Mina har varit ute de dagar vädret har tillåtit Utevistelse. Övriga dagar har jag plockat in gräs till dem.

De verkligen älskar att vara ute, och förvandlas allihop till små gräsklippare.

#1: Jag plockar in gräs och annat åt dem när de inte får komma ut, de brukar ändå uppskatta det men jag tror det försvann lite när min äldsta dog. Hon lärde liksom alla småttingar allting och var verkligen klippan i flocken.

Men det syns alltid väldigt runt vårt hus vart deras bur varit, de är verkligen små gräsklippare!

#2: Så är det ju, att de lär sig av varandra.

Min nu äldsta kom hit när hon var hyfsat ung, och hon var definitivt rädd första gångerna ute, men lärde sig av de äldre jag hade då. Nu har hon lärt upp de yngre hon bor med nu, och jag räknar med att de kan lära upp nykomlingar sen när hon inte längre finns.

Utevistelse är så viktigt för D-vitamin dessutom. Alternativet är UVB-lampa.

#3: Det är det jag också tänker, vi har en uvb lampa. Speciellt eftersom att jag bor i ett rum med två små fönster där det inte kommer in mycket naturligt ljus, den används mest då det inte passar för dem att vara ute. Tex idag då det bara regnar och är grått

Tyvärr minns jag inte när våra första var ute de första gångerna, jag var sex år då och ansvaret låg mer på mina syskon än mig. Hon var min första kärlek och levde i åtta år ❤️‍🩹

Jag saknar verkligen henne varje dag, men hon ligger nu begravd bredvid sina systrar.

#4: Det är alltid lika hemskt att förlora en älskad liten. Jag har haft marsvin I över 20 år, och eftersom jag tar emot omplaceringsmarsvin så är det många jag har förlorat. Jag vänjer mig aldrig.

Jag vill gärna ta emot omplaceringsmarsvin när jag är äldre och bor ensam! Jag har ”endast” förlorat fem marsvin och det gör alltid lika ont i hjärtat.

#6: Det låter jättebra, tycker jag. Det finns så himla många marsvin som behöver ett bra hem.