Ensamma långhår
Varför hålls långhår i päls ensamma egentligen?
Jag har alltid haft mina aningar, men nu började jag fundera lite och kom på att jag faktiskt inte fått det bekräftat om aningarna stämde eller om det fanns andra anledningar till det. Det finns ju ganska många möjliga anledningar, mer eller mindre realistiska.
Jag kan tänka mig att det beror på risk för att självaste rumskompisen provocerar marsvinet till att förstöra sin utställningskarriär på något sätt? Möjligen på grund av risken att de kommer i bråk så att tussar flyger(och då är det ju helt klart kört) eller att rumskompisen kanske blir lite för intresserad av rullarna(erfarit lite smått själv). Eller så beror det kanske på att ett marsvin med kompis kan bli lite vildare(vad vet jag)?
Så nu skulle jag gärna vilja höra argumenten av er som håller/har hållit utställningslånghår ensamma. :)
Och apropå ensamma långhår, undrar jag hur man aktiverar dessa marsvin, så att de inte blir deprimerade eller slöa? Fientliga hanar vill väl vara ensamma, så de kan jag tänka mig är ganska nöjda med att bara se marsvin i buren bredvid, men långhår som fungerar bra i grupp lär ju inte tycka om självständigheten och nöja sig med enbart synen av andra marsvin särskilt mycket. Eller har jag fel?
I och för sig får ju långhåren mänsklig kontakt varje dag(till skillnad från andra marsvin ibland). De kanske klarar sig med det?
/Louise - Medarbetare på marsvin.ifokus.
Är det inte så att kompisen kanske biter av pälsen? Därför man har dem ensamna.
Kan ha fel^^
vad jag hörde måste långhåriga ha sin så kallade baby päls och kompis kan tugga pälsen
men alla dessa uppfödare säljer inte ensamma marsvin, skriver att man måste ha minst två trots att de håller sina ensamma.. lite orättvis tycker jag
som det står i rastandard för långhåriga "Pälsen växer hela livet och för att (alla långhåriga) kunna ställas ut i rasklass måste pälsen vara oskadad; inga partier får saknas och topparna (som har mörkare färg än den inre pälsen) måste finnas kvar."
#3 Det vet jag. Men långhår är väl avlade för att inte tugga päls, tänkte jag? Så om det utställningslånghåret har en långhårskompis borde det väl inte finnas någon risk för att det andra marsvinet tuggar pälsen på det ena? Eller är det bara så att långhåren inte tuggar sin egen päls?
/Louise - Medarbetare på marsvin.ifokus.
Det är så att man har dom ensamma för att vara säker på att dom inte blir tuggade eller att rullen ska bli smakad på.
#2 vadå orättvist?? uppfödarna har ju andra grisar runt omkring. så den har ju ändå sällskap runt om sig som den kan snacka med… och de har man ju inte om man bara köper ett marsvin….
#5 Aha. Jo, smakad rulle erfarde jag med Dianthus och Cinnober, men att tugga på pälsen har jag aldrig sett Dianthus göra mot honom. Mot sig själv har D däremot gjort det en gång, vad jag sett. *s*
/Louise - Medarbetare på marsvin.ifokus.
Det handlar ju helt enkelt om att de inte ska bli tuggade. Sedan kan man ju diskutera "orättvist". Marsvinen har ju som sagt oftast kompisar de kan se och höra t.ex genom galler eller liknande. Sedan är ju inte ett långhårs utställningskarriär i ras jättelång, så det handlar ju om månader och inte år som de måste vara ensamma.
Det mesta är väl redan sagt. Visst är de avlade att inte tugga päls - från sig själva åtminstone. Och mina djur brukar normalt inte tugga päls på varandra. Det gäller dock absolut inte långhår i allmänhet, jag har haft tur.
Men det blir för stor risk, man vill inte ta den risken. OM burkompisen skulle tugga så är ju hela utställningskarriären förstörd. Tänk att man har lagt ner många, många timmar på pälsskötsel, djuret har kanske ett cert kvar till championat och sen blir det nertuggat…
Men jag är alltid noga med att ha dem med bara ett galler till en burgranne så att de inte blir isolerade. De ska höra och se andra marsvin.
Starta ny diskussion