Jag tror absolut att temperamentet på framförallt honan är jätteviktigt, har man en orädd hona så blir ungarna väldigt orädda dom också.

Jag tror det påverkar väldigt mycket. Konrad har ett grymt bra temperament och han är inte rädd för något i princip och han har en vana att stå på bakbenen vid gallret och iakta en, och en av hans avkommer nerärvda både hans färger, håranlag och temperament. Han står på exakt samma sätt som Konrad och iaktar en hela tiden :P Det är en liten mini Konrad.

#1 Men hanens temperament borde ju spela lika stor roll för ärvtligheten av temperamentet.

#2 Haha, vad kul! :)

Om ungarna får växa upp med en lugn och sällskaplig mamma så tar dem efter henne. Så brukar det vara med hästar och hundar. T.ex. om tiken är skotträdd så kan valparna ta efter det automatiskt.

#3 - Jo, kanske det. Fast det är ju mamman som uppfostrar dom.

#5 Men jag tänker som sagt på ärvtligheten så då borde inte det spela någon roll ;)

Om man helt bortser från miljön och alltså endast ser till nedärvt temperament kan vilken som helst av alla individer i just det marsvinets släktleds temperament slå igenom. Alltså allting som ligger bakom både honana & hanen är av samma betydelse som de enskilda föräldrarna & kan visa sig.

Nu är jag inte så insatt i just marsvinsavel men antar att samma gäller inom all avel, (är arabhäst fanatiker)

#7 Hrm, jaså ;)

#7 Nej, så kan man ju inte säga. Att alla individer bakåt är av samma betydelse?! Om man ska förenkla på något vis så kan man säga att ju längre bak ett djur ligger, desto mindre betydelse har de. Det är vanligt, enkel genetik.

en vän hade en riktig söt och snäll hona, ungarna böev likadana!

Nog kan ett marsvin ha gener för att kunna bli en riktigt tam och lugn gris, men sköter inte ägaren djuret rätt kan ju detta djur bli ganska skrämt och nervöst i alla fall.
Jag tror att miljö och arv har lika stor betydelse. Man kan inte garantera ett jättelugnt och mysigt djur efter lugna och mysiga föräldrar, då avkommans utveckling också beror på hur man hanterar djuret.

#11 Såklart ;) Det skulle vara kul att veta om vissa små detaljer eller beteende som man sett i några generationer ^^

Ingen annan som har något sådant att komma med? ;)

Men det är ju alla tidigare individer som gett upphov till föräldrarna & deras arv. Det var så jag menade, och på så sätt har dem betydelse. Arvet kan hoppa flera led och följer ingen linjär ordning, även om det som ligger närmast har stor inverkan är det ingen garanti för resultatet.

Det är inte kartlagt inom vetenskapen vad eller hur mycket som egentligen är arv och miljö. Personlighetsskillnder som tolkas som ärvda för individer är än så länge endast spekulationer.

En väldigt intressant diskussion.
Jag tänker t.ex på råttor, där avlar man bara efter råttor som har bra temperament och håller mycket koll bakåt i stamtavlan också för att veta om morföräldrarna och dom också var snälla.
Så jag har faktiskt funderat på detta länge, marsvins uppfödare verkar inte avla på samma sätt och eftersträva lungt temperament osv. medans det är väldigt viktigt i just rått avlen.

#14 Fast råttor är ju rovdjur så jag förstår om det är viktigare där, marsvin är ju i allmänhet väldigt lugna och fredliga djur som mycket sällan går till attack eller bits med vilje (det ligger liksom inte i deras natur).