undran om inavel
mina syrra har marsvin som hon är nästan är 100% säker på är dräktig. men krukset är att det är sonen till henne som är pappan i sådana fall är risken jätte stor att dom blir missbildade? frågar åt henne
Hoppas inte det <3
Missbildade blir de inte om de inte bär på anlag för missbildningar. Inavel innebär inte automatiskt missbildningar, bara att ALLA geners egenskaper förstärks, både bra och dåliga, vilket används mycket inom linjeavel. Där vill man ta vara på de bra generna. Jag har bara använt mig av linjeavel/inavel när jag vill ta reda på om vissa djur bär på riktiga defekter, tex parade jag en dotter med sin far för att få en liten aning om ifall hon fått sin småväxthet från pappans sida eftersom det var en hane jag använt mycket. Lyckligt nog blev ungen normalstor och var större än sin mor redan vid fyra månaders ålder, så antagligen kom småväxtheten från mammans sida eftersom det borde blivit små ungar om det var från pappan och hans gener blev så förstärkta.
#2 Fy, man ska ju inte göra det med mening !!!
Jag vet att en del resonerar så, men jag resonerar som så att det är bättre att veta snabbt om djuren ärver ner missbildningar, skonar fler djur än om jag avlar vidare på ett djur som ärver ner det. Skulle inte inavla bara för "skojs skull", utan det är för att förhindra att jag avlar fram djur som mår dåligt som kan riskera att säljas som keldjur till någon intet ont anade familj innan jag upptäckt det. Har ett bra exempel på en hona som ärvde ner hjärtfel. Det tog flera kullar innan jag insåg att det var vad som hände, tror nog de djuren led mer i onödan.
#3 - Man gör det ju bla. för att förstärka bra linjer och liknande, men det finns andra som är mycket bättre på att förklara olika andledningar till det, så jag låter dom sköta det.
Hanna
ja, men jag skulle inte vilja ha barn me min pappa O_o bara för mina barn skall vara som min pappa
OMFG !
#6 - Fast det är ju lite skillnad då. Marsvin känner inga spärrar på det sättet som vi gör.
Hanna
#6 Men herregud, det går ju verkligen inte att jämföra. Marsvinen vet dessutom inte ens vem deras pappa är.
det finns många uppfödare av olika djurart som linjeavlar, och därmed inavlar också… hos råttor med.
#5 Men man parar väl ändå inte en hona med sin son? Det är ju inte klokt! Så bäng i bollen att man gör något sådant med flit kan man ju ändå inte vara *morr* Då lär man inte tänka på marsvinens bästa i alla fall…
Mvh Felicia
medarbetare på Marsvin.ifokus
#10 - Jag tyckte det var hel skumt förut också. Wilmas stamtavla är väldigt linjeavlad… Men så fick jag det hela förklarat för mig utav bla. Idipidi. Här är en del ur det hon sa: "Om man ständigt avlar ut, alltså parar obesläktade djur, så förstör man snabbt en linje och har ingen aning om vilka egenskaper som kan dyka upp. Och då menar jag inte bara rasmässiga egenskaper utan temperament, sjukdomar o.s.v."
Hanna
Jag har inget emot linjeavel när man parar djur som är släkt men jag tycker faktiskt också att det inte är okej med en parning mellan föräldrer/barn eller syskon det är för nära släkt.
#12 Håller helt med dig!
Jag ser inget konstigt i att linjeavla, men man måste veta vad man gör förstås.
Men att para far/mor med dotter/son eller syskon med varandra, tycker jag inte är okej!
Jag anser att man inte ska para närmare än kusiner.
Jag tycker inte heller att man ska para marsvin med deras familjer, även om dem kanske inte vet om det är deras pappa eller inte…Men att para så pass nära släkt som syskon eller föräldrar är ju ganska sjukt!!
Men skulle det hända, trotts att man har försökt hindra dem osv kan man ju inte riktigt göra något åt det, men man ska ju försöka hindra det, tycker jag!
#15 Försökt hindra?
Man ska inte ha hanar och honor tillsammans om man inte vill ha ungar! Och har man säkra rymningssäkra burar, så händer det inte så kallade "tjuvparningar".
Vill man inte att ens marsvin ska para sig med varandra, så ser man till att de inte kan göra det punkt slut.
#16 Det händer faktiskt tjuvparningar, det är fakta, och något som har hänt kan man inte göra något åt i efterhand. Jag vet att du är väldigt strikt med att det inte ska hända, men livet går inte alltid som man vill att det ska, man kan göra misstag. OM det skulle hända dig (observera "om") vad skulle du göra då? Inte kan man skylla det på dig i efterhand heller, det viktiga är att honan och ungarna mår bra.
Helena
#17 "Tjuvparningar" händer absolut inte om man är en ansvarsfull djurägare och ser till så att det inte kan hända olyckor, det är också fakta.
**
1.** Man ser till så att man har rymningssäkra = inga "tjuvparningar" kan till komma på det viset eftersom marsvinen inte kan rymma in till varandra.
2. Man har inte ute hanar och honor samtidigt på ex. golvet om de ska vara ute och röra på sig = inga "tjuvparningar".
3. Man tar bort han ungar från mamman vid 4v ålder.
Om du vet "tjuvparningar" som till kommit på annat sätt så säg gärna hur det gått till. För alla "tjuvparningar" jag vet om har till kommit på något av ovanståede vis.
Sen att man inte har rymningssäkra burar, är ju dessutom ett lagbrott. Så om man inte har rymningssäkra burar, utan marsvin kan ta sig ut (spelar ingen roll om de "tjuvparar" varandra eller bara hoppar ut ifrån buren), så har man gjort två mycket allvarliga fel enligt mig.
Men visst är det någon som har en hanunge som verkligen lyckats para sin mamma/syskon innan den blivit 4v, så kan jag faktiskt tycka att det är en RIKTIG tjuvparning, då man enligt lag inte får flytta en hanunge innan den är 4v. Men detta är verkligen så sällsynt.
Att ha kanter som är under 30cm på sina burar eller ha ute honor och hanar samtidigt och inte tro att något kan hända, det är verkligen idioti!
Alla "tjuvparningar" som kommit till beror på att ägarna inte tagit sitt fulla ansvar för djuren.
Jag kan lova dig att jag aldrig kommer att ha någon tjuvparning.
Detta eftersom jag har rymningssäkra burar, min hane kan inte ta sig in till honorna (OM han nu på något konstigt vis skulle öppna sin bur och hoppa ut) och jag har aldrig honor och hanar ute samtidigt.
#10 Måste det nödvändigtvis vara värre än någon annan parning egentligen? Marsvin har ju inte direkt de familjerelationer vi har, jag kan omöjligt se att de bryr sig om vilket.
Dock bör man veta vad det är man håller på med och känna till riskerna.
Varför ser alla det som så sjukt? Jag är varken för eller emot då jag inte riktigt vet riskerna och det, jag sysslar inte med avel. Jag kan dock inte se något direkt sjukt i det.
Varför ska folk alltid flytta över mänskliga beteenden och värderingar till djuren? Det är inte samma sak!
#19 - Jag håller helt med dig. I det fria så parar ju sig marsvinen hur som helst, inte bryr dom sig om det är syskon, föräldrar eller liknande. Men det är klart att man ska veta vad man gör om man sysslar med linjeavel.
Hanna
Nu har min systers marsvin fått bebar 2 albinoungar oidentifierade kön än *L* men får åka upp någon dag nästa väcka å kolla på dom små
Det finns inga albinomarsvin..dom är vita med röda ögon
Helena
okej *L* men det är en sak jag inte kan förstå hur kan det bli sådana ungar när ingen av föräldrarna är vita mamman är svart å brun å pappan är svart brun å litte grå
#23 - Det beror ju på hur resten av släkten ser ut. Tex. så har jag och min lillebror mycket ljusare hår än mamma, pappa och lillasyster och min ena kusin är också mycket ljushårigare än resten av familjen, troligen har vi alla tre fått det från farmor som hade ljust hår som ung.
Hanna
Så söta ^^
Hanna

vem är så dum mot sina djur och parar ihop en dotter och pappa. jag skulle inte föredra det sättet!!!
OMFK SM
men nu kunde de inte hjälpa detta.. det var jätte söta bebbar! <3 Pe White heter färgen (hoppas jag säger rätt nu)
Hanen är till salu 

det är inte så jädra lätt att veta allt här i världen,,det är inga missfoster iallafall som du ser

jag har hästavel har hållt på med det i hela mitt liv ,har betäckt far och dotter finns inget fel i det ,MEN man kan inte avla med samma släkt igen då kan det gå åt skogen så mycket vet jag i denna värld,måste ju funka då på sammma sätt när det gäller marsvin,har också frågat veterinären och det är ok,,

Om det är första gången man råkat para en dotter och pappa som i detta fallet, är det inget fel på ungarna. Inte den första generationen. Men som sagt, det är inget att rekommendera att inavla.
Jejjas, jätte söta ungar och verkligen skönt att allt gick hyffsat smärtfritt och sånt ^^,
OT :(
#20 & #18 Håller med. Bra skrivet dedär sista #19. ^^,
Anser inte att det är fel att s.k linjeavla om man vet vad man gör. Det finns ett skäl till att djuren har eller inte har spärrar. Där emot skulle jag aldrig försöka mig på att avla ett sto med sin far.. (läs #32) Ett sto umgås inte med sitt hingstföl efter att den blivit avvänjd och det måste ju bero på att, som du säger #32, man får inte avla med samma släkt. Enligt mig låter det bara krånligt.
Finns en naturlig spärr mellan mor och son, far och dotter,
syster och bror beror det oftast på att det just blir fel på ungarna eller liknande… Håller inte på med någon form av avel, har aldrig gjort de och kommer antagligen aldrig göra de heller måste tilläggas sååå x) kan inte säga om jag hade linjeavlat på marsvin om jag hade haft en avel :P (om jag hade kunskapen så att säga xD)
#10 bara för att du inte skulle göra det ger inte de dig rätt att klandra ner de som gör det 

Jag tror personligen att marsvinsägare som INTE sysslar med avel, har svårt att förstå det här med linjeavel, rent etiskt sett. Men för oss som avlar marsvin i en hög utstäckning, och ser vad just linjeaveln kan tillföra (och även förstöra för den delen) våra marsvin, rent rasmässigt har oftast inga invändningar om detta.
Jag själv avlar aldrig på närmare än kusiner på mina selfar. (Har hänt en tjuvparning mellan två halvsyskon)
Har ju för inte så länge sen även börjat föda upp rexar, och då köpt in avelsdjur från andra uppfödare. Vissa stamtavlor ser helt tokiga ut, med samma djur gång på gång på gång. DÄR kan man snacka om inavel och inte linjeavel i mitt tycke.
Det finns ju ett stamtavleprogram som heter MATS som jag använder mej utav. Det kan räkna ut inavelskofficienten vid en tänkbar kull. 12.5 % är kusiner och jag försöker hålla mej till runt 5-6% på de linjerna som i mitt tycke är mkt bra rasmässigt.
Om man sätter ihop två djur med runt 6 % kan man på ett ungefär gissa hur ungarna kommer att bli. Sätter du däremot ihop två djur med 0% i inavelskofficient, så har du ju inte en blekast aning om vad föräldradjuren för vidare.
Vi uppfödare gör detta för att "komma någon vart" Vi strävar ju efter att få fram så rastypiska och friska djur som möjligt. Sen hur det här med rastypiskhet osv klassas är en helt annan fråga!
Men, så länge man inte har något mål med sin avel, tycker jag att man ska hålla sej till helt obesläktade djur.
--------------------------------------------------------------------------
Allting har en mening här i livet......