varsin bebishane när de vuxit till sig, men jag skulle vänta tills de är ett år eller så . Skulle dessutom se till att skaffa småhanar från linjer som är lugna och där hanarna vanligtvis kommer bra överens, så att du inte får samma situation igen när den lilla växer till sig.

Tack så jättemycket för ditt svar! Jag fick knapp någon information från djuraffären och jag känner mig inte helt 100% säker på att de verkligen är 10 veckor gamla, även om de ser rätt små ut.

Om jag nu skulle låta dem gå var för sig en längre tid, finns det en risk att de blir deprimerade och dör av ensamhet eller så? Läste att någon hade ett marsvin som dog efter att ha förlorat sin burkompis.

Nej, det är väldigt ovanligt att ens helt isolerade, ensamma marsvin blir så deprimerade att de slutar äta och dör. Dina kommer ju dessutom att höra och se ett annat marsvin. Du kommer ju märka på dem hur de mår. 

Vad händer om du släpper ut dem på golvet tillsammans? Kan de inte ens acceptera varandra på den ytan?

Tänk på att det blir som att börja om från början om du separerar dem. Hur är det nu? Har de lugnat ner sig? Jag var tvungen att separera två hanar då de bråkade med kraftiga sår på både mig och det ena marsvinet som följd. Numera har jag två välfungerande hanpar (de fick nya kompisar) och de pratar mellan burarna. Favoriten är att sitta på hyllor och hustak och prata med marsvinen i andra buren.

Nu hände det något jättetråkigt. Det ena marsvinet, Edgar, började med att attackera Frasse som då slogs tillbaka. Edgar försökte bita ihjäl stackars Frasse. När jag stoppade bråket med min hand så bet Edgar tag i mitt finger och höll sig fast i MINST 5 sekunder, t om när jag lyfte upp handen…. Fick ett rejält hacksår som blöder jättemycket och jag är helt säker på att Edgar skulle ha dödat Frasse om jag inte stoppat honom.

Jag vet inte hur jag ska göra nu, eventuellt testa och se om Frasse går ihop med en kompis men Edgar ska utan tvekan gå ensam framöver. Jag skulle inte ens testa att ha honom med en hona, han ska förbli ett ensamt marsvin.

Jag vill bara påpeka att Edgar är hur snäll och go som helst tillsammans med mig, han bet mig av misstag då han trodde min hand var Frasse. Visar inte alls tecken på aggressivitet annat än mot Frasse.

När Edgar pratar så pratar även Frasse, så de verkar kommunicera med varandra. Kan de bli stressade av att se och höra varandra?

Precis så hände med mina marsvin men nu när de fått nya kompisar fungerar det bra. Edgar ska inte bli ett ensammarsvin utan det finns en kompis till honom med. Dock inte Frasse verkar det som. Låt dem bo nära varandra så att de kan se och höra varandra. Tänk efter hur du vill ha det med marsvinen. Skaffa fler? Kastrera en eller båda? Sälja någon? Ta kontakt med en uppfödare i närheten. Glöm inte att gå till läkaren och veterinären. Vi (jag och det ena marsvinet) fick antibiotika och jag fick även en förnyad stelkrampsspruta. Ärren finns kvar fortfarande så numera ligger ett par tjocka trädgårdshandskar i närheten av burarna. Ett litet tips bara.

Vilken tråkig start ni fått!! Jag vill oxå berätta nåt som kanske ger lite hopp. Jag har en väldigt fin kastrat här hemma. Han är snällast i världen. Han uppvaktar sina honor, låter dem äta först och delar snällt hus med dem. Ingen som ser honom idag kan fatta att han var värsta ligisten förut. Han blev dömd till ett liv i ensamhet och hamnade på ett omplaceringshem. Vi kastrerade honom så att han kunde bo med honor och allt löste sig. Det kanske inte kommer lösa sig på precis samma sätt för dina killar, men nån lösning brukar alltid dyka upp!

Ajajaj! Man ska aldrig, aldrig sätta en hand mellan två marsvin som slåss! 

Men du ska absolut inte tro att Edgar är ett elakt marsvin. Han är hormonstinn bara! Sådana hanar brukar bli fantastiska kastrater. Ge dem lite lugn och ro nu och separera dem. Då får du lite tid att fundera över hur du vill göra också. De kommer mest troligt inte bli stressade eller må dåligt. Se till bara att de äter som de ska och går upp i vikt.