Ända sedan Odessa flyttade hem till mig har hon varit rädd både i och utanför buren. Rädd på ett sånt sätt hon helt enkelt inte mådde bra alls av att bli hanterad.

Allt jag var tvungen att göra med henne var en "kamp" och jag mådde jättedåligt varenda gång för att jag visste att hon var så förjordat rädd.

Odessa visade tecken på att inte må bra på flera sätt tex så bråkade hon mkt med de andra när de kom för nära utan att hon gick nära dem. Hon började tappa päls och därför besökte jag idag en veterinär för att kolla upp ev Ohyra. Ett litet hopp tändes.

Veterinären hittade ingen Ohyra och bara från igår till idag har Odessa fått fler synliga tecken på att inte må bra, bla så hade hon fått torrt kladd runt nosen (som kusar ungefär). Tempen va 38 nånting och jag antar att de var normalt. Han lyssande på lungor/hjärta och tittade på huden med förstoringsglas. Han petade i öronen och tittade på de han fick därifrån under mikroskåp. Han sa att de inte är Ringorm och mkt tveksam till skabb.

Jag tog beslutet att Odessa skulle få somna in istället för att genomgå en massa olika behandlingar ifall att möjligheten fanns till de å de…

Det gick fort, en spruta och hon somnade lungt och stilla i min famn. Under hela besöket hos veterinären var Odessa kolugn och jag har aldrig sett henne sån antagligen så var hon mer rädd än vanligt eller så visste hon att hon skulle få den sista vilan. Det var "lustigt" för när telefonen ringde så började hon pipa på ett sätt jag heller aldrig hört från ett marsvin.

Hon såg så fridfull ut där hon låg och nu springer hon på gröna ängar där gräset alltid är fräscht, kanske träffar hon Gloria där. Älskade lilla vän, vad hade du råkat ut för när du var så rädd? Beslutet var både lätt och svårt att ta men jag övertalat mig själv om att det var de rätta med tanke på allt.

Det svider i hjärtat mer än förr nä jag inser att hon fyllde 3 år idag och jag hann aldrig säga grattis eller ge "tårta" för jag var upptagen med mitt beslut.

Så fin hon var! Jag älskade hennes färger! Jag saknar henne redan men ångrar inte mitt beslut.

Vila i frid älskade pälskling!