Jag har ingen egen erfarenhet, men här kommer några länkar som beskriver symptom vid toxicos. http://m.petmd.com/exotic/conditions/reproductive/c_ex_gp_pregnancy_toxemia http://www.petplace.com/article/small-mammals/general/when-your-small-mammal-is-sick/guinea-pig-dystocia-and-pregnancy-toxemia

#2# Honan ska alltså vara 3-4 månader ung/gammal när hon paras första gången,enligt ett av inläggen. Är inte det väldigt tidigt? Tidigare var det ju att honan ska få sin första kull innan hon fyller ett år?  Detta är intressant läsning,eftersom jag själv fött upp marsvin,men jag har aldrig parat någon av mina honor vid så ung ålder.

#3 Tycker också att 3-4 månader låter alldeles för ungt, men beskrivningen av toxicos-symptomen tror jag nog är rätt ändå. Jag sysslar inte med uppfödning så jag har inte brytt mig om att sätta mig in i vad som är praxis här i Sverige.

#4 Jag har läst dina inlägg här om marsvin,och du verkar kunnig på området,så jag trodde du födde upp marsvin,men där ser man🙂

#5 Tack ska du ha. Nu blir det väldigt OT men jag har bara sällskapsmarsvin. Jag har tagit emot omplaceringar i nästan femton år, och då får man se ganska mycket elände. Av elände så lär man sig, och jag försöker dela med mig så gott jag kan.

Honan ska vara 7 månader första gången inte 3-4 månader toxi är när honan slutar röra på sig slutar äta oftast försent går behandla i tid med kortison man man upptäcker symtomen i tid stödmatar

Toxic går inte bota heller det är nakt del med avel eller så kan dem kasta ungarna har haft honor som toxade det gick inte rädda dem tyvärr

Honan bör vara minst 7 månader och väga minst 800 gram. För att minska risken för toxicos måste honan vara frisk, spänstig, stark och i lagom hull. Sladdrigt för mycket mull ökar risken. Sen spelar erfarenheten hos uppfödaren stor roll. Enligt min mening skall man inte ta någon kull alls förrän man lärt sig läsa av marsvinsbeteenden. Och det tar ganska lång tid av studerande, hanterande och iakttagande av egna och andras marsvin. För att kunna häva en begynnande toxicos måste man kunna tyda tidiga tecken. Bla minsta lilla förändring i sättet de äter, eller om de är kinkiga med vad de äter. Stannar viktökningen av eller de går ner kan vara ett annat tecken. När en hona slutat äta, dreglar och är uppburrad är det mycket svårt att vända förloppet, då har det oftast gått för långt och honan avlider inom ett par dygn. De sista veckorna i dräktigheten skall honan inte utsättas för några större förändringar. Inte byta bur eller kompisar. För egen del tar jag inte upp honan alls de 2-3 sista veckorna om det inte är något som avviker. Jag väger inte heller, men är mycket uppmärksam på minsta lilla beteendeförändring