han ska alltså upp på axlarna, mot ryggen etc

Jag har flera klätterapor som du beskriver som prompt ska upp mot axlar och nacke.  Houdinigrisar som klättrar och hoppar över höga kanter m.m. Vissa är helt enkelt mer aktiva och "akrobatiska".  En del grisar svarar med att kura ihop och göra sig "osynliga" när de är ängsliga, andra "flyr" hellre.

Klättrandet på kroppen kommer främst hos osäkra grisar, jag tolkar det som att det är tryggare att sitta högre upp än att ha en stor människa som hänger över en. Man kan INTE lita på att de inte ramlar, tyvärr! De är ganska klumpiga och har inte alltid jättebra balans. Ju tryggare de blir desto mindre frenetiskt klättrande blir det. Sitt gärna i en soffa eller liknande och om ni kan, låt honom krypa upp på axeln och sitta där en stund tills han lugnar sig. Att han rymmer och hoppklättrar ur hagen för att komma till er låter riktigt charmigt. :)

Ni har bara haft dem i 6v och vad det låter som är det djur inköpt från grossist (en del affärer köper från uppfödare) för de låter inte särskilt hanterade. Därför är 6v en ganska kort tid, ni får nog räkna med att det kommer att ta mera tid. :) 

Det är viktigt att det blir så lite jagande som möjligt när ni ska plocka upp dem. Ju lugnare det går till desto snabbare slappnar de av i famnen. Mota långsamt in dem i ett hörn och ta en hand framför och en bakom. De ser dåligt rakt fram och rakt bak så närma er från sidan/snett framifrån och ha den andra handen bakom som broms om de vänder. Efter en tid vänjer sig mina vid detta och jag kan plocka upp dem genom att (långsamt!) föra in en hand från sidan under magen på dem och lyfta, sätter den andra under rumpan.

Men att Mårten har bitsårskorpor på ryggen låter mindre bra. Hur illa är det egentligen? Hanar kan tjafsa en del och slåss de blir det bett, men två unghanar som bott ihop i minst 6v ska inte ge varandra sår så pass att det blir skorpor. Hur kommer de överens? Hur stor bur har ni åt dem? Varsitt hus osv?

Bitsår från marsvin är otäcka eftersom de blir väldigt djupa och ofta läker ihop på ytan först vilket ger en stor risk för varbildning under. Kolla noga igenom Mårten efter svullnader m.m.  Händer detta måste man öppna upp såret och skölja rent.

Åh, Eulwen, tack för dina svar! Jag blir så glad för vi vill veta mer och göra rätt. Det är faktiskt så vi fångar dem oftast, dvs när de är i ett hörn och lyfter såsom du beskrev. Skönt. Men ibland lyckas en smita från fångandet eller så och då känns det som att de blir jagade. Jo, vi försöker ha tålamod och det är vi vuxna som hanterar dem mest och vi ser ju framsteg, såsom att de är nyfikna och kommer fram till händerna. Det är som att max vill ha kontrollen, han vill klättra och hoppa upp påhanden men vill inte bli upplockad och det är väl logiskt för ett bytesdjur. Det jag skrev om sårskorpor är inte riktigt så illa. Vi upptäckte något som var som skorv på bakdelen och funderade om det var sårskorpor eller något pälsproblem och tog honom till veterinären och hon hittade knappt något men uteslöt pälsproblem. Vi kontrollerar deras kroppar varje dag, särskilt Mårtens rumpa efter sårskorpor och ha. har haft någon mer men aldrig stora sår eller så. Max är dominant men ibland sätter sig mårten emot och då kan det bli lite hetsigare. tex om de är i hagen så brukar vi sätta dit toaletten (sånt där plasthörn till buren) och om mårten är där och max vill dit så kan han hoppa över Mårten och klämma sig innerst och nafsa efter honom. Mårten brukar tjuta till när Max hoppar på honom och jag tolkar det som att det gär lite ont eller är obehagligt, han regarera inte nör vi lyfter honom eller klappar rumpan och haltar inte så det kan inte vara jätteömt där annars. De har en 60x120 bur med ett hus där vi har maten ovanpå, och en sån där pinntunnel i buren som de gärna springer genom. Vi kan ju testa att ha ett litet till hus faktiskt och se om de gillar det bättre, tack för tipset! En dag var Mårten helt tokig i att rida på max rumpa när de var i hagen, men han fick inte för max. Att göra så brukar väl vara ett dominanstecken men Mårten är ju egentligen inte dominant, kanske försökte han ta sig ton. Inga svulnader, bulor etc på Mårten.

Ok det låter inte helt onormalt. De är dessutom i den åldern nu då det brukar kunna bli lite extra tjafsigt. Om det skulle bli värre så ge dem mer utrymme, då brukar det gå över snabbare. En 120bur räcker bra till två hanar som kommer överens, men får de en "tonårsperiod" då de börjar testa varandra kan det upplevas trångt och ju mindre de känner att de trängs ihop, desto snabbare går tjafset över. Det är som med en själv, jobbiga typer är lättare att ha tålamod  med om de finns lite längre bort… 😉
Varsitt gömställe bör de ha, då minskar risken för att de tjafsar om samma (men en del ska prompt ha det kompisen har ändå, men då har man iaf gjort vad man kan).

Att han tjuter till när kompisen hoppar på rumpan kan dels vara minnet av tidigare bett eller helt enkelt en protest mot beteendet. Marsvin är väldigt duktiga på att dölja när de mår dåligt så ibland är det svårt att veta. Bra att ni kollat upp hos vet! Värt att veta är att inte alla veterinärer kan marsvin då det inte ingår särskilt mycket om just marsvin i den vanliga veterinärutbildningen, det finns vissa som är riktigt bra då de specialiserat sig i efterhand.

#5 tack igen! jag suger åt mig. Det var en smådjursveterinär åtminstone men man vet ju aldrig, hon hänvisade dock till att "det brukar se ut si och så" när hon konstaterade att det inte var pälsproblem. Kastrering hjälper inte mot gnabb? Varför ska man kastrera i så fall? Är det onödigt så länge det bara är två hanar som man inte sätter ihop med en hona man ej vill ha dräktig? alla ingrepp är ju en risk plus kostar pengar.

ooops Mårten är ocksåå trefärgad: brun vit svart. Pinsamt.

Attans, nu har vi gjort nytt hagstaket på 28cm, Max tar sats och försöker hoppa över, kanske hade han lyckats om jag inte hade stoppat honom.

Kastrering på marsvin är inte så vanligt eftersom risken för komplikationer är förhållandevis stor. Oftast är det äldre hanar som har svårt att gå ihop med andra hanar som kastreras så att de istället kan hållas med honor. Eller om man av någon annan anledning vill hålla dem med honor. 

Beteendemässigt förändras de inte så mycket, fast en del har upplevt det ändå, att det i sig skulle motivera en kastrering. 
Hanar som gnabbar kan man oftast lösa på andra vis, mer utrymme, mer aktivering osv. Tyvärr är det ganska ofta folk ger upp lite för tidigt och särar på dem, har man is i magen och vet vad man kan göra brukar det allt som oftast gå över.

Tack, då kanske de får vara okastrerade.

Så länge de funkar ihop finns ingen anledning av överväga kastrering. :)

Jag har fyra marsvin, två honor och två hanar. Mina två honor låter till viss del som dina hanar. Ena honan är en Abessinier svart, vit, brun och grå) och den andra är nonself (svart, vit och brun) Hon som är nonself är också hal som en ål när man ska ta upp henne, snabb är hon också!

Bägge mina honor är sådana som ska upp på axlarna direkt, och jag vågar inte lita på att dom håller sig där uppe, och sen har man inte så stor kontroll när dom sitter där…  Så när jag håller dom så brukar jag hålla dom vid bröstkorgen. Det nöjer sig mina med iaf :)

#12 som Max! Hal både i sin fina släta päls och till sättet. Snabb som tusan och klättrar uppåt. Ett tag går bra att sitta still sen ska han uppåt.