Mitt första marsvin var Nasse. Minns inte mycket mer. Det jag minns är att mormor råka släppa ut honom=/. Hittade honom aldrig. Var nog 6-7 år?…

Mitt första marsvin fick jag när jag var 6 år gammal, i december år 2000. Jag fick ett marsvin eftersom min hamster hade varit aggressiv och vi ett par veckor efter inskaffandet blivit tvungna att lämna tillbaka den till djuraffären. Mamma ville inte ta risken om ett till aggressivt djur, så hon köpte ett marsvin istället, som hon hade haft när hon var liten och visste var väldigt snälla djur.

Det blev en liten hona från djuraffären som min mamma hade valt ut åt mig(egentligen var ju djuret hennes ansvar). Hon var född den 15:e november och jag tror att hon var ca 5-6 veckor gammal när jag fick henne. Hon var förmodligen en blandras, men såg ut som en nonself tort'n'white. Jag döpte denna lilla sötnos till Maja.

Den första tiden hos oss var hon väldigt blyg och rädd. Så rädd att hon knappt vågade äta något, vilket jag nog kan förstå, eftersom hon ju kommit till oss helt ensam. På den tiden fanns ju inte lagen om att marsvin ska vara minst två ihop och heller var vi inte medvetna om att de mådde bäst så. Först i augusti 2001 fick hon en kompis och det var först då hennes personlighet började växa fram. :) Innan dess var hon mest bara rädd och blyg hela tiden. Fast envis hade hon väl alltid varit.

När marsvinet Emma kom in i bilden visade Maja sitt riktiga ansikte. Hon var en mycket bestämd och dominant gris, kunde inte undvika att hela tiden visa vilken makt hon hade för sin burkompis. Hon var också väldigt glupsk. Men bakom sitt tuffa yttre var hon också en väldigt busig och pussig gris.

Jag älskade den där grisen.
Hon hade sin charm trots att hon kanske ständigt såg arg ut pga teckningen som gjorde att hon hade sura "ögonbryn" och trots att hon kanske ofta betedde sig på ett envist, surt sätt. Jag såg alltid förbi hennes små skönhetsfel också, som hennes polydaktyla baktassar. Hon var perfekt i mina ögon ändå.

Tyvärr gick Maja bort i mars förra året, 7 år gammal.
Men hon och kompisen Emma kommer alltid att leva i mitt hjärta. <3 :')
Vila i frid!

1994 var jag sju år och ville hemskt gärna ha ett marsvin. Jag vet inte varför jag bestämde mig för just marsvin men det slutade med att vi hälsade på en arbetskamrat till mamma som hade fyra marsvin hemma. Efter det blev mitt tjat helt outhärdligt och efter att en dag ha gett min mamma när hon satt och sydde kommentaren "Gissa vad jag helst vill ha av ett marsvin och en symaskin?" gav hon upp och frågade sin arbetskamrat om vi kunde få låna ett av hans marsvin ett par veckor. Nej, sa han, ni får inte låna ett, för marsvin ska vara två och därför får ni låna två stycken. Det här var som sagt 1994 och det var långt före det var en allmän uppfattning om att marsvin ska vara i flock.

Hur som helst, vi fick låna två virvelmarsvin (ja, jag antar att rasen hette så på den tiden, det trodde jag stenhårt i pinsamt många år…). De var syskon fast från olika kullar, en hona född 5 februari 1993 och en kastrerad hane född i augusti samma år. Återigen, det var inte särskilt vanligt med kastrerade marsvinshanar vid den här tiden men tydligen låg den familjen som ägt dem långt framme på flera marsvinsfronter. Mamman hette Fia och var släthårig i golden och vit och pappan hette Gus-Gus och var även han ett virvelmarsvin. Det var ju inte igår och jag minns inte exakt men jag har för mig att han var svart eller i vart fall mörk.

Honan var svart och vit och hette Nelly, men det hette min farfars båt så jag döpte om henne till Lady efter en islandshäst jag hade träffat och som jag tyckte så hemskt mycket om. Hanen som skulle bli min brors var golden och svart och hade redan namnet Gizmo men eftersom jag fick döpa om mitt marsvin fick lillebror döpa om sitt han också. Därför fick han namnet Tomas-Jonas, en sammansättning av brorsans kompis Jonas och deras idol Tomas Ledin.

Hur det nu var så tröttnade jag inte efter en vecka som min mamma trott. Inte efter en månad eller en sommar heller, inte ens efter 15 år som det nu har gått… Lillebror utvecklade allergi och överlät Tomas-Jonas i min ägo (mot löftet att jag inte skulle döpa om honom). Lyckligtvis tog det några år innan dess och vi hade redan fått tillåtelse att behålla dem permanent. Eftersom mina föräldrar båda är av uppfattningen att skaffar man ett djur tar man på sig ett ansvar tills den dör så fick vi arrangera så att marsvinen och lillebror inte korsade varandras väg vilket lyckades såpass bra att han inte märkte av dem (och jag fick ha mitt rum ifred…). Av förklarliga skäl finns ingen av mina första marsvin i livet idag.

Jag ska försöka ordna bilder på underverken!

När skaffade ni marsvin, hur gamla var ni då?
Jag var 17, det var i april förra året ;)

_Hur kom det sig att ni skaffade just marsvin just då?
_Dom hotades med att avlivas på måndagen och på fredag hade ännu ingen hämtat dom.

_Blev det planerat sen länge eller var det ett impulsköp?
_Blev impuls, fick veta om det på torsdan och hämtade dom på fredan. Men hade ju mat, hö, bur, vattenflask och hus så det var inget sånt problem

Från djuraffär eller uppfödare?
Omplacering pga misskötsel, akut.

_Utseende, personlighet, namn, ålder, särskilda karaktärsdrag?
_Hette Totte men vi döpte om honom till Winni då vi inte visste vad han hette förens vi haft honom i 3 dagar :P var golden/white hane, dom sa 3 år, men dom sa 3 år på alla djur som kom därifrån och med tanke på att han plötsligt dog samma höst misstänker jag att han var gammal och haft ett tufft liv så han dog pga ålder. Han var så otroligt snäll, finns ingen som är lika snäll och social som han var :') Dock var han marsvins agressiv, gav han en kompis som han totalt hatade och dom hade varsit revir i min 150x75 bur som dom bodde i då. Nåde mitt nya marsvin om han kom in på Winnis revir :/

Hur kändes det dagen ni tog hem dem/det?
Mycket att göra och stressat först. Han skulle badas, hälsokollas, klippa klor och ge mat och så hade man tusen frågor som man behövde få svar på just då (MIF äger på att svara snabbt :D Tack så otroligt mkt för det :D)
Sen satt jag bara och kollade på dom i buren när dom åt osv.

_Har ni kvar marsvinen/-et idag? Om inte, hur kommer det sig?
_Som jag skrev högre upp dog han oförklarligt samma höst. Men om man jämför med dom marsvin jag har nu skulle jag gissa på åldern, för han var mycket slöare än dom var, och mycket lugnare. Och säkert haft ett hårt liv. Så han somnade nog bara in på ålderns höst.

När jag skaffade mitt första marsvin var jag 11 år tror jag är nu 14 (snart 15).

Jag var egentligen inte marsvinsintresserad då:S

Det blev ett impulsköp. Jag hade från början en kanin.Så här gick det till när vi köpte Sten Sture: Mamma.pappa och jag skulle åka och köpa hö till min kanin Lattjo i djuraffären. Vi hade varit där en vecka innan och då hade dem en bur full med söta små marsvin. Så även denna gången gick vi in för att kolla på djuren. Och i buren där det för en vecka sedan funits typ 6 marsvin fanns nu bara en kvar. Vi tyckte synd om honom´. Jag sa på skoj till mamma ska vi inte köpa den som en kompis åt Lattjo. Mamma sa mm. Och jag tänkte inte mer på det. När vi skulle betala såg vi att det var rea på ett stort fint katthus (vi har även katter) så vi köpte det. Så när vi skulle betala frågade mamma expiditen om marsvin och kaniner får ihop. Jag visste redan det men mamma var tvungen att fråga:/Hon sa att marsvin och kaniner trivs jättebra ihop och dem blir gärna bästisar.Då sa mamma ska vi köpa honom?Och som den djurvänn jag är sa jag ja. Jag var överlycklig.Så vi köpte Sture (mamma) döpte honom till det men jag har döpt om honom till Sten Sture. Sture är black and white tror jag det heter?Och så tror jag han är en Sheltie fick inte reda på vad han var för ngt. Kommer ej ihåg hur gammal han var när vi köpte honom men i år ska han fylla 4 år. Så vi tog hem Sture han var söt och visade sig vara ett matvrak (är idag en aningens lite för tjock). Så några dagar efter vi köpt honom fick han och Lattjo möta varandra Latjjo var snäll mot honom. Så dem fick flytta ihop i början gick det bra men efter ett tag visade Lattjo sin rätta sida. Det är så att Lattjo är lite speciell hatar all djur som finns förutom katter!Så Lattjo gav sig på Sture JA han är lite udda min kanin lite svår att beskriva. Så stackars Sture fick en rejäl omgång av Lattjo så stackaren fick snart en egen bur utan hemsk mördarkanin. Jag kommer aldrig glömma vad hon i djuraffären sa Kaniner och marsvin trivs jättebra tillsammans och blir bästisar. Ja då hade hon aldrig träffat Lattjo. Men ialllafall Sture bodde nu i en egen bur och det gick et år och han hade inga problem med det. Han njöt av att vara marsvin. Men så en dag skaffade min kompis marsvin och hon sa att marsvin måste ha en kompis. Så mamma och jag åkte till en djuraffär för att titta på några marsvin. Det visade sig att dem bara hade ett marsvin som var på rea för att ingen ville ha honom. Vi tittade på och han var skygg men gullig. Ett virvel marsvin i färgen black white and gold. Så vi tittade på honom men åkte igen för att kolla om Sture ville ha en kompis. Så Sture fick träffa min kompis marsvin. Och det var ett lyckligt kuttrande marsvin. Så hem igen lämmna Sture. Sedan bar det av till djuraffären där vi köpte Kungen Nils (den här gången döpte jag honom). Men åren har ny gått och Sture och Nils trivs bra med varandra men ibland har dem lite småbråk. Men det var så jag fick mitt först marsvin. skickar med en bild på grisarna. (Var den ända bilden jag hade i datorn på dem. Nils först och lite av Sture efter)

Roligt att läsa era historier! :)

#3 Tänk vilken tur du hade, att din mammas arbetskamrat var så marsvinskunnig och medveten om att marsvin ska vara i flock! =)

Oj, Så långa historier ni har då=/. Kul läsning!.

Jag skaffade mitt första marsvin 2004 tror jag det var. Hon köpptes från en djuraffär. Var tänkt från början att vi skulle köpa katt men en bekant till oss tog kattnamnet som vi ville ha så vi struntade i katten. Gick in i en djuraffär. där gick syrran in och kollade på smådjuren och Blev kär i en nonselfblandis. Så hon fick följa med hem. Hon var ensam i ett par månader för vi väntade på att kompisen till henne skulle födas. Det andra marsvinet flyttade till oss den 17 januari 2005 från dingles naturbruksgymnasium.

Ångrar inte en sekund att vi skaffade oss marsvin.

Jag skaffade mitt första marsvin när jag var 7-8 år tror jag. Givetvis hjälpte mina föräldrar mig att sköta henne, men det var "mitt" marsvin iaf. Hon fick heta Gosan och var rödbrun nonself. Det jag tyckte var så kul var att hon och jag hade precis samma hårfärg! Hon hade en liten vit fläck i pannan också minns jag. Tyvärr blev hon inte gammal, inte ens ett år tror jag.. Det började rinna ur hennes ögon och jag minns inte exakt, men hon blev dålig iaf.. Minns att jag alltid frågade pappa när jag kom hem från grannen jag brukade leka med om Gosan lever, och han sa alltid ja,  men så en dag sa han att nej det gör hon faktiskt inte… Usch vad ledsen jag blev :(

Mina första marsvin skaffade jag för två år sedan, i början av juni 2007. 15 år gammal var jag. Bröderna Wille och Sickan.

Jag skulle nog säga att det var ett impulsköp, men jag är så fruktansvärt nöjd med det impulsköpet, för jag fick verkligen ett par helt UNDERBARA marsvin. Dom köptes hos en privatperson, vars marsvinsföräldrar till Wille&Sickan var från djuraffär (förmodar jag).

Sickan avled 13 mars i år, av okänd sjukdom. Han bara tynade bort, från att ha varit pigg&som vanligt en dag, till att vara lealös den andra. Han avlivades ganska omedelbart efter en hel natts förgäves försök att få liv i honom med vatten, krossat pellets, persilja, tomat (hans favoritmat) etc - utan framgång, han var lealös. Reagerade inte på nåt. Hans sista timmar i livet hade han fruktansvärd diarré.

Wille är tack o lov i liv, han fyllde 2 år i slutet på maj i år. Sickan dog alltså på tok för tidigt, inte ens 2 år gammal. Livet är så orättvist.. han var verkligen universums underbaraste & unikaste gris och jag saknar honom så. Det märks att Wille och Sickan är bröder, då Wille är så lik honom. Lika underbara lynne och temperament. Så enormt snäll, pusskelig, tam och orädd.

Vet inte riktigt vilken bild jag ska lägga upp på Sickan för det finns så många underbara på honom.. men jag lägger upp en "klassisk" porträttbild på honom + en på Wille.

Sickan på bild <3

Älskade Wille <3

Mitt första "egna" (ansvaret låg såklart hos mamma och pappa) djur fick jag -98 någongång, en bittsk dvärghamster som ironiskt nog hette Glader. Ett mindre lyckat köp eftersom det till sist bara var pappa som vågade ta i honom, med trädgårdshandskar. Så -99/-00 lyckades jag och syrran få igenom vår önskan om något roligare djur, och då föll det på marsvin som mamma haft som liten.
Iväg till djuraffären där vi hittade Sonja (bl/wh teddy) och Busan (wh/go/bl virvel). Sonja var mitt marsvin och Busan min systers.
Idag kan jag inte minnas mycket av Sonjas personlighet, hon dog knappt ett år efter att vi köpt henne, men jag vet att hon var väldigt snäll och mysig. Busan levde till dess att hon fyllde fem år och var en mycket dominant hona som i omgångar hade problem med att bo med andra marsvin, väldigt bestämd, enveten men snäll mot mig och min syster. Jag minns dock att hon en gång, på ett kalas, bet en av syrrans kompisar i fingret så att denne tappade henne i golvet. Busan klarade sig undan med en fläskläpp som tur var.

En bild på flickorna ska ni få också :) Busan till vänster och Sonja intill henne.

Var just fyllda 10år, vi hade just flyttat 4-5 timmar söderut med bil till en stad där jag inte längre kände någon (hade bott där tidigare). Ville ha ett husdjur. Ville ha en orm. Men det ville mamma. Så hur det nu än blev så köpte vi så småningom marsvin. Men det blev inget impulsköp men förmodligen ett ganska dåligt köp ändå. Först byggde vi ihop en bur och skaffade fram marsvinstillbehör innan själva djuren köptes.

I en djuraffär i Falköping hade mamma ringt in två marsvinsungar, honor. Som vi skulle ha. Sagt och gjort så hämtade vi dem. Det var två stycken white/golden agouti/golden ungar. Väldigt små. Mindre än ett dygn senare var den ena honan död.

Tessan som det kvarvarande marsvinet hette (efter karaktären Tessan i Vitalögner som gick på tv då) skulle inte bli ensammarsvin för detta. Vi fick tillbaka pengarna för marsvinet från djuraffären där de köptes. Men sen åkte vi till en annan djuraffär för att köpa en kompis till Tessan.

Djuraffären hade två omplaceringar inne, två vuxna honor som vi fick välja på (de hade gått tillsammans hela livet) vi valde den ena av dem, hade vi varit smarta hade man ju inte särat på dem. Det nya marsvinet fick heta Polly hon var en peruan med crested i pannan (pirunett) i white/cream/cream agouti.

Inom ett och ett halvt år hade vi 5st marsvin, inom 3år hade vi 25-30st marsvin och sen bara ökade det :P

jag skaffade mina två första marsvin för tre veckor sen och jag är snart 18. Jag var inne här på iFokus för ungefär en månad sen och ramlade in här på marsvin och kikade runt lite. Innan har jag varit tiktigt anti mot marsvin. Jag vet inte riktigt varför. Men jag kan ju lova att jag blev helt kär i dom små grisarna när jag läste om dom och såg alla söta bilder på era! Så man kan säga att det blev lite av ett impulsköp, genom att tjata lite på mamma och pappa att det kunde bli min 18 års present. För jag ville verkligen inte ha något annat, haha!
Men vi åkte till Västerås till en väldigt bra och seriös djuräffär enligt mig och kikade runt lite och mitt hjärta smälte för mina två nuvarande honor Lady och Delilah. Just nu är dom 10 veckor gamla. När vi hämtade hem dom så kändes det riktigt bra och jag var riktigt uppspelt!

Lady är ganska försiktig av sig med endå väldigt kaxig om jag eller hennes burkompis gör någor hon inte gillar. Hon går iväg eller puttar bort händerna när hon fårtt nog. Sen lilla söta Delilah! Hon är bara där hon är väldigt lugn av sig och är en riktgit liten livsnjutare. Hon är inte den som stressar upp sig i onödan. Ja jag har självklart kvar mina marsvin och tycker om dom fruktansvärt mycket! Dom kommer aldrig få flytta i från mig :)