Duger inte
Nu vet jag inte exakt vilken grupp detta skulle kunna placeras i, så admin får gärna flytta om jag har satt den i fel 🙂
Den senaste tiden har mina marsvin magrat av rejält, utan någon särskild anledning (som jag har kunnat se) vi tog kontakt med veterinär som tog avföringsprov. Jag satte dem på en lite upptjockande diet, och det har funkat bra, den ena honan är uppe i 750g nu, vill få på henne lite till, men hon börjar få tillbaka sin gosiga mage. Sedan har jag två systrar som alltid har varit väldigt väldigt små, spelar ingen roll hur mycket mat de har fått, så de väger runt 650gram för tillfället, men har ganska fint hull, och lägger på sig ordentligt. Jag vet inte varför de rasade i vikt, och jag har inte fått något svar från veterinären, men de är pigga, glada, äter och dricker som hästar och verkar lägga på sig bra. Så, jag antar att de mår bättre, i alla fall
I vilket fall, jag har gjort det bästa jag har kunnat för att ta hand om min älskade små grisar, men det gör sönder mig totalt att jag inte har tagit hand om dem på bästa sätt, att jag har orsakat detta. Att jag inte är värdig mina grisar, och att de skulle ha det bättre hos någon annan. Jag har haft dessa tankar ganska länge, jag har varit väldigt deprimerad, och därmed haft det enormt svårt att få mig själv att göra saker, så det har inte blivit jättemycket aktivering för dem. De har fått mat, vatten rena burar och klippta klor och inte mycket mer, då jag helt enkelt inte ens orkat ta hand om mig själv. Så jag undrar om jag ens borde ha kvar mina små tjockiskorvar… Om det är bra för dem att ha en matte som mig, om de kanske skulle ha det bättre hos någon annan. Jag vill inte släppa dem, jag älskar dem, men… Jag vill vad som är bäst för dem, och jag tänker att jag kanske inte ger dem det…
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, hoppas på lite tips antar jag. Tack ❤️
Kan tillägga att jag har tänkt på detta väldigt länge, men inte velat ens tänka på att flytta dem när de var underviktiga, att man lägger stress på det är inte rätt, och inte heller mot en eventuell ny ägare. Sedan är jag så otroligt mån om var mina små flickor skulle hamna, om det nu kommer till det.
Jag behöver verkligen åsikter och tips om det här, mitt huvud är så snurrigt att jag inte vet ut eller in
Tycker du verkar vara en bra matte som gör ditt bästa för dina små. Gosa mer med dem för DIN skull kanske, deras kärlek kanske kan höja ditt humör lite? Har själv gråtit ut i minas päls några gånger, de hjälper mig med min ångest, men vi är ju alla olika. Hoppas du mår bättre snart. Kram
Min blogg: Fibroflicka med myalgisk encefalomyelit.
Hur har du orsakat detta? Har de blivit sjuka för att du har misskött dem, eller har du blivit sjuka trots att du skött om dem? Jag ser liksom ingenting i tråden som tyder på att du gjort fel, bara att du haft otur. Alla kan råka få ett sjukt marsvin ibland, och även om det skulle vara du som omedvetet gjort någonting fel så har du ju rättat till det. Ingen är felfri, och det viktigaste är ju att man försöker ställa allt till rätta efteråt och ta hand om grisarna så gott man kan.
Så länge djuren får det de behöver tycker jag inte du ska känna att du är en dålig ägare. Mat, vatten, ren bur och klippta klor är bättre än vad många andra stackars grisar har det hos okunniga och ointresserade ägare, och även om aktivering är roligt så vill ju marsvin mest äta, sova och äta igen liksom.
Det är ju bara du som vet om det är rätt att behålla dem eller ej. Om det blir en extra stress för dig att tänka på grisarna, eller en trigger för dåliga känslor att tänka på dem, då kanske det är bäst att göra sig av med dem. Men om du mår bra av att ha dem och klarar av att ge dem vad de behöver (vilket det låter som) så ser jag inte varför du skulle sälja dem.
Starta ny diskussion