Eftersom han har kommit till en ny familj är det inte konstigt att han är blyg. Alla marsvin är ju också olika :) Detta är en lång process och mitt första tips är att få honom att lita på dig. Om han tycker att det är obehagligt att du tar upp honom så kan du börja prata med honom, och handmata så kommer han börja känna igen dig. Att det kommer mat från händerna är kanske också ett bra tips för Bob som är rädd för händer, så kanske han börjar gilla dom istället ^^ Om han inte vågar komma fram och bli handmatad så läste jag en tråd nyligen här på iFokus, att man kan sätta på videofiler från youtube etc när marsvin äter och pratar. Det verkar som ett bra tips för att få iaf vissa marsvin mer nyfikna/trygga i omgivningen! Vissa tycker också att det funkar att ha dom i sin säng, och jag antar att det är för att dom myser och har det allmänt lugnt:) Tänk också på att klappa dom väldigt mjukt och försiktigt, så han inte känner sig otrygg! Det är också populärt bland marsvin att bli "smekt" vid ögon och öron. Lycka till! :)

Gissa om jag känner igen det där!😃Våra marsvinskillar Dumle och Gozo är nu två stadiga marsvinsgubbar på fem år. Fast om jag kallar Dumle för stadig gör jag en förskönande omskrivning av en liten illersnabb kastrat, som ofta låter tassarna springa innan hans lilla hjärna riktigt hunnit med att tänka.😉

När våra pojkar var nyinflyttade ungar var det bara jag i familjen som klarade av att fånga in dem när de skulle upp ur buren. Marsvinen sprang runt i hela köket under sin golvtid. Där fanns det mycket att gömma sig under och godbitar att leta efter. 

När de skulle tillbaka till buren var jag tvungen att ta hjälp av en familjemedlem, som stod och motade Dumle (som faktiskt var jättesmart i den situationen) så att han inte kunde springa iväg åt ena hållet längs med väggen, medan jag sakta närmade mig från andra hållet. Dumle satt mitt under köksbordets kortände. Köksbordet hade den kortänden liggande an mot väggen under fönstret. Där satt han och såg från vilket håll mina "läskiga" fötter kom. Han sprang givetvis åt andra hållet. Gick jag då runt bordet såg han mina fötter och vände genast tvärt.  Sedan satt han åter där under bordet i sin bästa spaningsposition igen. Det kändes som om han flinade😉åt sin klumpiga och långsamma matte.

Nu vet våra gubbar att de får komma hem till sin bur när jag lyfter upp dem. Men det händer fortfarande att en av dem inte alls har lust att bli upplockad när jag tycker att det är dags. Gozo är oftast lättast att få upp från golvet. Men han har en suverän rivstart han kan sätta in om jag får för mig att försöka ta hem honom till buren innan han känner sig redo. Dumle kryper oftast in i en liten miniatyr-trätunna som ligger på köksgolvet. Vi har lagt in en liten mjuk dyna i tunnan. Där ligger han i sin "marsvinstaxi" och väntar på att matte ska bära hem honom. Betalningen han lämnar brukar vara några bajspluttar i tunnan.😉

Han har inga problem med att ta mat ur handen. Han tycker mycket om att mysa när han väl är ute ur buren eller upplockad från golvet. Min son har ofta marsvinen i sängen och då ligger Bob alltid så nära bar hud som möjligt, myskuttrar och slickar på honom. Jag kanske tänker att han är smartare är vad marsvin är men det känns som om han vet att han ska fångas när han är på golvet och därmed bara knycker mat väldigt nära gömställen så han kan komma undan. Hans kompis Kevin klättrar ju lugnt upp i knäet om han blir erbjuden godis. Det gör Bob när han är bredvid en i soffan eller i sängen och får godis. Vi får fortsätta att jobba på att han ska bli ännu tryggare och modigare.

Kanske är det så att Bob någon gång blivit skrämd när någon tog upp honom? Tänk på det ur marsvinsperspektiv! De är bytesdjur. Om ett rovdjur, säg en stor fågel, kommer för att hugga honom när han är oskyddad. Det påminner rätt mycket om en hand som kommer uppifrån. Lägg till att personen lutar sig lite framåt över buren samtidigt. Jag tror att det kan räcka för att ett litet marsvin ska koppla den där handen du sträcker fram till ett skrämmande minne. Instinktivt springer Bob (om min teori nu stämmer) undan när han riskerar att infångas av en hand.

Jag instämmer i rådet från #1: Ha något ätbart i handen och vänj honom vid att händer är något spännande och trevligt. Man kallar det faktiskt för att bli handtam när man pratar om att få marsvinen att lita på en. 

Vår son hade maskrosblad i handen och satt tålmodigt och väntade på att marsvinen skulle våga sig fram och smaka. I början ryckte de åt sig bladet och sprang sen in i ett hus och åt. 

Det där gjorde sonen flera ggr per dag. I slutet av den perioden lade sonen maskrosbladen från handen och upp längs underarmen. Marsvinen klättrade upp och stod på hans arm och smaskade sina favoritblad. Men Dumle kom först och var mest ivrig. Gozo var mycket mer försiktig och klättrade inte lika långt. Marsvin har olika personligheter. Så det kan hända att Bob alltid kommer att vara försiktigare och eventuellt se händer som ett nödvändigt ont. Men även om marsvin är olika, så har de en sak gemensam; de kan inte motstå godsaker.😃