Åh nej åh nej åh nej…. Stackars Colina! Fy fasen va hemskt! Har du nån hos dej? Finns de nån du kan ringa?

Försök att inte förebrå dejsjälv eller hunden. e va en olycka, du gjorde de inte med flit, ok? Hunden följde bara sin instinkt.

Försök att titta på Scarlets bulor. Kanske är det "bara" sår? Håll henne varm om hon är chockad.

Jag måste sticka iväg nu. De känns helt ruttet. Hoppas du hittar nån som du kan prata med & som kan hålla dej sällskap. Kom ihåg allt BRA du gjort för massor av piggar.

Herregud så hemskt!

Personligen tror jag att det är bäst för Scarlet - och för dig - att ni håller er hemma. Tror inte su bör ge dig ut och köra bil.

Vill du ha någon att prata med har jag PMat mitt telnr till dig.

Hoppas allt går bra!

Förstår verkligen att du är både jättearg och jätteledsen. Jag vet inte vad jag ska säga för att trösta, men jag lider verkligen med dig :'(

Jag skulle nog ta henne till veterinär. Har aldrig hört talas om att marsvin dött av skräck, bara kaniner. Men jag vet ju inte. Men om du åker skulle jag helt klart ta med båda tjejerna i transporten och hålla det mörkt för dem i transporten. Om hon inte klarar sig skulle det ändå kännas bättre att veta att jag iaf sökte hjälp. Men du ser ju hur hon mår och så, så du måste ju känna hur det känns för dig.

ungefär samma sak hände en annan här på iFokus i somras :( Men hon får ju berätta själv om hon vill dela det med dig.

Hoppas verkligen hon klarar sig!!

åh, vad tråkigt. Bokhylleburar och hundar är tyvärr en dålig kombination =( Jag har varit med om samma sak, då en okänd hund kom in i min utebur till marsvinen förra sommaren, dock klarade sig marsvinet med bara ytliga skrapsår.

Det bästa vore nog om du bara lät marsvinet återhämta sig i sin egna takt, det är nog bara dumt att flytta marsvinet till en annan plats just nu.

Jag tror elin85 syftar på mig… jag vet precis vad du går igenom, Colina. I somras glömde någon i familjen att stänga grinden till inhägnaden där marsvinen går  och våran saluki (vinthund med otrolig jakt- och killerinstinkt för smådjur speciellt) dödade 9 av mina marsvin. Jag mår så jäkla dåligt när jag tänker på det, tänk den dödsångest och skräck marsvinen måste ha känt…

Jag vill inte berätta mer, jag klarar inte av det. Men jag vill bara att du, Colina, ska veta att du inte är ensam och att en olycka händer så lätt! Klandra inte dig själv, då kommer du gå under. Det kan hända den bäste och hunden följde som någon sa bara sin instinkt.

Jag skulle för övrigt låta Scarlet vila tills imorgon och sedan åka till veterinären. Chocken måste få lägga sig, men jag tror att det är nödvändigt att någon får kolla på henne så hon inte dör av inre skador.

Jag tänker på dig! Kram!

Usch vad hemskt:( Lider verkligen med dig….

Tycker du ska försöka titta på bulorna igen och om det ser dåligt ut så borde du nog kanske åka in med henne och ta med hennes kompis… Eller rådgöra med vet på telefon..Har aldrig heller hört att de har dött av skräck av att t.ex åka till vet, men du ska ju absolut göra det du tycker är bäst. Hoppas nu hon klarar sig!

Jag pratade med veterinären på telefon och avvaktade. Scarlet dog i huset bredvid sin kompis Snorkfröken. Jag hade troligtvis inte ens hunnit fram till veterinären om jag försökt. Tack för era snälla inlägg men just nu känns allt så svart.

Men jag undrar över Snorkfröken som sitter ensam. Är det bäst att ge henne en dag innan jag skaffar en kompis till henne (förstår att jag måste orka slita upp mig så hon får en vän såklart!)eller är det bättre att hon får en nu på en gång? Tänker på att hon antagligen blev chockad hon med men hon äter och ser ut att vara okej. Nojjar mig över att sätta ihop henne nu på en gång, tänker att det kanske stressar henne mer? Usch jag vet inte, är så rädd att förlora henne också.

Pröva försiktigt med en av dina omplaceringar, nån snäll och trygg. Kanske mötas i ditt trygga knä först?

Tycker att du kan försöka, men om du är rädd att stressa henne mer så kanske du kan vänta en dag, men hon kanske "glömmer" olyckan bättre om hon får en ny vän nu.

#7 Jag skulle nog vilja prova ganska snart om jag hade någon hona att tillgå med kort varsel. Kanske imorgon eller redan ikväll. Eftersom marsvin kan bli ganska apatiska av att vara ensamma så kanske hon går in i någon chock om hon får vara ensam för länge utan stimulering. Men jag vet iofs inget om det säkert, bara en gissning. Men du måste självklart orka själv också, du kan nog vänta till imorgon och sköta om dig själv i kväll.

Nä, gud, så hemskt. Tråkigt! Du har otur med marsvin…

Men vilken tragedi.

Du skall absolut inte klandra dig själv Colina.

Hoppas innerligt att Snorkfröken finner en ny vän och snabbt glömmer detta.

Colina kliv ur mörkret! det finns så oändligt många marsvin som behöver dig.

Tröstkramar.

Nu har jag satt in två omplaceringstjejer tillfälligt med Snorkfröken, tyvärr tyckte jag de var lite taskiga och eftersom jag fortfarande är dödligt orolig att någon skall hända min sista lilla tjej så skruvade jag fast ett kompostgaller som delar av buren på mitten. De ser varann tjejerna och kan prata utan att någon kommer till skada. Snorkfröken äter och ser ut att trivas med livet. Hoppas så att hon klarar sig oskadd ur det här.

Har alltid haft ett kompostgaller för in till arbetsrummet där marsvinen bor, det plus en dörr med haspar på för att vara på den säkra sidan. Jag har aldrig missat att stänga dörren förr-trots x-tra gallret. För tre dagar sen tog jag bort gallret…och idag glömde jag dörren. Jag kommer alltid klandra mig själv och skall jag vara ärlig så hade jag antagligen helt och hållet lagt av med marsvin (även om/för att  jag verkligen älskar dem)om det inte vore för att Snorkan är kvar och behöver en ny vän.

När sambon kommer hem imorgon (ja naturligtvis händer det här när han åkt iväg en helg) så skall vi skruva fast ett galler för dörren som inte går att plocka bort. Jag litar inte på mig själv igen.

Jobbigt :(

Ett av mina marsvin har också blivit ihjälbiten av en hund :(

// Polly

Fy så fruktansvärt tråkigt! Hemskt jag är så ledsen för din skull. Vi har också mist ett marsvin i en olycka det var en hemsk chock och man bara fortsätter att anklaga sig själv, fast man inte borde…

Men fy så fruktansvärt. :-( Beklagar verkligen så hemskt mycket! Och jag förstår att du måste må jättedåligt, men försök att inte anklaga dig själv. En olycka kan hända alla och det kan gå så fort. :-(

Usch, så hemskt :(
Skickar tröstkramar till dig! Olyckor händer jämt och ständigt och går tyvärr inte att göra ogjorda genom att sitta och klandra sig själv för det som hänt.

Imorse gick jag in i arbetsrummet och var så orolig över hur Snorkfröken klarat natten. Blev verkligen glad när hon ropade efter mat precis som vanligt när jag ropade "marsisar" (hm, matljudet alltså), och hon tog glatt emot en körsbärstomat från handen.

Det känns nästan sjukligt hur mycket det här påverkat mig. Jag menar, jag är vuxen, jag har både hästar, hundar katter och marsvin. Jag driver verksamhet och föder upp hästar, jag ser både liv och död. Har haft många djur genom åren och tvingats ta bort en hel del. Trodde inte att det här skulle kunna påverka mig så mycket som det gör.

Jag känner att människor utanför vår lilla familj (jag och sambon) inte riktigt kommer kunna förstå att jag verkligen sörjer och deppar ihop för det här. De ser en tråkig olycka och två döda marsvin som kan ersättas med en sväng till affären och ett par hundralappar. Jag ser hur jag har dödat två av mina små vänner, mina underbara småtjejer som jag pratade med varje dag, som ropade högt när jag kom gående i trappan, som alltid var så snälla och aldrig ville någon något ont.

Jag vet att ni förstår, såklart, ni har ju egna småtjejer och killar. Idag skall vi ha begravning och sen skall jag ta tag i att hitta en ny kompis åt Snorkfröken så snart som möjligt. Vill inte sätta ihop henne med vuxna honor känner jag utan hon skall få en unge som hon lättare kan komma överens med. Hon är himla snäll och mjuk och vill inte orsaka henne några rivsår eller ngn extra stress.

#18 Jag känner så väl igen mig i det du skriver.

Jag tillhör ju den äldre kategorin här på forumet. "är nog den äldste" host harkel.

Men händer något mina marsvin så självklart brister allt inom mig och min förtvivlan har inga gränser.

Hur många gånger har man nu inte sagt att man orkar inte mera, att man lägger ner detta med smådjur när något hänt dom?

Min häst är 22 år gammal, mina katter har blivit upp till 16 år gamla. Alltså man är van vid att djur är kärnfriska och blir gamla.

Men med marsvinen kan allt vändas för tidigt och för fort. Både gällande olyckor samt sjukdomar.

Men turligt nog har man ändå fortsatt. Känner trots alla tårar och förtvivlan att man vill inte vara utan dessa underbara varelser och det finns som sagt var Colina någon liten raring därute som väntar på att få komma hem till dig och Snorkfröken.

Kram på dig.

Åh, nej! Vad ledsamt att höra :(
Har själv varit med om precis samma sak, verkligen det värsta tänkbara. Sänder en hög tröstkramar.

Flickorna är begravna tillsammans och nu försöker jag hitta en unge att sätta med Snorkfröken. Vill helst ha tag i en redan idag då jag inte gillar att hon sitter ensam. Är extra orolig som ni säkert förstår.

Har lagt ut en annons här så om ni ser den och vet någon som kan vara av intresse får ni gärna höra av er. (släthårig hona, unge vit eller vit med fläckar. Alt svart skinnyhona, unge)Om inte så blir det tyvärr djuraffären i eftermiddag (ja köpa naturligtvis, inte lämna av…så det inte blir några missförstånd).

Usch så tråkigt Colina, olyckor kan hända hoppas du hittar något fint marsvin att ta hand om. Tror nog att hon klarar sig bra några dagar, det märker du ju på henne om det blir akut, har du fortfarande hannen kvar så har hon ju ändå ett marsvin i närheten, det är nog värre då de inte alls har andra marsvin i närheten, är så fallet så försök finna ett marsvin du verkligen vill ha !

Nej, vad fruktansvärt!!! Men klandra inte dig själv! Det är många som varit med om samma sak, inklusive jag själv. Min pudel dödade fem stycken de få sekunderna han var i marsvinsrummet, bla Klarabellas mor och Skippers farmorsmor, de fick dra bort marsvinen från mig för jag satt och storbölade med allihop i famnen. Du har troligen rätt i att folk inte kommer att förstå, men DU vet hur mycket du älskade dina grisar och ALLA här förstår och lider med dig! Låt det ta tid för du behöver sörja och ingen här klandrar dig för att du glömde dörren, det är så lätt hänt och hundarna är snabba som en oljad blixt vid de tillfällena.

Vila i frid Chimera och Scarlett

Många styrkekramar till dig Natalie, ångrar inte en sekund att det var du som fick äran att ta hand om Klarabella och Skipper!

Idag åkte vi in till stan och plockade med oss en liten virvelflicka( som fått namnet "Vittra")hem. Det kändes inte roligt utan bara tragiskt och sorgligt att sitta framför buren med småflickor och välja ut en. Hur som helst är Vittra naturligtvis väldigt söt och tyckte i början att det var riktigt läskigt i nya hemmet. Hon gömde sig i röret och vågade inte gå ut.

Snorkfröken mumsade mat som vanligt och kikade bara lite på Vittra sådär på säkert avstånd. Plötsligt efter nästan tre timmar i röret vågade sig Vittra ut och Snorkfröken pep högt, kastade sig in i hölådan och gömde sig. Lilla Vittra hoppade efter. Hon vill inte alls bråka utan verkar bara vilja ha sällskap och trygghet. Snorkfröken däremot tycker hon är vansinnigt läskig just nu men äter trots att Vittra sitter tätt tätt intill henne under hö´t.

Snorkfröken har inte varit såhär rädd tidigare utan jag tror det satte sina spår att se sina kompisar dö igår och sedan får provbo med två stora tjejer som inte alls var snälla. Dock tror jag att de här två kommer fungera fint ihop. Känns rätt att ge henne en liten unge som sällskap som bara är snäll och försiktig tillbaka.