Du kan inte bara ta en kull sådär. Du måste läsa på så du vet vad du ger dig in i. Om något går fel (tex). Sen om du ska sälja ungarna, Varför ska du då ta kullen?. Jag menar du har ju ingen uppfödning. Lixom vad är meningen med det hela?.

Jag har läst på. Men undrar bara det där uppe. Jag äger ej honan också som du läst men min kompis ska behålla 1 unge. Reseten blir ju till salu. Så du menar att bara uppfödare får ta ungar?

Jag menar att om man har en uppfödning så får man något ut av det. Inte bara tar en kull och säljer ungarna. Det är stora risker med att ta en kull. Både ungarna och mamman kan dö. Om det blir kris måste man veta vad man ska göra. Om ungen som kommer ut inte andas bra (tex). Och det du skrev där uppe tycker jag är grunderna som man börjar tänka på att ta en kull.

Är din kompis beredd på risken att hennes hona kan dö? Om man sätter en hona i avel är det tyvärr något man får stålsätta sig emot; dräktighet  och förlossning är en stor risk för honan.

Nästa fråga att ställa sig är: har ni möjlighet att betala de veterinärkostnader som kan bli nödvändiga om något går på tok med honan? Och kan ni snabbt ta er till veterinär med henne när/om det händer något?

Att börja med att undra om någon är intresserad av eventuella ungar känns som en dålig utgångspunkt tycker jag. Har ni plats och möjlighet att behålla alla ungarna om det skulle bli så att ni inte får dem sålda? Det kan bli upp till 5-6 ungar i en kull.

Det finns några akrtiklar om avel här på mif, jag rekomenderar dig/er att läsa dem.

Marsvinsuppfödare?

Avel

( månader på honan är en bra ålder att para, hanen blir könsmogen vid 7-8 veckors ålder och du bör låta dom gå tillsammans i 5-6 veckor för att vara säker på att dom har parat sig. Sen bör du ta bort hanarna från mamman och systrarna vid ca 4 veckors ålder. Marsvin får oftast bara 2-3 ungar första gången, även om jag själv varit med om både 4 och 5 ungar i första kullen.

Sen förstår jag inte alla som bara har en massa negativa kommentarer. Jag tycker att man kan ta en kull bara för att man vill göra det, varför skulle man inte få ut nånting av det för att man inte har en uppfödning, det är en väldigt spännande och rolig upplevelse att se dom små nyfödda och helt färdiga ungarna och sen följa hur dom växer och utvecklas. Jag har också börjat en gång i tiden med att ta en kull bara för att och sen blev det flera för att det var så roligt. Visst det kan hända saker med honorna, men det är inte vanligt, jag har bara varit med om en gång att honan dött i samband med födseln och jag har haft ganska många kullar, däremot är det vanligare att nån unge är dödfödd, så det måste man räkna med.

Önskar er lycka till med parning och ungar!

#6 Jag skulle vilja påstå att första kullen oftast är stor, 4-6 ungar, och att kullarna därefter brukar vara mindre 2-4 ungar. Denna uppfattningen har jag iallafall när det gäller korthår, vilket jag föder upp.

Att påstå att det inte är vanligt med komplikationer på honorna tycker jag inte att du kan säga bara för att du inte haft mer än en hona som dött, vilket självklart är jätte skönt för dig!:)
Skulle jag bara utgå från kullarna som fötts hemma hos mig så är det mycket ovanligt med dödfödda ungar, vilket du skriver är vanligare hos dig.

Så att säga att man inte behöver oroa sig för att honan ska bli dålig/dö, men att man ska räkna med att någon unge kan bli dödfödd behöver ju inte stämma överlag, bara för det sett ut så hos dig.

Det finns massor som spelar in och kan påverka en dräktighet, honans kondition, miljön, foder, burkompisar m.m.
Alla personer har ju inte exakt likadant hemma hos sig heller och det kan ju påverka så att vissa problem blir mer/mindre vanliga hos en del, och hos andra är det tvärt om.
Sedan är ju alla marsvin individer och alla marsvinshonor har inte samma förutsättningar för att kunna klara av en dräktighet, det kan exempelvis bero på arv, miljö, kondition, foder osv.

För övrigt tycker jag att TS ska läsa på så mycket som möjligt och prata gärna med olika uppfödare för att få tips/råd och höra om deras erfarenheter. Gör detta innan du/ni bestämmer er för att avla. Artiklarna som #5 länkat till rekommenderar jag också!:)

Är det inte så att Theo och Leo är lite tjaffsiga mot varann? Jag tror inte att det skulle bli bättre av att någon av dem får träffa en hona - tvärtom. Risken är ju att de inte funkar ihop sedan, och om det inte är någonting du vill skulle jag inte tagit risken. Enligt mig känns det inte värt det med ett välfungerande hanpar, om man vill att de ska bo tillsammans sendan.

Svar till ALLA:  Ja vi har pengar tid å plats! Tack #6 håller med dig där bara negativa tror ni andra att en uppfödare hade regristrerat uppfödning sen börja avla? nej jag tror inte det ;)

Å va kul med en till som är nybörjare på avel. =) Jag ska para min första hona om bara en dryg vecka och de är jätte spännande.

Tänkte ett tag på att para nån av mina hanar med någon hona men jag vågar inte riskera att de inte kommer trivas ihop sen.

Klart det är kul och gulligt och allt sånt. Men man måste veta vad man ger sig in i.

Nej, jag anser inte att vi som varnar är överdrivet negativa. Jag menar, precis som Moa-16, att det ska finnas en bättre anledning till att sätta en marsvinshona i avel än att "det vore kul" eller "marsvinsungar är söta".

Därmed inte sagt att det enbart är renrasiga kullar från registrerade uppfödare som är OK. En helt acceptabel orsak till att ta en kull på ett par blandsrasmarsvin skulle, enligt mig, t.ex. vara att djuren ifråga har underbart temperament som man vill premiera.

Däremot skulle jag råda de som hänger på olika internetfora och olika uppfödares hemsidor och därigenom plötsligt får för sig att börja med marsvinsavel, att först engagera sig i Svenska Marsvinsföreningen, besöka några utställningar, ställa ut själva i petklass och kanske senare i rasklass, samt prata med erfarna uppfödare "live". Innan de utsätter sin kelhona för den stora risken med dräktighet/förlossning, OCH riskerar vänskapen mellan sina kelhanar…

#11 Är din uppfattning att ingen vet vad de ger sig in på,eller är påläst förrän du har skrivit någonting negativt om sakfrågan? Det är i alla fall så jag uppfattar dina inlägg i den här tråden, tyvärr.

#12 Jag undrar vad utställning har att göra med uppfödning? Tror inte man får mer kunnskap om avel för att man ställer ut sina marsvin först. Men du kanske inte skrev allt som du tänkte på och att jag därför inte förstår vad du menar.

En jätteviktig sak är att man ska vara medveten om att man verkligen riskerar hennes liv. Det är inte ovanligt med kompikationer som leder till att honan dör. Det är verkligen inte det. Det måste man ta med i beräkningarna, att det kan hända.

Det är inte så att man kan gardera sig och tro att bara för att man läst på och gör allt rätt så kommer det inte hända. Eller att bara för att man tar honan till veterinär i tid så kommer det gå bra. Att honan dör trots att man gör allt rätt händer hela tiden hos duktiga uppfödare. Vissa är mer förskonade än andra, men det ändrar inte på det faktum att det är vanligt.

#14 Jag är då iaf väl medveten om det. (går liksom inte att undvika på de här forumet *ler*) Jag är beredd på att vad som helst kan hända och jag gör precis allt jag kan. =) Hade jag inte brytt mig om sån hade jag aldrig skrivit om den tänkta parnigen överhuvudtaget.

Jag håller faktiskt med #12. Utställningar är oslagbart för att skaffa sig erfarenhet och lära sig vad som är normalt och inte. Annars har man ju bara sina egna marsvin att jämföra med. På en utställning får du någon annans syn på dina djur. Någon som har erfarenhet tittar på dem, med andra ögon. Dessutom får man erfarenhet genom att se en sån mängd olika marsvin och jämföra dem med de egna. Jag vet i alla fall inte hur man gör för att skaffa sig den kunskapen på annat sätt.

#13 Nej!. Men man måste veta vad man gör. Vilka risker och problem som kan uppstå. Inte bara låsas som om det är de enklaste i världen, att födaupp marsvin, För det är de inte. Tyvärr!.

#16 Normalt eller inte, jag förstår inte vad du menar riktigt. Vad är det som inte skulle vara normalt då? På utställning är det ju en massa saker som bedöms som vi som bara har keldjur kanske inte alls bryr oss om och det är ju utseendemässigt, kroppsform, huvudform, öron, rätt färg osv. Men jag tycker faktiskt att det kan vara charmigare med ett marsvin som inte ser ut enligt rasstandard, men visst ser jag ju också till saker som fina öron, fint huvud på mina ungar och kan spara en unge just därför.

Jag menar främst petclass. Storlek, hull, temperament o.s.v. Det är inte heller alls ovanligt att förstagångsutställare kommer med marsvin med små defekter som de inte sett.

Om man ska avla rasdjur säger det väl sig självt att utställningarna är viktiga, men denna tråden handlade ju om korsningar.

*raderat eftersom de kändes konstigt skrivet*

Försöker få ihop det med att gå på utställning/ställa ut och avel. När jag tänker utställnig så är det att få djur bedömda efter rasstandars och allt som har med det att göra, vist kan det även ingå avelsprat i det men det ändrar ju inte alla risker och sånt som man kan skaffa vetskap om genom att läsa, och prata med andra marsvinsägare/uppfödare.

Men eftersom jag vet många av riskerna och ändå tänker genomföra en parning på min älskade Ninni så får ni som Kan det här med Avel gärna berätta om både risker och braiga saker.

Riskerna blir ju inte mer för att man "bara vill ta en kull" än om man är uppfödare och får fram hundratals småbebisar…

#20 Men hur svårt kan det vara att läsa innantill i idipidis inlägg i denna tråd? Genom att ställa ut i PETKLASS får du en utomstående persons bedömning av om ditt marsvin är normalstort, friskt, utan synliga defekter och/eller Ohyra, har bra temperament och är välskött….

Dessutom får du på utställningen chans till ovärderliga kontakter med både erfarna uppfödare och med massor av folk som enbart ställer ut i petklass. Du kan t.o.m. få vänner för livet! Att ställa ut i petklass är det många som gör för att de tycker att det är jättekul att träffa andra som har marsvin som hobby.

Det finns många av deltagarna här på MiF, inklusive mig själv, som börjat lite tveksamt med att besöka en utställning, sedan fortsatt med att ställa ut själva i petklass. Flera har blivit så intresserade att de lärt sig jättemycket om marsvin i allmänhet och t.ex. genetik i synnerhet.

#21 Ja hur svårt kan det vara… Du, jag känner mig nog "trög" utan att Du kommenterar det så där.

Det där med normalstort, friskt, inga synliga defekter, Ohyra, temperament och är välskött… Det har jag redan förstått att flera härinne som föder upp marsvin oavsett om de går på utställning eller ej har väldigt delade meningar om. Den ena säger si och den andra så, och då får jag som ägare till just mina marsvin försöka hitta nått mellanting som känns bra och funkar för just för oss.

Sen det här med genetik så måste man ju inte ha utställningsintresse för att få kunnskap om sådant även om man säkert får höra en massa olika matnyttiga saker.

Jag förstår bara inte hur en utställning med andra människor som tittar på och säger att jag har klippt klor för lite eller för mkt, klippt marsvinet fint eller fult, väger lite eller mkt för sin ålder, just där och då uppvisar ett temperament som inte säkert är det normala för oss 99% av 100.

Det jag inte förstår är hur allt ovanstående kan ge mig säkra uppgifter på om jag kan ta en kull på den honan eller inte, om hon kommer fixa det galant eller bli jättesjuk och kanske rent av dö. Sånt får man ju själv se till att man är medveten om och det Är jag.

Om en erfaren uppfödare råkar ut för en hona som blir sjuk, dör eller inte diar sina ungar så är det bara en ren otur. Medan om en sån som jag som inte haft kullar tidigare råkar ut för samma sak då blir jag väl idiotförklarad och avskydd för att jag… ja för att jag vadå?!

#22 Jag förstår inte hur det kan bli så mycket missförstånd. För det första handlar ju den här tråden inte om dig utan om en ung tjej som planerar en kull tillsammans med en kompis och vi skriver till henne framför allt.

Rådet att verkligen tänka på riskerna för honan ger vi eftersom att vi sett så många gånger hur personer som bara har ett par marsvin och parar sin högt älskade kelhona brukar ångra sig så enormt när något händer.

Att ta sig iväg till några utställningar, prata med andra uppfödare och kanske besöka några stycken, innan man börjar fundera på egen avel, brukar också vara ett bra råd. Det handlar bara till viss del om själva bedömningen på utställningen. Framför allt handlar det om att få erfarenhet och lära sig arten marsvin. Att ha sett och känt på många marsvin och fått en bra uppfattning om vad som är normalt och inte. Fått lite kött på benen helt enkelt för att på ett bra sätt kunna avgöra om ens hona är lämplig för avel, när hon i så fall ska sättas med hane och hur man väljer ut en hane som passar, o.s.v.

Att utställandet skulle minska riskerna för honan är det väl ingen som sagt? Men avel handlar ju inte bara om att honan ska överleva. ;)

Jag vet att tråden inte handlade om mig men jag fick kommentarer… lämnar tråden!