Suck, jag vet hur det känns men hoppas ändå du orkar fortsätta..för glädjen kommer igen..efter regn kommer alltid sol!

Det är det tuffa med djur, att man ibland måste fatta beslut för deras bästa… Skönt att du åtminstone har två kvar… *Styrkekramar*

Usch, vad tråkigt. Jag vet hur du känner det *tröstkramar*
Och som lomsen säger, även om du förmodligen inte vill höra det nu, så kommer det solsken efter regn.

Vad jobbigt :(
Det är fruktansvärt när allt händer samtidigt. Även om det kanske inte känns som någon tröst för tillfället har i alla fall Tiger och Dilla fått ha underbara liv hos er.

Att ägarna kräver tillbaka Lisa dessutom… De har de väl ändå ingen rätt till att göra om hon är omplacerad!? Du lär ju sakna och vilja ha henne lika mycket som dem, och deras saknad är väl inte mer värd än din ;) Om du vill ha henne kvar är det väl klart att du ska ha det, det var ju ändå deras beslut att omplacera henne och någon anledning till att de gjorde det måste det ju finnas. Gör det som känns rätt för dig, men jag tvivlar på att jag hade släppt iväg henne om jag satt i samma sits :P

Man får tänka att de goda stunderna väger upp de jobbiga ändå, trots allt :)

Tack för stödet! Det är så skönt att kunna skriva av sig någonstans där ingen tycker att man är knäpp för att man bryter ihop totalt över några marsvin.

#4 Jo, dom har haft en bra tid hos oss och vi har haft en bra tid med dom, även om jag hade hoppats att den skulle bli mycket längre. Både Tiger och Dilla var verkligen anmärkningsvärt personliga, snälla, tama, orädda marsvin. Det kommer bli så himla tomt här hemma när Dilla också är borta.

Dom har ingen rätt att kräva tillbaka Lisa utan jag gick med på det innan allt det här hände. Jag vet att hon kommer få det precis lika bra där som här så om jag skulle behålla henne så vore det enbart för min egen skull, och jag har svårt att göra det med gott samvete när jag vet att dom verkligen ångrar att dom lämnade bort henne och är ledsna över det. Det blir skitjobbigt hur jag än gör och då känner jag att jag lika gärna kan göra en god gärning för någon annan. Men hade jag vetat att jag skulle förlora dom andra två precis innan så hade jag helt klart tänkt annorlunda…

Jag beklagar verkligen det som hänt dig.

Vet hur det är att mista många under kort tid, jag har förlorat fyra av mina marsvin under 3½ månad nu, två stycken inom loppet av två dagar, det är tufft men livet går vidare iaf. Det låter kanske hårt men så är det. Det går inte att gräva ner sig för djupt, då blir det omöjligt att ha djur för de har en mycket kortare livslängd än vad vi människor har, tyvärr.
Den dagen man kommer i situationen att man mister sina djur är det klart att man är ledsen, kanske till och med förtvivlad och självklart ska man vara det men samtidigt så måste man vara glad över den tid man fått tillsammans med sitt älskade djur och bära de glada minne av djuren med sig, på så vis har man alltid sitt djur med sig.

Vad gäller din Lisa så är inte jag heller säker på att jag skulle låtit dem få tillbaka henne. Visst att de saknar henne men det var ju ändå ett val de gjorde att omplacera henne. Av någon anledning kunde/ville de inte ha kvar henne. Vad säger att det inte kommer att bli precis samma sak om några månader? Har de andra marsvin så att hon får en kompis om de nu får tillbaka henne så att hon inte blir ensam? Hos dig har hon ju funnit sig tillrätta (antar jag) med dig och dina andra grisar och ännu en gång ska hon ryckas upp från sitt hem för att flytta. Jag säger inte detta för att ge dig dåligt samvete eller något sådant utan bara för att du ska tänka till så att inte du kommer att ångra dig och känna att du inte ville lämna tillbaka henen egentligen. Hon är ditt marsvin nu iom att de lämnade ifrån sig henne och bara för att de nu ångrat sig så ska du inte känna att du måste lämna tillbaka henne. Om du inte är helt säker på att det är rätt beslut så tycker inte jag att du ska göra det, det kan sluta med att du ångrar dig och blir oerhört ledsen under väldigt lång tid och det är inte rätt.

#6 Hon kommer att gå i flock precis som hon har gjort hos oss, så rent objektivt är det minst lika bra som här - enda skillnaden är egentligen att dom har en marsvinsvänlig gräsmatta. Jag vill inte skriva så mycket om omständigheterna kring omplaceringen här, men jag kan säga att jag känner mig helt säker på att dom kommer ta väl hand om henne. Det handlar absolut inte om människor som tröttnat och gjort sig av med henne, tvärtom, Lisa har alltid varit älskad och ompysslad.

Jag är lite orolig för att det ska bli jobbigt för henne att flytta och komma in i en ny flock eftersom det tog ett tag innan hon kom till rätta hos oss, men med tanke på hur situationen är nu så kommer det ju bli stora omställningar för henne här med. Jag vet inte alls om jag fattade rätt beslut, men nu är det redan fattat och jag vill inte göra dom besvikna genom att dra mig ur i sista sekunden. För tillfället är jag mest bara deppig för min egen skull, hade jag vetat att jag skulle vara mitt uppe i att sörja både Tiger & Dilla så hade jag aldrig gått med på att lämna tillbaka henne. Jag hoppas verkligen att dom förstår vilken uppoffring jag gör. Jag menar, det är klart att jag inte vill lämna bort henne! Om det vore så hade jag ju aldrig tagit med henne hem från första början. Jag skaffade henne med ambitionen att ge henne ett bra, livslångt hem och det blir jag liksom snuvad på nu. Men samtidigt så känns det inte bra att behålla henne när läget är som det är. Det är hårt som *** men jag hoppas att jag repar mig snart, och att det blir kul att hålla på med marsvin igen. Om inte annat så kommer jag vara några erfarenheter rikare…

Nej, så oerhört tråkigt! :( Vilken otur ni har haft. Beklagar verkligen sorgen. Som tur är har dina tjejer i alla fall haft ett bra liv hos dig!

Ursh vad hemskt, jag går igenom något liknande nu med mina djur. Det är aldrig roligt att de blir dåliga så man måste ta det tunga beslutet.

Det är nu när det är tungt man ska försöka komma ihåg alla bra stunder man haft med djuren så man fortsätter att orka kämpa vidare. För oftast väger de bra sidorna ner de sämre

Mkt tråkigheter här på mif nu. Tycker synd om Dig!

#7 Det oerhört jobbigt att förlora ett djur, att sen förlora ytterligare djur innan man hunnit ta in och bearbeta det/dom man förlorat tidigare känns som att hamna i en avgrund.

Jag har ju själv genomlevt detta. Och mer än en gång sa man just dom orden: Jag orkar inte mer.

Men är glad idag att jag inte gav upp. Jag gläds enormt åt mina kvarvarande gamlingar. Och gläds lika mycket åt mina tre juniorer som jag köpte efter att som sagt förlorat tre tidigare älsklingar.

Och du! Glädjen samt skratten man får av dessa småttingar hjälper en mycket i sorgen.

Tröstkramar till dig.

Ja, det är precis det som är det värsta. Att allt kommer på en gång och att man inte hinner bearbeta den första sorgen innan man måste försöka hantera nästa. Även om det var jättesorgligt att förlora Tiger så kändes det ändå mer naturligt: dels var hon äldre, men framför allt så fanns det ingenting som vi kunde göra eller ha gjort annorlunda vilket på sätt och vis var befriande. Med Dilla så var vi själva tvungna att fatta beslutet och det gör det så mycket svårare, det känns verkligen som att hon dör i förtid. Och jag kan inte sluta undra om det är rätt beslut eller inte. 

Idag har jag ägnat dagen åt att göra den sista tiden så bra som möjligt för min lilla pärla. Hon har fått äta så mycket bladpersilja och melon hon bara velat (sånt som annars ransoneras) och verkar minst sagt nöjd. Vad har hon att förlora? Jag satt och tittade på dom när dom käkade sin kvällsmat förut och då började tårarna rinna, men så ser jag Alice - min clown - och då är det verkligen omöjligt att låta bli att skratta. Hon sitter på rumpan och vinglar, febrilt kämpande för att lyckas komma åt att bita på tånaglarna tills hon plötsligt tappar balansen och välter. Rakt på allas våran Pip-Lisa som genast tror att Alice är ute efter hennes broccoli och tjuter så att öronen fladdrar. Nånstans där känner jag att jag aldrig skulle kunna leva utan mina små muppar, trots att det känns jäkligt jobbigt för tillfället…

Gud vad trist när allt händer så där samtidigt, men det är lite lättare när man ändå har kvar något djur, usch drar mig till minnes när min hund dog… då var det tomt hemma …Kram, hoppas du finner några trevliga honor att ta över snart, p.s tror att Eternitys kanske har äldre honor om du är intresserad av det..

#13 Jag hade faktiskt tänkt utöka flocken med en eller två honor redan innan, men nu när det har varit så mycket på en gång så funderar jag på om jag inte ska avvakta lite. Just nu så känns det som att det är nog att fokusera på att skämma bort dom jag har kvar, åtminstone tills den värsta känslostormen har lagt sig och man vet att man är redo att ta till sig en ny individ. Men tack för tipset.

Tycker jättesynd om dig, jättetråkigt verkligen.
Hade kännt likadant om det inträffat mig.

Men vad tråkigt att läsa..
Det är aldrig kul, givetvis, när allting händer samtidigt. Försök att vara stark och skäm bort dina två grisar så mycket du bara kan - som du själv säger också
Jag önskar dig en sista och väldigt fin kväll tillsammans med Dilla.. Tröstkramar!

Usch, så tråkigt att höra. :( Jag beklagar verkligen dina förluster!
Det är verkligen inte roligt när allt går så fort… hoppas att du sen har bättre tider att se fram emot!

#7 Jag skulle ringt och förklarat läget med Tiger och Dilla, då borde de förstå ditt beslut över att vilja ha kvar Lisa. Om hon hade fått välja hade hon säkert valt att stanna kvar där hon är nu :)